Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2013 v34

[krank]

Ny vecka!

(Fortfarande ganska) NYA Riktlinjer för filmklubben:

1) Tanken är att du ska se minst en film i veckan. Du måste inte, men det är grundtanken.
2) Det behöver inte vara samma film som nån annan, men det får vara det.
3) När du ser en film, skriv något om den. Svara på det här inlägget, och skriv titeln i fetstil.
4) Undvik att skriva om samma film fler än en gång.
5) Du måste inte skriva långt, men skriv om den var bra eller dålig, kanske nån rad om varför. Man FÅR skriva längre.
6) Sätt gärna ett betyg, men du måste inte. Dina betyg måste inte vara konsekventa. Här har du ett exempel på betygsystem du kan använda om du vill.
7) Du har på dig fram till natten mellan söndag och måndag. Ser du en film efter det, hör den till efterkommande vecka.
8 ) Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.

I kalkylbladets andra flik kan man föra in sina betyg också, om man vill. Hittills är det bara jag som gjort det, men ni är välkomna.

(Har fixat till en liten bugg i kalkylbladet; nu räknas även folk som är på rader under 43 in i sammanräkningen för antal deltagare per vecka)

 

[Anchorman]

Green Hornet

Såg denna igår, usch verkligen ingen bra film, riktigt dålig faktiskt.

Storyn är...Ähh skit i den.

Den här filmen misslyckas med att leverara både vettig action och komedi.
Se Kick-Ass istället.

1/5

 

[krank]

Jag har sett Back to the Future II.

Roads? Where we're going, we don't need roads...

Oj, vilken resa!

Marty McFly åker med Doc in i framtiden för att rädda sina ungar. Men så går allt snett och den äldre versionen av första filmens otrevliga bully Biff Tannen får tag på tidsmaskinen och åker tillbaks och ger sitt yngre jag en bok med sportstatistik, vilket gör att när Doc och Marty åker tillbaks till 1985 så är allt mycket sämre på alla sätt och vis, ocvh Biff är rik och mäktig och gift med Martys morsa. Så nu måste de åka tillbaks till 1955 igen för att försöka se till att Biff aldrig kan använda boken...

Den här filmen är mycket mer komplex än den första; Bob och Bob fick fetare budget och det märks. Dessutom filmade de in den tredje filmen i serien direkt efter; de måste ha gjort ett schysst intryck med första filmen.

Tvåan är mörkare än ettan, men har fortfarande fullt tillräckligt med gags för att hålla tonen någorlunda hög. Jag gillar också att det inte är framtiden, 2015 med hoverboards och grejer, som är dystopin - utan 1985, alltså "nuet".

I den här filmen kommer både tidsresorna, paradoxerna och de dramaturgiskt smarta upprepningarna till sin rätt. Det är ursnyggt hur filmen knyter ihop och håller filmen hanterlig och begriplig genom att ge mig som tittare återkommande, välkända element att hålla tag i, och dessutom utnyttjar den information man redan fått för att låta publiken känna sig lite smart när man grokkar hur allt hänger ihop. Scener som "Marty vaknar upp i sin säng och tror att han drömt" och "Marty går in på en bar och beställer en Pepsi" är både roliga och ger konkreta ankarpunkter som håller ihop filmen.

Effekterna har åldrats väldigt väl, antagligen för att de mestadels är gjorda fysiskt. Skådespeleriet funkar, även om det känns lite överspelat och hysteriskt ibland. Manuset är smart och ganska komplext, framför allt när de i princip åker tillbaks till första filmen...

Nå; det här är en minst lika fartfylld men inte riktigt lika lättsam film som ettan, en klockren uppföljare som fick mig att mysa riktigt ordentligt i soffan.

Den lider dock av samma problem som ettan, vad gäller kvinnoporträtt. Jag får intrycket av att Bob & Bob är lite sexister av den gamla skolan; de har svårt att skriva trovärdiga kvinnor så de låter inga kvinnor få några intressanta roller och de kvinnor som är med får ingen screen time (Jennifer spenderar hela den här filmen sovandes, ffs). I amn not impressed. Jag undrar hur det skulle gå om herrarna bara försökt skriva människor som råkar vara kvinnor snarare än "kvinnoroller"?

Nåja.

BETYG: 4/5

Sannolikheten att jag orkar hålla mig tills nästa vecka med att se del 3? Inte så stor. Det här med teman verkar inte vara så mycket för mig om jag inte har en parhäst.

