Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2015 v32

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v32. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.



* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menar jag inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja vem lukes pappa är, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad jag menar; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[krank]

Förresten:

Vecka 7 påbörjades TEMA: 1999.

V7: Stigmata
V8: Mystery Men
V9: Ninth Gate
V10: American Beauty
V11: Being John Malkovich
V12: Fight Club
V13: The Bone Collector
V14: The Matrix
V15: eXistenZ
V16: Dogma
V17: End of Days
V18: The Sixth Sense
V19: Stir of Echoes
V20: The Green Mile
V21: The Haunting
V22: House on Haunted Hill
V23: Sleepy Hollow
V24: Titus
V25: Thirteenth Floor
V26: Galaxy Quest
V27: Entrapment
V28: Wing Commander
V29: The Astronaut's Wife
V30: Wild Wild West
V31: EdTV


Den här veckan har jag tänkt se DEEP BLUE SEA. Nästa vecka blir det Austin Powers: The Spy Who Shagged Me. Efter det funderar jag på Analyze This.

Det här är de jag tänkt se; upptäcker jag att nån annan vill se samma film så prioriterar jag den, annars kör jag lite utifrån vad jag råkar hitta på Netflix eller råkar köpa på blu-ray. Eller råkar ha hemma.

Spoiler

10 Things I Hate About You
13th Warrior
200 Cigarettes
8mm
American Pie
Analyze This
Angela's Ashes
Austin Powers: The Spy Who Shagged Me
Bicentennial Man, The
Boondock Saints
Boys Don't Cry
Breakfast of Champions
Cruel Intentions
Eyes Wide Shut
Insider, The
Inspector Gadget
Iron Giant, The
Magnolia
Man on the Moon
Midsummer Night's Dream, The
Mummy, The
My Favorite Martian
Notting Hill
Office Space
Payback
Runaway Bride
South Park: Bigger, Longer & Uncut
Star Wars Episode 1
Summer of Sam
Talented Mr. Ripley, The
Teaching Mrs. Tingle
The World Is Not Enough
Thin Red Line, The
Three Kings


Utspelar sig 1999:
Blair Witch Project 2
Strange Days
Frequency
Highlander II

 

[krank]

Jag har sett The Death of 'Superman Lives': What happened?

Det är en amatörmässigt gjort och ganska hattig dokumentär om vad jag tror hade blivit en riktig skitfilm med ett lass riktigt bra idéer i.

Dokumentären har en lite för egenkär skapare som tar lite för mycket plats själv, överlag dålig ljudhantering, väldigt fula animerade och återskapade sekvenser samt en som sagt ganska ryckig struktur.

Det som höll mitt intresse uppe var nog mycket idéerna i just den tänkta stålmannenfilmen med Nicholas Cage. Jag gillade väldigt mycket med de designelement som visades, jag håller inte med de som inte tror att Cage fixat att göra stålis rättvisa, och storygrejerna kändes för mig helt rätt trots att (eller kanske på grund av att) jag inte är något större stålis-fan. Det som får mig att tro att filmen trots allt detta nog blivit kass handlar dels om tiden - 1999 var knappt avancerat nog för Matrix, och Superman Lives hade i princip krävt Guardians of the Galaxy-nivå om jag fattar saken rätt - och dels om att det verkar ha varit väldigt många kockar i den där soppan.

Och att åtminstone en av kockarna, producenten, hade en del... öh, lätt märkliga idéer han drev igenom. Dokumentären är ganska elak mot honom; han etableras först som nån som häcklas av Kevin Smith för att ha börjat som hårfrisör och genom dokumentären får andra som jobbade på filmen säga en hel del elaka saker om honom. Å andra sidan gör han inte saken bättre genom att säga en del rätt korkade saker i själva intervjun heller... Nåja.

Det är iaf en annan sak som fascinerade mig med intervjuerna. Det är sällan branschfolk (i min erfarenhet) snackar genuint illa om varandra i sådana här dokumentärer. Men här var det verkligen av-med-handskarna.


Så... Alltså, jag har svårt att betygsätta den här. Hade den inte haft ett så intressant ämne hade jag gett den en tvåa, för produktionsmässigt är den ärligt talat skit. Men tack vare ämnet och de idéer som presenteras så närmar den sig en "jag rekommenderar den här"-fyra.

