Nekromanti Epik eller realism?
- Thread starter Anton P
- Start date
solvebring
Superhero
Korta, snabba och brutala. Jag vill komma vidare... =)
Rickard
Urverk speldesign
Jag vill ha episka och snabba strider med mycket action. En strid bör ta högst 15 minuter. Lite lustigt dock att "snabbt" är 15 minuter.
/Han som tycker det känns som antiklimax om striden är slut på två minuter
/Han som tycker det känns som antiklimax om striden är slut på två minuter
+1Han said:
Strider tenderar att bli tråkiga om det inte händer något mer än slå, ta emot, slå, ta emot, osv, osv.
Bland dom mest intressanta striderna jag har varit med om så har striderna avbrutits för att sen ta sig till en annan plats och sen fortsätta.
solvebring
Superhero
Du touchar iof något mycket vettigt. Är striden riktigt bra spelar inte tiden någon roll, för tiden går fort när man har roligt. Om striden känns kort och man tycker det är synd att den redan är slut var det en bra strid.
Jag har dock aldrig haft en riktigt bra strid. Eller jo, en gång i Enhörningshornet. Vi tog takvägen till Larms hus, minns inte varför men vi gjorde iaf det. Där slängde SL in någon jävla drakman. Han var som en terminator. Vi sänkte honom flera gånger, men han gav sig inte. Jag spelade en ung tjuv... Så medan de andra slogs fick jag en idé - jag knöt repet till min änterhake kring en skorsten, varpå jag lyckades smacka in haken i ryggen på odjuret. Varpå vi med gemensam kraft tvingade den jäveln över takkanten. Änterhaken slet ut ryggraden på den fan...
Det var episkt och tufft!
Men annars, tja, mosa på bara och nå ett resultat. Jag vill göra annat. Episkt får det gärna vara, men kvickt.
Jag har dock aldrig haft en riktigt bra strid. Eller jo, en gång i Enhörningshornet. Vi tog takvägen till Larms hus, minns inte varför men vi gjorde iaf det. Där slängde SL in någon jävla drakman. Han var som en terminator. Vi sänkte honom flera gånger, men han gav sig inte. Jag spelade en ung tjuv... Så medan de andra slogs fick jag en idé - jag knöt repet till min änterhake kring en skorsten, varpå jag lyckades smacka in haken i ryggen på odjuret. Varpå vi med gemensam kraft tvingade den jäveln över takkanten. Änterhaken slet ut ryggraden på den fan...
Det var episkt och tufft!Men annars, tja, mosa på bara och nå ett resultat. Jag vill göra annat. Episkt får det gärna vara, men kvickt.
Möller
Hubert Hortlax
- Joined
- 28 Sep 2008
- Messages
- 3,202
Korta, snabba och brutala strider. Jag har inget principiellt emot en strid som är över på en eller två träffar.
För mig är strid sällan intressant i sig, vill jag ha det spelar jag DnD4e. Strid är något som istället ska ge ett intressant för- och efterspel.
Ångest. Ska vi döda vakten? Planering. Ta dig runt, jag uppehåller honom.
Pang. Fixat.
De hörde oss. Larmet går. Ångest. Vad gör vi nu? Satan. Vi åker fast. Planering. Försök sno nyckeln från vakten.
För mig är strid sällan intressant i sig, vill jag ha det spelar jag DnD4e. Strid är något som istället ska ge ett intressant för- och efterspel.
Ångest. Ska vi döda vakten? Planering. Ta dig runt, jag uppehåller honom.
Pang. Fixat.
De hörde oss. Larmet går. Ångest. Vad gör vi nu? Satan. Vi åker fast. Planering. Försök sno nyckeln från vakten.
Jag har det tråkigaste svaret: "det beror på".
I D&D vill jag ha halvlånga taktiska strider där jag måste tänka på omgivningen, undvika fällor och anpassa mig efter nivåskillnader och monster med olika egenheter.
I CoC vill jag ha "strider" som är föga mer än anfall; att vara utslagen på en träff är helt OK.
I Evolutionens Barn vill jag ha ordentliga, maffiga over-the-topstrider där man kastar sig mellan husväggar och kastar bilar på varandra.
Jag kan inte säga vilket jag "föredrar", jag har för bred smak i rollspel för det. Jag föredrar liksom inte bara en enda grej hela tiden =)
I D&D vill jag ha halvlånga taktiska strider där jag måste tänka på omgivningen, undvika fällor och anpassa mig efter nivåskillnader och monster med olika egenheter.
I CoC vill jag ha "strider" som är föga mer än anfall; att vara utslagen på en träff är helt OK.
I Evolutionens Barn vill jag ha ordentliga, maffiga over-the-topstrider där man kastar sig mellan husväggar och kastar bilar på varandra.