 

[Sia]

Jag har sett filmen Kick-Ass 2 på bio. Detta är uppföljaren till Kick-Ass (2010) som recenserades tidigare på forumet.

Filmen är alltså uppföljare till en film som jag inte har sett. Man får dock lite backstory i början. Filmen börjar med att grabben som var superhjälten Kick-Ass har nu återgått till sitt vanliga liv i high school. Han är ganska uttråkad och drömmer om att få ta på sig superhjälptedräkten igen. Han gör det, och går med i ett gäng av superhjältar under namnet Justice Forever. Under tiden så skapas en superskurk sitt eget skurkgäng, med de bästa skurkarna lejda med en massa stålar för att hämnas på Kick-Ass.

Många superfajtscener, väldigt coola och fyllda med våld. Filmet är en hel del våldsammare än vad jag är van vid, vilket ledde till att jag satt och skruvade mig halva tiden i biostolen. (Det där måste ha gjort ont!) Är inte van vid så mycket blod och våld, så jag tyckte att det var lite hemskt. Förstår att tanken med superhjältegenren är att galna saker sker, det blir verkligen imponernade som film. Humormässigt fann jag den väldigt roligt, med en hel del lite "vuxna skämt". Många stereotyper och klichéer i filmen också, bland annat elaka high school-tjejer (som får det de förtjänar, såklart!)

Ganska spoilrigt och personlig kommentar här nedan:

Spoiler

Sidokaraktärer som dog tyckte jag var jättehemskt. Där får lyckades filmen för mig blanda in tillräckligt mycket realism för de hemska sätten de dog på:
- Superskurkens betjänt (kändes lite som hans enda familj) dog på beställning av hans onda farbror (som ville visa makten)
- Kick-Ass' pappa i fängelset av lejda ondingar
- Colonel Stars som den förste i leden av superskurkgänget, för det hemska sätt han avrättades på

I överlag en rätt så cool film, inte så dumt för att vara en uppföljare. Min favorit var Hit Girl för att hon är filmens coolaste superhjältinna, plus hela "awkward teenage" grejen är ganska gulligt. Filmen har gott om action och rejäl effektfull förödelse för det mesta.

Betyg: 4/5

Ändring: Glömde att nämna att filmen, trots allt, var ändå så pass rolig att se så att jag lär nog se första filmen också

 

[krank]

Jag kunde inte hålla mig utan såg Back to the Future Part III idag.

Den är inte, i mitt tycke, lika bra som de andra. Eller, jag får inte ut lika mycket av den.

Men plotten då: Doc Brown har råkat åka tillbaks till 1885 och blivit fast där, men han säger att han mår bra i ett brev han skickat till Marty (som är i 1955) via Western Union. Problemet är bara att Marty upptäcker att Doc blir ihjälskjuten en vecka efter att han skrev brevet. Så 1955-Doc Brown retrofittar tidsmaskinen (som 1885-doc gömt i en gruva) så att Marty kan åka och rädda honom.


Den här plotten är mycket enklare än tvåans, och det är lite synd. Istället för häftigt tidsresande är det en berättelse om kärlek och om hur mycket filmskaparna gillar taffliga westerns.

Men vi börjar med bra saker: Effekterna, de som finns, är bra och snygga. Återigen typ bara fysiska effekter och såna håller såklart bättre än CGI. Skådespeleriet är lika energiskt och det märks att Fox och Lloyd gjort de här rollerna ett tag - alldeles nyss dessutom, eftersom trean filmades direkt efter tvåan. Allting ser ungefär lagom western-igt ut, antar jag, if you like that sort of thing.

Spoiler

Dåliga saker:
Clara är nog det slutliga beviset på att Bob & Bob visserligen är hejjare på att skriva äventyrsfilm och bromance mellan tonåringar och äldre män, men det är helt enkelt fast i en kvinnosyn som gör att de har svårt att skriva relevanta eller intressanta brudar. Clara, Doc Browns kärleksintresse, är helt och hållet designad för detta syfte. Hon börjar som damsel in distress, sedan avslöjas det att hon i princip är specifikt designad för att vara kärleksintresse till Brown, och sedan får hon vara damsel in distress igen. Hon är kär i Brown, gillar vetenskap, och hamnar i fara. Det är hennes hela personlighet. Helt värdelöst. Även om hon rider själv och hoppar på tåg och grejer.

