Nekromanti Buckling the Swash eller Swashing the Buckle

[chrull]

Efter ganska många pass som spelledare i olika OSR-regelvarianter med olika kända eller okända spelare av olika grad OSR och rollspels-erfarenhet så har jag kommit fram till att striderna saknar något. Det är för lite saker som händer. Det blir ofta statiskt. Ena sidan slår, andra sidan slår, någon kanske tar en smäll och har man tur omgrupperas det lite. Även om det är över på 3-4 rundor så känner jag ofta efteråt att väldigt lite hände. Det blev för statiskt. För lite kaos. Jag vill ha in lite mer kaos. Tvinga fram lite fler val som är mer än bara "jag slår".

Så lösningen som jag nu har på idéstadiet är: Träffar du med mer än 4(?, 5 kanske?) så händer något mer än att du bara träffar. Du knuffar omkull stadsvakten, slår svärdet ur handen på den elaka spanjoren, pressar undan demonen från dörren så att någon annan kan stänga den. Målet är inte så mycket att man ska få en gigantisk regelmässig fördel som att något ska förändras till nästa attack. Och att det sker helt utan en massa andra tärningsslag eller lägga på massor av komplexitet i systemet.

Nu när spanjoren inte längre är beväpnad kanske han ger sig? Nu när du knuffats undan från dörröppningen kanske stadsvakten lyckas springa ut på gatan och skrika på hjälp?

Kommentarer?

 

[.113]

Har du läst mina hemliga anteckningar om mitt rollspel?

 

[kloptok]

Låter bra och det är ju så det beskrivs i Matt Finchs primer. Svårigheten som jag ser det när man gör på det sättet är att avgöra när det ska ge regelmekaniska bonusar. Typ: du slår 18 på attackslaget och beskriver hur du slänger dig i takkronan och knockar din fiende till marken med en välriktad spark. Ska man få bonus på sitt slag i nästa runda nu? Eller var det tillräckligt att man fick in en träff och gjorde skada? Egentligen går det väl fint att köra på att det ger bonusar till nästa runda vilket också kommer ge snabbare och farligare strid.

 

[God45]

Min lösning är "Flynning". Om du slåss med bara ett vapen istället för att ha en sköld, 2-hands vapen eller 2 vapen så får du göra en extra sak per runda som inte är en attack. Men bara om Erol Flynn hade kunnat göra det i en av sina filmer. Så du får svinga dig i takkronor, kasta sand i ögonen på folk, kasta dig bakom ett bord eller kasta ett vapen till någon.

 

[anth]

Jag kan tänka mig att spela ett sånt system, men det blir otvivelaktigt ett litet steg bort från OSR.

Det vanligaste sättet är att införa perfekta slag och fummel, d.v.s. att det händer saker när man slår 20 eller 1 med d20. Men det är inte så ofta det inträffar och ofta är effekten att man gör dubbel skada eller förlorar nästa attack.

Jag kan tänka mig ett system där man får en positiv effekt om man man slår 5 mer än träff eller man slår 20. Och en negativ effekt om man slår fem under miss eller 1. Skulle det både vara 20 och fem mer får man dubbel effekt.

Då skulle inte effekterna inte vara dubbel skada, utan roliga saker i striden som att man avväpnar motståndaren, får denne att ramla, motståndaren får ett slag i huvudet och blir vimmelkantig, man punkterar en pulsåder så motståndaren blöder varje runda och liknande.

Jag skulle också vilja att effekter är något som bestäms av spelare och spelledare och inte något som slås fram.
Även om det är kul med tabeller tror jag att denna husregel skulle må bättre av lite friform och storytelling (som också blir bättre anpassad efter den nuvarande situationen).

 

[chrull]

Svårigheten som jag ser det när man gör på det sättet är att avgöra när det ska ge regelmekaniska bonusar. Typ: du slår 18 på attackslaget och beskriver hur du slänger dig i takkronan och knockar din fiende till marken med en välriktad spark. Ska man få bonus på sitt slag i nästa runda nu? Eller var det tillräckligt att man fick in en träff och gjorde skada? Egentligen går det väl fint att köra på att det ger bonusar till nästa runda vilket också kommer ge snabbare och farligare strid.

Riktlinje kan väl vara att det ska ge någon sorts fördel. Slår du värjan ur handen på spanjoren så är fördelen redan beskriven, spanjoren saknar nu sitt svärd. Knuffar du undan personen som står och håller dörren så är också fördelen redan beskriven, du och dina kompisar kan nu bryta sig in i rummet för att komma åt personerna eller sakerna som försvararen försökte hindra er från att komma åt.
Knuffar du ner personen på marken så är kanske fördelen att det är lättare för nästa person att träffa, alternativt svårare för målet att slå tillbaka. Där kan jag tänka mig en "vad händer först"-princip. Dvs om det är din kompis tur att attackera nu så kommer kompisen slå mot ett försvarsvärde som är 2 sämre än normalt, men om det är spanjorens tur så får spanjoren -2 på sin attack mot dig för att kravla sig upp på fötter samtidigt som den slår. Typ.

