Läste klart The Naked Sun av Asimov för någon vecka sedan.
Elija Baley är tillbaka! Den här gången blir han specialinkallad till att lösa ett brott... På en annan planet, långt från Jordens stålgrottor. Enda komplikationen är att ingen har haft brott på planeten, Solaria, sedan den grundades. Hur kan en man ha mördats på en planet där människor är rädda för att mötas fysiskt? Och varför är lokalbefolkningen sådana otroliga klåpare vad gäller att dokumentera och bevara bevis?
Till viss del är den här boken ett steg tillbaka till handlingar i Asimovs ursprungliga Robot-noveller, med Susan Calvin, i att Solarias robotbefolkning är viktig i sammanhanget. Det är inte en identisk handling, men det känns lite som en upprepning. Asimov körde på med sina tre lagar och det blir lite tjatigt.
Det sagt, boken är underhållande, och mördaren är och dess motiv inte helt uppenbara. Baley löser brott och får panikskräck av öppna ytor like a boss och Daneel dyker upp och beter sig definitivt mer som en jobbig robot som är ivägen än som den mer gåtfulla roboten han var i förra boken. Han känns... mer tvådimensionell, helt enkelt. Det isolerade och robotbaserade samhället är dock intressant, bland annat med hur de ser på skillnad mellan virtuell- och IRL-närvaro som speglas en del i vårt samhälle.
Ändock en intressant bok. Kort, också, vilket troligen påverkade bokens djup en del, men handlingen hade nog inte kunnat få mycket mer utrymme.
Helt okej bok, förvänta inte er den bästa boken någonsin dock. Det är en bok som kombinerar många element som är typiskt Asimov men inte känns särskilt originell i sig. Solaria återkommer man till, mycket längre fram, vilket jag mindes från min läsning av en annan Asimov-romaner (en av Stiftelse-böckerna) - vilket gör den här boken läsvärd ur åtminstone det perspektivet.
Elija Baley är tillbaka! Den här gången blir han specialinkallad till att lösa ett brott... På en annan planet, långt från Jordens stålgrottor. Enda komplikationen är att ingen har haft brott på planeten, Solaria, sedan den grundades. Hur kan en man ha mördats på en planet där människor är rädda för att mötas fysiskt? Och varför är lokalbefolkningen sådana otroliga klåpare vad gäller att dokumentera och bevara bevis?
Till viss del är den här boken ett steg tillbaka till handlingar i Asimovs ursprungliga Robot-noveller, med Susan Calvin, i att Solarias robotbefolkning är viktig i sammanhanget. Det är inte en identisk handling, men det känns lite som en upprepning. Asimov körde på med sina tre lagar och det blir lite tjatigt.
Det sagt, boken är underhållande, och mördaren är och dess motiv inte helt uppenbara. Baley löser brott och får panikskräck av öppna ytor like a boss och Daneel dyker upp och beter sig definitivt mer som en jobbig robot som är ivägen än som den mer gåtfulla roboten han var i förra boken. Han känns... mer tvådimensionell, helt enkelt. Det isolerade och robotbaserade samhället är dock intressant, bland annat med hur de ser på skillnad mellan virtuell- och IRL-närvaro som speglas en del i vårt samhälle.
Ändock en intressant bok. Kort, också, vilket troligen påverkade bokens djup en del, men handlingen hade nog inte kunnat få mycket mer utrymme.
Helt okej bok, förvänta inte er den bästa boken någonsin dock. Det är en bok som kombinerar många element som är typiskt Asimov men inte känns särskilt originell i sig. Solaria återkommer man till, mycket längre fram, vilket jag mindes från min läsning av en annan Asimov-romaner (en av Stiftelse-böckerna) - vilket gör den här boken läsvärd ur åtminstone det perspektivet.