Och det lilla Jennifer är med gör inte henne mer intressant än förut. Lätt korkad, gillar Marty, and that's about it.

Storyn har fler hål. Framför allt på slutet, kändes det som. Jag menar, när Tannen väl satts i fängelse varför var det fortfarande så förplåtat bråttom? Ingen skulle ju dö, det fanns inte längre någon deadline. Så hela det stressiga slutet kändes enormt konstruerat.

Arcen kring Martys ovilja att kallas feg vet jag inte ens vad jag ska säga om. Väldigt meh.

Jag tror att man kanske uppskattar den här filmen mer om man tycker att westerngenren är det minsta intressant. Det gör inte jag. Western är för tidigt för mig, och jag saknar den kulturella bakgrunden jag tänker mig att många amerikaner har kring den "romantiska" vilda västern.

I det här fallet räddas det hela lite av scifi-elementen som är med, men den krystade kärlekshistorien och t.ex. hur indianerna enbart får vara en "kul grej", klassiska rödskinn i full mundering, gör att det liksom inte klickar för mig alls. Själva westernelementen är mest avtändande.

BETYG: 3/5. Meh.

Blajj om trilogin som helhet:

Spoiler

Någonstans blir den grundläggande moralen eller budskapet i den här trilogin samma gamla trötta liberala klysha om att man "formar sitt eget öde", "framtiden är inte skriven i sten", etc. Av vad jag hört finns det fortfarande folk som tycker att detta är ett "djupt budskap".

Det jag tar med mig är ungefär: Det spelar ingen roll om mitt "öde" är "skrivet i sten". Faktiskt. Det som spelar roll är att man inte sitter fast i den man varit; man kan förändras och utvecklas. Om man utsätts för rätt influenser, så att man gör andra "val". Det är en intressant tankeövning; Marty får se konsekvenserna av att agera som han gör, och den informationen får honom att fatta andra beslut. Man kan förändras. Och till skillnad från nyss nämnda liberala klyscha med "fri vilja"-botten är det ändå en ganska sympatisk grej tycker jag.

 

[Rymdhamster]

Jag har nu sett 9 (2009).

Jisses, är den inte äldre än så. Det känns som den kom för jättelänge sedan. Fast fyra år är kanske jättelänge sedan.

I vilket fall som helst tycker jag att det här är en riktigt snygg film som får mig att nästan sitta och drägla och känna "så här vill jag ha mitt mutant".

Dock känns det lite som att för att säga vad jag tycker om filmen måste jag gå in i spoilermode. Så:

Spoiler

Karaktärerna känns rätt platta, tyvärr. Även om det finns en poäng med det eftersom de alla är olika aspekter av en enda person. Men de känns fortfarande rätt tråkiga. Den intressantaste är nummer 8 som visar sig vara någon slags magnetjunkie, som tillsammans med att är muskelberget och barbaren i gänget samt lite av en skitstövel i alla fall gör honom lite mångbottnad. Även om det bara är två bottnar.

Sen vet jag inte vad jag tycker om poängen med filmen. Den fokuserar rätt mycket på det mekaniska i början, för att sedan hoppa över till att fokusera till någon slags andlighet. Det känns som att vi missar typ en halvtimmes handling i filmen som utvecklar övergången från det ena till det andra lite bättre. Som det är blir det lite "vi är robotar, vi är robotar, vi jagas av robotar, oj vi är egentligen själar och nu besegrade vi robotarna som jagar oss. Hurra!

Men jag tycker i alla fall att filmen lyckas vara spännande, häftig och rätt läskig (även om jag inte förstår den bakomliggande logiken alla gånger). Jag tycker framför allt att den är COOL! Coola, snygga miljöer, lite coola och gulliga prylar i lånarna-stil (8 har ett enormt jäkla svärd som egentligen är en förskärare) och lite coola koncept (jag gillar att robotarna är en kombination av tyg, trä och koppar bland annat).

Om den här bara hade jobbat igenom utvecklingen av sitt eget budskap lite bättre hade jag nog tyckt att det varit en skithäftig film.

Betyg: 4/5

 

[God45]

Jag har sett The Gamers 3: Hands of fate som är årets nördfilm. Den har gått ifrån formeln från första och andra filmen och fokuserar istället på en turnering i ett Magic: the gathering liknande kortspel som Cass spelar i. Detta är ihop vävt med sidohandlingar där resten av spelgruppen gör saker som att försöka få ihop ett rollspel på Gencon och försöka mörda den pokemon liknande maskoten Chibi-Chan. Medan jag först var tveksam till kortspelsvinkeln så måste jag säga att det här är min favorit av Gamers filmerna.

