Nekromanti BRP Abstrakt Stridssystem

[Krille]

Ett enkelt sätt att variera absorbering för rustningar är ju att omforma skyddsvärdet till en tärningskombination. Det blir lite mer tärningsrullande men samtidigt inte för statiskt.

Jupp, så gjorde jag i Järn. Och precis som med anfall och skada samtidigt så kan man slå försvar och skydd samtidigt.

 

[PAX]

För stridshandlingar skulle man kanske göra följande enkla indelning. Utgår ifrån att man använder två stridsslag. Anfall- och Försvarslag.

Stridande - är normalfallet. Kan vara lämpligt för den som är rustad med enkel rustning. Normalt Anfallslag och normalt Försvarslag.

Defensiv - är avvaktande. Lämpligt för den lätt rustade eller skadade rollpersonen. Modifikation på Anfall- och Försvarslag. (Här skulle man även kunna låta spelaren själv välja modifikationen. Dvs samma -/+ värde på båda slagen.)

Offensiv - stridsblind. Lämplig för den tungt rustade som litar till sin rustning. Slår endast Anfallslag med fördelaktig modifikation. Alternativt får man slå 2 Anfallslag.

 

[cogitare]

Ett enkelt sätt att variera absorbering för rustningar är ju att omforma skyddsvärdet till en tärningskombination. Det blir lite mer tärningsrullande men samtidigt inte för statiskt.

Stormbringer/Elric (från Chaosium) gör väl just detta iirc.

Cog.

 

[Krille]

För stridshandlingar skulle man kanske göra följande enkla indelning. Utgår ifrån att man använder två stridsslag. Anfall- och Försvarslag.

Stridande - är normalfallet. Kan vara lämpligt för den som är rustad med enkel rustning. Normalt Anfallslag och normalt Försvarslag.

Defensiv - är avvaktande. Lämpligt för den lätt rustade eller skadade rollpersonen. Modifikation på Anfall- och Försvarslag. (Här skulle man även kunna låta spelaren själv välja modifikationen. Dvs samma -/+ värde på båda slagen.)

Offensiv - stridsblind. Lämplig för den tungt rustade som litar till sin rustning. Slår endast Anfallslag med fördelaktig modifikation. Alternativt får man slå 2 Anfallslag.

Om du tar denna tanke och gör den till en matris med möjligheter att variera utfallen för exempelvis stridande mot defensiv eller stridande mot stridande, så har du tanken bakom stans-systemet i Järn.

Ja, jag vet, jag ska hålla tyst och sluta spamma.

 

[zonk]

Eller... Nej, nu när jag tänker efter.

I Pendragon-lösningen (och i Höstdimmas detaljerade stridsregler, som jag har mer pratisk erfarenhet av) slår båda slag, den som lyckas bäst får in en träff och gör skada. Så det blir (nästan) alltid någon som tar skada varje stridsrunda.

I mitt motståndstabellsförslag (Höstdimmas snabba stridsregler, typ) så slår man ett slag, och det avgör vem som vinner hela striden. Punkt. Snabbt och enkelt, men vi har bytt bort en hel del simulationism, om det är mer eller mindre realism i den metoden kan dock diskuteras.

I Bunker 13 finns det en variant någonstans mitt emellan. Avgör vinnare enligt motståndstabellsmetoden eller ett Pendragon-slag. Om förloraren inte accepterar sin förlust tar den skada och man slår igen. Upprepa tills endera parten faller död/medvetslös eller en förlorare accepterar att striden är förlorad. Tanken är att introducera ett tänk där inte alla strider är till döden, utan man skall få flera tillfällen att ge upp tidigare än så. En död RP är slutet på en historia, en tillfångatagen RP är början på en kampanj.

Hur funkar det om person A slåss mot två eller tre fiender samtidigt? Får person A något avdrag?

Mitt grundgrepp är att låta folk parera med liv och lust, men med avdrag på chansen att lyckas för varje parad efter den första (och så en färdighet som minskar detta avdrag). Men sen har jag inte samma designparametrar, alls.

