De flesta skulle uppfatta en realistisk strid som rätt orealistisk, i mycket tack vare film. Detaljer som adrenalin och endorfinpåslag, rädsla, övertygelse om vapens dödlighet, övertygelse om egen osårbarhet, fokus, osv påverkar enormt mycket så länge skottet inte klipper ryggraden eller liknande.
I slaget om Falujha använde Amerikanerna sin standardammunition avsedd för motståndare med skyddsutrusning, medan Irakierna huvudsakligen slogs i t-shirts. Detta ledde till att de flesta träffar bara gav stickskador som på sikt skulle lett till att de förblödde, men inte tog dem ur stridbart skick (frågan är de ens insåg att de blivit träffade).
I samband med att PCP (narkotika) var populärt blev det uppmärksammat om påverkade personer som dödat poliser, trots att poliserna tömt sina magasin i personen. Trots att flertalet träffar var av sådan natur att rättsläkarna ansåg dem dödliga, så han personen ta sig fram till poliserna och dödat dem. Kroppsegna hormoner och fokus kan räcka, även om det är troligare med preparat.
Jag har hört påståenden från läkarhåll att den vanligaste anledningen att dö från att bli skjuten, är att vi är så tränade av filmvåld att vi hinner dö av chock och rädsla innan kroppen gett upp. De flesta av oss är med andra ord så övertygade om vapnets farlighet att vår egna hjärna dödar oss. Denna övertygelse är också varför de flesta ifrågasätter att polisen inte bara sköt ett skott i benet på någon som gjorde ett utfall mot dem.
Ett skott från något så "klent" som kaliber .22 kan döda. Så att kallt sticka ut huvudet att sikta, istället för att hålla sig i skydd, är inte det lättaste (sedan finns det de som vant sig vid motståndarnas usla träffsäkerhet, eller ren stridströtthet, att de slutat bry sig).
När vi är rädda har vi en förmåga att "höja" vår balans och mer stå på tå, vilket tar bort balansen. Skarpa smällar får oss att hoppa till. Så de flesta av oss, om vi inte redan mentalt är i "fight mentalitet" kommer att bli omkullknuffade, fast det inte handlar om någon större smäll. Är vi inte förberedda brukar det inte heller behövas så mycket kraft att få oss att dratta omkull (såg någon youtube-klipp där en amerikansk soldat tog en träff i västen, dvs inte slog igenom; han tappade balansen och fick "geleaktiga ben", föll ned till sittande där han satt i ett par sekunder medan han inte fattade vad som hände, för att sedan ta sig i skydd bakom fordonet han var vid). Har man fokus och balans, samt träffen inte skadar något så det blir mekaniskt omöjligt att hålla sig uppe, är det mycket möjligt att behålla balansen.
Att träffa ett rörligt mål, när man själv är full av adrenalin, är svårt. Att någon håller på att skjuta mot en själv gör det inte lättare. Att många skjuter i luften, oberoende av att de hellre dör en skadar någon annan eller inte vågar sticka ut upp huvudet och ens rikta vapnet, samt nedhållande eld (som mycket väl kan vara mot platser det inte finns någon), ger dock ganska felaktiga påståenden.
De ovanstående punkterna hjälper till att göra det svårt att bedöma om man träffade, eller hur allvarligt. Föll personen omkull? Tog personen skydd? Oskadliggjord? Kanske snart är oskadliggjort pga blod och syrebrist, men fortfarande aktiv? På avstånd kan det vara omöjligt att se, och på nära håll har man inte tid att göra bedömningen.
Stress ger tunnelseende, så det krävs oftast en hel del träning för att ha koll på vad som händer runt omkring. Störningar i "tunneln" kan få oss att komma av oss (ett trick jag hört från en livvakt är att kasta något så det passerar mellan en angripare att målet, för att vinna några serkunder). Stress kan också slå av sinnen som inte är relevanta för att upptäcka en sabeltandad tiger (piloter som inte uppfattar varningen om inkommande missiler; eller som en bekant berättade när han var under beskjutning för första gången, han kunde se gruppchefen skrika en order, men han hörde ingenting. I båda fallen har hjärnan sållat bort informationen som irrelevant).
Jag är beredd att kalla ett system som kan hantera allt ovanstående, och göra det snabbt för att få bort välplanerade handlingar, för realistiskt. Sedan om jag vill ha realism eller inte beror på spelet i fråga