Nekromanti [5e] Vad anser ni om Wizard's 5e-äventyr?

[dawnrazor]

Ni som kommit in i 5e lite mer (jag har bara spelat i en homebrew-kampanj) - vad tycker ni om WotC 5e kampanjer? Hur rälsade är de? Funderar på att GM:a lite 5e, men det verkar som om folk tycker väldigt olika om de nya böckerna. Vill gärna höra synpunkter och förslag på vad man skulle börja med.

 

[God45]

Rise of Tiamat är väldigt bra. Den är uppdelad i kapitel i en linjär ordning men det är lite tramsigt och de väntar sig inte att du ska följa kapitlen. Det är en sandlåda egentligen där spelarna har mål att uppnå, möjliga allianser att göra, "trogna" allierade att försöka få att samarbeta med varandra, kortare men roliga dungeons och en fiende som reagerar på vad spelarna gör. Sedan har kampanjen ett par riktigt bra fighter som kommer döda korkade spelare stenhårt men som inteligenta och taktiska spelare kommer klara av (tredje lönmördarfighten är bara härlig och designad för att döda dumma spelare). En cool slutboss, förmåga att själv välja när man tycker sig vara redo att lösa den bär grejen en gång för alla och en massa kul att göra innan den punkten. Så jag rekomenderar den.

 

[Ond bråd död]

Om man tycker att de till 3 och 4 var usla, kommer man gilla 5ans då?

 

[Necross]

Har bara lett "Lost Mine of Phandelver", och det var väl en habil, nybörjarvänlig sandlåda. Tyvärr är WotC allt för förbannat lata för att skriva riktigt bra äventyr (vem är inte det förresten?), så det krävs en hel del handpåläggning för att få till nån vettig känsla när spelarna plötsligt får för sig skita i rälsningen.

 

[God45]

Alltså, både Rise of Tiamat och Princes of the apocalypse är ett bra steg bättre än äventyren som släpptes till 3ed och 4ed. De är uppenbarligen gjorda för att konkurera med Parhfinders adventure paths och de håller samma kvalitet som Pathfinders adventure paths har gjort hittills. Alltså, de är bra kampanjer med starka grund idéer men precis som vanligt måste du vara beredd att skriva om och improvisera. Men det är bokstavligt talat ditt satans jobb som spelledare så det är inget att klaga över.

 

[CapnZapp]

Mycket bättre än det mesta de gjorde till föregående upplagor (det fanns bra grejer till 3e men bara ett enda äventyr från Wotc platsar, red hand of doom)

Notera nu att vi mäter med d&d måttstocken. Några sant omvälvande stories är det aldrig tal om. Med "bra" menar jag "trevlig sandlåda" typ.

Det bästa är avsaknaden av bottenlös uselhet, som annars varit Wotc styrka...

 

[Necross]

Alltså, de är bra kampanjer med starka grund idéer men precis som vanligt måste du vara beredd att skriva om och improvisera. Men det är bokstavligt talat ditt satans jobb som spelledare så det är inget att klaga över.

Visst, men jag skulle iaf inte klaga om de som faktiskt tjänar pengarna också anstränger sig ytterligare för att göra produkterna ännu bättre.

 

[anth]

Till er som skriver i den här tråden: "bra" är subjektivt, d.v.s. det som du tycker är bra är inte nödvändigtvis detsamma som det som jag tycker är bra.

Jag skulle bli jätteglad om ni började med att ge exempel på något/några äventyr (oavsett spelsystem) som ni tycker är bra, för att sedan jämföra det med 5E-produkterna: på vilket sätt lyckas/misslyckas 5E göra äventyr enligt vad ni tycker är bra?

För just nu säger mig den här tråden ingenting och den är fullständigt meningslös att läsa.

 

[God45]

Till er som skriver i den här tråden: "bra" är subjektivt, d.v.s. det som du tycker är bra är inte nödvändigtvis detsamma som det som jag tycker är bra.

Jag skulle bli jätteglad om ni började med att ge exempel på något/några äventyr (oavsett spelsystem) som ni tycker är bra, för att sedan jämföra det med 5E-produkterna: på vilket sätt lyckas/misslyckas 5E göra äventyr enligt vad ni tycker är bra?