 

[zonk]

Har inte riktigt tid med något längre och mer utförligt svar.

Jag tycker det viktiga är att en strid inte 'går i stå'. Detta kan man åstadkomma på lite olika sätt (varav några nämnts i tråden redan). Detta, tillsammans med lite andra underligheter i BRP, skulle vara bland det första jag siktade på att adressera i en BRP-heartbreaker.

Känner jag mig själv rätt hade jag nog gjort lite i stil med Järn och ha ett ablativt värde (Gard funkar väl så iirc) som nöts ner och när det är borta har du ingen ork till försvar kvar.

Sen hade jag försökt designa ett system där det är svårt för en rustning att abs:a all skada för det är nästa puck som kan få en strid att gå i stå. Dolk (d4+1) vs. ringbrynja (abs 5) leder till en ganska tråkig strid där man bara väntar på särskild eller perfekt träff. *gäsp*

Cog.

I mitt system kör jag med vilda tärningar - slår man max, slår man en till. Är till mindre vapens fördel. Men det gör aldrig allt nej. Har även ett system* där man i princip alltid har blottor och det är en viss chans att slag träffar dessa, beroende på om man har helrustning eller inte, men minst 5%. Återigen, gör inte allt det heller. Kanske räcker det tillsammans, får återkomma när jag testat det i strid.

* Mer specifikt: man ska slå under ett värde med en T20, som beror på antalet rustningsdelar man har. Mage och bröstkorg är värda 5 vardera, ben, armar, huvud 2 vardera. 20 är alltid att slaget träffar i en glipa. Har man harnesk och hjälm ska man alltså slå under 12.

EDIT: Ah jo, en detalj till. Bästa rustningarna har 5 abs, standard-enhandsvapen gör upp till 10 i skada..

 

[wilper]

Hur funkar det om person A slåss mot två eller tre fiender samtidigt? Får person A något avdrag?

Mitt grundgrepp är att låta folk parera med liv och lust, men med avdrag på chansen att lyckas för varje parad efter den första (och så en färdighet som minskar detta avdrag). Men sen har jag inte samma designparametrar, alls.

Right, jag kommer inte ihåg hur Pendragon löser det, så jag får backa till Höstdimma.

A slåss mot X och Y.

Alla slår tärning för att träffa.

Om A får högst, blir det träff på den av X och Y som slog sämst. (Vill man hålla på med mass-slakt går det ju att lägga på någon regel om att A träffar både X och Y, men så är inte Höstdimmas regler.)

Om X slog bättre än A, men A slog bättre än Y, så får X träff på A.

Om både X och Y slog bättre än A, så får X och Y träff på A.

 

[zonk]

Right, jag kommer inte ihåg hur Pendragon löser det, så jag får backa till Höstdimma.

A slåss mot X och Y.

Alla slår tärning för att träffa.

Om A får högst, blir det träff på den av X och Y som slog sämst. (Vill man hålla på med mass-slakt går det ju att lägga på någon regel om att A träffar både X och Y, men så är inte Höstdimmas regler.)

Om X slog bättre än A, men A slog bättre än Y, så får X träff på A.

Om både X och Y slog bättre än A, så får X och Y träff på A.

All right, då blir det ju sämre odds ju fler man slåss mot, låter logiskt.

 

[cogitare]

I mitt system kör jag med vilda tärningar - slår man max, slår man en till. Är till mindre vapens fördel.

Har rustningar statiskt abs? Följande kommentar får mig att tro det men ville ändå fråga...

Bästa rustningarna har 5 abs...

Nåväl, att ha exploderande tärningar (för skada men då inte för rustningar om man slår tärningsslag för deras abs) kan hjälpa och är faktiskt inte alls en dum idé. I Warhammer 2 (som har Ulric's Fury vilket är exploderande tärningar vid skada) och rustningar som inte har så högt abs har jag inte upplevt att strider går i stå pga. skadan inte går igenom rustningen. Eller nja, när jag tänker på det 'naked dwarf syndrome' kunde vara lite störigt med typer som hade ashög Toughness vilket kunde göra att man slog bra och sedan studsade bara vapnet mot motståndarens Toughness (och rustning).

