Skulle någon som faktiskt jobbar med socialtjänstens lagstiftning kunna kliva in i debatten och förklara för oss hur denna ramlag fungerar i praktiken?
Åh, Hej Cissi, kul att du är här!
Först ska vi reda ut en sak.
"Existensminimum" är ett förbehållsbelopp som KFM (kronofogdemyndigheten) använder sig av då de beviljar folk skuldsanering. Förbehållsbeloppet är högre än grundnormen för försörjningsstödet och går således inte att hänvisa till.
___________
Sedan skulle jag vilja att vi reder ut det här med socialtjänsstlagen (SoL) och då framförallt den paragraf som omnämns enligt ovan gällande "livsföring i övrigt".
Nyckelordet i den paragrafen är "kan". Socialtjänsten "kan" bevilja bistånd till livsföring i övrigt men det är inget som är givet.
Tanken med detta är dessutom att personer som levt länge på försörjningsstöd och inte haft möjlighet att spara ihop pengar till oförutsedda kostnader ska kunna få hjälp. Och den ekonomiska hjälpen är väldigt grundläggande och inte helt lätt att få.
Exempel:
Tandvård - Du har bara rätt att få bistånd till akuttandvård eller för tandvård som läkare säger att du "måste" genomgå pga hälsa. Väldigt sällan förebyggnade eller regelbunden.
Spädbarnsutrustning - Detta anses vara en så pass stor omkostnad och utifrån ett barnperspektiv så ska man kunna få hjälp att köpa en spjälsäng och en barnvagn tex. Återigen, om du går på försörjningsstöd. Du kan inte som student eller lönearbetare kliva in och ansöka om det här. Eller, kan och kan. Du får ett avslag.
Skulder - De enda skulder som försörjningsstödet utgår till, någonsin!, är hyresskulder och elskulder och då om en person riskerar att förlora sin bostad eller med hot om elavstängning hängande ovanför huvudet.
Hemutrustning - Det här är nog den post som är allra mest provocerande för folk i allmänhet. "De får ju både bostad och möbler och, och, och... vad klagar de på?"
Hemutrustningen som avses är grundläggande för att kunna leva i sin bostad. Säng, köksutrustning, bord, stolar, handdukar, sängkläder, ett par lampor kanske, soffa och TV. Att Tv är med visar hur normaliserat det är att ha en TV. Att tro att det är pengar till att inreda ett hem är fruktansvärt fel.
Socialtjänstens uppdrag är att försäkra den enskilde en "skälig levnadsnivå". Det handlar alltså om grundläggande tak över huvudet, mat på bordet, kläder på kroppen, en säng att sova i, akuttandvård, glasögon och andra hjälpmedel om man kan påvisa att man behöver det och medicin som går på högkostnadskortet. Det handlar inte på något sätt om någon konsumtion utöver det allra mest grundläggande och det finns inte en post för sparande i normen. Den/de som lyckas spara ihop till saker inom ramen för försörjningsstödet är få och jag blir alltid lika imponerad då jag möter dem.
______________________
Jag träffade i veckan en kvinna som bor själv tillsammans med sina två barn. Hon är enligt läkarna för sjuk för att jobba men enligt FK (försäkringskassan) för frisk för att ha rätt till sjukpenning eller sjukersättning. Hon äter sina barns matrester, sover på en madrass på vardagsrumsgolvet och riskerar på grund av att hon inte har några pengar att vräkas med sina två barn. Det var så vi fick kontakt med henne, genom hyresvärden som larmade om en barnfamilj som riskerar vräkning. Hon mår så dåligt att hon inte klarat av att ta steget att söka försörjningsstöd och även med försörjningsstödet skulle hon ha det så knapert att hon inte kommer kunna spara ihop pengar för att köpa en säng till sig själv. Hur ska hon, eller hennes barn, då kunna spara ihop till något som ens liknar rekreation?
_______________________
Fattigdom i sverige för mig är detta. Det är personer som lever varje dag utan att veta om de kommer kunna ge sina barn mat i morgon, eller om de kommer kunna äta själva. De som inte har råd att köpa vinterkläder till sina barn utan måste vända sig till socialtjänsten och be om pengar till en overall när det blir vinter. Det är personer som på intet sätt har möjlighet att spara ihop pengar till en nöjesresa eftersom de måste spara ihop pengar till nya kängor.
Det är kanske inte som i andra delar av världen där folk bor i pappskjul och äter från soptippar. Men det är en verkligehet i sverige där barn måste samla tomburkar för att ha råd att åka med klassen på skolresa.
Jag har flera gånger i mitt yrkesliv varit hemma hos familjer och diskuterat ekonomi där föräldrarna förklarar varför det ser ut som det gör och att de inte haft råd med det ena eller andra för att de sparar pengar till nya kläder för barnen tex, och barnen i fråga kommer fram och säger. "Men det är okej... jag behöver inte nya byxor... köp glasögon istället."
Det skär i mig och jag blir så fruktansvärt provocerad av uttalanden om att de här människorna får skylla sig själva eller att de har kasst ekonomiskt sinnelag osv.
Innan jag började jobba med det här så föreställde jag mig att de som lever på försörjningsstöd är slappa slashasar som inte vill jobba. Visst, de finns också men är en så försvinnande liten del att de inte ens är värda att nämna i en seriös debatt. De allra, allra flesta är män och kvinnor som verkligen kämpar med sin vardag. De vill jobba men är hindrade av tex sjukdom, dålig utbildning eller språket. De förbiser sina egna behov av tex sjukvård och medicin för att ställa mat på bordet till sina barn i stället. De väljer mellan skor på fötterna eller en jacka på kroppen.
Jag tycker det är fruktansvärt att jag inte kan göra mer för dem och jag tycker att det lilla jag kan göra inom lagens ramar gränsar till ett hån.
____________
Allt är relativt, så också fattigdom i sverige. Speciellt om man ställer den mot fattigdom i vissa andra länder. Det finns också de som faktiskt kan leva rätt bra på försörjningsstödets knappa slantar och de som till och med kan spara av det men de är inte många.
___________
Och då kommer vi till en annan grupp människor. De som inte lever på försörjningsstöd utan på ersättningar från FK. Tex sjukersättning (fd förtidspension/sjukpension). De har sin inkomst, Punkt!
De har inga eller väldigt små möjligheter att söka försörjningsstöd eller andra pengar när de får oförutsedda utgifter, så som att glasögonen går sönder samtidigt som man måste köpa en ny jacka till sonen. De anses vara självförsörjande och ska klara sig på sin egen inkomst. Även om den inkomsten kanske bara ligger knappt tusen kr/mån över försörjningsstödsnormen.
Jag skulle kunna fortsätta det här hela dagen men det jag vill påvisa är att allt inte är så enkelt att man kan säga "men varför sparar de inte? vi klarar oss ju på väldigt små medel. varför gör inte alla människor som vi?"
Därför att alla människor inte har samma förutsättningar till det. Det finns hundratals olika anledningar till att människor i vårt land inte klarar sin vardagsekonomi, lättja och ignorans är inte huvudanledningen till det.
