Nekromanti Hur mycket bör jag hjälpa... (Extremt SL-problem)

[Recca]

...Spelarna att förstå situationen? Eller bör situationen påverkas av hur spelarna uppfattar den?

Exempel och detaljerad information: I egenskap av SL sätter jag en scen där RP träffar en SLP. Jag har en tanke kring mötet, jag har en personlighet på SLP'n. Det finns en omkringliggande struktur, scenen och karaktärerna däri knyter an till metaplotten, det finns även en bakgrund till mötet. RP's känner till delar av metaplotten, bör känna till viss bakgrund och ha en någorlunda, med min, överensstämmande vision av situationen och dess möjliga konsekvenser.

I det här skedet kan jag ibland uppleva att spelarna gör bisarra grejer som verkar fullständigt världsfrånvända och konstiga för mig som SL som ju känner till bakgrunden, som ju har applicerat en scen med en tilltänkt bakgrund som RP borde vara någorlunda insatta i. Bör jag i det läget upplysa dem om situationens bakgrund och hjälpa dem koppla samman information som deras RP i min mening kunde gjort; även om just deras slutsatser inte är FEL eftersom de någonstans baserat dem på sina egna (RP's) erfarenheter. Jag vill inte ta deras tolkningsrätt från dem; jag vill absolut undvika att rälsa dem genom ett möte - och jag vill ju också gärna slippa att förändra verkligheten för att passa "missförståndet".

Hur löser ni sådana situationer?

 

[Poseur]

Ge spelarna igenom deras karaktärer information som är vässentlig i förväg.

Exempelvampire) Om karaktärerna ska prata med prinsen i staden och sagda prins är sjukt hatisk emot inställsamma personer så kan det påpekas av en annan SLP i förväg innan det viktiga mötet.



/Poseur

 

[God45]

Men om spelarna ändå missuppfattar det och tror att prinsen egentligen gillar inställsamma personer av någon bizzar spelar anledning spela ut scenen där prinsen skriker på dem och slänger ut dem.

Sedan kommer en annan npc fram och säger någontin i stil med "Oh, shit. Hade ingen berättat att prinsen hatar isntällsamma personer? Gör inte om det där igen för då kommer det nog gå riktigt illa för er."

Spela ut scenen som du vet att den skall vara och missuppfattar spelarna någonting så använd NPC:er till att rätta dem. Som i det här nya VAmpire exemplet:

Spelare 1: Oh, hälsningar stora diablerist.
Prinsen: Vad fan anklagar du mig för? Alla här hatar diablerister!


Istället för:

Spelare 1: Oh, hälsningar stora diablerist.
GM: Din karaktär giller inte diablerister och det gör ingen annan heller, testa en annan hälsning.

 

[Cissi]

Är detta ett väldigt stort problem för dig?
På vilket sätt?
Påverkar det historien och plotten?
Kommer din "hjälp" att inskränka på spelarnas bild av sin RP och göra hen svårare att spela?
Tror du att om du ger mer hjälp, skulle det styra mötena bättre eller kan det vara så att dina spelare mycket väl vet vad som förväntas av dem men det inte är kul att hela tiden lyckas med allt utan man måste stöka till det lite själv? För att utveckla sin RP.
Påverkar spelarnas off-game-kunskap de här situationerna? Olika spelare vet olika saker?
Kan det vara så att du bara tror att dina spelare vet saker om metaplotten som du anser att de ska veta men att de faktiskt inte vet det. Det kan vara information som de fått men inte kopplat samman för att det i sammanhanget då de fick den fanns något helt annat att fokusera på, så att informationen försvann i all annan input?
Tror du att dina spelare medvetet provocerar dina SLP?

Du skulle ju kunna frysa en scen, hinta lite och sedan se om spelarna ändå driver sin sak. Om de gör de så är det ju väldigt medvetet och då tycker de förmodligen att det är himla kul att göra det. Men om detta är ett problem för dig så prata med spelarna om det och säg åt dem att, visst egna initiativ är bra... men ta er samman!