Och för er som har sett filmen: "HAVOC!!!"

5/5

 

[Rymdhamster]

And let slipp the dogs of war!

Tredje filmen var en stor besvikelse och samtidigt den bästa av de tre. De har gått från en jäkligt corny men underhållande rollspelssatir till en rätt bra powergamervsgamemaster-film av rätt bra kvalitet till en riktig spelfilm.

Efter att ha sett den var jag mycket positivt överraskad.

 

[Anchorman]

Älskar verkligen 9! Min favorit animerade film!

 

[Krille]

Jag har sett Min Granne Totoro.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/Jr_QzxrKhJ0"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/Jr_QzxrKhJ0" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Det är 1958 i Japan, och professor Tatsuo Kusakabe med döttrar Satsuki och Mei flyttar ut till ett gammalt hus på landet i Sayama, så att de kan bo närmare sjukhuset där fru/mamma Yasuko vårdas efter en längre tids sjukdom. En dag ser Mei två magiska varelser med kaninöron och följer dem in i skogen till ett gammalt heligt kamferträd, där hon ramlar ner på magen på en ännu större sån där. Mei tycker att dess vrål låter lite som "totoro", så det får den heta. När Satsuko och Tatsuo hittar Mei sovande i törnhäcken så har Totoro försvunnit, men pappa tröstar Mei med att det är en skogens väktare som kommer när den vill.

Satsuko träffar Totoro en tid senare när Mei och Satsuko väntar på bussen som pappa ska komma med, och ger honom ett paraply som Totoro tycker är jättekul när det faller regndroppar på det. Som tack får de ett knyte med frön och nötter, innan Totoro hoppar på kattbussen. Strax därefter kommer pappa med bussen, aningen försenad.

Flickorna planterar fröna och hoppas att de ska växa utan större framgång, men en natt ser de Totoro och hans två mindre kamrater dansa vid planteringen. Satsuko och Mei går ut och dansar de med, och upp växer ett jätteträd. Totoro tar dem med upp till toppen på trädet medelst snurra (via en flygtur över nejden), och där uppe sitter de och vrålar vind och spelar flöjt. Nästa morgon var det bara en dröm, men fröna har grott och skott vuxit upp ur marken.

En dag får de reda på att mammans hemkomst försenats på grund av att sjukdomen förvärrats. Det gör flickorna jätteoroliga och i frustration skäller Satsuko ut Mei, som springer iväg för att ge mamma en majskolv, men försvinner.

Och det drar igång världens uppbåd. Alla grannar letar överallt och man hittar en sandal i en damm och fruktar att Mei har ramlat i där. Satsuki är förstås hur oroad som helst och springer över hela nejden, innan hon tar sig upp till kamferträdet och ber Totoro om hjälp. Totoro kallar på kattbussen, som får en ny destination, "Mei", och susar fram i hejjans fart. Systrarna återförenas och kattbussen springer sedan vidare till sjukhuset, där de lämnar majskolven till mamma. Sen åker de hem igen.

---

Min Granne Totoro är världens mysigaste film! Jag kurade ihop mig med en stor fluffig plyschräv och stoppade fötterna under filten medan jag njöt av den barnsliga lekfullheten och fantasin. Den är så skickligt gjord, och jag snyftade och skrattade om vartannat!

Den är också precis så knarkad som barns drömmar kan vara, men den kind of makes sense! Tatsuo är för övrigt världens bästa pappa, som inte bara tar sig tid till barnen utan också snabbt som fan lever sig in i deras fantasier och tar dem på allvar och spinner vidare på dem. Förutom det så ger den en inblick i vardagslivet i Japan på femtitalet ur barns synvinkel.

Pre-release-PDFen av Golden Sky Stories - Heartwarming Roleplaying lyfter fram just Min Granne Totoro som ett exempel på stämningen i spelet. Och det är bara att hålla med. Skillnaden är att man spelar "typ Totoro", eller snarare magiska djur som hjälper folk i den lilla landsbygdsorten i Japan.

Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på om det inte är en mycket mer ledsam historia bakom Min Granne Totoro. Bakeneko, kattvarelser, är för det mesta bra mycket läskigare i japansk mytologi, och jag börjar misstänka om inte Totoro egentligen är en tanuki. Det finns en myt om en "tanuki med paraply" som lockar in folk under paraplyet och tar med dem på vilda resor till galna platser. Det finns också en "demonisk storebror", bakedanuki, som är ännu läskigare. Och så har vi grejen med att Mei återfinns vid en korsväg med sex jizo-statyer, som vakar över döda barn och dödfödda.

Men jag inbillar mig säkert. I vilket fall som helst så är det en av de mysigaste och finaste filmer jag har sett.

 

[Anchorman]

Shutter Island

Grym film! DiCaprio kan verkligen skådespela och Scorcesse kan verkligen regissera.

Jag ogillar att skriva handling så jag gör inte det.
Det är i alla fall en film som absolut inte är förutsägbar.

5/5

 

[krank]

Jag har sett The Expendables.

Jag gillar dum actionfilm. Det här är en dum actionfilm... Med Sylvester Stallone, Arnold Schwarzenegger, Jet Li, Jason Statham, Bruce Willis, Dolph Lundgren, Mickey Rourke, Charisma Carpenter och Eric Roberts. En rätt hyfsad lineup.

Så vad kan gå fel?

Jättemycket, tydligen.

Manuset är nog största boven. Det är oinspirerat, platt, osammanhängande och vad jag antar ska vara coola oneliners framstår mest som non sequitors. Det finns ingen riktig upptrappning eller uppbyggnad av förväntningarna. Jag vet att Stallone var med och skrev, och han borde väl kunna genren, men det här kändes som ett amatörjobb.

Ingen av grabbarna gör direkt sina livs bästa rolltolkningar. Replikerna landar konsekvent fel, det finns inget riktigt flyt i dialogerna.

Det minsta problemet är egentligen att kvinnorna är så ointressanta. Och då är det ändå ett problem. Nog borde de ha kunnat plocka in åtminstone EN token-hårdbrud i gänget? Men nä. Charisma Carpenter slarvas bort totalt. BÅDA brudarna i filmen finns BARA till för att motivera två av huvudpersonerna; i Charismas fall har hennes subplot inte ens med resten av filmen att göra. Värdo.

Filmen har också ett rätt rockigt soundtrack, som konsekvent felanvänds. Det tar liksom aldrig riktigt fart.


Jag har sett fram emot den här filmen, för jag gillar dumma actionruller och typ alla inblandade skådisar. Det är ju liksom actionikoner allihop, och de har alla gjort ikoniska eller åtminstone fullt dugliga actionrullar förut. Men det här är inte en duglig actionrulle. Det här är en skitfilm.

Dess enda positiva sida är väl typ våldet, som är väldigt våldigt även om det finns för lite av det, och så scenen med Bruce Willis, Arnold och Sylvester Stallone.

Eller okej, jag gillar Mickey Rourkes och Eric Roberts' insatser också. Så det blir en stark etta. Men helst skulle jag vilja ha tillbaks den här tiden. Jag skulle ha sett en annan film.

Jag funderar däremot på att tvinga mig igenom tvåan härnäst. Vem vet, det kanske blir bättre andra gången.

BETYG: 1/5

 

[Lukas]

Jag har sett Back to the Future II.

Idag när jag såg den här så kom jag och tänka på något jag inte tänk på förut.

När Biff använder sig av "Grays Sports Almanac" och förändrar historien så borde vell resultaten som står i boken bli fel.

 

[krank]

Idag när jag såg den här så kom jag och tänka på något jag inte tänk på förut.

När Biff använder sig av "Grays Sports Almanac" och förändrar historien så borde väl resultaten som står i boken bli fel.

Det har du helt rätt i =) Inte tänkt på det förut.

 

[Lukas]

Back to the Future Part III

Den är inte, i mitt tycke, lika bra som de andra. Eller, jag får inte ut lika mycket av den.

jag har aldrig mött en person som inte hållit med om detta.
det är sjukt irriterande för jag tycker den tredje delen är bättre än andra.

jag kan förstå att en del stör sig på den eftersom den är så annorlunda jämte de andra två. Men för vad den är så tycker jag den är bra.

//Lukas som i vanliga fall inte ens gillar västern

 

[Rymdhamster]

För mig är 3:an en klar 2:a, men 2:an som 1:a och 1:an som 3:a.

