Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2013 v34

[krank]

Nu har jag sett Children of Men.

Den kändes lite väl expositionstung, framför allt i början när det kändes som att de försökte pressa in så mycket info som möjligt i varje bildruta och replik. Det var också ganska uppenbart att det var en film som först och främst var politisk. Men det tycker ju jag inte nödvändigtvis är något dåligt.

Hela andra halvan av filmen var dock lysande. Mycket starka scener. Jäkligt snyggt också, både effektmässigt och rent filmmässigt. Najs.

Gillade att det fanns kvinnor med som fick vara mer än horor/madonnor. Gillade att det fanns med kvinnor som inte passade in på trista skönhetsideal utan att det gjordes nån större grej av just det.

Filmen fixar Bechdel ganska galant.

BETYG: 4/5

 

[Lukas]

Veckans Ricci film var The Icestorm av Ang Lee.
Det här är förmodligen den bästa av Riccis filmer hittills, iallafall om man går efter vad kritiker tycker om filmen.

Filmen handlar om två familjer i en liten by, Familjerna är trasiga och mörka, Det handlar om otrogenhet, droger och barn som försöker komma till ro med sexualitet. Filmen är en mycket obekväm film att titta på, och man kan göra mycket intressanta tolkningar av vad Lee försöker säga med filmen.
Samtidigt tycker jag filmen har ett problem i det att den inte riktigt fungerar om man inte tolkar saker, den står liksom inte på sig själv utan det måste ske saker i ens huvud för att kunna få ut något, Och det gör att man måste vara på rätt humör för att ork med filmen. Man skall också kanske vara bered på att den här filmen kanske börs ses mer än en gång.

Filmen innehåller flera nördintressanta skådisar som Tobey Maguire, Elijah Wood och Sigourney Weaver.

Filmen hade det som jag tror är den mest obekväma sex scenen någonsin utan att den ens innehåller sex. den innehåller dock en Nixon mask och två fjortonåringar som experimenterar.

Veckans Ricci recension: Ricci spelar den fjortonåriga Wendy men Ricci var själv 17år när hon spelade in det här, och det märks. Jag förstår kanske varför de var tvungen att ha äldre skådisar med det kontroversiella materialet som de filmade, men det är synd för jag tror att filmen förlorar på det, eftersom de obekväma scenerna hade blivit så mycket starkare om de faktiskt var yngre barn som genomförde dem. Men med det sagt så kan jag inte klaga på vad Ricci gör med materialet. Man kan känna att hon lade ner en del av sin egen personlighet i karaktären och gjorde den till hennes egen. Och om det inte var för den konstiga åldersskillnaden mellan henne och hennes roll så tror jaga det hade känts som hennes bästa roll hittills, Just nu så känns det bara som ett bra försök att spela något som hon inte skulle ha spelat.

 

[krank]

Jag har sett Se7en, som tydligen försvinner från Netflix typ på måndag (Available until...).

Jag gillar den. Dels gillar jag seriemördarfilmer, och den här är fortfarande en av de bättre. Dels är det bra skådisar man känner igen - Gwynneth Paltrow, Brad Pitt, Morgan Freeman, Kevin Spacey, R. Lee Ermey...

Sedan är den mycket snygg. Morden är lagom grisiga och allt är väldigt mörkt och skitigt. Jag gillar också att Morgan Freemans karaktär, Somerset, är en så cynisk gubbfan - inte alls den mysfarbror man gärna tänker sig Freeman som, osh som man kan missta Somerset för att vara om man inte... pratar med honom. Spelet mellan Pitt och Freeman är spot on och jättesnyggt, även om relationen egentligen är väldigt klassisk (äldre luttrad snut får nya ambitiös och idealistisk kollega).

Däremot var jag lite distraherad och var egentligen inte på jättebra humör för just den här filmen just idag, så min upplevelse överlag blev lidande.

Men ja... Det enda jag på rak arm tycker illa om är väl bristen på kvinnoporträtt, tror jag. Förutom ett av offren tror jag det bara är Mills fru Theresa som har ett namn, så Bechdel fixar den nog inte.