Men det som var Warhammers största problem var snarare att det inte spelade någon roll hur bra man slog. En attack där man slog 01 och sålunda var en superträff men parerades om någon bara precis lyckades med sitt paradslag så det hela blev mest en fråga om handlingsekonomi där den som hade flest handlingar till slut kunde göra en parad som inte kunde pareras och därmed hoppas på att man träffade och gjorde skada i det efterföljande skadeslaget.

Men det gör aldrig allt nej. Har även ett system* där man i princip alltid har blottor och det är en viss chans att slag träffar dessa, beroende på om man har helrustning eller inte, men minst 5%.

Är inte detta ganska exakt som att ha regler för perfekta träffar som ex. fanns i DoD (i varje fall Expert) och som gjorde att abs inte räknades? Jag tycker det låter så i varje fall.

Cog.

 

[wilper]

All right, då blir det ju sämre odds ju fler man slåss mot, låter logiskt.

Och skulle det vara A och B mot X och Y så måste de dela in sig i under-strider, tex A mot X och B mot Y. Systemet börjar halta om man inte har en ensam stridande på ena sidan.

 

[zonk]

Och skulle det vara A och B mot X och Y så måste de dela in sig i under-strider, tex A mot X och B mot Y. Systemet börjar halta om man inte har en ensam stridande på ena sidan.

Frågan är ju om man kan attackera mer än ett mål per runda. Kan man inte det, så får man räknas till den man attackerar, sas.

Med mitt eget system, med substantiella avdrag för pareringar av attack 2 och framåt, undrar jag om inte två vapen blir för bra (typ enda ickemagiska standardsättet att få mer än en attack per runda)

 

[.113]

Kan inte två vapen "bara" ge fördelen att man inte får minus på andra pareringen? Det är nog sällan utom i några fantasy spel som man faktiskt anfaller två gånger trots två vapen utan fördelen är väl snarare att man kan parera och ändå anfalla, och variationen som stör motståndaren.

 

[wilper]

Frågan är ju om man kan attackera mer än ett mål per runda. Kan man inte det, så får man räknas till den man attackerar, sas.

Med mitt eget system, med substantiella avdrag för pareringar av attack 2 och framåt, undrar jag om inte två vapen blir för bra (typ enda ickemagiska standardsättet att få mer än en attack per runda)

I Höstdimma finns det någon regel om att slåss med två vapen. Jag vill minnas att man får slå två anfallstärningar, men bara den sämsta lyckade räknas. Dvs bara en träff även om du har två vapen.

 

[Rymdhamster]

utan fördelen är väl snarare att man kan parera och ändå anfalla, och variationen som stör motståndaren.

Det är i vart fall vad min erfarenhet från att ha tittat på åtskilliga youtubeklipp säger mig. Man anfaller inte oftare för att man har fler vapen, däremot har man fler möjligheter att finta, man har dubblerat antalet vassa saker motståndaren måste hålla koll på, och det andra vapnet ersätter till viss del funktionen hos en sköld (om än lite sämre).

Samt att om man råkar bli avväpnad har man fortfarande ett vapen kvar, framme och redo. I varje fall första gången.

 

[zonk]

Bra tänk här alltså! Jag köper nog samtliga förslag rakt av egentligen, antalet attacker per SR - speciellt då ordentliga sådana och inte bara hugg som ska hålla motståndaren upptagen, är nog inte fler för att man har två vapen, och det borde nog ge någon annan smärre bonus istället.

