Nekromanti Samberättarmetoder för att skapa dynamik

[solvebring]

Jag är inte så värst duktig på att hänga med bland alla bloggar och podcasts. Jag har nyligen satt igång med podcasten Narrative Control. Dvs att jag lyssnat på avsnitt #0 och #1.

Avsnitt ett handlar om samverkan för att skapa rollerna tillsammans, på det viset att man arbetar tillsammans inom gruppen för att skapa till exempel bakgrund till rollerna och gruppen.

Exemplet som ges är hur spelledaren använder ledande frågor som bestämmer just detta i och med att spelarna runt bordet får svara på de här frågorna. Så, istället för att folk skriver bakgrund och beteende på egen hand och håller hårt på vilken roll de tänkt skapa så låter spelledaren de olika spelarna färga varandras rollpersoner, så att gruppen skapas tillsammans och så att spelarna gemensamt bygger upp bakgrunden för var och en, inte minst gruppen.

Exempel:

Spoiler

Spelledare -> Spelare A: Vem är gruppens ledare?
Spelare A: Wayne McDougal (Spelare D).
Spelledare -> Spelare B: Vem är gruppens verkliga ledare?
Spelare B: Catherine Clark (Spelare C).
Spelledare -> Spelare C: Hur känns det för dig när du måste släpa på gruppansvaret och rätta alla Wayne's misstag?
Osv.

Eller...

Spelledare -> Spelare A: Vem är gruppens smart guy?
Spelare A: Felicia.
Spelledare -> Spelare B: Varför anses Felicia vara gruppens smart guy?
Spelare B: För att hon sitter på en forskarutbildning, har flera års erfarenhet i fält och hon tänker innan hon talar.

Andra exempel man kan se på sådant gemensamt skapande, vilket jag vill kalla samberättande (mer eller mindre) är ju till exempel det att man i just många samberättarspel skapar settingen tillsammans genom att diskutera fram en spelvärld vilken skapas från olika håll och sakta men säkert bygger upp en gemensam bild. Det är det jag syftar på med dynamik, i det här avseendet.

Så, mer tekniker på den här fronten?

Förtydligande: Känner ni till fler intressanta samberättarmetoder - "skapa-tillsammans-metoder" för att bygga upp rollpersoner, världar, storys etc. för att skapa den här lite tajtare dynamiken?

Förövrigt ger man exempel på spel som förespråkar sådant (även om man hävdar att det går att klistra på vilket spel som helst, bara spelgruppen diggar det). Bland dessa spel snackar man om Dread (inte spelat, inte läst), Prime Time Adventures (inte spelat, men läst) m.fl.
Tips/exempel på fler spel?

 

[DeBracy]

Jag skulle vilja skriva nåt sjukt smart, men det känns svårt att beskriva nåt jag i praktiken känner är väldigt enkelt. Istället får du en lista med tråkiga exempel:

I Bläck, Archipelago II och On Mighty Thews så ritar man en karta över spelvärlden tillsammans.

I The Academy spånar man dels ihop spelvärld tillsammans, och får senare svara på frågor om andras rollpersoner (i alla fall sist jag spelade).

En gång när jag spelledde ett pulphack av Unknown Armies så fick spelarna hitta på rykten om andra spelare: ”Jag har hört att X lämnade staden hastigt samma natt som den stora juvelstölden ägde rum …”

I Det sjätte inseglet fyller man i de tomma rutorna för att skapa en utgångspunkt: ”[Person] har [Handling] och nu är det en kamp mot klockan för att
se [Slutresultat]!” Exemplet i boken är: ”Caesare har dött och nu är det en kamp mot klockan för att se vem som skall bli Roms nye kejsare!”

När jag spelleder D&D eller Labyrinth Lord brukar jag fråga eventuella präster ”Vilken gud tjänar du?” Då sker det världsbyggande också.

I regel är det enklast att bygga ihop något tillsammans om man har någon stabil utgångspunkt. I Zombie Cinema vet man t.ex. att man ändå ska paja världen, så allt som hade passat i en katastroffilm passar där. I Medan världen går under så diskuterar man fram fem definierande aspekter av den värld som man ska spela i.

I Fiasco plockar man fram en massa detaljer och relationer från tabeller för att sedan lista ut hur det hänger ihop (”Okej, om jag är patienten så är du läkaren, och Linda kan spela din brorsa. Det funkar ju bra med att han säljer morfin till Hamads rollperson. Vad tror ni om det?”).

 

[solvebring]

Go go, Debbie!
Tackar så mycket för ett utomordentligt redovisande svar, även om det hade varit ballt med lite mer ingående exempel på hur de här olika spelen behandlar det här. Fast man kan inte få allting här i världen.

Nåväl, ser fram emot fortsatta svar från andra trevliga forumitsjälar! =)

 

[Rickard]

I InSpectres har man en confession chair där spelarna får hitta på attribut till de andra karaktärerna. Det är för övrigt enda sättet som man kan utvecklas på. Spelarna får även via stolen hitta på påståenden som kan hjälpa dem att lösa en situation.

I Utpost så hittar man på en bas tillsammans utifrån några givna frågor.

I Oskrivna blad kommer man dels ett par nyckelord för världen gemensamt och sedan de fraktioner som finns. Efter det slumpar man fram om de hatar varandra, gillar varandra eller om de är neutrala till varandra. Alla deltagare skapar sedan rollpersoner utifrån fraktionerna. Spelet har roterande spelledare så alla får hjälpa till med att bidra.

I Spirit of the Century skriver alla var sin baksidesblurb om sin rollperson och sedan får två andra spelare skriva in sin rollperson som bikaraktärer i blurben. Ur historien så hämtar sedan spelaren sin rollpersons aspekter.

I This is pulp så ritar alla en karta tillsammans och sedan använder spelledaren den till att skapa situationer.

I Matiné hittar spelarna på saker eller personer i miljön.

/Han som följer Debracys exempel