BETYG: 4/5

 

[Robban]

Jag älskar personligen western, både i bok- och film-form, men Back to the Future III är inte en jättebra film, och den blir inte intressantare för att den är satt i western-eran. Fast det lär ju vara en rent subjektiv grej; jag tänkte mest flika in, som western-fan, att det inte gör något för filmen i mitt fall.

(Jag är inte jätteförtjust i Western rollspelet, men det är för att jag är jättedålig på att göra amerikanska dialekter!)

 

[Max Raven]

Jag har sett Devil in a Blue Dress med bl a Denzel Washington.

Filmen är en noir-film, inspelad 1995, som utspelar sig 1948, strax efter andra världskriget. Ezekiel ("Easy") är arbetslös mekaniker blir anlitad av en skum vit typ, Mr Albright, för att leta reda på hans arbetsgivares flickvän. Denne har det enligt Albrights utsago ihop med svarta. Easy tar jobbet och börjar gräva. Självklart är inget så enkelt som det verkar på ytan.

Jag gillar det jag sett av noir. Kärnan av genren är lite tidstypisk - det handlar om den amerikanska drömmens baksida, och typisk noir utspelar sig just under den tiden då denna var som starkast - förorter, hemmafruar, o s v. Att det finns korruption och mörka hemligheter kommer med genren.

Den här filmen har ett tydligt tema som löper parallellt med noirs nattsvarta människosyn - rasism och Jim Crow-lagarna som fanns i stora delar av USA under den tiden. Easy är "rik" - han har eget hus, till skillnad från många andra svarta - men är samtidigt en andra klassens medborgare, vilket märks med hur polis och "vanligt vitt folk" behandlar honom.

Filmen har utmärkta skådisar, solid handling och noir. Allt detta på lite över en och en halv timme. Goa grejer.

Betyg: 5 av 5. Helt i klass med Riddarfalken från Malta.

Bechdel: Ehh... Jag är hyfsat säker på att det är fail.

 

[Max Raven]

När jag tänkte efter lite så kom jag på att BTTF i ganska hög grad generellt håller sig med en ganska wibbley-wobbley tidsresermytologi, där allt inte påverkar allt utan det är mest "stora förändringar" som slår igenom. Inte så jättestark butterfly effect alltså.

Alltså, jag funderade lite på det här, och tror att en del av grejen med att folk får problem med tidsresor är att man förutsätter att allt ändras efter förändringar. Jag funderar på om ett annat tankesätt krävs för det - om någonting måste finnas kvar för att tiden ska ändras så "skyddas" det, även om det kommer från en annan tidsvariant.

Så i BTTF I så skyddas Marty av detta (delvis) eftersom han krävs för att tidslinjen ska ändras från första början. Fast det fungerar sämre där än med sports almanac-grejen. :| Okej, BTTF I behövde ha någon extra grej för att skapa lite dramatisk press, och BTTF II så struntar i det helt, vilket sabbar en del antar jag.

Doctor Who kör åtminstone hyfsat konsekvent med att ingen kan ändra framtiden - om de inte är enormt mäktiga (Doktorn, Master, Marsianska Sutekh), men Doctor Who är i grunden mer en äventyrsserie med tidsreseinslag.

 

[Necross]

Jag har sett "My Son, My Son, What Have Ye Done" av Werner Herzog från 2009.

Herzog alltså? David Lynch? Willem Dafoe? Udo Kier? Brad Dourif? Chloë Sevigny? Dvärgar, mord och depression? Flamingos och strutsar?

Smärtsamt uselt. Jag köpte den för 10 spänn på loppis, men känner mig ändå rånad.

Betyg: 1 av 5

 

[Robban]

Jag har glott på The Expendables 2, långt efter att den kom ut då ettan var så ohemult dålig.

Tvåan är helt okej. Jag ångrar inte att jag kollade på den. Musiken är knasdålig dock, fast det kan ha varit mina högtalare. Replikerna är bättre, och humorn är bra. Väldigt våldsam dock, vilket jag inte är ett jättefan av. Jag drev omkring lite i lägenheten och pulade med annat under tiden, och den led inte nämnvärt av det.