 

[chrull]

Jag kan tänka mig att spela ett sånt system, men det blir otvivelaktigt ett litet steg bort från OSR.

Det vanligaste sättet är att införa perfekta slag och fummel, d.v.s. att det händer saker när man slår 20 eller 1 med d20. Men det är inte så ofta det inträffar och ofta är effekten att man gör dubbel skada eller förlorar nästa attack.

Jag kan tänka mig ett system där man får en positiv effekt om man man slår 5 mer än träff eller man slår 20. Och en negativ effekt om man slår fem under miss eller 1. Skulle det både vara 20 och fem mer får man dubbel effekt.

Då skulle inte effekterna inte vara dubbel skada, utan roliga saker i striden som att man avväpnar motståndaren, får denne att ramla, motståndaren får ett slag i huvudet och blir vimmelkantig, man punkterar en pulsåder så motståndaren blöder varje runda och liknande.

Jag skulle också vilja att effekter är något som bestäms av spelare och spelledare och inte något som slås fram.
Även om det är kul med tabeller tror jag att denna husregel skulle må bättre av lite friform och storytelling (som också blir bättre anpassad efter den nuvarande situationen).

Hur "Pure Straing OSR" det är eller inte är struntar jag i.
Perfekta slag och fummel inträffar för sällan för det jag vill åt med det här.
Negativa effekter för att man slog uselt tror jag att jag håller mig undan från, det känns som att det snabbt förvandlas till en komdi där folk bara trillar och kastar saker omkring sig då, istället för en ball actionfilm där fäktare avväpnar varandra, slår varandra med flaskor och slutar striden med varandras värjor i händerna.

Tanken är att den som utför attacken är den som berättar vad som händer, inga tabeller.

 

[anth]

Negativa effekter för att man slog uselt tror jag att jag håller mig undan från
...
Tanken är att den som utför attacken är den som berättar vad som händer, inga tabeller.

OK, då är jag med på att det ska fokusera på folks awsomeness.

Hur ställer du dig till:
5 bättre: en effekt
10 bättre: dubbel effekt
15 bättre: trippel effekt
Naturlig 20: +1 effekt (och så slopar man crits)

 

[chrull]

OK, då är jag med på att det ska fokusera på folks awsomeness.

Hur ställer du dig till:
5 bättre: en effekt
10 bättre: dubbel effekt
15 bättre: trippel effekt
Naturlig 20: +1 effekt (och så slopar man crits)

För rörigt. Många spelare kommer ha problem med att ens komma på en effekt.
En crit tror jag att jag behåller som maxskada/dubbel skada + Effekt (även om resultatet var lägre än 5+)

 

[Sapient]

Det vanligaste sättet är att införa perfekta slag och fummel, d.v.s. att det händer saker när man slår 20 eller 1 med d20. Men det är inte så ofta det inträffar och ofta är effekten att man gör dubbel skada eller förlorar nästa attack.

Även om det är nice att göra maximal skada - eller mer, beroende på vilka slags regler som skapas - så tillför det ju inget nytt till striden.

Jag skulle säga att det chrull beskriver nog inte är vare sig mer eller mindre "OSRigt", utan bara mer, tja, saker som händer.

Det har väl egentligen alltid funnits möjlighet att hitta på lite vad som helst, enligt principen "det är tillåtet om det inte är förbjudet" - och reglerna var så enkla att det var det sannolikt inte. Ända tills regelutvecklingen i många rollspel - och D&D i synnerhet - gick mot att "det är förbjudet om det inte är tillåtet", och förmodligen krävde det fyra olika feats, i en komplex kedja, så möjligen när du är level elva...

Det största hindret är nog fantasi - brist på, alltså - det kräver en del att både vara så pass närvarande i stunden under spelet och samtidigt ha en del av ens kreativa förmåga redo att på studs leverera "jag kastar upp svärdet i luften, gör en saltomortal över bänken, fångar svärdet på vägen ned, och sen gör jag ett utfall mot hans mage!" istället för "jag svärdar han i plytet!".

Det är väl ofta där det klämmer*? Inte regelbokens sidantal, så att säga.

Och ganska mycket tror jag spelens "stop and go"-rytm bidrar till det. Korta stunder av aktivitet, avbrutna av betydligt längre stunder att lyssna på andra. (Som iofs kan vara kul, det är inte det...) Det är som intervallträning, fast för fantasin. Passiv-passiv-passiv-AKTIV!!!-passiv-passiv...

