Nekromanti Dolda agendor

[Ape of Wrath]

Ok, detta handlar väl främst om så kallat tradspelande men där det finns beröringspunkter är man såklart välkommen att fylla i!

Dolda agendor alltså, det vill säga att någon eller några av karaktärerna sitter inne på information som de andra inte har tillgång till. Någon vet något mer. Någon kanske kan något extra.
Är det kul? Varför är det kul?

Det har blivit mer och mer uppenbart för mig att jag inte uppskattar dolda agendor som spelare, trots att jag spelat väldigt mycket med sånt tidigare. Även som SL när jag skrev egna grejer till gamla KULT skrev jag in sådant i karaktärerna.

Men idag... Jag vet inte riktigt. Det stör mig lite att man sätter sig ner vid spelbordet med helt olika premisser.

Jag spelade till exempel KULT på GothCon, Natt i Berlin, och efter tre fjärdedelar dök denna dolda agenda upp och vi var alla brickor i nåt spel som en karaktär spelade. Känslan av att vara en bifigur till denna karaktär infann sig lite grann om jag ska vara ärlig.

För mig som person hade det liksom gjort sån oerhörd skillnad om en SL bara hade sagt "Ok, i detta äventyr förekommer en del dolda agendor, är alla okej med det?" Det hade gjort milsvid skillnad, då hade allting legat på bordet och alla hade satt sig ner med samma förutsättningar.

Hur tänker ni om detta?

Finns det nåt tankeknep jag kan tillämpa för att uppskatta detta mer?

 

[kwarnberg]

Saxat från Mina principer för rollspel:

"Avslöja dina hemligheter
Alla har hemligheter. De flesta vill hålla sina hemligheter hemliga. Det gäller också rollpersonerna. Men hemligheter som inte kommer upp till ytan på ett eller annat sätt i rollspel är antingen meningslösa eller tråkiga. Om det först efter kampanjen framkommer att en av rollpersonerna i själva verket var ond, men att det inte hade någon märkbar bäring på berättelsen kommer det sannolikt bemötas med en axelryckning.

Rollpersonen har som mål att behålla hemligheterna hemliga. Spelaren har som mål att avslöja rollpersonens hemligheter. Spelaren är inte rollpersonens vän. Som spelare behöver du dock respektera rollpersonens personlighet och sätt att vara. Du kan inte få hen att berätta sina hemligheter rakt upp och ned. Det är ditt jobb som spelare att leta efter ursäkter för att avslöja hemligheterna på ett sätt som inte bryter vem rollpersonen är.

En hemlighet är sällan intressant i sig själv. Det är omgivningens reaktion på hemligheten och hur rollpersonen hanterar att hemligheten är ute som är intressant. Så eftersträva att avslöja hemligheten och hantera konsekvenserna."

Hemliga agendor är väl inte riktigt samma sak, men det snuddar på det. Jag har personligen svårare för hemliga agendor. De brukar innebära att spelarna uppmuntras att hålla hemligheter från varandra snarare än letar tillfällen att dela med sig av dem. Det leder till att spelare blir misstänksamma och börjar köra lite PvP på fel sätt. Man börjar tänka "Jag ska hålla mina handlingar hemliga och försöka lista ut vad du vill så jag kan sätta dit dig och vinna spelet." Det är, i min mening, tråkigt. Om det inte är vad spelet går ut på. Men nej, generellt sett röstar jag nej till hemliga agendor.

 

[Ape of Wrath]

Ja, det är lite så jag oftast uppfattar dolda agendor, det blir PvP av det på något sätt.

Hela anledningen till frågan är väl att jag funderar på om det finns ett sätt att tänka kring detta med dolda agendor som jag missar, lite så som jag helt missade grejen med StoryNow-spel eller vad man ska kalla dem när jag testade första gången med Rickard på LinCon. Kunde inte alls få mitt huvud runt vad det gick ut på.

 

[luddwig]

Jag ogillar allt som påminner om PvP i rollspel. Tycker att en av de roliga grejerna med rollspel är just när gruppen tillsammans försöker lösa olika problem. Däremot gillar jag hemligheter så länge de inte går emot gruppkänslan.

 

[kwarnberg]

Ja, det är lite så jag oftast uppfattar dolda agendor, det blir PvP av det på något sätt.

