Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2016 v17

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v17.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[krank]

Jag har varit och sett Captain America: Civil War på bio och i gloriuous 3D.

Det är alltså den tredje Captain Americafilmen, där jag verkligen verkligen gillade de första två - de var snygga och fokuserade skapelser som kändes som närmast perfekta kombinationer av superhjälte film och andravärldskriget-krigsfilm å ena sidan och spionactionthriller å den andra.

Det här är mer av en renodlad superhjältefilm som drar in en massa gamla ansikten och ett antal nya. Den känns alltså lite mer som... Avengers, faktiskt. På gott och ont. Om jag ska undvika spoilers så skulle jag säga att den här filmen är bra och sevärd men att den lider av samma problem som alla ensamblefilmer gör, framför allt om de försöker introducera nya karaktärer. Den är bättre än Avengers 2 men sämre än Cap 1 och 2, om man så säger.

Storyn i korthet är att pga diverse händelser så snackas det om att lägga in Avengers under FN's översyn istället för att man har en grupp superhjältecowboys som klampar runt i världen och gör lite som de vill. Den här ganska rimliga tanken framställs givetvis i filmen som en skitdålig idé på alla plan, i princip. Men okej, grejen är iaf att det blir konflikt mellan Iron Man och Captain America och det är vad filmen ska fokusera på är det tänkt. Sen blandas Caps gamla vapendragare Bucky in i smeten också.

Filmen försöker alltså göra en kraftigt nedbantad version av den enorma och spretiga story som var Civil War i serierna. Filmmakarna har jobbat rätt hårt på avgränsandet och faktiskt fått ner det hela till en relativt fungerande grundstory. Det som inte funkar klockrent är att det trots deras arbete är väldigt spretigt.

Men okej, nu vill jag gå in på specifika grejer, så SPOILERS:

Spoiler

Det filmen gör mindre bra:
- Spiderman är extremt onödig. Han fyller inte alls samma roll som i serieförlagan, och det gör heller inte Black Panther som det ryktades skulle fylla den där mellanrollen som slits mellan lojaliteter. Han är inskohornad och det blir inte bättre av att jag hört försnacket om att Marvel fick rättigheterna rätt sent.
- Jag gillar Black Panther, men det hade verkligen behövts en Black Pantherfilm innan den här. Avengers 2 gjorde samma fel. Det här är en ensemblefilm och sådana är skitdåliga på att introducera nya karaktärer. Men OK, Black Panther fick faktiskt en helt OK introduktion.
- Jag tycker att filmen kändes mycket mer ensidig än serien, och då tyckte jag ändå att serien var ensidig. Argumenten för registrering, som jag tycker är rätt vettiga, fick mycket lite utrymme. Istället blev det snabbt personligt, att Stark inte gillar Cap. Det här hade kunnat vara en intressant ideologisk konflikt, istället tillåts det degerera i en urfånig penismätartävling där den sida som har bäst rationella argument får företrädas av den minst rationelle och mest känslomässigt omogne personen (Tony). Jag kommer inte ifrån känslan av att det är ett rätt amerikanskt drag att se all government oversight som i grunden dålig och dum. Den ideologiska konflikten blir aldrig riktigt intressant för den får varken utrymme eller egentliga argument.
- Det är faktiskt så mycket veksås över hur konflikten hanteras att filmmakarna i slutänden kastar all ideologi överbord och bara kör "Caps kompis dödade Iron mans föräldrar"-grejen och låter storyn handla om hämnd och känslor helt och hållet. Så jävla värdelöst. I serien gjorde de åtminstone försök att få Tony Starks position att verka det minsta hållbar.
- Spiderman var så. jävla. pinsam. Jag hörde folk som gick ut från biosalongen och pratade om hur "bäst" han var för att "alla ba' var så sjukt allvarliga och så kommer han å ba'..." Nej. Pinsam var vad han var. Film måste få vara allvarlig, även film om superhjältar. Vill man se superhjältekomedifilmer så finns både Deadpool och Thorfilmerna och Ant-Man.
- Skurkens plan var så jävla dålig. Det fanns verkligen INGEN garant för att Iron Man skulle komma till platsen i slutänden. Och hela målet byggde ju på att just han skulle vara där, tillsammans med Cap och Winter Soldier.