Den får tre av fem tomhylsor. Helt okej rulle att glo på när man inte orkar allt för engagerande filmer.

 

[Krille]

Jag har sett Mad Max 2: The Road Warrior.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/Gdv5EtZQ6jg"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/Gdv5EtZQ6jg" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Oljan har tagit slut, kriget har gjort slut på ungefär allt vad civilisationen heter, och Max Rockatansky (Mel Gibson) driver fortfarande omkring på ökenvägarna i sin svarta V8 Pursuit Special (1973 Ford Falcon XB GT Coupe) och typ dräller och jagar mat och soppa och bråkar med ligister.

Hans drällande för honom till ett läger med en oljepump och raffinaderi, där Max gör sitt bästa för att inte dras med i deras kamp mot ligisterna under ledning av The Humungus (Kjell Nilson), utan försöker istället deala sig till lite soppa. Det blir lite komplext med ett avtal med ett lastbilsvrak och en gyrokopter med tillhörande pilot (Bruce Spencer), men Max får sin bensin till slut, och kör iväg från ståryn.

Det går inte så bra: ligisterna jagar ikapp honom, spränger sönder hans V8 Pursuit Special och skjuter hans hund. Gyrokopterpiloten hämtar tillbaka honom, och Max kan äntligen acceptera att han är huvudpersonen i filmen. Han anmäler sig som frivillig för att köra ut med tankern så att de andra i lägret kan komma undan. Episk biljakt vidtar, cool twist inträffar, Max blir så irriterad över detta att han lämnar ståryn igen och drar ut i vildmarken. The end.

---

En gång i tiden var det här den bästa filmen jag nånsin sett. Nu är jag inte så hejjans säker. Det är en hel radda med schyssta biljakter som är typ på riktigt eftersom de gjordes på riktigt, med riktiga bilar på en riktig väg. Max blev till och med instoppad under annat namn, Mad Matt, som spelledarperson i Mutant. Så cool var den!

Så här i efterhand... ja, biljakterna är snygga. De slår faktiskt inte biljakten i Goldeneye, för stridsvagnar smäller helt enkelt högre. Men jag blir nästan frustrerad på Max. Han känns som en spelare som gör allt för att sabotera äventyret och få det att spåra ut. Och ståryn... tja, filmen har ingen. Eller, den berättar en serie händelser, men det finns ingen plott. Om ni förstår vad jag menar.

För att dra en rollspelsliknelse till, Mad Max 2: The Road Warrior känns som ett tokrälsat äventyr, fast utan någon egentlig sammanhängande tråd, som spelarna inte har lust att spela men där spelledaren desperat försöker hålla spelarna på rälsen.

Dess stora fördel är stilen. Mad Max 2 mer eller mindre sätter hur postapokalyps ser ut. Det går inte att göra postapokalyps om den inte ser ut som Mad Max 2 på ett eller annat sätt. Titta bara på Borderlands, eller Apocalypse World, eller Waterworld. Alla har i stort sett en art direction som härstammar från den här filmen.

Men är det fortfarande den bästa film jag nånsin sett? Ganska långt ifrån. Att den har 100% Fresh på Rotten Tomatoes spelar inte så hejjans stor roll för mig. Det kanske inte var bättre förr, men åtminstone Mad Max 2 var bättre förr.

---

Max är tillbaka nästa vecka i Mad Max: Beyond Thunderdome.

 

[krank]

Jag har fortsatt mitt kollande på den anrika serien filmer som är Police Academy, eller Polisskolan på svenska.

Så idag har jag sett Police Academy II: Their First Assignment.

I korthet: Sex av de som var med i förra filmen hamnar i ett riktigt slummigt område, där poliskapten Lassard (bror till kommendanten från första filmen) har problem med ett otrevligt 80-talspunkgäng som går omkring och är nedriga och smutsiga. Den elake mobbaren och rasisten Mauser vill åt Lassards position, och Lassard har fått 30 dagar på sig att vända trenden.

De bekanta ansiktena paras ihop med existerande snutar, och... ja, sen är det en hel film bestående av mer eller mindre löst sammansatta sketcher där de sex är roliga ute i vida världen. De sex är Hightower, Mahoney, Hooks, Tackleberry, Jones och Fackler. Jag antar att resten inte ville vara med i en uppföljare...