För just nu säger mig den här tråden ingenting och den är fullständigt meningslös att läsa.

Rise of Tiamat är ett bra äventyr för mig eftersom det har saker jag köper äventyr för. Det brister bara i saker som jag antingen inte bryr mig om eller inte använder. Jag tänker göra det här med listor:

Plus med Rise of Tiamat:

-Det finns en level 30 drakgud som kommer komma från helvetet och fucka upp shit i en stor episk fight!

-Det finns en massa organisationer som jag kan gå med i och ha politik med andra grupper. Organisationerna är precis lagom ut fleshade och coola.

-Jag har tidigare nämna drakgud som en timer men kan göra en massa mindre grejer i vilken ordning jag vill mer eller mindre.

-Det finns nice fighter med lönmördar ninjas som droppar från drakar som om drakarna vore blackhawk helikoptrar.


Minus Rise of Tiamat: (Som jag inte bryr mig om)

-Det finns ingen hjälp för dig till att köra det här som en sandlåda om du inte redan är en bra spelledare.

-Det finns inte en massa detaljer om allt så är du inte kreativ eller snabbtänkt är du fucked.

-Den här kampanjen kommer döda dina spelare till döds och ger dig noll hjälp.


Minus med Rise of Tiamat (Som jag bryr mig om)

-Dungeonsen (det finns bara ett par) är lite basic. Jag kommer behöva skriva om dem lite. Men bossarna i dem är nice och npc:erna man träffar utanför och i dem är nice.

 

[CapnZapp]

Till er som skriver i den här tråden: "bra" är subjektivt, d.v.s. det som du tycker är bra är inte nödvändigtvis detsamma som det som jag tycker är bra.

Jag skulle bli jätteglad om ni började med att ge exempel på något/några äventyr (oavsett spelsystem) som ni tycker är bra, för att sedan jämföra det med 5E-produkterna: på vilket sätt lyckas/misslyckas 5E göra äventyr enligt vad ni tycker är bra?

För just nu säger mig den här tråden ingenting och den är fullständigt meningslös att läsa.

Fair enuff.

Till att börja med. På en universell skala, där "bra" betyder fullödiga, atmosfärsfyllda kampanjer som bågnar över med intressanta platser och personer (Enemy Within, Masks of Nyarlathotep, Undergångens Arvtagare, ...), så hamnar även det bästa D&D äventyr bergfast under etiketten "intetsägande".

Den största anledningen till det är att D&D till 99% insisterar på att huvudantagonisten ska vara något man bara slår ihjäl. Ett monster eller en humanoid som har en lampa "jag är evil" ovanför huvudet. Det är exceptionellt sällsynt med en människa (alv, dvärg) som huvudfiende vars motiv man kanske inte sympatiserar med men som ändå framstår som rationella. Det är inte en mänska, det är en nekromantiker till mänska. Det är inte en alv, det är en svartalv. Det är inte en dvärg, det är en dvärg som blivit besatt av Girighetens gud. Osv.

Så med en specifik D&D skala betyder "bra" att man undviker "rövuselt" vad gäller själva äventyret. Resten av betyget erhålls om monsterstats är rätt uträknade, den magiska looten inte alltför obalanserad, och det finns kartor och beskrivningar som är passabla.

Red Hand of Doom (3E) är OK för det öppna upplägget. Fienderna är goblins typ och kan slåttras utan vidare, så det godkända betyget kommer sig av det ovanligt intressanta äventyrsupplägget.

Revenge of the Giants (4E) är ett exempel på allt som är/var dåligt med WotC äventyr. Read all about it:
http://forum.rpg.net/showthread.php?472147-4E-Necro-Revenge-of-the-Giants&p=11075741#post11075741

---

Om vi då går över till 5E gillar jag Lost Mines of Phandelver.

Varför? Jo, för att det har ett enkelt och öppet och nostalgiskt upplägg. Klassisk sandbox

 

[dawnrazor]

Tack alla, för synpunkter. Får väl kolla vidare om detta kan vara nåt för mig och min grupp.