När vi leker samberättarspel utan att någon av oss på förhand läst in ett "äventyr" sägs det ofta att vi "skapar" historier och detta används även ofta som ett argument mot den här typen av spel ("Det är ju meningslöst med ett mordmysterium utan en på¨förhand definierad lösning!"). Jag hållet inte med. Min känsla när vi spelar den här typen av spel är att vi tillsammans upptäcker något tidigare okänt snarare än att vi skapar. Det här kan tyckas som hårklyveri men för mig är det väldigt viktigt för att hitta mening i de mysterier, draman och hemligheter som uppstår när vi spelar.
Vad tänker ni i frågan? Hur ser ni på det gemensamma utforskandet/skapandet och vad tänker ni att det medför?
Glöm heller inte: om det nu stämmer att universum är oändligt så innebär det att alla varianter på alla historier redan är "skapade" ett oändligt antal gånger av ett oändligt antal rollspelare...
Vad tänker ni i frågan? Hur ser ni på det gemensamma utforskandet/skapandet och vad tänker ni att det medför?
Glöm heller inte: om det nu stämmer att universum är oändligt så innebär det att alla varianter på alla historier redan är "skapade" ett oändligt antal gånger av ett oändligt antal rollspelare...