 

[Bassejr]

om man verkligen vill följa en metaplot, och spelarna totalt f-ar upp alla ledtrådar man ger dem och inte fattar någonting, hitta andra vägar att nå det närmaste möjliga målet, och glöm inte att ha med konsekvenser av alla deras handlingar. Du vill väl att dina spelare ska lida? >

 

[Recca]

Är detta ett väldigt stort problem för dig?

Egentligen inte. Jag kallar det extremt problem för att det känns så specifikt och vi är nere och diskuterar detaljer.

Påverkar det historien och plotten?

Beror på.

Kommer din "hjälp" att inskränka på spelarnas bild av sin RP och göra hen svårare att spela?

Det är min rädsla att det skulle kunna bli så.

Tror du att om du ger mer hjälp, skulle det styra mötena bättre eller kan det vara så att dina spelare mycket väl vet vad som förväntas av dem men det inte är kul att hela tiden lyckas med allt utan man måste stöka till det lite själv?

Och:

För att utveckla sin RP.

Menar du att spelarna ignorerar kunskap de har om världen och gör korkade grejer med flit trots ingame-kunskap för att utveckla sina karaktärer? Det är isåfall inget jag tänkt på.

Påverkar spelarnas off-game-kunskap de här situationerna? Olika spelare vet olika saker?

Kanske.

Kan det vara så att du bara tror att dina spelare vet saker om metaplotten som du anser att de ska veta men att de faktiskt inte vet det. Det kan vara information som de fått men inte kopplat samman för att det i sammanhanget då de fick den fanns något helt annat att fokusera på, så att informationen försvann i all annan input?

Nej, inte för de situationer jag tänker på.

Tror du att dina spelare medvetet provocerar dina SLP?

Det får de jättegärna göra. Det är bara roligt. Det ser jag inte som ett problem.

Du skulle ju kunna frysa en scen, hinta lite och sedan se om spelarna ändå driver sin sak. Om de gör de så är det ju väldigt medvetet och då tycker de förmodligen att det är himla kul att göra det. Men om detta är ett problem för dig så prata med spelarna om det och säg åt dem att, visst egna initiativ är bra... men ta er samman!

Det är ett bra tips, och ibland gör jag nog så, kanske.

Om jag ska ta ett "exempel" ur spelet så känns det som att vissa situationer, ofta konsekvenser av tidigare handlingar av RP, bagatelliseras eller underskattas som ett icke-problem när de i själva verket eventuellt står och väger på en knivsegg. I de lägena så tappar jag lite känslan för spelaren i fråga och jag får svårt att informera om vilken jävlig situation hen råkar befinna sig i, samtidigt har denne lyckats försätta sig i en än värre sits genom att följa en viss typ av handlingsmönster som hen själv tror kunnat lösa det tidigare underskattade problemet. Jag uppelever det som att jag ofta ställs inför den situationen och jag tycker det är riktigt svårt att veta om jag ska gå in med SL-information i ett sånt skede; jag gör det dock ofta, tror jag, men det grämer mig att jag behöver göra det. Om jag inte upplevde det som ett problem att gå in med information i det läget så skulle det vara väldigt bra för då kunde jag vara mer informativ. Jag har börjat bli mer informativ också men inte riktigt frågat spelarna hur de känner kring spelupplevelsen när jag ger off-game-tips på det viset. Jag försöker oftast formulera det på ett sätt som jag tycker att RP'n skulle kunna se det utifrån sina respektive upplevelser samt hur SLP'n i eventuell fråga borde uppfattas. I just de lägen som jag klargör mer off-game hur en SLP borde uppfattas är det ju helt okay och det blir ganska bra eftersom jag då ikläder mig roll som Narrator/berättare. Att säga och sedan beskriva hur personen uttrycker sig kan ofta vara bättre än skådespela - jag är ju inte teatermänniska i grunden liksom, gör bara mitt bästa.