Det filmen gjorde bra:
- Jag gillade att karaktärer från tidigare filmer återkom. Det var roligt att återse Ant-man även om han också var rätt pinsam i nån scen där i början.
- Jag gillade de små grejerna som hände i Caps privatliv. Peggys död till exempel, eller hans kyss med agenten han småflirtat med sedan första filmen.
- Jag gillade ändå hur skurken skådespelades.
- De flesta strider var snygga och häftiga.
- Filmen lyckades ge mycket mer meningsfullt utrymme per karaktär än Avengers 2, samtidigt som grundplotten hängde ihop bättre. Ett solidare hantverk helt enkelt.

- För att vara det den är, ett försök att trycka in en väldigt komplex story i en ganska kort film, så tycker jag att den är helt OK. Sevärd, helt klart. Men ingen The First Avenger. Iron-mans tredje film var mycket bättre.

BETYG: 4/5

 

[Lukas]

spoiler markeringen handlar om marvel filmer (civil war och några tidigare filmer)

Spoiler

J istället tillåts det degerera i en urfånig penismätartävling där den sida som har bäst rationella argument får företrädas av den minst rationelle och mest känslomässigt omogne personen (Tony).

Vänta är tony den som är för registering? Hade han inte en hel film, om hur han ogillade att myndigheter skulle blanda sig i för mycket i hans Iron manande?

medans Cap hade en film där han gjorde en poäng av att han inte ville att en liten grupp skulle ha för mycket makt.

Det känns ju som det borde vara Cap som är för Registreringen, och Stark som vill fortsätta vara en fristånde cowboy

 

[krank]

Spoiler

Tony var också den som faktiskt var ansvarig för nästan all skit som hände i Avengers 2, som skedde efter Iron Man 2 (som du tänker på). Folk förändras, tänker jag - Tony är ju den som faktiskt haft lite arcs i det där universat, som transcenderat filmer och så. Han tycker nu att han sett hur åt helvete det kan gå, mycket empati för oskyldiga civilister som hamnat i vägen etc.

Medan Cap är en soldat; han har inställningen att man bör fokusera på det övergripande goda - sörja offren men inte låta det hindra en från att rädda världen. I Winter Soldier gjordes det ju dessutom en grej av Caps tilltagande skepsis mot regeringar och så, inte bara "en liten grupp".

 

[Minimoni]

Spoila mig Krank, hur slutar filmen? Jag vill egentligen se den men har inte tid och visst jag skulle kunna kolla någon online review. Men till syvende och sist så är superhjältar något du kan jävligt bra Krank, så om du vill skicka PM eller skriva i tråden med spoiler tag så skulle jag bli väldigt tacksam

 

[krank]

Spoila mig Krank, hur slutar filmen? Jag vill egentligen se den men har inte tid och visst jag skulle kunna kolla någon online review. Men till syvende och sist så är superhjältar något du kan jävligt bra Krank, så om du vill skicka PM eller skriva i tråden med spoiler tag så skulle jag bli väldigt tacksam

Spoiler

Den slutar med att Captain America befriar sitt gäng Avengers från fängelset The Raft och går underground, medan Stark har kvar sitt gäng Avengers och fortsätter, vad jag kan se, samarbeta med regeringen. Med andra ord: filmens semi-centrala ideologiska grej blir inte riktigt "avslutad", men ett nytt status quo skapas. Innan dess var det en strid mellan Cap och Iron Man som Cap vann. Det är väääääldigt oklart ifall de blev "kompisar" igen, men Cap skickade en mobiltelefon till Stark och bad honom ringa om det behövdes.

Jag tycker nog att det var ett bra slut. Mycket för att jag ogillar när allt återställs till hur det var innan, tror jag. Jag gillar att sprickan finns kvar. Det hade varit trevligare om anledningen var principer snarare än att Stark är sur för att Winter Soldier dödade hans föräldrar, dock.