Hela anledningen till frågan är väl att jag funderar på om det finns ett sätt att tänka kring detta med dolda agendor som jag missar, lite så som jag helt missade grejen med StoryNow-spel eller vad man ska kalla dem när jag testade första gången med Rickard på LinCon. Kunde inte alls få mitt huvud runt vad det gick ut på.

Jag tror att dolda agendor ofta blandas ihop med hemligheter och används i ett försök att skapa drama. Det är helt okej för rollpersoner att vilja olika saker, och att vilja hålla dem hemliga. Men om de avslöjas (som spelarna borde eftersträva att göra) ska det skapa bättre drama än om de hålls hemliga. "Min hemliga agenda är att se till att vårt uppdrag misslyckas" är mycket sämre än "Jag är delvis ansvarig för att din bror dog." Båda kommer påverka hur rollpersonen agerar, och rollpersonen borde inte vilja att någon av dem avslöjades. Men den ena blir dåligt för spelaren om den avslöjas, medan den andra inte är det. Som spelare skulle jag försöka hålla den första hemlig och köra PvP, men jag skulle leta efter tillfällen att avslöja den andra så vi får lite göttigt drama.

 

[Rangertheman]

Jag sällar mig till skaran som ogillar sådant som kan leda till PvP i bordsrollspel såvida jag inte spelar Paranoia. Mörka hemligheter från det förflutna som rollpersonen behöver gruppens hjälp att klara av, när de kommer till ytan, är däremot helt ok.

 

[Feuflux]

Inte haft så mycket hemlighetsmakande i min rollspelskarriär, och har inget minne av att det fungerat bra någon gång.

Ett exempel:
Efter 10 spelmöten så träffar vi på SLP X. Rollperson A blir helt "graaaah, döda honom, blodshämnd!" och övriga är "jaha, här triggade vi visst en backstory som inte varit i spel förut". Det hade lika gärna kunnat vara en long long best friends vi mötte, de tidigare spelpassen hade varit identiska. Spelare A kanske visste att SLP X fanns där och hade drivit spelet ditåt, men det blir mest ett "jaha" för övriga.

Ett mycket äldre exempel:
SL ger spelare B en lapp. Övriga spelgruppen går bananas på teorier om vad det står på den hemliga lappen. Det brukar inte delas ut hemliga lappar så det måste vara Något Viktigt (TM). Allt övrigt som händer i spelvärlden är plötsligt totalt ointressant. Allt tempo är borta.

Jag är 100% med luddwig.

 

[Nässe]

Jag älskar hemligheter i spel, oavsett om de avslöjas eller ej. Tycker det ger ett extra lager till de öppna berättelserna. Sen pallar jag inte med att sitta och vänta när en spelare går iväg med SL i ett annat rum. Men gärna lite dolda grejer från start.

 

[Mogger]

Jag tillhör den minoritet (?) som egentligen ogillar "äventyrargruppen" som premiss. Jag tycker att den är tillgjord och ärligt lite larvig. Men jag förstår såklart att den är praktiskt. Men som SL uppmuntrar jag PvP och dolda agendor. Varför? De är blorbiga! Och de är spelarens prepp. Det är ascoolt! Så länge alla är med på det. Det leder till intensivt spel, misstänksamhet och hårda val som ger oåterkalleliga konsekvenser.

Men det ska vara på riktigt. Inte "min RP är ninja och nu ska jag ninja själv så ni får inte vara med". Det ska vara Donnie Brasco eller Departed. För det finns tjuvar och poliser och ibland korsas deras vägar.

 

[Khan]

/.../
Jag spelade till exempel KULT på GothCon, Natt i Berlin, och efter tre fjärdedelar dök denna dolda agenda upp och vi var alla brickor i nåt spel som en karaktär spelade. Känslan av att vara en bifigur till denna karaktär infann sig lite grann om jag ska vara ärlig.

För mig som person hade det liksom gjort sån oerhörd skillnad om en SL bara hade sagt "Ok, i detta äventyr förekommer en del dolda agendor, är alla okej med det?" Det hade gjort milsvid skillnad, då hade allting legat på bordet och alla hade satt sig ner med samma förutsättningar.

Hur tänker ni om detta?

Finns det nåt tankeknep jag kan tillämpa för att uppskatta detta mer?

Jag har bara sett dolda agendor göras bra i konventsscenarion.*

Det viktigaste för mig är att det finns någon sorts jämvikt i vad man vet. Om RP-1 har en hemsk plan eller en mörk hemlighet måste vi andra veta om att det är så. Inte nödvändigtvis exakt vad det är, men vi MÅSTE veta att något är på tok eller skumt. Annars blir det som i Natt i Berlin, som jag själv också spelade. Det funkade inte alls när det stora avslöjandet kom att RP-1 hade mer info och hade ljugit för oss andra hela tiden. Trist.