Men att beskriva en situation är en annan sak. Ibland har det hänt att jag startat en dialog med en spelare och då fått lite mer förståelse för hur denne tänker kring sin karaktär, samtidigt som spelaren får lite bättre koll på hur situationen (i min regi) ser ut. Det ger oftast positivt resultat, men samtidigt vill jag inte styra och ställa hela tiden utan vill också låta spelarna stå för konsekvenserna utan handhållning - och det är däri problemet egentligen ligger, tror jag.

Hm, den är monologen har varit väldigt givande, tack för frågeställningen, Tjavva.

 

[Recca]

om man verkligen vill följa en metaplot, och spelarna totalt f-ar upp alla ledtrådar man ger dem och inte fattar någonting, hitta andra vägar att nå det närmaste möjliga målet, och glöm inte att ha med konsekvenser av alla deras handlingar. Du vill väl att dina spelare ska lida? >

Det är ju huvudmålet!

 

[Cissi]

Menar du att spelarna ignorerar kunskap de har om världen och gör korkade grejer med flit trots ingame-kunskap för att utveckla sina karaktärer? Det är isåfall inget jag tänkt på.

Hur ska spelarnas RP annars skaffa sig ingame-erfarenheter? Korkade val och ignorant beteende hör till att bli vuxen.

Tror du att dina spelare medvetet provocerar dina SLP?

Det får de jättegärna göra. Det är bara roligt. Det ser jag inte som ett problem.

Det här... är bra.

Om jag ska ta ett "exempel" ur spelet så känns det som att vissa situationer, ofta konsekvenser av tidigare handlingar av RP, bagatelliseras eller underskattas som ett icke-problem när de i själva verket eventuellt står och väger på en knivsegg. I de lägena så tappar jag lite känslan för spelaren i fråga och jag får svårt att informera om vilken jävlig situation hen råkar befinna sig i, samtidigt har denne lyckats försätta sig i en än värre sits genom att följa en viss typ av handlingsmönster som hen själv tror kunnat lösa det tidigare underskattade problemet. Jag uppelever det som att jag ofta ställs inför den situationen och jag tycker det är riktigt svårt att veta om jag ska gå in med SL-information i ett sånt skede; jag gör det dock ofta, tror jag, men det grämer mig att jag behöver göra det.

Om jag får våga mig på en kvalitativ gissning... Jag tror inte det handlar om respektlöshet eller att bagatellisera... bara om rättigenom dum impulsivitet och en ivrighet som går över styr.
Det är i alla fall min erfarenhet av dylika situationer.

 

[Recca]

Om jag ska ta ett "exempel" ur spelet så känns det som att vissa situationer, ofta konsekvenser av tidigare handlingar av RP, bagatelliseras eller underskattas som ett icke-problem när de i själva verket eventuellt står och väger på en knivsegg. I de lägena så tappar jag lite känslan för spelaren i fråga och jag får svårt att informera om vilken jävlig situation hen råkar befinna sig i, samtidigt har denne lyckats försätta sig i en än värre sits genom att följa en viss typ av handlingsmönster som hen själv tror kunnat lösa det tidigare underskattade problemet. Jag uppelever det som att jag ofta ställs inför den situationen och jag tycker det är riktigt svårt att veta om jag ska gå in med SL-information i ett sånt skede; jag gör det dock ofta, tror jag, men det grämer mig att jag behöver göra det.

Om jag får våga mig på en kvalitativ gissning... Jag tror inte det handlar om respektlöshet eller att bagatellisera... bara om rättigenom dum impulsivitet och en ivrighet som går över styr.
Det är i alla fall min erfarenhet av dylika situationer.

Problemet är att förutse när spelaren är på väg att göra nåt jättedumt... För att komma med information som skulle fått spelaren att inte agera på det sättet, när denne redan gjort på det sättet, är ju kasst för spelupplevelsen och föder bara irritation.