 

[Xhakhal]

Men krank,

Spoiler

HUR GICK DET FÖR BUCKY ÖVERLEVDE HAN hur ser det ut för mitt hopp om en buddy cop-film med Kapten Amerika och Vintersoldaten??

Eyes on the prize!

 

[krank]

Spoiler

Bucky fick tokpisk av Iron Man, och fick sin coola robotarm avskjuten, men överlevde. Han är nu nedsövd hemma hos Black Panther i Wakanda, eftersom vem som helst som har tillgång till en serie kodord kan få honom att återgå till att vara viljelös våldsslav. Tanken är att han ska vara nedsövd/fryst tills man kommer på hur man ska avprogrammera honom.

 

[Xhakhal]

Jag har sett Megamind, en superhjälteparodi som handlar om när Lex Luthor/Alice Cooper vinner över Stålmannen/Elvis/Brad Pitt. Den var mycket bra. Den är också den sortens film som inte riktigt går att spoila, eftersom den är ganska tropeig, och så fort man vet att det är en komedi/parodi så kan man liksom pricka av vad som kommer hända väldigt enkelt. Även om jag överraskades av just vilken musik de licensierat till sitt soundtrack egentligen - överraskades på ett positivt sätt alltså.

Hjärtat blöder också litet för Megamind som feluttalar en massa ord som någon som bara läst dem, aldrig hört dem sägas. Och att detta, utöver A+ karaktärisering av överlättlärda barn från svåra förhållanden, är en plot point.

Filmen är värdelös på saker som Bechdel-Wallace, och innehåller väl bara en namngiven kvinna, som dessutom är två personers love interest, varav båda beter sig illa mot henne (en är en entitled Nice Guy (tm), en bedrar och ljuger för henne, utöver att ha utsatt henne för mycket direkt fara som en bricka i spelet mot fienden). Vid ett tillfälle vill filmens huvudperson hitta en person att injicera med superkrafter, och istället för att filmen bara ger oss Superhjälte-Tina Fey, så får vi någon slags konstigt gräl mellan två män som vill slåss istället. Useless.

Trots detta tyckte jag mycket om filmen. Den var lättittad och rolig och den lösa tråd jag satt och surade mest för under eftertexterna knyts ihop i en sådan där liten efter-eftertexterna-scen.

4/5, finns på Netflix.

 

[Xhakhal]

Spoiler

Bucky fick tokpisk av Iron Man, och fick sin coola robotarm avskjuten, men överlevde. Han är nu nedsövd hemma hos Black Panther i Wakanda, eftersom vem som helst som har tillgång till en serie kodord kan få honom att återgå till att vara viljelös våldsslav. Tanken är att han ska vara nedsövd/fryst tills man kommer på hur man ska avprogrammera honom.

Bah! Som om inte det här problemet redan är löst i Agents of SHIELD! Surt på robotarmen, tho. Den får de gärna bygga ny.

 

[krank]

Megamind är väldigt bra, jag borde se om den. Har ju fått hem den i 3D nyligen, så det kanske är dags...

 

[Mundo]

Megamind är najs men har de problemen som du nämde.
Två problem är också att 1: filmens "nya" skurk är otroligt tråkig och fattig. Han dödar i princip varenda scen han är i.
2: Alla karaktärer har en arc. Skurken blir hjälten, etc... Men... Damsel blir Damsel. Alltså, hon utvecklas som karaktär, absolut, men hennes roll är där hon började. "Sitt fastbunden mot den här grejen tills någon räddar dig". Eftersom hennes karaktär får så mycket utrymme i filmen så blir det lite tråkigt bara.

 

[Xhakhal]

Megamind är najs men har de problemen som du nämde.
Två problem är också att 1: filmens "nya" skurk är otroligt tråkig och fattig. Han dödar i princip varenda scen han är i.
2: Alla karaktärer har en arc. Skurken blir hjälten, etc... Men... Damsel blir Damsel. Alltså, hon utvecklas som karaktär, absolut, men hennes roll är där hon började. "Sitt fastbunden mot den här grejen tills någon räddar dig". Eftersom hennes karaktär får så mycket utrymme i filmen så blir det lite tråkigt bara.