Ta däremot Arvsfiender till Fallen Reich. Där blir vissa rollpersoner näst intill dränkta i blod, och knallar tillbaka in i scenariot utan att bry sig. Men alla har sett att SL langar över ett nytt rollformulär samtidigt, och vet att något jädrigt mysko har hänt. Alla vet att något är på gång utan att kunna sätta fingret på det. Det fungerade fenomenalt när vi körde det på GothCon. Paranoian steg och steg och steg hela tiden. Riktigt bra sätt att få in dolda agendor.



*Okej då, ett undantag finns. Men det räknas inte.

 

[Lukas]

Jag tycker Western konventsenarios gör det här bra.
Alla karaktärer har utförliga bakgrunder som ger dem alla någon form av hemlighet.
Vissligen är det så att vissa roller brukar ha större hemligheter än andra.
Men genom att man har läst sin egen och upptäckt något som de andra inte vet. Så sitter man där och undrar vad som står på deras andras formulär.

Den typen av "alla andra är främlingar" är störtskönt och passande för genren och det leder nästan alltid till bra scener.


Med det sagt så hatar jag lappskrivande och att låta spelare lämna bordet så jag tycker hemligheter fungerar bäst i konventsenarios eller när de kan avslöjas första mötet (iallafall för spelarna, deras rollperson er kan fortfarande vara ovetande).
Jag har hittills aldrig upplevt långlivna hemligheter som roliga.
???

 

[Bolongo]

Jag spelade till exempel KULT på GothCon, Natt i Berlin, och efter tre fjärdedelar dök denna dolda agenda upp och vi var alla brickor i nåt spel som en karaktär spelade. Känslan av att vara en bifigur till denna karaktär infann sig lite grann om jag ska vara ärlig.

Jag är 100% inne på samma spår som kwarnberg här. Jag spelade också det scenariot, och hade karaktären med hemligheten på min lott. Eftersom jag har varit med om liknande scenarion förr visste jag vad jag måste göra, och såg så fort som möjligt till att skapa en situation där det var rimligt att jag spillde bönorna. Kanske 20% av speltiden in. Max.

 

[Lupus Maximus]

För mig är en viktig del av rollspelande att utforska och upptäcka saker. Att upptäcka saker om de andra rollpersonerna under spel är minst lika intressant som att upptäcka vad spelledaren har hittat på.

För att minska på lappar och att prata/spela enskilt med en spelare, så blandar jag gärna öppna hemligheter med hemliga hemligheter.

Alla hemliga hemligheter är inte för att komma i spel, utan bara för att sätta rollpersonen i ett sammanhang och ge spelaren saker att gå på i hur rollpersonen tycker och tänker. Sedan kanske de kommer upp i spel ändå.

Själv brukar jag starkt ogilla när allt är öppna hemligheter, för det är inte så jag vill rollspela (förutom då jag t.ex. spelar Utpost, men då är jag i ett helt annat mindset).

 

[Ape of Wrath]

Det viktigaste för mig är att det finns någon sorts jämvikt i vad man vet. Om RP-1 har en hemsk plan eller en mörk hemlighet måste vi andra veta om att det är så. Inte nödvändigtvis exakt vad det är, men vi MÅSTE veta att något är på tok eller skumt.

This. Så mycket this.

 

[krank]

Dolda agendor som på något sätt riskerar att sätta krokben för att Klara Äventyret eller att nå Kampanjens Slut? Nej.

Dolda agendor i övrigt? Ja, absolut, om man tycker sådant är roligt.

I den mån jag har problem med hemligheter och dolda agendor som påverkar spelet men utan att gå emot gruppen eller vår gemensamma "klara äventyret"-agenda, så är det rent logistiskt:

Som spelare vill jag inte veta saker min rollperson inte vet, om jag kan slippa det. Jag accepterar att det alltid kommer att finnas VISSA saker jag vet som inte rollpersonen vet, men det betyder inte att jag vill open the floodgates och köra fullständig informationstransparens. Nej; jag vill spela utifrån min rollpersons perspektiv, inte utifrån vad jag som "author" tycker verkar "roligast för spelbordet". Och det inkluderar att inte känna till andra rollpersoners hemligheter. De vill jag gärna, precis som alla andra hemligheter, upptäcka gradvis.