Och alla vet ju hur slutkörd en blir av intervallträning.


* Varför är det "skon" som klämmer? Var alla skomakare närsynta klåpare som inte kunde mäta en läst, förr i tiden?

 

[MattiasLejbrink]

Jag testade Pathfinders Critical Hit Cards (http://paizo.com/products/btpy8ysr?GameMastery-Critical-Hit-Deck) när vi körde 3.5 och nej, det är inte samma regler, men jo, det är lätt att översätta on the fly till OSR. Vi körde att "named creatures" och RP fick välja att dra ett crit-kort istället för dubbla skadan om man ville, vilket man nästan alltid gjorde. I 3.5 crittade man ju oftare med vissa vapen och feats, så det inträffade snarare var tionde gång än var tjugonde, vilket kändes lagom. Några av korten är dödliga (bokstavligen), därför fick bara elites-monster och NPC använda dem. All in all var det en mycket välkommen variation i utbyte mot en minimum av bookkeeping. Rekommenderas.

Fotnot: do want dessa kort översatta till OSR.

 

[chrull]

Jag testade Pathfinders Critical Hit Cards (http://paizo.com/products/btpy8ysr?G...tical-Hit-Deck) när vi körde 3.5 och nej, det är inte samma regler, men jo, det är lätt att översätta on the fly till OSR. Vi körde att "named creatures" och RP fick välja att dra ett crit-kort istället för dubbla skadan om man ville, vilket man nästan alltid gjorde. I 3.5 crittade man ju oftare med vissa vapen och feats, så det inträffade snarare var tionde gång än var tjugonde, vilket kändes lagom. Några av korten är dödliga (bokstavligen), därför fick bara elites-monster och NPC använda dem. All in all var det en mycket välkommen variation i utbyte mot en minimum av bookkeeping. Rekommenderas.

Fotnot: do want dessa kort översatta till OSR.

Vi kör med dem i Pathfinder och även om de är roligare än att bara dubbla skadan så är de sällan skitroliga och ofta inte möjliga/helt värdelösa beroende på målet man slåss mot. Så de vill jag inte ha med.

Det känns dessutom ofta som att de korten fokuserar på regeln mer än på vad som händer. Det är liksom "Eyestrike! Target is blind (-4 on attacks!)" inte "Eyestrike! TARGET IS FUCKING BLIND! FORVER!".

 

[Snow]

Vad sägs om att om man träffar och tärningen visar 10 eller mindre så får man välja en effekt? (höga tärningsslag är väl bra för att träffa?).
Det gör att en duktig person ofta får speciella utfall mot sämre motståndare. Är det önskvärt?

 

[chrull]

Även om det är nice att göra maximal skada - eller mer, beroende på vilka slags regler som skapas - så tillför det ju inget nytt till striden.

Jag skulle säga att det chrull beskriver nog inte är vare sig mer eller mindre "OSRigt", utan bara mer, tja, saker som händer.

Det har väl egentligen alltid funnits möjlighet att hitta på lite vad som helst, enligt principen "det är tillåtet om det inte är förbjudet" - och reglerna var så enkla att det var det sannolikt inte. Ända tills regelutvecklingen i många rollspel - och D&D i synnerhet - gick mot att "det är förbjudet om det inte är tillåtet", och förmodligen krävde det fyra olika feats, i en komplex kedja, så möjligen när du är level elva...

Står det inte i de tre grundböckerna till 1st ed AD&D så är det inte "riktig OSR" enligt anth

Det största hindret är nog fantasi - brist på, alltså - det kräver en del att både vara så pass närvarande i stunden under spelet och samtidigt ha en del av ens kreativa förmåga redo att på studs leverera "jag kastar upp svärdet i luften, gör en saltomortal över bänken, fångar svärdet på vägen ned, och sen gör jag ett utfall mot hans mage!" istället för "jag svärdar han i plytet!".

Det är väl ofta där det klämmer*? Inte regelbokens sidantal, så att säga.

Och ganska mycket tror jag spelens "stop and go"-rytm bidrar till det. Korta stunder av aktivitet, avbrutna av betydligt längre stunder att lyssna på andra. (Som iofs kan vara kul, det är inte det...) Det är som intervallträning, fast för fantasin. Passiv-passiv-passiv-AKTIV!!!-passiv-passiv...

Och alla vet ju hur slutkörd en blir av intervallträning.

* Varför är det "skon" som klämmer? Var alla skomakare närsynta klåpare som inte kunde mäta en läst, förr i tiden?

Jag vill ju ha till någon sån här husregel för att sporra folk lite, bjuda in till mer improvisation. Man kan fortfarande säga "jag slår" men resultatet kan bli "ja, du träffar, smäller till honom och vad mer? Sparkar du svärdet ur handen på honom? Trillar han ner från bordet?"
Dessutom kan man ju vända på regeln och säga "jag försöker slita klubban ur handen på honom!" och låta en träff betyda just det, men en träff med 5+ är att man gör skada också.