 

[God45]

Om jag ska ta ett "exempel" ur spelet så känns det som att vissa situationer, ofta konsekvenser av tidigare handlingar av RP, bagatelliseras eller underskattas som ett icke-problem när de i själva verket eventuellt står och väger på en knivsegg. I de lägena så tappar jag lite känslan för spelaren i fråga och jag får svårt att informera om vilken jävlig situation hen råkar befinna sig i, samtidigt har denne lyckats försätta sig i en än värre sits genom att följa en viss typ av handlingsmönster som hen själv tror kunnat lösa det tidigare underskattade problemet. Jag uppelever det som att jag ofta ställs inför den situationen och jag tycker det är riktigt svårt att veta om jag ska gå in med SL-information i ett sånt skede; jag gör det dock ofta, tror jag, men det grämer mig att jag behöver göra det.

Om jag får våga mig på en kvalitativ gissning... Jag tror inte det handlar om respektlöshet eller att bagatellisera... bara om rättigenom dum impulsivitet och en ivrighet som går över styr.
Det är i alla fall min erfarenhet av dylika situationer.

Problemet är att förutse när spelaren är på väg att göra nåt jättedumt... För att komma med information som skulle fått spelaren att inte agera på det sättet, när denne redan gjort på det sättet, är ju kasst för spelupplevelsen och föder bara irritation.

Följ den uråldriga GM traditionen och döda deras karaktärer så förudmjukande som möjligt. Då lär de sig till nästa gång

 

[Cissi]

Problemet är att förutse när spelaren är på väg att göra nåt jättedumt... För att komma med information som skulle fått spelaren att inte agera på det sättet, när denne redan gjort på det sättet, är ju kasst för spelupplevelsen och föder bara irritation.

Hm... Jag känner ju den här spelaren och låt mig säga såhär... Du är inte ensam som SL om att ha fått agera efter sponantitet som tar en ändelse med förskräckelse. Jag förstår vilken irritation det skapar men tror också att spelaren i fråga verkligen försöker men att frestelsen ibland blir för stor, trots förkunskaper. De här förkunskaperna har kanske ibland lett till lite mer eftertanke men om en tanke och en idé fastnar kan den vara nog så svår att skaka av sig. Särskilt om spelaren dessutom spelar en RP som är impulsiv till sin natur. Och då spelar det ingen roll, du kan kasta all information du vill i famnen på din spelare, om hen inte ser några andra spelalternativ med sin RP eller ser sitt alternativ som det mest intressanta... Fundera istället ut en konsekvens ingame som kan stävja RPn för det kommer säkert ge en lugnande inverkan på både spelare och RP. Men straffa inte. En konsekvens behöver inte vara våld och död. Behöver inte vara: Nu gjorde du såhär, nu kommer en närstående råka illa ut!
Jag känner ju dig också, du kan vara nog så raffinerad i ditt spelledande, var kreativ med konsekvenserna också.

 

[Cissi]

Om jag ska ta ett "exempel" ur spelet så känns det som att vissa situationer, ofta konsekvenser av tidigare handlingar av RP, bagatelliseras eller underskattas som ett icke-problem när de i själva verket eventuellt står och väger på en knivsegg. I de lägena så tappar jag lite känslan för spelaren i fråga och jag får svårt att informera om vilken jävlig situation hen råkar befinna sig i, samtidigt har denne lyckats försätta sig i en än värre sits genom att följa en viss typ av handlingsmönster som hen själv tror kunnat lösa det tidigare underskattade problemet. Jag uppelever det som att jag ofta ställs inför den situationen och jag tycker det är riktigt svårt att veta om jag ska gå in med SL-information i ett sånt skede; jag gör det dock ofta, tror jag, men det grämer mig att jag behöver göra det.

Om jag får våga mig på en kvalitativ gissning... Jag tror inte det handlar om respektlöshet eller att bagatellisera... bara om rättigenom dum impulsivitet och en ivrighet som går över styr.
Det är i alla fall min erfarenhet av dylika situationer.

Problemet är att förutse när spelaren är på väg att göra nåt jättedumt... För att komma med information som skulle fått spelaren att inte agera på det sättet, när denne redan gjort på det sättet, är ju kasst för spelupplevelsen och föder bara irritation.