Jag tyckte att filmen var hemskt rolig, hade ungefär samma hjärta som förra filmen (mobbare och rasister är dåliga, folk som är udda är bra), och led av samma problem som förra filmen (en och annan omotiverad tutte). Det var lite sämre med kvinnorepresentationen, tyvärr.

Även den här gången konstaterar jag att även om det finns något litet bögskämt i fel riktning (ojdå, höhö, jag undrar varför Proctor vet adressen till bögbaren, höhö) så visas läderbögarna på Blue Oyster Bar ändå upp som ena sympatiska typer. Först tar de väl hand om den lille mobbade typen som snubblade in hos dem, och bjuder med honom i sin tangotävling. Sen när det dyker upp 80-talsgängpunkare som vill bråka med honom så sluter de upp som en man och spöar upp punkarna. Way to go!

All in all tycker jag att den här filmen inte är lika rolig som ettan, men fortfarande bra nog för att jag ska kunna rekommendera den. Den är ganska lagom lång, har mycket humor och mycket hjärta.

BETYG: 4/5

 

[krank]

Okej, efter alla dumma och effektsökande actionrullar och lättsamma komedier och fräsiga scifirullar har jag nu sett en "normal" film: Slumdog Milionaire. Anledningen till att jag ser den är att jag ska undervisa Engelska 7 det närmaste året, och för att fixa tid att planera på så följer jag (troligen) en av mina kollegors planeringar första tiden. Och han ska se den här filmen med eleverna.

Nå; filmen: Jamal Malik är med i indiska "Vem vill bli miljonär" och svarar rätt på frågor. Det tycker folk är skumt eftersom han är en obildad "slumdog" som jobbat som assistent på ett call center, så polisen arresterar honom. Det är ramhistorien, och genom filmen får vi se hur det kommer sig att han kunde svara på frågorna; han upplevde saker som gav honom just precis de svar han behövde.

Det är en charmig rulle. Jag gillar greppet med ramhistorien och jag gillar synliggörandet av indisk fattigdom. Jag är inte sådär jätteimpad av kärlekshistorien och relationen mellan bröderna funkar sådär.

Den är lite kass på kvinnlig representation. Och jag var tvungen att gå ut ur rummet när unge Jamal ska låtsas vara guide i Taj Mahal, så pinsamt var det.

Danny Boyle är en bra regissör, och det här är ett solitt hantverk.

BETYG: 4/5

Nu ska jag nog se Megamind 3D för att skölja ur hjärnan en smula =)

 

[Henke]

Hoppar in och skriver en rad då jag är mycket filmintresserad. Läste för skojs skull lite filmvetenskap för några år sedan och har paralellt med det en pågående quest att se alla "bra" filmer som någonsin gjorts (kriteriet är satt till 7.5+ på IMDB med minst 1000 votes). Såhär långt har jag sett från 1902 (Le voyage dans la lune) fram till 1988 och det är från det senare årtalet dagens tips kommer (och vilken jag alltså sett i veckan).

Spoorloos (1988)
http://www.imdb.com/title/tt0096163/

Denna psykologiska thriller är en filmatisering av holländska novellen "De försvunna" från 1984 och handlar om Rex och Saskia som bilar i Frankrike på semester. Vid ett tillfälle under resan så försvinner plötsligt Saskia spårlöst. Historien växlar därefter i flashbacks och flashforwards mellan Rex och en tredje person vilket leder filmen fram till ett otäckt val.

Filmen släpptes även i Hollywood-tappning 1993 som The Vanishing (vilken jag också har sett en gång i tiden). Jag rekommenderar dock det lite mörkare originalet där skådespelarna för mig var helt okända (vilket t.ex. kändes mer äkta än Kiefer Southerland och Jeff Bridges i Hollywood-produktionen). Historien hinner aldrig bli riktigt långsam och fångar hjälplöshet på ett mycket verklighetstroget och skrämmande sätt.