Jag gillar att filmens 'nya' skurk verkligen är en person som finns på riktigt också. En Nice Guy (tm) som känns igen från verkliga livet. Även om han har den goda egenskapen att faktiskt komma över sin obsession med henne. Men ja, han är jättetråkig på alla sätt och vis.
Att Damsel inte har en arc stör mig, men det stör mig mindre än att hon blir kidnappad 'på riktigt' i slutet utan att det traumat får ta plats. (Jag är okej med att inte alla i en film har en arc, men att den enda tjejen har en jobbig roll SAMT är utan arc är värdelöst)
Det är roligt i början att hon är så trött på kidnappningarna att hon bashar tropen på ett roligt sätt, men där tar liksom skämtet slut. Särskilt tråkigt blir det när hon visar sig vara en amazing person i akt 2... och ändå blir kidnappad i slutet bara för att visa på hur omvända rollerna är. Så besviken.

 

[Xhakhal]

Jag spoilertaggar inte Megamind nu eftersom det är på nivån 'de slåss i actionfilmen'.

 

[Bolongo]

Jag skall försöka komma iväg på Civil War under helgen, så jag väntar med att läsa det spoilertaggade tills dess. Även om jag misstänker att det inte finns något som skulle göra mig förvånad (jag har koll på vad som händer i serieversionen).

Däremot har jag tagit mig i kragen och till slut sett Deadpool. Fasen, alltså. Den var en liten pärla.

Jag har aldrig varit någon fan av Deadpool i serietidningsformat, men det kanske hänger samman med att jag inte är så djupt inne i superhjälteserieträsket över huvud taget, och därför inte kan uppskatta parodier och dekonstruktioner av det mediet fullt ut.

I filmen riktas istället samma kritiska öga på superhjältefilmer, och jag har väl sett de flesta sådana som gjorts sedan 1978. Så jag är helt rätt publik för denna film.

 

[Krille]

Jag fortsätter med mitt Lone Wolf and Cub-tema och har sett Babycart in the Land of Demons.

Itto Ogami (Tomisaburo Wakayama) dräller vidare och får ett nytt uppdrag på blodigast och smärtfullast möjliga sätt: fem medlemmar av klan Kuroda utsätter Ogami för ett test genom någon variant av duell till döds. När de dör lämnar de ifrån sig en ledtråd och en femtedel av priset (100 guldmynt styck) och en detalj i uppdraget. Egentligen är det rätt rakt på sak: prästen Jikei har ett dokument som bevisar att klan Kurodas förre herre (Shingo Yamashiro) har genomfört en liten switcheroo och låst in sin son i ett torn för att hans dotter med hans älskade älskade konkubin ska kunna bli herre över klanen. Skulle det dokumentet falla i Retsudo Yagyus (Minoru Ohki) händer så skulle klanen förintas.

Men att döda prästen och återbörda eller förstöra dokumentet skulle bara fördröja klanens förintelse, eftersom det fortfarande finns en switcheroo och klanens "herre" egentligen är en flicka. Förr eller senare kommer det avslöjas. Så Itto Ogami får dessutom jobbet att döda förre länsherren, hans konkubin, och deras dotter, och på så sätt återinsätta den sanna arvingen som överhuvud över klan Kuroda.

---

Okej, det är mycket plot och intriger, och dessutom har de stoppat in en sidoståry som egentligen bara är till för att visa hur jefla samurajig Daigoro (Akihiro Tomikawa) är.

Men tempot är helt kajko. Till att börja med tillbringar man en massa tid till att pytsa ut själva uppdraget en bit i taget. Itto Ogami återgår till tidigare modus operandi som stoisk uber-samuraj och Daigoro räddar dagen som den enda karaktär med någon form av personlighet. Till och med filmens token-kvinnor sönderfaller från en cool ficktjuv till ett hysteriskt fruntimmer eller är en stoisk superninja. Ingen av dem blev våldtagen, vilket nog får räknas som en förbättring gentemot tidigare.