Och det gör ju att det finns risk för lappskickande, öronpluppande (eller vad ni nu kallar det lokalt kring era spelbord när man håller för eller juckar med fingertopparna i öronen), eller att folk går till separata rum och singleplayer-spelar med SL.


Däremot om sånt kan skötas mellan spelmöten, i pauser eller på annat sätt som inte slösar allas tid kring bordet så är jag mest positiv.

Däremot behöver hemligheterna inte alls avslöjas eller ens komma i spel för min del. Sånt som enbart påverkar min egen subjektiva upplevelse är också en (viktig) del av spelet.


Jag tycker däremot absolut att det är värt att ta ett snack om bland annat det i början/innan första spelmötet: "Hur ställer ni er till hemligheter? Är det OK att andra spelare har dem? OK, alla är OK med det, så om ni har några kan ni väl skicka dem via PM". Jag är i allmänhet väldigt positiv till att man på metanivå kollar av preferenser och no-nos och förväntningar innan.

 

[Ape of Wrath]

Jag tycker däremot absolut att det är värt att ta ett snack om bland annat det i början/innan första spelmötet: "Hur ställer ni er till hemligheter? Är det OK att andra spelare har dem? OK, alla är OK med det, så om ni har några kan ni väl skicka dem via PM". Jag är i allmänhet väldigt positiv till att man på metanivå kollar av preferenser och no-nos och förväntningar innan.

Detta är ju såklart en viktig del av det hela. Inte bara vad gäller dolda agendor utan alla slags preferenser!

 

[krank]

Detta är ju såklart en viktig del av det hela. Inte bara vad gäller dolda agendor utan alla slags preferenser!

Absolut!

Jag har funderat några gånger på att försöka standardisera det där, så att man inför varje kampanj eller med varje ny spelgrupp snabbt kan kolla av några av de absolut vanligaste grejerna. Utan att för den sakens skull spoila delar av den aktuella kampanjen. Jag tänker t.ex. på det här med kampanjer som kraftigt ändrar karaktär – "vi trodde att vi spelade GURPS Cops, men efter fjorton spelmöten av mestadels mundana uppdrag visade det sig att vi egentligen bara spelade en prolog till en Nobilis-kampanj". Jag vet folk som HATAR sådant och folk som älskar det.

Kanske ids jag starta en tråd om sånt, typ "bra frågor att ställa / saker att kolla av innan man börjar spela"…

 

[Lupus Maximus]

Jag tycker däremot absolut att det är värt att ta ett snack om bland annat det i början/innan första spelmötet: "Hur ställer ni er till hemligheter? Är det OK att andra spelare har dem? OK, alla är OK med det, så om ni har några kan ni väl skicka dem via PM". Jag är i allmänhet väldigt positiv till att man på metanivå kollar av preferenser och no-nos och förväntningar innan.

Detta.

Om spelgruppen känner varandra sedan tidigare spelar också roll, då det alltid finns risk att man menat lite olika saker under snacket. Om alla är med på att PvP är en möjlighet, och att en spelare spelar förrädare mot gruppen, så finns det en gemensam överenskommelse om det (dock, om jag någonsin skulle spelleda en sådan grupp, med en förrädare, så skulle jag ta med ett tärningsslag för att se om förrädaren är avslöjad utan att veta om det).

Men hemligheten kan också vara en förrädare med personlighet att rollpersonen i stort sett garanterat kommet att "gå native". T.ex. under-cover-polis som är svag för pengar och det liv maffiagruppen han infiltrerat har. Så när det kommer till kritan är de egentligen på samma sida. Kanske visar sig att hela spelargruppen egentligen är korrumperade poliser som fått i uppdrag att infiltrera maffian

Men många hemligheter är ju egentligen på den nivån att man inte ens tänker på att det är en hemlighet. Spelaren som låter sin detektiv ha ett spelberoende, som har lyckats hålla under kontroll, kanske inte ens tänker på att nämna det till de andra spelarna om man inte delger hela bakgrunden till alla. Beroende på vad eventuella äventyr handlar om, så kanske det aldrig märks mer än att rollpersoner gör lite extra telefonsamtal. Eller så kanske äventyret utspelas runt en kapplöpningsbana, och spelaren har råkat skapa en nackdel som kommer bli ett stort fokus för rollpersonen; där beroendet slår ut i full blom, och motståndarna får en hållhake i rollpersonen.