Betyg 5/5

 

[Bunny]

Jag har sett Lars and the Real Girl från 2007. Huvudrollen, Lars, spelas av Ryan Gosling, som återigen visar att han gärna ger sig på utmanande roller (och sedan presterar med den äran). Det finns fler duktiga skådisar, som Emily Mortimer (Shutter Island, Hugo Cabret) och, en av mina favoriter, Patricia Clarkson (missa inte fantastiska the Station Agent (2003)!).

Det känns som om filmen vilar på en knivspets. Den behöver en jäkligt solid skåderspelartrupp och en regissör med fingertoppskänsla för att inte falla platt, bli fånig och pinsam. Jag beundrar filmen så mycket mer för att den lyckas med balansakten. Jag ska förklara hur jag menar.

Lars är en mycket ensam, socialt återhållsam, ung man som lever i självvald isolering. Lars svägerska, Karin (Emily Mortimer), gör flera försök till att ta honom ur detta, men misslyckas. På nätet beställer Lars en sexdocka i människostorlek, och agerar därefter inför alla som om dockan vore hans livs levande flickvän - den rullstolsburne Bianca, som han, mycket riktigt, "träffat över nätet".

Därefter följer, naturligt nog, en serie smått bisarra scener när omvärlden bemöts av detta. Krank beware, pinsamhetshumor aplenty.

Filmen skulle nu kunna fortsatt som en fånig amerikansk komedi i stil med Min stora kärlek (Shallow Hal (2001)), där Jack Black går igenom hela filmen och tror att Gwyneth Paltrows karaktär, som egentligen är obes, är supermodelsmal. Lars and the Real Girl gör inte det, tack och lov. Istället händer saker i den sociala kretsen kring Lars och hans familj, och en del modiga beslut fattas. Patricia Clarkson gör även entré som doktor/psykiatriker, som "behandlar" Bianca (för lågt blodtryck) och samtidigt samtalar med Lars. Den hittills så slutne Lars börjar långsamt veckla ut sig på grund av de sociala kontaktytor som skapas via hans nya flickvän.

Lars and the Real Girl är en hjärtgripande feel good-komedi med oväntat djup. Det är inte filmen en kan luras till att tro, 20 minuter in och med andra amerikanska komedier med liknande premisser i åtanke. Jag kan säga att det tog länge innan jag faktiskt tog mig samman och såg den, just på grund av en sådan farhåga. Jag ger den 5 av 5 i betyg.

 

[Bunny]

Hoppar in och skriver en rad då jag är mycket filmintresserad. Läste för skojs skull lite filmvetenskap för några år sedan och har paralellt med det en pågående quest att se alla "bra" filmer som någonsin gjorts (kriteriet är satt till 7.5+ på IMDB med minst 1000 votes). Såhär långt har jag sett från 1902 (Le voyage dans la lune) fram till 1988 och det är från det senare årtalet dagens tips kommer (och vilken jag alltså sett i veckan).

Spoorloos (1988)
http://www.imdb.com/title/tt0096163/

Denna psykologiska thriller är en filmatisering av holländska novellen "De försvunna" från 1984 och handlar om Rex och Saskia som bilar i Frankrike på semester. Vid ett tillfälle under resan så försvinner plötsligt Saskia spårlöst. Historien växlar därefter i flashbacks och flashforwards mellan Rex och en tredje person vilket leder filmen fram till ett otäckt val.

Filmen släpptes även i Hollywood-tappning 1993 som The Vanishing (vilken jag också har sett en gång i tiden). Jag rekommenderar dock det lite mörkare originalet där skådespelarna för mig var helt okända (vilket t.ex. kändes mer äkta än Kiefer Southerland och Jeff Bridges i Hollywood-produktionen). Historien hinner aldrig bli riktigt långsam och fångar hjälplöshet på ett mycket verklighetstroget och skrämmande sätt.

Betyg 5/5

Åh, den ska jag nog se till att se!

För den som är intresserad av bra nederländsk film kan jag rekommendera Karaktären (1997), främst ett drama men med jävligt tunga (eh, ja) karaktärer (jag håller den som en av 90-talets bästa filmer), och den charmiga dramakomedin Links (2008).