Men det får bli en stark trea. Om man är intresserad av superhjälteserier och vill ha lite mer kött på benen om stålmannenfilmen som aldrig blev av - se den här. Men nån Jodorowsky's Dune är den inte.

BETYG: 3/5

 

[Pilzefrau]

Jag har sett på Ender's Game.

Den var cool. Slutet kändes lite konstigt, spoiler:
Jag fattar grejen med att han måste förstå fienden för att besegra dem, att Ender är den ende som tror att formikerna kanske inte är genomonda osv, det var tragiskt och fint – men att det skulle finnas en levande formiker på planeten de var på, med ett levande ägg, vad mest otroligt och konstigt. Jag menar, det var ju fint att det fanns en hoppfull ton i slutet, att Ender trots sitt folkmord kanske kunde försöka rädda formikernas art, men det var oväntat och som sagt lite otroligt. Filmen hade funkat precis lika bra om den slutat på en ledsen Ender som inser vad han har gjort, och lämnar frågorna till publiken: vem hade rätt, fanns det ett rätt, var det värt det?

En annan sak: Genom hela filmen kändes det som om vi skulle tycka att Graff (Harrison Ford) var väldigt hård, oresonlig, kalkylerande osv. Jag satt hela tiden och sympatiserade med honom – med det stora förbehållet att det bara var sant om han faktiskt hade rätt i att formikerna var genomonda och behövde stoppas. Om det skulle vara sant, så gör han rätt i att köra över argument som "men Enders liv då? Är inte det värt någonting?" från vem som nu sade det. Och även när han nu hade fel, så var det fel sak att försökta konfrontera honom på. Han kunde behövt att någon ifrågasatte hur trovärdigt det var att en ras som inte kan kommunicera medvetna tankar och är sinneslösa mördarmaskiner skulle uppnå rymdfart... Men givet den premissen är jag glad att inga fåniga känsloargument lyckades stoppa honom från att göra Ender till den kommendör mänskligheten behövde.
[/spoiler]

 

[Pilzefrau]

Idag såg jag John dies at the end. Den var också kul. Jag hängde inte riktigt med i tidshoppen – en bit in i filmen försökte jag placera en händelse relativt det andra som hänt, och tyckte mig hitta både saker som gjorde att det behövde hända efter X, och saker som gjorde att det behövde hända innan X. Jag tänkte att det säkert blir klart allt eftersom filmen fortgår, men det blev det inte. Nåja, det var en ganska liten grej. Antagligen är det jag som missade något viktigt, men även om det skulle varit ett rent kontinuitetsmisstag gör det inte så mycket.

Filmen kändes väldigt Unknown Armies. Alla som diggar världsbeskrivningen i den boken tror jag skulle älska åtminstone första halvan av den här filmen.

 

[Bolongo]

Jag har sett Cloud Atlas. Tja, det var tre timmar av mitt liv jag aldrig får tillbaks.

Jag menar, naturligtvis är budskapet fint och så. Åtminstone delen om att man skall vara snäll och inte förtrycka andra människor, för vi är ju alla likadana egentligen. Men det blir litet övertydligt när det hamras in gång på gång under de tre timmarna. Och de andra delarna, om att allting hänger ihop och att döden inte är slutet, leds inte riktigt i bevis trots att de som sagt har tre timmar på sig.

Men jag gillade gimmicken med att samma skådisar spelar olika roller i de olika tidslinjerna, ibland maskerade till oigenkännlighet. Jag minns vagt att det var någon debatt när den kom ut eftersom exempelvis en del vitingar får spela asiater etc. På sätt och vis kan jag förstå överkänsligheten inför allt som kan påminna om blackface, men kritikerna verkar ha missat att det faktiskt fanns en poäng med att göra det här, utöver att slippa anställa fler personer. Och det var ju inte så att vita skådisar spelade alla roller, det fanns ju lika många exempel på maskerad i andra riktningen.

Det fanns också flera mindre sekvenser som var underhållande i sin egen rätt.

Men, men. Har jag nämnt att den var tre timmar lång? Den hade inte behövt vara det...


P.S. Jag såg dokumentären krank skriver om när den kom ut. Tyckte ungefär detsamma, även om jag inte hängde upp mig lika mycket på dess egna filmiska brister eftersom jag tyckte själva ämnet var så fascinerande. Samt naturligtvis fenomenet att alla snackar skit om varandra, det blir en Rashomon-effekt där jag inte tycker jag kan lita fullt ut på någons version.