Följ den uråldriga GM traditionen och döda deras karaktärer så förudmjukande som möjligt. Då lär de sig till nästa gång

Du skulle inte ha någon spelgrupp kvar då...

 

[God45]

Problemet är att förutse när spelaren är på väg att göra nåt jättedumt... För att komma med information som skulle fått spelaren att inte agera på det sättet, när denne redan gjort på det sättet, är ju kasst för spelupplevelsen och föder bara irritation.

Hm... Jag känner ju den här spelaren och låt mig säga såhär... Du är inte ensam som SL om att ha fått agera efter sponantitet som tar en ändelse med förskräckelse. Jag förstår vilken irritation det skapar men tror också att spelaren i fråga verkligen försöker men att frestelsen ibland blir för stor, trots förkunskaper. De här förkunskaperna har kanske ibland lett till lite mer eftertanke men om en tanke och en idé fastnar kan den vara nog så svår att skaka av sig. Särskilt om spelaren dessutom spelar en RP som är impulsiv till sin natur. Och då spelar det ingen roll, du kan kasta all information du vill i famnen på din spelare, om hen inte ser några andra spelalternativ med sin RP eller ser sitt alternativ som det mest intressanta... Fundera istället ut en konsekvens ingame som kan stävja RPn för det kommer säkert ge en lugnande inverkan på både spelare och RP. Men straffa inte. En konsekvens behöver inte vara våld och död. Behöver inte vara: Nu gjorde du såhär, nu kommer en närstående råka illa ut!
Jag känner ju dig också, du kan vara nog så raffinerad i ditt spelledande, var kreativ med konsekvenserna också.

Jag vet att ditt svar är menat att vara nyanserat och att jag är mindre nyanserad. Men att döda eller straffa karaktärernas familjer är ett bra råd

Hej, jag brukar vara den impulsivs spelaren. Pricet för det är att ibland slår dem ihjäl en och ibland slår de ihjäl ens familj. Det är awsome, drama är bra, en cool död är bra. Att hugga kungen och sedan bli ihjäl skjuten på hans tron är hur kul som helst att spela ut

 

[Recca]

En konsekvens behöver inte vara våld och död. Behöver inte vara: Nu gjorde du såhär, nu kommer en närstående råka illa ut!
Jag känner ju dig också, du kan vara nog så raffinerad i ditt spelledande, var kreativ med konsekvenserna också.

Så jag bör belöna spelaren istället?

Kreativa konsekvenser är ju vad jag kört på hittills men ibland känner jag lite matthet inför den "belöning" som det faktiskt innebär, ibland vill jag faktiskt straffa. Vilket jag iofs har gjort indirekt med åtminstone en kreativ konsekvens.

Men det är en bra idé att använda mig av familj och vänner som brickor i spelet i högre grad.

 

[Cissi]

Problemet är att förutse när spelaren är på väg att göra nåt jättedumt... För att komma med information som skulle fått spelaren att inte agera på det sättet, när denne redan gjort på det sättet, är ju kasst för spelupplevelsen och föder bara irritation.

Hm... Jag känner ju den här spelaren och låt mig säga såhär... Du är inte ensam som SL om att ha fått agera efter sponantitet som tar en ändelse med förskräckelse. Jag förstår vilken irritation det skapar men tror också att spelaren i fråga verkligen försöker men att frestelsen ibland blir för stor, trots förkunskaper. De här förkunskaperna har kanske ibland lett till lite mer eftertanke men om en tanke och en idé fastnar kan den vara nog så svår att skaka av sig. Särskilt om spelaren dessutom spelar en RP som är impulsiv till sin natur. Och då spelar det ingen roll, du kan kasta all information du vill i famnen på din spelare, om hen inte ser några andra spelalternativ med sin RP eller ser sitt alternativ som det mest intressanta... Fundera istället ut en konsekvens ingame som kan stävja RPn för det kommer säkert ge en lugnande inverkan på både spelare och RP. Men straffa inte. En konsekvens behöver inte vara våld och död. Behöver inte vara: Nu gjorde du såhär, nu kommer en närstående råka illa ut!
Jag känner ju dig också, du kan vara nog så raffinerad i ditt spelledande, var kreativ med konsekvenserna också.

