anth;n90646 said:
Till er som skriver i den här tråden: "bra" är subjektivt, d.v.s. det som du tycker är bra är inte nödvändigtvis detsamma som det som jag tycker är bra.
Jag skulle bli jätteglad om ni började med att ge exempel på något/några äventyr (oavsett spelsystem) som ni tycker är bra, för att sedan jämföra det med 5E-produkterna: på vilket sätt lyckas/misslyckas 5E göra äventyr enligt vad ni tycker är bra?
För just nu säger mig den här tråden ingenting och den är fullständigt meningslös att läsa.
Fair enuff.
Till att börja med. På en universell skala, där "bra" betyder fullödiga, atmosfärsfyllda kampanjer som bågnar över med intressanta platser och personer (Enemy Within, Masks of Nyarlathotep, Undergångens Arvtagare, ...), så hamnar även det bästa D&D äventyr bergfast under etiketten "intetsägande".
Den största anledningen till det är att D&D till 99% insisterar på att huvudantagonisten ska vara något man bara slår ihjäl. Ett monster eller en humanoid som har en lampa "jag är evil" ovanför huvudet. Det är exceptionellt sällsynt med en människa (alv, dvärg) som huvudfiende vars motiv man kanske inte sympatiserar med men som ändå framstår som rationella. Det är inte en mänska, det är en nekromantiker till mänska. Det är inte en alv, det är en svartalv. Det är inte en dvärg, det är en dvärg som blivit besatt av Girighetens gud. Osv.
Så med en specifik D&D skala betyder "bra" att man undviker "rövuselt" vad gäller själva äventyret. Resten av betyget erhålls om monsterstats är rätt uträknade, den magiska looten inte alltför obalanserad, och det finns kartor och beskrivningar som är passabla.
Red Hand of Doom (3E) är OK för det öppna upplägget. Fienderna är goblins typ och kan slåttras utan vidare, så det godkända betyget kommer sig av det ovanligt intressanta äventyrsupplägget.
Revenge of the Giants (4E) är ett exempel på allt som är/var dåligt med WotC äventyr. Read all about it:
http://forum.rpg.net/showthread.php?472147-4E-Necro-Revenge-of-the-Giants&p=11075741#post11075741
---
Om vi då går över till 5E gillar jag Lost Mines of Phandelver.
Varför? Jo, för att det har ett enkelt och öppet och nostalgiskt upplägg. Klassisk sandbox