Spännande projekt du har för övrigt. Jag hoppas du fortsätter med 1989 nästa vecka!

 

[Big Marco]

Jag har sett Lars and the Real Girl från 2007. ... Jag ger den 5 av 5 i betyg.

Den förtjänar 10 av 5. =)

 

[Big Marco]

Spoorloos (1988)

Spännande. Såg den amerikanska versionen när den släpptes på VHS för typ 20 år sedan och minns det fortfarande. Som att premissen var cool med att den var felcastad. Så att det finns en förlag gör mig glad. Tack för det!

 

[wilper]

The Curse of the Black Pearl (2003)

Pirates of the Carribean - The Curse of the Black Pearl

Enhörning såg något klipp på YouTube med Johnny Depp som sjörövare och ville se mer. Klippet var nog ur någon av de nyare filmerna, men vi började i alla fall med den första - The Curse of the Black Pearl.

Den var ok, jag såg den precis när den kom, och att se om den såhär tio år senare gick rätt bra, jag väntar nog tjugo år innan jag ser den nästa gång.

Den får en trea, mest för Depps skull.

 

[Henke]

För den som är intresserad av bra nederländsk film kan jag rekommendera Karaktären (1997), främst ett drama men med jävligt tunga (eh, ja) karaktärer (jag håller den som en av 90-talets bästa filmer), och den charmiga dramakomedin Links (2008).

Spännande projekt du har för övrigt. Jag hoppas du fortsätter med 1989 nästa vecka!

Karakter ligger lite längre fram på min to-see-list, men intresset väcks givetvis ytterligare av en rekommendation. Linds däremot blir jag av utrymmesskäl tvungen att stå över tills vidare.

Ja, projektet har pågått sedan 2004-2005 och hittills har jag hunnit med lite över 1400 filmer innan 1989.

Vågar dessvärre inte lova något från 89 redan nästa vecka. Har några filmer kvar på 88, men jag återkommer när jag hittar nästa guldkorn.

 

[Henke]

Spoorloos (1988)

Spännande. Såg den amerikanska versionen när den släpptes på VHS för typ 20 år sedan och minns det fortfarande. Som att premissen var cool med att den var felcastad. Så att det finns en förlag gör mig glad. Tack för det!

Kul att kunna tipsa. Hoppas du uppskattar filmen lika mycket som mig.

 

[krank]

Jag har sett om Megamind, den här gången i full 3D.

Det är en 3D-animerad film från Dreamworks om en superskurk som dödar sin superhjältenemesis tidigt i filmen och... ja, vad gör man sen? När man vunnit?

Megamind är en väldigt sympatisk underdogkaraktär. Han uttalar saker fel, han var mobbad som barn och har fått riktigt usla förutsättningar i livet. Metroman däremot är en klassisk stålmannenkaraktär - en rätt obehaglig, dryg mobbare som inte behöver anstränga sig speciellt mycket för att folk ska älska honom.

Kombinera med ett par schyssta vändningar, en jäkla massa roliga referenser till allt möjligt (roligast? NO YOU CANT-affishen) samt väldigt rockigt soundtrack.

Det här är en ösig, genuint och ganska konstant rolig komedi med massvis med hjärta. Den gör intressanta grejer med arketyperna, och har en huvudskurk som är

Spoiler

en jävligt entitled nörd som känns igen från väldigt många internetdiskussioner. Megamind är ju också nörd i filmen, vilket gör att vi faktiskt visar två helt olika sätt att vara nörd. Awesome!

Det enda jag egentligen har att klaga på är kvinnorepresentationen. Den här filmen handlar om Megamind, Metroman, Tighten... Och så Roxanne, vid sidan av. Okej att hon är lite aktiv och har lite skinn på näsan, men hon blir ändå en damsel in distress och hon är dessutom rätt ensam om att ha talroll och namn och vara kvinna. Så ingen Bechdel här.

Men jag kan inte riktigt ge något annat betyg än en femma. Den blir lite svag pga ovanstående, men jag hade roligt hela filmen trots att det var andra gången jag såg den. Och jag skulle kunna se den imorgon om jag hade något sällskap att göra det med.

BETYG: 5/5