Ape of Wrath
DOWN WE GO
Ok, detta handlar väl främst om så kallat tradspelande men där det finns beröringspunkter är man såklart välkommen att fylla i!
Dolda agendor alltså, det vill säga att någon eller några av karaktärerna sitter inne på information som de andra inte har tillgång till. Någon vet något mer. Någon kanske kan något extra.
Är det kul? Varför är det kul?
Det har blivit mer och mer uppenbart för mig att jag inte uppskattar dolda agendor som spelare, trots att jag spelat väldigt mycket med sånt tidigare. Även som SL när jag skrev egna grejer till gamla KULT skrev jag in sådant i karaktärerna.
Men idag... Jag vet inte riktigt. Det stör mig lite att man sätter sig ner vid spelbordet med helt olika premisser.
Jag spelade till exempel KULT på GothCon, Natt i Berlin, och efter tre fjärdedelar dök denna dolda agenda upp och vi var alla brickor i nåt spel som en karaktär spelade. Känslan av att vara en bifigur till denna karaktär infann sig lite grann om jag ska vara ärlig.
För mig som person hade det liksom gjort sån oerhörd skillnad om en SL bara hade sagt "Ok, i detta äventyr förekommer en del dolda agendor, är alla okej med det?" Det hade gjort milsvid skillnad, då hade allting legat på bordet och alla hade satt sig ner med samma förutsättningar.
Hur tänker ni om detta?
Finns det nåt tankeknep jag kan tillämpa för att uppskatta detta mer?
Dolda agendor alltså, det vill säga att någon eller några av karaktärerna sitter inne på information som de andra inte har tillgång till. Någon vet något mer. Någon kanske kan något extra.
Är det kul? Varför är det kul?
Det har blivit mer och mer uppenbart för mig att jag inte uppskattar dolda agendor som spelare, trots att jag spelat väldigt mycket med sånt tidigare. Även som SL när jag skrev egna grejer till gamla KULT skrev jag in sådant i karaktärerna.
Men idag... Jag vet inte riktigt. Det stör mig lite att man sätter sig ner vid spelbordet med helt olika premisser.
Jag spelade till exempel KULT på GothCon, Natt i Berlin, och efter tre fjärdedelar dök denna dolda agenda upp och vi var alla brickor i nåt spel som en karaktär spelade. Känslan av att vara en bifigur till denna karaktär infann sig lite grann om jag ska vara ärlig.
För mig som person hade det liksom gjort sån oerhörd skillnad om en SL bara hade sagt "Ok, i detta äventyr förekommer en del dolda agendor, är alla okej med det?" Det hade gjort milsvid skillnad, då hade allting legat på bordet och alla hade satt sig ner med samma förutsättningar.
Hur tänker ni om detta?
Finns det nåt tankeknep jag kan tillämpa för att uppskatta detta mer?