Jag vet att ditt svar är menat att vara nyanserat och att jag är mindre nyanserad. Men att döda eller straffa karaktärernas familjer är ett bra råd

Va? Nä, nä, nä. Det är ett väldigt dåligt råd. Det är inte kul att spela en RP vars motivation är rädsla och med en gnagande tankei bakhuvudet om att mina felsteg dödar mina nära. Det är väldigt effektivt men efter ett tag blir det bara frustrerande och ytterligare ett irritationsmoment. Det är bättre då att rikta in sig på RPns övriga motivation och mål och försvåra eller omöjliggöra mål och delmål som driver både RP och spelare.

Jag har tex i min vampiregrupp, fått en kreativ konsekvens av min SL, som btw är Recca, till min RP. Det handlar om blodsmagi och min stackars vampis är i klorna på en illvillig Setite. Det är en långtgående och genomtänkt konsekvens av ett klantigt val och känns mycket roligare än en tidigare konsekvens som lämnade två av min vampis vänner lemlästade. Det var bara traumatiskt och födde en hel del irritation hos både mig och Recca.

 

[Cissi]

En konsekvens behöver inte vara våld och död. Behöver inte vara: Nu gjorde du såhär, nu kommer en närstående råka illa ut!
Jag känner ju dig också, du kan vara nog så raffinerad i ditt spelledande, var kreativ med konsekvenserna också.

Så jag bör belöna spelaren istället?

Kreativa konsekvenser är ju vad jag kört på hittills men ibland känner jag lite matthet inför den "belöning" som det faktiskt innebär, ibland vill jag faktiskt straffa. Vilket jag iofs har gjort indirekt med åtminstone en kreativ konsekvens.

Men det är en bra idé att använda mig av familj och vänner som brickor i spelet i högre grad.

Om du med belöning menar "komma undan med livet i behåll" så är det ju en form av belöning, visst, men du kan faktiskt se till att konsekvenserna inte alls är positiva, utan att direkt halshugga folk till höger och vänster.

Och vänner och familj skapar man väl för att de ska vara brickor i spelet? Både bra och dåliga. Inte bara för att de ska användas till RPns nackdel. Då skulle man ju bara undkomma det genom att inte skapa någon familj över huvudtaget och de spelare som har skapat många familjemedlemmar till sina RP skulle ha en enorm nackdel i detta.

 

[God45]

Problemet är att förutse när spelaren är på väg att göra nåt jättedumt... För att komma med information som skulle fått spelaren att inte agera på det sättet, när denne redan gjort på det sättet, är ju kasst för spelupplevelsen och föder bara irritation.

Hm... Jag känner ju den här spelaren och låt mig säga såhär... Du är inte ensam som SL om att ha fått agera efter sponantitet som tar en ändelse med förskräckelse. Jag förstår vilken irritation det skapar men tror också att spelaren i fråga verkligen försöker men att frestelsen ibland blir för stor, trots förkunskaper. De här förkunskaperna har kanske ibland lett till lite mer eftertanke men om en tanke och en idé fastnar kan den vara nog så svår att skaka av sig. Särskilt om spelaren dessutom spelar en RP som är impulsiv till sin natur. Och då spelar det ingen roll, du kan kasta all information du vill i famnen på din spelare, om hen inte ser några andra spelalternativ med sin RP eller ser sitt alternativ som det mest intressanta... Fundera istället ut en konsekvens ingame som kan stävja RPn för det kommer säkert ge en lugnande inverkan på både spelare och RP. Men straffa inte. En konsekvens behöver inte vara våld och död. Behöver inte vara: Nu gjorde du såhär, nu kommer en närstående råka illa ut!
Jag känner ju dig också, du kan vara nog så raffinerad i ditt spelledande, var kreativ med konsekvenserna också.