Och för mig handlar det mycket om att jag tycker framtid och darakfutura är coolare än westerns, och att båda de är coolare än femtiotalet.

 

[Rymdhamster]

Jag har nu sett Ernest scared stupid (1991).

Det här är ännu en film ur "saker jag såg när jag var liten som jag anser påverkat min smak och min fantasi". Den kom -91 vilket innebär att jag var typ 9 år.

För er som inte vet är "Ernest..." något av en filminstutition i still Abbot och Costello och Helan och Halvan, fast kanske inte fullt lika ikonisk. Tydligen började han som en rollfigur i reklamfilmer (runt 800 reklamfilmer, enligt egen utsago) för allt möjligt, men avancerade sen till att faktiskt göra komedier. På många sätt skulle jag nog vilja kalla honom en "föregångare" till Jim Carrey. Ernests (spelad av Jim Varney) "humor" baseras huvudsakligen på att han gör fåniga och extrema miner (där Carrey sattsar mer på konstiga och extrema miner) samt att han säger konstiga saker (där Carrey säger saker på ett konstigt sätt. Och säger konstiga saker). Allting uppblandat med massor av slapstick, konstiga situationer och några larviga biroller.

Det är inte så pass att jag tycker det är värt en diskussion ifall en av dem snodde den andres koncept, så lika är de inte. Det är bara det att de till stor del ockuperar samma nisch i humorträsket. Faktum är att Varney och Ernest-filmerna hamnade rätt mycket i skym undan efter att Carrey slog igenom som Ace Ventura. Jag var inte ens medveten om att det gjordes åtminstone fem ytterligare Ernestfilmer efter den här.

Ernest scared stupid tyckte jag var både rolig och läskig när jag var liten, men hur funkar den här filmen idag då?

Faktum är att den funkar rätt bra. Ernest är en smula påfrestande då allt för mycket av filmen fokuserar på att han gör fåniga grimaser, men många av hans repliker är trots allt rätt underhållande mycket tack vare att han säger de flesta med ett ganska allvarligt ansikte.

Storyn tycker jag är rätt tilltalande, och lyckas faktiskt vara lite småläskig även idag. Faktum är att om man gjorde en näst intill direkt remake av den här filmen, och bara ersatte de fåniga rollerna (så här på rak hand skulle jag säga runt fyra roller av ett drygt dussin) med något lite mer nedtonat, så skulle det här kunna bli en rätt cool och småläskig "urban fantasy-skräckis".

Faktum är att jag är lite sugen på att sno handlingen mer eller mindre rakt av till något fantasy/skräckrollspel. Jag hade anpassat handlingen till något i stil med det här:

Spoiler

Törnby grundades av en samling folk som övergivit sitt gamla hem bortom havet för att undkomma den urgamla ondskan som hemsökt dem. Men visar sig snart att ondskan följ efter dem trots allt och återigen är på jakt efter byfolkets barn. Det är trollmagikern Threin som försöker återuppväcka sitt folk genom fånga barn som offer åt sina mörka gudar.

Tack vare en vågad plan där mjölnardottern agerar lockbete lyckas byborna lura Threin i en fälla och tar honom till fånga. Då de inte vet hur de kan döda honom så utför de en ritual där de förseglar Threin under marken, fångad av rötterna till en ek de planterar över honom. Men innan de hinner skyffla jord över honom uttalar Threin en förbannelse över borgmästaren att en av hans ättlingar skall vara den som kommer att bryta ritualen och släppa Threin fri igen.

Borgmästaren lämnar Törnby med sin familj för att försöka undfly förbannelsen och några generationer senare har trollet-under-eken mest blivit en enorm men förvriden ek och en saga man skrämmer barn med. Ingen av de vuxna tror längre på den, även om man undviker den del av skogen där trolleken står då alla är överens om att det är något konstigt med träden i det området. Nästan som att de vore sjuka, även fast de aldrig dör.

En dag kommer en lärd man resande genom byn och får höra talas om trollträdet som sägs hålla Threin inspärrad. Han har hittat en del obskyra referenser till trollmagikern Threin i lite texter som han bytt till sig från en sjöman som kom från andra sidan havet. Intresserad att se om det finns någon substans i texterna ger han sig iväg till trädet och råkar där släppa trollet fri då det visar sig att den lärde mannen är en av borgmästarens ättlingar utan att veta om det.