Fotot är rätt blä också. Så fort något intressant händer så är det med askass belysning och djupa skuggor som döljer precis allt. Det finns några exempel på snygg koreografi, och en hel massa exempel på nästan skrattretande fajt, som till exempel Itto blir överfallen av ninjor under vattnet – det plaskas lite under vattnet och sen kommer Itto upp till ytan med en kniv mellan tänderna och fyra ninjor flyter upp i en kaskad av blod.

Blod är det mycket av. Huvuden ramlar av, kroppar klyvs, vattnet färgas rött i mängder, och kameralinsen täcks med rödfärg upprepade gånger. Taktik är det sämre med – trots upprepade fantastiska möjligheter att röja som fan med barnvagnens inbyggda arsenal av bössor så låter man bli och låter Itto klyva.

Jag är inte imponerad. De har gått tillbaka till den gamla regissören, och han gjorde inte världens bästa jobb nu heller. Filmen håller inte ihop och spenderar alldeles för mycket tid på fel saker.

Så jag blev inte direkt inspirerad att göra ninjafantasyrollspel.

 

[Rhodryn]

Såg Captain America: Civil War. Och när jag väl lämnade biosalongen så gjorde jag det med ett leende. Vilket igentligen inte är så där ovanligt för mig när det gäller nästan alla Marvel baserade filmer som jag har sätt (eller faktiskt, med nästan alla filmer som jag valt att se på bio för den delen)... men det är i alla fall skönt att jag nästan aldrig har varit besviken på en Marvel film, specielt sedan jag är ju igentligen en Marvel Fanboy. XD

Något jag tycker är lite intressant när det gäller hur man tolkar vad man ser... Krank sa/tyckte i sin recension av filmen att "Det här är mer av en renodlad superhjältefilm..."... medan jag periodsvis tyckte filmen kändes mindre superhjältefilm än vad jag är "van" vid, och om jag tittar på helheten av hela filmen så tycker jag denna filmen känns mindre "superhjältefilm" än majoriteten av superhjältefilmer som jag har sätt. Det är lite som hur det var med Captain America Winter Soldier, där den ju inte är 100% superhjältefilm, utan X% superhjältefilm och X% 70-80-tals spion thriller aktiv grej. Och Civil War kändes liknande, X% super-del, och X% [incert film style which I can not think of right now]... men där %-mängden för superhjälte delen i Civil War kändes märkbart mindre än i Winter Soldier. Igen, bara ett påpekande, snarare än att det på något sätt gjorde filmen sämre eller något.

Jag gillade storyn som de hade skapat, men håller med Krank (om jag tolkat vad Krank sa rätt i alla fall) om att storyn är kanske lite väl hoptryckt för att få plats i ca 2.5 timme i jämförelse med story-arcen från serietidningarna som filmen är baserad på. Den hade kanske kunnat andats lite bättre, och byggt upp några delar här och där lite bättre, om den hade varit lite längre, eller uppdelad i två filmer. Vilket ju är lite intressant med tanke på att Civil War ÄR MCU's längsts film hit intills. XD

Ibland kändes den lite ovanligt långsam (för att vara en Superhjälte film), specielt då i¨story byggande scenerna. Inte för att jag tyckte det gjorde filmen sämre eller något, jag kände att jag var intresserad igenom hela filmen. Det är mer som ett påpekande i förbifarten, att där kan vara några scener som kändes lite långsamma och utdragna.

Så... är det den bästa Marvel film som jag sätt? Nää... det är den ju inte. Men den slår en rätt stor majoritet av dem på fingrarna tycker jag. Den är väldigt välgjort, Russo bröderna slår till igen liksom, vilket definitivt bådar gott ur min mening för de två Avengers: Infinity War filmerna som ska komma ut 2018 och 2019. Jag gillar alla karaktärerna, och skådespelarnas i deras roller, i filmen. Och där var inte något tillfälle i filmen där jag inte var underhållen på ett eller annat sätt.