 

[Jarl]

Jag har sett på Ender's Game.

Den var cool. Slutet kändes lite konstigt, spoiler:

En annan sak: Genom hela filmen kändes det som om

Kan säga att boken sköter de där sakerna mycket bättre (din första punkt involverar lite mer avstånd om man säger så). Öht tyckte jag att det var en väldigt dålig filmatisering; alltför mycket av det speciella med boken tappades.

 

[krank]

Jag har sett nya Fantastic Four på bio.

Den handlar alltså om den hyfsat välkända superhjältegruppen - med ny origin story. Det unga geniet Reed Richards lyckas bygga en teleportör i sitt garage. Det visar sig att den transporterar saker till en annan dimension. Han rekryteras till en organisation som låter honom bygga i stor skala tillsammans med ett annat geni som heter Victor van Doom och ett par till. Sen super gänget till och åker till den andra dimensionen. Det går sådär.

Det finns en del jag gillar med filmen. Jag gillar att den lägger tid på att etablera Reed och Bens vänskap. Och på att etablera Reed och Ben som karaktärer. Överhuvudtaget är hela den delen av filmen riktigt, riktigt bra.

Jag gillar mycket av skådespeleriet. De flesta effekter är snygga, med ett par riktigt jävla fula undantag (apan, Reeds förklädnad).

Resten av mitt tyckande får nog hamna under spoilertaggar:

Om Doctor Doom:

Spoiler

Doctor Doom har aldrig tilltalat mig som karaktär. Okej, han har givits viss komplexitet ibland men oftast är han bara en megalomanisk tönt som författarna fanboyrunkar till. Han är stark, han är smart, han har magi, han har superteknologi, han har ett oändligt antal "doombots" och kan aldrig dö. Tråkig som fan, alltså¨.

Här är han en ganska begriplig, om än fortfarande rätt trist karaktär: Inte den "ryske hacker" en del förhandsläckor talade om utan en ung briljant forskare som inte ville att dimensionsresor skulle hamna i USA's regerings händer. Fullt rimlig motivation.

Sen blir han ju en närmast gudalik varelse, vilket ligger närmare hans serietidningsaspekt.

Jag tyckte att delar av storyn kändes extremt krystad och hattig. Det avhjälptes inte av tidshopp. Flera intressanta saker introducerades och... försvann.

Spoiler

Som Reeds egenbyggda enmans-teleportör han hade i djungeln.

Andra halvan av filmen, från det att de kom tillbaks från inte-alls-negativa-zonen-den-heter-faktiskt-planet-zero, funkar överhuvudtaget rätt dåligt.


Vad gäller kvinnoporträtt... Närmast parodiskt dåligt. Den enda namngivna kvinna jag såg var Sue. Reed är SMART, Ben är STARK, Johnny är SNABB... Sue är... OK, hon är inte lika mycket mamma-omhändertagande som i originalserien, men "pattern recognition" duger inte riktigt. Det blir extra pinsamt när de ska förbereda resan till en annan dimension: Reed och Doom pillar med kod och matte för de är smarta, Ben har inte krystats dit än, Johnny bygger och svetsar... Och Sue gör dräkter. Kläder. Vafan... Det enda positiva jag kan säga är att de åtminstone inte gjorde nån vidare kärlekshistoria av det hela. Vilket iofs för en gång skull passat eftersom Reed och Sue är ett par i originalserien.

Sue får för fan inte ens hänga med till den andra dimensionen! De frågar henne inte ens! Hon får sina krafter i andra hand, när hon råkar vara där när de kommer tillbaks. SÅ JÄVLA TÖNTIGT.

Sånt här tycker jag är pinsamt 2015.

Jag menar, nog för att originalserien är extremt 50-talig i sitt grundutförande, med piprökande ingenjör-pappa Reed, sportbilsdiggande Johnny och arbetarklass-Ben och så mamma-Sue vars krafter går ut på att skydda och omhänderta folk. Och som ofta använder dem för att hindra männen från att bråka med varandra. Fantastiska Fyran är en sån där serie som i mina ögon egentligen bara funkar i just 50/60-talsmiljö. De borde gjort en sån istället. Lite Mad Men, lite Agent Carter.