Threin är återigen fri att fånga in barnen från byn för att använda dem till återföra sitt folk till den här världen. Han måste samla ihop ett fem barn innan han kan börja frammana sin fränder och för att kunna jaga ostörd åtminstone ett tag så börjar han med att döda den lärde mannen och trycker in hans kropp i en hålighet bland trollekens rötter.

Threin jagar barn som smugit sig hemifrån på kvällarna för att leka i skogen och förvandlar dem till trästatyeter som han tar med sig till trädet i placerar i små håligheter som är invuxna i trädstammen. Föräldrarna märker snart att barn nu rövas bort och efter att ha sökt efter en mer mundan förklaring utan framgång börjar deras tankar gå till byns gamla skrämselsaga. En resa till trolleken avslöjar statyetterna av de bortrövade barnen och den döde lärde mannen.

Nu är en tid för hjältar!

Threin kommer fortsätta att använda all sin magi till att röva bort barn för att få ihop de fem han behöver. Sedan kommer han att återvända till träden för att där utföra en ritual som kommer få fler av hans sort att börja växa fram som stora, slemmiga knoppar på ekens grenar. Varje barn efter de första fem kommer att snabba på deras tillväxt och göra dem ännu starkare när de väl föds.

I den lärdes bok står det en del om vad Threins avsikter är, men ledtrådarna till hur man stoppar honom och hans ritual är otydliga och verkar referera mycket till bybornas historia som nu endast bevarats i from av förvanskade sagor.

Betyg: 4/5.

Men betänk nu att det är en lite så där lagom "mysläskig" film för lite äldre barn.

 

[Ond bråd död]

Jag har sett Back to the Future II.

Idag när jag såg den här så kom jag och tänka på något jag inte tänk på förut.

När Biff använder sig av "Grays Sports Almanac" och förändrar historien så borde vell resultaten som står i boken bli fel.

De uppdateras väl de med, precis som fotot på huvudpersonen i ettan förändras beroende på vad som händer.

 

[krank]

Jag har sett Back to the Future II.

Idag när jag såg den här så kom jag och tänka på något jag inte tänk på förut.

När Biff använder sig av "Grays Sports Almanac" och förändrar historien så borde vell resultaten som står i boken bli fel.

De uppdateras väl de med, precis som fotot på huvudpersonen i ettan förändras beroende på vad som händer.

När jag tänkte efter lite så kom jag på att BTTF i ganska hög grad generellt håller sig med en ganska wibbley-wobbley tidsresermytologi, där allt inte påverkar allt utan det är mest "stora förändringar" som slår igenom. Inte så jättestark butterfly effect alltså.


Sen etablerar de ju att Biff bara bygger grunden till sitt imperium genom att vinna pengar. Dvs han vinner några gånger först, men sen har han ju sitt företag. Och det är först när han har sitt företag som han gör rejäla förändringar som skulle kunna vara stora nog att påverka till exempel sportresultat i någon större utsträckning.

 

[krank]

Nu har jag sett Expendables 2.

Och det var som natt och dag.

En Mickey Rourke mindre, en Jean-Claude Van Damme och en Chuck Norris mer. Ett mer välstrukturerat manus, regi som funkar och repliker som, till större delen, sitter. Första kvarten är en enda lång over-the-top actionscen, och även om resten av filmen inte alls är på samma nivå så hålls ändå flödet och farten uppe riktigt bra.

Humorn är rolig istället för bara non sequitor. Skämten om de respektive skådespelarnas tidigare verk funkar faktiskt rätt bra. Som följande replikväxling:

Arnold: "I'll be back".
Bruce Willis: "No, I'll be back. You've been back enough"
Arnold: "Yippie-ki-yay..."

Eller som när Chuck Norris drar ett Chuck Norris-skämt.

Det jag har att klaga på är i princip... Tja, fortfarande undermålig kvinnorepresentation, men marginellt bättre än förra filmen (Maggie får iaf sparka rumpa). En del av effekterna var inte riktigt upp till snus. Och en del av replikerna/onelinerna funkade inte sådär jättebra.

Men det är en riktigt najs förbättring; där ettan fick mig att känna "JAG VILL HA TILLBAKS MINA TVÅ TIMMAR" så landar den här rentav i "den här skulle jag kunna rekommendera andra att se". Och enligt Krankskalan betyder det en fyra. Det är jag ganska bekväm i att ge den också.

BETYG: 4/5