Jag kan inte säga vilket jag "föredrar", jag har för bred smak i rollspel för det. Jag föredrar liksom inte bara en enda grej hela tiden =)
Möller
Hubert Hortlax
- Joined
- 28 Sep 2008
- Messages
- 3,202
Du, jag vet inte riktigt. Kanske för att vi inte spelar så mycket, och när vi spelar så spelar vi >Human. Och där gillar jag våra lite längre strider med visst beslutsfattande i striden. Det hör till genren.krank said:
När jag har spellet har jag nog tänkt försöka få striderna så, men det har inte blivit några strider än.
Ibland vill jag ha långa strider som antagligen skulle tolkas som episka. Ibland vill jag ha dem snabba, skitiga och panikartade. Det beror lite på vilket spel jag spelar, är det D&D eller Pathfinder ska de ta lite tid och vara lite mer episka, är det Burning Wheel ska de vara halvlånga och gritty med mycket nervositet. Är det Unknown Armies ska det vara som i en Bröderna Coenfilm där striden börjar snabbt och innan alla är helt på det klara med vad som händer så är den över och nu ligger en kropp livlös på golvet och nu måste man gömma den och transportera bort kroppen och åherregud vem är det som knackar på´dörren nu helvete nu är det två kroppar livlösa på golvet in med dom i bakluckan vi kör ut dem i skogen och gömmer dem och neeej grannjävul kom inte hit för att prata om vädret! Ungefär.
Storuggla, how to dispose of a body in twelve easy steps
Storuggla, how to dispose of a body in twelve easy steps
Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,069
Både och. Vid vårt senaste speltillfälle med Pathfinder hade vi både strider som tog lite längre tid, och andra som blev PANG! BOM! HELVETE VAD ONT DET GÖR! VI DRAR! *fly hals över huvud*Anton P said:
Allt var kul, tyckte jag.
Strider som är beskrivande och där man använder omgivningen fullt ut och scenerna kan ändras om striden fortsätter. Jag tänker mig filmstrider som kan pågå i flera minuter där man först slåss i ett rum, kastar ut varandra genom fönstret ner i gränden, slåss bland soptunnorna, springer ut i trafiken och hoppar ner från bron på taket på en lastbil och slåss fram och tillbaka tills lastbilen kör in i en tunnel så man lär hoppa av och ner i vattnet och slåss och dränka varandra.
Så länge det är spännande med action, scener och gärna insatser så spelar det ingen roll om striden är över på en minut eller tar en timme, så länge att alla har roligt och får vara inblandade.
Så så länge striden blir intressant får den gärna fortsätta länge. Blir det bara tärningsslag för anfall och försvar och skada och inget annat så får gärna striden ta slut direkt eller ens aldrig inträffa.
/Poseur är lite stridssugen
Så länge det är spännande med action, scener och gärna insatser så spelar det ingen roll om striden är över på en minut eller tar en timme, så länge att alla har roligt och får vara inblandade.
Så så länge striden blir intressant får den gärna fortsätta länge. Blir det bara tärningsslag för anfall och försvar och skada och inget annat så får gärna striden ta slut direkt eller ens aldrig inträffa.
/Poseur är lite stridssugen
Fienden
Hero
Beror HELT på vad jag spelar, faktiskt. I Eon går jag hårt på "kan vi bli klara med striden, jag är stolt över min historia" med brutalitet och stenhård slakt. Ni kan säga vad ni vill om Eon 3s stridssystem, men jag vet hur man får det att gå snabbt. 
När det kommer till D&D 4 så ska det ju INTE vara snabba strider. Episka, långa slag med 5 pers mot 20, konstant kaos och minion-huvuden som flyger överallt. Explosioner, fällor och död. Med andra ord: Fucking D&D.
När det kommer till D&D 4 så ska det ju INTE vara snabba strider. Episka, långa slag med 5 pers mot 20, konstant kaos och minion-huvuden som flyger överallt. Explosioner, fällor och död. Med andra ord: Fucking D&D.
w176
Förlorad dotter
Korta, snabba, brutala om det används regelsystem. Annars blir det som att se en tennishmatch i ultrarapid.
w176
Förlorad dotter
-Tydliga situationer och miljöer.Anton P said:
-Möjlighet till beskrivningar och att utnyttja miljöerna och situationerna.
-Emotionellt engagerade situationer.
-Att varje handling har en tydlig effekt på situationen.
Mitt exempel från en kort och episk strid står Vildkatt för. Vi spelade Eldar i 40k med rouge trader reglerna. Hon spelade en howling banshee som skulle infilterad en byggnad.
Två vakter kommer och ser något. Hon hoppar ner i vattnet i poolen, och gömmer sig under ytan. Vakterna kommer närmare och ska se efter vad som är i poolen.
Bansheesn hoppar upp, våltar överdem, drar sina dubbla svärd och halshugger den ena i processen.
Det är av abosluta vikt att hon har ihjäl bägge innan de ljuder ett alarm, och hon lyckas vara snabbare.
Jag tyckte den striden uppfyllde mina kriterer väl och var väldigt awesome.