Men okej. Jag skiter ju i om filmen liknar originalserien, men den har tillräckligt många egna negativa sidor för att dra ner den. Den är inte lika dålig som de gamla filmerna, men jag kan nog faktiskt inte se den som speciellt bra. Den första delen funkar som sagt utmärkt, men när fyran väl fått sina krafter verkar manuset liksom inte riktigt veta vart det ska ta vägen och det blir mest en hattig sörja.

Jag kan inte avråda helt från att se filmen. Början är som sagt väldigt bra, och det kanske räcker. Men jag kan inte rekommendera den heller.

Jag ville verkligen ge en fyra här, om inte annat för att göra alla de där som tycker att filmer behöver vara trogna sitt inspirationsmaterial arga, men jag kan faktiskt inte.

BETYG: 3/5

 

[kloptok]

Jag har sett Watchmen. Egentligen avskyr jag superhjältefilmer så man kan fråga sig varför jag kollade på den här filmen. Det jag hade hört var att det den skulle vara annorlunda som superhjältefilm betraktat och ja, det får jag väl till viss del hålla med om att den är. Första halvan gillar jag. Det är schyst att hjältarna är pensionerade och stuvat undan dräkterna i källaren. Fortsätter så ett tag. Dyker tyvärr upp någon skinande blå typ som på sedvanligt vis förändrades av något radioaktivt, det stör mig lite, plus att han är rätt irriterande i allmänhet. Påminner mig mest om Blue Man Group och typer som snackar om "Quantum Zen Mindfulness" och liknande. Andra halvan urartar i sedvanligt "rädda världen"-tjafs och superhjälteslagsmål med megapunches och efterföljande flygturer. Obs: kan vara möjligt att jag missade några intelligenta ironiska kommentarer till superhjältegenren i mina mot filmens slut mer och mer frekventa sömnanfall.

Plus: skönt soundtrack, börjar bra.
Minus: skinande blå man, slutar med något om att rädda världen.

Vi landar på tre-ish i betyg. Hade väntat mig mer av denna rulle faktiskt.

EDIT: en bra sak med den blå snubben, innan han var blå hade han ett snyggt armbandsur!

EDIT2: Oh shit, krank älskar ju superhjältar. Blir jag permabannad från filmklubben nu för att jag kommit ut som hater?

 

[Lukas]

Vilken klippning såg du av watchman?
För bioklippningen är integrerad sådär jättebra, utan filmen blir vansinnigt mycket bättre med directors cut.

ultimate cut är ännu bättre, men den är nog bara föt hardcore fans

 

[kloptok]

Vilken klippning såg du av watchman?
För bioklippningen är integrerad sådär jättebra, utan filmen blir vansinnigt mycket bättre med directors cut.

ultimate cut är ännu bättre, men den är nog bara föt hardcore fans

Vet inte, den som finns på Netflix. Det står inget så jag antar att det inte är någon directors cut eller liknande.

 

[Eksem]

Jag såg också Netflixklippningen, och det är nåt med Watchmen som inte funkar för mig. Jag älskar serieförlagan och filmen är (utom det justerade slutet) ju nästan en ruta för ruta-filmatisering, men ändå lyfter det aldrig riktigt. Alla känslor jag själv läste in i serieläsandet förmedlas platt. Rorschac har ingen kontrollerad vrede, Nite Owls självtvivel är som bortblåst, osv.

Däremot tycker jag kloptok missförstod hela "rädda världen"-biten helt och hållet. Hela poängen med slutscenerna (eller snarare hela storyns premiss) är ju att ifrågasätta och omkullkasta hela "rädda världen"-grejjen. Vem är det som räddar världen egentligen? Adrians oerhörda Alexandriska ide är en av berättelsens absoluta höjdpunkter tycker jag.

 

[krank]

Däremot tycker jag kloptok missförstod hela "rädda världen"-biten helt och hållet. Hela poängen med slutscenerna (eller snarare hela storyns premiss) är ju att ifrågasätta och omkullkasta hela "rädda världen"-grejjen. Vem är det som räddar världen egentligen? Adrians oerhörda Alexandriska ide är en av berättelsens absoluta höjdpunkter tycker jag.

Jag håller med.

Och dessutom tycker jag att filmens twist är bättre än bokens, som kändes mer krystad.