Dock, spelbalansmässigt funderar jag nog lite så att två vapen ju är väsentligt kassare än vapen + sköld om man slåss mot fiender med avståndsvapen. Tänker alltså inte bara realistiskt utan spelbalansmässigt. Sen lär typ ingen utom RP ha två vapen antagligen. Så kanske kan få vara en av deras få fördelar med en extra attack där. Fiender är ju annars väsentligen RP med lite sämre värden på allt, och på nåt sätt måste ju RPna få lite lite extra chans att vinna

 

[erikt]

Visserligen helt sant, men det kan vara bra att ha i åtanke att en riktig helrustning (sådana som användes från mitten av 1400-talet och en bra bit in på 1500-talet) gjorde bäraren i stort sett immun mot bl.a svärdshugg.
Dvs. en sådan rustning kunde faktiskt absorbera all skada från många olika typer av attacker.

 

[JJoghans]

Det tråkigaste med strid tycker jag är alla eviga procedurer och tärningsslag. Ju fler faser, desto mer avskyr jag det. I mitt system låter jag därför varje involverad part få endast 1 handling per runda, samt att anfallsslaget även delar ut skada. Om man blir anfallen under rundan och har sin handling kvar, får man välja om man vill försvara sig eller spara handlingen.

I test har det fungerat hyfsat, men det gör att initiativ kan bli väldigt avgörande, och delvis därför är jag inte riktigt nöjd med initiativsystemet som det ser ut för närvarande. Work in progress.

 

[cogitare]

Visserligen helt sant, men det kan vara bra att ha i åtanke att en riktig helrustning (sådana som användes från mitten av 1400-talet och en bra bit in på 1500-talet) gjorde bäraren i stort sett immun mot bl.a svärdshugg.
Dvs. en sådan rustning kunde faktiskt absorbera all skada från många olika typer av attacker.

Argh, min post blev uppäten och orkar inte skriva om allt.

Du har säkert rätt men att följa vad som är potentiellt realistiskt är sällan mitt designmål utan att det skall funka som jag vill och följa den genre jag är ute efter (och ofta är det fantasyrealism som emuleras i de här spelsystemen och då slår pilar igenom rustningar och man kan även hugga igenom rustningar med svärd och inte bara vapen exakt designade för detta (såsom en vass ände på stridshammare exempelvis)). Sen måste man inte alls dela denna stridssystemsfilosofi som jag har på något sätt

Jag sätter helt enkelt att striden skall flyta på över att det följer hur saker funkade på den glada medeltiden

I mitt system låter jag därför varje involverad part få endast 1 handling per runda, samt att anfallsslaget även delar ut skada.

Jag kör på en liknande princip sen kan man brodera ut VAD det här enda tärningsslaget (jag har iofs. separat slag för skada av lite olika anledningar) åstadkommer. Bara ett slag men flera motståndare påverkas så berättar spelaren hur detta ter sig i spelet. Är den stora skadan pga. ett stenhårt anfall eller många snabba hugg är "bara" en beskrivning som appliceras på slaget snarare än något annat.

Cog.

 

[zonk]

Argh, min post blev uppäten och orkar inte skriva om allt.

Du har säkert rätt men att följa vad som är potentiellt realistiskt är sällan mitt designmål utan att det skall funka som jag vill och följa den genre jag är ute efter (och ofta är det fantasyrealism som emuleras i de här spelsystemen och då slår pilar igenom rustningar och man kan även hugga igenom rustningar med svärd och inte bara vapen exakt designade för detta (såsom en vass ände på stridshammare exempelvis)). Sen måste man inte alls dela denna stridssystemsfilosofi som jag har på något sätt

Jag sätter helt enkelt att striden skall flyta på över att det följer hur saker funkade på den glada medeltiden

Cog.

Jag kör helt enkelt på i ringbrynjans glansdagar, när rustning inte var så effektiv. Vi snackar typ folkvandringstid med rätt mkt influenser av antika grekland snarare än rom. Ingen jävla monoteism!! De enda resterna av högmedeltiden är en del konstiga krossvapen specialiserade på att slå igenom rustningar. Hittills har de har fått vara kvar som lite udda flavour..