I betyg så är den helt klart minst en 4/5 för mig.


Och sedan några få grejer som jag känner för att kommentera på från Kranks spoiler tag i sin recension... så, som sagt... spoilers från filmen kan finnas!

Spoiler

_____

- Jag gillade ändå hur skurken skådespelades.

Gillar den skådespelaren, Daniel Brühl, rätt rejält. Tyckte han gjorde ett fenomenalt jobb som Niki Lauda i filmen Rush (F1 film som berättar storyn om Niki Lauda och James Hunts rivalitet under 70-talet), vilket är anledningen till att jag gillar honom. Han gör igen ett bra jobb i Civil War tycker jag.
_____

- De flesta strider var snygga och häftiga.

Agreed. Var roligt att få se Giant-Man för första gången också.
_____

- Spiderman är extremt onödig. Han fyller inte alls samma roll som i serieförlagan, och det gör heller inte Black Panther som det ryktades skulle fylla den där mellanrollen som slits mellan lojaliteter. Han är inskohornad och det blir inte bättre av att jag hört försnacket om att Marvel fick rättigheterna rätt sent.

Biten med hans roll kan jag väl hålla med om till viss del. Han fyllde inte samma roll som han gjorde i serien helt klart.

Dock så var han inte igentligen skohornad in, Spider-Man fanns med i Russo brödernas planer väldigt länge. Hur långe är svårt att säga, men åtminstone en del månader innan informationen kom ut från de där Sony email-hackningen som läckte ut.

Från Wiki:
- - - - -
Reports indicated that the MCU film that Spider-Man would appear in as part of the deal would be Captain America: Civil War. Joe and Anthony Russo, the directors of Captain America: Civil War, had lobbied for months to include the character in the film. Anthony Russo stated that, despite Marvel telling them to have a "plan B" should the deal with Sony fail, the Russos never created one because "it was very important to us to reintroduce" Spider-Man in the film, adding, "We only have envisioned the movie with Spider-Man."
- - - - -

Russo Bröderna började arbeta på Civil War i Feruari 2014, Sony läckan hände i November 2014 (då hade redan Marvel och Sony snackat under åtminstone några månader, och Russo bröderna hade redan tjatat på Marvel och Sony om att de ville ha honom under antagligen åtminstone några månader redan innan dess), sen Februari 2015 så fastslog Marvel och Sony att Spider-Man skulle vara med i Civil War, och den 27 April 2015 så började man filma Civil War, och sen den 22 Augusti 2015 så avslutades inspelningen av filmen.
_____

- Spiderman var så. jävla. pinsam. Jag hörde folk som gick ut från biosalongen och pratade om hur "bäst" han var för att "alla ba' var så sjukt allvarliga och så kommer han å ba'..." Nej. Pinsam var vad han var. Film måste få vara allvarlig, även film om superhjältar. Vill man se superhjältekomedifilmer så finns både Deadpool och Thorfilmerna och Ant-Man.

Spider-Man stod definitivt för minst halva mitt stora leende när jag var på väg ur bio salongen, Inte pga att han tillförde humor i filmen dock, även om jag uppskattade den väldigt mycket.... och här måste jag säga att för mig så har humor alltid varit en del av det mesta som jag läst när det gäller Marvel, och oavsätt hur allvarligt något än är i serietidningarna så är där nästan alltid någon typ av humor där (må det vara konstant, eller någon enstaka grej), åtminstone utefter min erfarenhet (har ju inte läst allt, långt ifrån... och jag är övertygad om att där finns story-arcs som inte har humor i sig också).

Jag var ju också glad över att få se Spider-Man igen, för att han var en av mina favorit serier, prenumererade på den ju i en ca10 år (tror jag det var... slutade bara pga att min ekonomi tillslut inte klarade det, annars så hade jag fortfarande prenumererar).

Men... den absolut största anledningen till att jag verkligen gillade Spider-Man i Civil War var på grund av karaktären som de visade upp för oss i filmen.