 

[kloptok]

Däremot tycker jag kloptok missförstod hela "rädda världen"-biten helt och hållet. Hela poängen med slutscenerna (eller snarare hela storyns premiss) är ju att ifrågasätta och omkullkasta hela "rädda världen"-grejjen. Vem är det som räddar världen egentligen? Adrians oerhörda Alexandriska ide är en av berättelsens absoluta höjdpunkter tycker jag.

Jag insåg väl i och för sig att det fanns något mer avancerat i görningen här än bara en platt "elak skurk stoppas av ädla hjältar"-plot men hängde väl inte riktigt med på allt det där för att jag var för sömnig helt enkelt. Tyvärr kunde jag inte synkronisera min mikrosömn med blågubbens snackscener. Men oavsett twist eller ej så går jag inte igång på "rädda världen"-grejen till att börja med och då blir den här alternativa varianten ("rädda människorna från sig själva" typ?) inte heller så intressant. Skön replik dock när Adrian ska förklara sig och börjar med "I'm not a comic book villain" i och med att planen redan är satt i verket, det gillade jag.

Jag tror helt enkelt att jag gett superhjältarna sin chans nu och om inte ens en ironisk kommentar till hela genren fångar mitt intresse så är det nog kört. Det blir inga fler hjältar på film för min del. It's over.

 

[Eksem]

Jag tycker det är superintressant att allt som hjältarna gör i filmen i praktiken är meningslöst, samtidigt som det är extremt meningsfullt för dem själva. Det är en intressant spänning mellan makro och mikro tycker jag.

Jag gillar också ifrågasättandet av vad godhet är, utforskandet av hur långt man kan ta utilitarism, iden av vad som binder människor samman, etc. Det är såklart i hög grad en uppgörelse med en genre (och bryr man sig inte om genren är det svårt att bry sig om en uppgörelse med den), men jag tycker faktiskt premissen och slutet har en högre litterär nivå än så och är intellektuellt kittlande på riktigt.

 

[kloptok]

Jag har också sett Terminator 2: Judgement Day. Den följer i stort sett samma premiss som första filmen men fläskar på lite mer och känns lite grann som första filmen med plusmeny. Av den anledningen gillar jag den inte lika mycket som ettan, som kändes mer originell. Framförallt så älskade jag 80-talskänslan i första filmen med till exempel den där klubben de är på och frisyrerna, den känslan upplever jag inte alls på samma sätt i tvåan. Men det är fullt ös rakt igenom och ungefär vad man kunde vänta sig av en uppföljare till Terminator.

 

[kloptok]

Jag tycker det är superintressant att allt som hjältarna gör i filmen i praktiken är meningslöst, samtidigt som det är extremt meningsfullt för dem själva. Det är en intressant spänning mellan makro och mikro tycker jag.

Jag gillar också ifrågasättandet av vad godhet är, utforskandet av hur långt man kan ta utilitarism, iden av vad som binder människor samman, etc. Det är såklart i hög grad en uppgörelse med en genre (och bryr man sig inte om genren är det svårt att bry sig om en uppgörelse med den), men jag tycker faktiskt premissen och slutet har en högre litterär nivå än så och är intellektuellt kittlande på riktigt.

Egentligen håller jag med om det senare du skriver. Men för mig drunknar de där intressanta idéerna i allt det där som jag har svårt för, tankarna presenteras till exempel delvis i korta repliker mellan knytnävsslagen i koreograferade slagsmål. Håller helt med om det första du skriver annars, det är kanske det jag gillar mest med filmen.

 

[kloptok]

Har också nyss sett Fight Club. Den var enormt bra och inte alls vad jag trodde att den skulle vara. När Where is my mind med Pixies drar igång i slutscenen får jag rysningar. Fantastisk film. Fem av fem.

 

[krank]

Har också nyss sett Fight Club. Den var enormt bra och inte alls vad jag trodde att den skulle vara. När Where is my mind med Pixies drar igång i slutscenen får jag rysningar. Fantastisk film. Fem av fem.

Var den spoilad för dig på förhand?

 

[kloptok]

Var den spoilad för dig på förhand?

Nej, jag visste egentligen ingenting om filmen. Trodde mest att de skulle slåss en massa, och så hade jag hört det här med "do not talk about fight club".