Jag vet att ditt svar är menat att vara nyanserat och att jag är mindre nyanserad. Men att döda eller straffa karaktärernas familjer är ett bra råd

Va? Nä, nä, nä. Det är ett väldigt dåligt råd. Det är inte kul att spela en RP vars motivation är rädsla och med en gnagande tankei bakhuvudet om att mina felsteg dödar mina nära. Det är väldigt effektivt men efter ett tag blir det bara frustrerande och ytterligare ett irritationsmoment. Det är bättre då att rikta in sig på RPns övriga motivation och mål och försvåra eller omöjliggöra mål och delmål som driver både RP och spelare.

Jag har tex i min vampiregrupp, fått en kreativ konsekvens av min SL, som btw är Recca, till min RP. Det handlar om blodsmagi och min stackars vampis är i klorna på en illvillig Setite. Det är en långtgående och genomtänkt konsekvens av ett klantigt val och känns mycket roligare än en tidigare konsekvens som lämnade två av min vampis vänner lemlästade. Det var bara traumatiskt och födde en hel del irritation hos både mig och Recca.

Det här är jättebra råd

Kreativa konsekvenser, sedan konsekvenser som känns lite och till sist är straffande. Sedan:

NPC: Om du gör detta kommer du att dö, jag kommer döda dig.
Spelare 1: Jag gör det ändå.
NPC:n dödar sedan spelare 1.

Till sist ber man bara om att bli ett exempel på hur man inte bör göra om man vill leva

Men hej, vissa karaktärer är självdestruktiva och då vill spelaren att de skall dö, man ska inte backa för det som GM.

 

[Recca]

Jag har tex i min vampiregrupp, fått en kreativ konsekvens av min SL, som btw är Recca, till min RP. Det handlar om blodsmagi och min stackars vampis är i klorna på en illvillig Setite. Det är en långtgående och genomtänkt konsekvens av ett klantigt val och känns mycket roligare än en tidigare konsekvens som lämnade två av min vampis vänner lemlästade. Det var bara traumatiskt och födde en hel del irritation hos både mig och Recca.

Fast jag tyckte den med dina vamp-buddies lemlästade var en bra konsekvens, faktiskt. <.<

 

[Recca]

Men hej, vissa karaktärer är självdestruktiva och då vill spelaren att de skall dö, man ska inte backa för det som GM.

Fast nä.. Om spelaren vill att karaktären ska dö så kan denne ta upp det med mig så ordnar vi något. Dessförinnan tror jag på kreativa "negativa" konsekvenser som bestraffning/belöning. Jag tycker det är oerhört meningslöst att en rollperson som både jag som SL och spelaren i fråga har investerat mängder av tid och planering i, dör abrupt.

Den typen av konsekvens går bort från mitt SL'ande, varför det också blir ännu mer frustrerande när spelarna gör konstiga grejer - de är säkerligen medvetna om min ovilja att straffa dem genom att splatta deras karaktärer, och kan därför lättare bagatellisera grejer de ställs inför.

 

[Cissi]

Jag har tex i min vampiregrupp, fått en kreativ konsekvens av min SL, som btw är Recca, till min RP. Det handlar om blodsmagi och min stackars vampis är i klorna på en illvillig Setite. Det är en långtgående och genomtänkt konsekvens av ett klantigt val och känns mycket roligare än en tidigare konsekvens som lämnade två av min vampis vänner lemlästade. Det var bara traumatiskt och födde en hel del irritation hos både mig och Recca.

Fast jag tyckte den med dina vamp-buddies lemlästade var en bra konsekvens, faktiskt. <.<

Anledningen till att jag gillade den andra konsekvensen bättre är att den är kännbar även efter ett tag. Egentligen borde väl alla elder i stan vara tokiga för att hon nästan drog ett krig över dem och detta borde markeras. Nu gick det ju bra tillslut, även om det var hemskt en liten stund och vi blev ovänner över det.