Jag var aldrig förtjust i Tobey Maguire, varken som Peter Parker eller Spider-Man. Ja, han var en nörd, och en någerlunda passande typ av nörd för Peter Parker också... men jag tyckte aldrig att hans skådespelande som Peter Parker (eller hand utseenede heller för den delen) passade på den Peter Parker som jag spenderade nästan en 12-13 år med. Inte heller kändes hans Spider-Man som den Spider-Man jag växte upp med. Jag gillade filmerna, det gjorde jag, tyckte de var riktigt bra faktiskt... men för mig så var aldrig de filmernas Peter Parker och Spider-Man de "riktiga" Peter Parker och Spider-Man.

När det gäller Andrew Garfield så tyckte jag om honom mycket mer. Hans Peter Parker kändes fel igentligen, han kändes mer som en lite deppig Skater, en så där lite lätt Cool typ av kille... han kändes helt enkelt inte som en Nörd igentligen, han var för "Cool" som Peter Parker. Hans utseende vare lite närmre den Peter Parker som jag har i skallen dock, men kanske som sagt lite för "Cool" även där. Men jag var någerlunda ok med det, för att hans Spider-Man kändes definitivt mycket mer lik den Spider-Man's personlighet som jag ser i min skalle, långt mer lik än vad Maguires var. Humorn var där, käften som nästan aldrig slutade fanns där, etc Han kändes helt enkelt som han var oerhört nära den Spider-Man jag vuxit upp med.


Och sen kommer vi till... Tom Holland... den nya killen som spelar karaktären.

Vi fick ju bara se honom under några få minuter av filmen... under en 10-20 minuters tid kanske? Har svårt att bedöma tiden ju.

Men på bara de ca 10-20 minutrarna så har MCU lyckats med något som jag igentligen tycker att Sony har till större delen misslyckats med under sina 665 minuter utav Spider-Man och Peter Parker... ge oss en Peter Parker och Spider-Man som faktiskt känns som den "riktiga" Peter Parker och Spider-Man. Personlighet som både Peter och Spider-Man, och hans utseende också för den delen, känns rätt för mig.

Marvel har haft en väldigt bra track-record med sina karaktärer, en förmåga att hitta rätt skådespelare för väldigt många av sina stora karaktärer. Och jag är övertygad om att Marvels influens går att se just här med den Spidde som vi har fått i Civil War också. Nu har Sony åtminstone en blueprint över hur de borde göra med honom, och Marvel har definitivt en hand i gröten också där de kan delvis peka Sony i rätt riktning med vad de borde och borde inte göra med karaktären. Det enda vi kan hoppas på nu då är att Sony faktiskt lyssnar på Marvel.

Så just nu, baserat på ca10-20 minuters screentime, så skulle jag vilja påstå att Tom Holland är den bästa Peter Parker och Spider-Man som vi har sätt på film hitintills. Jag skulle faktiskt gå så långt som att säga att OM jag inte hade tyckt om Captain America: Civil War, så hade jag fortfarande gått ur den bio salongen med ett stort leende på läpparna, och känt att det var värt att spendera de pengarna och se filmen, tack vare den Spider-Man som vi fick se.

Med det sagt, så kan jag inte på något sätt se denna Spider-Man's närvara i Civil War som något annat än oerhört bra. För det målar upp en potentiel bild för mig om att jag för första gången i mitt liv har sätt en "riktigt" Peter och Spidde i filmformat, och kommer få se en film med samma skådis när Sony väl släpper "Spider-Man: Homecoming" (som för närvarande är satt att komma ut nästa år).

*håller tummarna*

 

[Ymir]

Jag har som vanligt sett en skräckfilm, The Boy.

The Boy handlar om Greta, en amerikanska som flytt undan ett destruktivt förhållande. Hon tar ett barnsvaktsjobb på ett isolerat, absurt pampigt lanthus i England, men det visar sig att pojken hon ska vakta är en docka, som föräldrarna behandlar som vore den levande...