 

[chrull]

Vad sägs om att om man träffar och tärningen visar 10 eller mindre så får man välja en effekt? (höga tärningsslag är väl bra för att träffa?).
Det gör att en duktig person ofta får speciella utfall mot sämre motståndare. Är det önskvärt?

Det här beror väl lite på vilket regelsystem man pratar om, men i de flesta fall kommer ju en duktig person ha en högre attackchans och en sämre person kommer ha lägre försvar. Alltså kommer duktiga lyckas träffa med 5+ mot sämre personer oftare.
Om det där gick att förstå.

Värt att notera är kanske att det här främst är till för att användas för spelande som inte handlar om att gå in i grottor och slå ihjäl monster som spelledaren har tagit från en monstermanual för att hitta guld och vapen och rustningar som har en större siffra bakom sitt + än vad man har på sig just nu.

 

[Sapient]

Jag vill ju ha till någon sån här husregel för att sporra folk lite, bjuda in till mer improvisation. Man kan fortfarande säga "jag slår" men resultatet kan bli "ja, du träffar, smäller till honom och vad mer? Sparkar du svärdet ur handen på honom? Trillar han ner från bordet?"
Dessutom kan man ju vända på regeln och säga "jag försöker slita klubban ur handen på honom!" och låta en träff betyda just det, men en träff med 5+ är att man gör skada också.

Incitament alltså...

Jag skulle nog pröva att ge +1 på att träffa fienden, nästa attack efter att spelaren deklarerat något mer än "jag yxar den djävlen!". Det känns lagom logiskt, en inte alltför stor bonus - men spelare brukar, om de inte bara dräper rena mooks, "en träff, en död", gilla sina +1 - och lätt att tänka sig som en följd av att spelaren just gör något mer än hugger som Big Jim när en trycker på knappen i ryggen. Fintar, lurar, avvärjer, stilar osv.

Det är ingen stor bonus, så det behöver inte bli bråk om regeleffekter ("resa sig upp är en move action, och det ger automatiskt attack of opportunity, och sen har jag en feat som gör att om jag får +5 * 10E400 om jag gör en AOO i samma stridsrunda som min rollperson fiser de första takterna till 'Star Wars theme'...") och det är ingen svår book keeping heller.

 

[chrull]

Incitament alltså...

Jag skulle nog pröva att ge +1 på att träffa fienden, nästa attack efter att spelaren deklarerat något mer än "jag yxar den djävlen!". Det känns lagom logiskt, en inte alltför stor bonus - men spelare brukar, om de inte bara dräper rena mooks, "en träff, en död", gilla sina +1 - och lätt att tänka sig som en följd av att spelaren just gör något mer än hugger som Big Jim när en trycker på knappen i ryggen. Fintar, lurar, avvärjer, stilar osv.

Det är ingen stor bonus, så det behöver inte bli bråk om regeleffekter ("resa sig upp är en move action, och det ger automatiskt attack of opportunity, och sen har jag en feat som gör att om jag får +5 * 10E400 om jag gör en AOO i samma stridsrunda som min rollperson fiser de första takterna till 'Star Wars theme'...") och det är ingen svår book keeping heller.

Fast jag vill undvika att det blir allt för arbiträrt och att folk känner som att de måste hitta på balla saker att säga varje gång för att jaga ett +1. Dessutom vill jag att det ska kunna ge IBLAND stora effekter som är mer än regeleffekter. Knuffar du någon som står på kajkanten så betyder det mer än ett slentrianmässigt +1

 

[Tre solar]

tre förslag:

1. det händer något spexigt om man slår 20+, modifikation inräknat.
2. spelaren kan välja att byta ut skadan mot en effekt ("jag träffar, jag slår omkull orchen eller så får den t8 skada - välj")
3. DU ser till att dina SLPer alltid gör något mer än att bara slåss. Då kommer spelarna känna att kan du så kan dom och så kommer det lösa sig naturligt.

 

[chrull]

1. Händer för sällan. Det är vanligt med modifikationer på -1 - +3, sällan mer.
2. Så kör jag redan, men det är sällan värt att ersätta ett eventuellt dödande hugg med en attack som kanske inte gör något alls.
3. Det funkar inte när man har 6-8 nya spelare runt bordet och kanske slåss 2 gånger.

 

[Eksem]

Skulle hellre lägga ansvaret på miljö och DM. Ofta är det den statiska miljön som är problemet. Står man baa i korridorer finns inte så mycket att jobba med. Finns det brinnande diken, explosiva tunnor, ett stort akvarium eller dylikt finns det ju uppenbara möjligheter att skaffa sig ett övertag.