Den här filmen har två saker going för sig. Dels lyckas den leverera en riktigt lyckad plottwist, och dels har den en mäkta bra rollprestation från Lauren Cohan, som spelar Greta. Hon har ett fantastiskt välspelat och trovärdigt sammanbrott när skräckelementen plötsligt inte längre går att rationalisera bort, därefter en fascinerande coping-mekanism, och när hennes gamla abusive pojkvän dyker upp sker en otroligt laddad scen där hon plötsligt sjunker ihop till en liten rädd och underdånig mus i hans grepp.

Men båda de här sakerna highlightar också filmens brister; den praktiskt taget består av missade möjligheter. Den levererar aldrig till fullo på sin smarta plottwist, ej heller på Gretas intressanta situation och backståry, och bikaraktärerna är endimensionella cardboard cutouts. Den smått briljanta The Babadook visade häromåret att det går att kombinera ett komplext socialrealistiskt drama och en halvklyschig skräckfilm, och den geniala Lake Mungo vävde ihop krypande skräck och kvalitativt drama långt innan dess, så varför gjordes inte det här, när de hade en skådespelerska och en plott värdig det? Jag hatar att se en film slarva bort sin egen potential, och därmed får The Boy betraktas som en medioker film. Se den om ni har typ en besinningslös kärlek till dock-skräck, men annars finns det högvis med bättre skräckfilmer därute.

 

[Bolongo]

Okej, nu har jag sett Civil War också. Tyckte bra om den. Mer diskussion i lådan.

Spoiler

Jag kan bara hålla med om allt som sagts ovan om hur den centrala konflikten hanteras - som ideologi och som personkonflikt.

Det finns helt klart underbyggt genom tidigare filmer, men som europé är det svårt att ge Cap rätt i principfrågan. Jag menar, att låta folk med superkrafter springa omkring helt oreglerat är ju lika galet som att låta vem som helst köpa vapen... så kan man ju inte ha det i en civiliserad värld. Det är ju egentligen inget argument att Cap råkar ha rätt i det här specifika fallet eftersom en skurk sytt ihop en oerhört komplicerad konspiration mot någon som Steve känner personligen. Å andra sidan hade jag också tvekat om "Thunderbolt" Ross var den som skulle sköta regleringen.

Gillade faktiskt både Black Panther och Spider-Man. Visst, att eliminera dem hade säker trimmat ned filmen med en halvtimme. Men eftersom den aldrig kändes jobbigt lång så var de uppenbarligen tillräckligt underhållande för att ha med.

En sak som inte nämnts tidigare i tråden: jag blev glatt överraskad att de lyckades med en enorm fake-out. Eftersom Chris Evans' kontrakt går ut med den här filmen och det rapporterades mycket om att han inte förnyat, samt att han sagt i intervjuer att han vill avveckla skådisbanan för att regissera istället, plus att både Winter Soldier och Crossbones introducerats, trodde jag med många andra att de skulle sluta filmen på samma sätt som i serien. Med the death of Cap, alltså. Jag satt faktiskt och väntade mig det, trots att Crossbones dödas redan i första fajten. Men icke sade Nicke. Kanske kommer det i nästa Avengers-film. Eller den efter.

Slutligen måste jag komma med min enda riktiga nitpick. Ni vet fajten på flygplatsen? Enda sättet de kunde få någon spänning i den alls var att under 90% av tiden "glömma bort" att Vision var där. Allvarligt talat, han måste bara ha svävat omkring litet och trånat efter Wanda istället för att göra något aktivt.

 

[Jocke]

Jag har sett nån slags dokumentär om e-sport på netflix. Jag ids inte kolla upp vad den heter, men typ E-sport: the sportening eller nått sånt kanske. Precis som den andra dokumentären om e-sport som finns att se på steam så handlar den väldigt mycket om att folk säger "det är otroligt, men sant!" jättemånga gånger. Om exakt allting. 2 av 5.
Sport är supertråkigt och blir inte roligare av att utövarna har headset.
Om vi jämför med andra tv-spels dokumentärer jag har sett så är den bra mycket sämre än King of Kong och tetris på nes 8-bit filmen. Se nån av de två i stället.