Nekromanti Varför "Vad är ett rollspel?" inte räcker

[2097]

Här är en text som vi skrev ihop 1982 och delade ut i Titan Games butik på den tiden. Funkar fortfarande som förklaring, tycker jag.

Oldtimer, jag har läst många såna texter. Det dåliga med dom är att det inte står hur det kommer sig att SL och spelarna säger det dom säger. Du har några enstaka undantag ("SL slår tärningar för att avgöra hur tyst rollfigurerna tar sig fram") men det räcker inte! "Ni har kommit fram till berget och kan se ett tempel i form av ett högt torn cirka 400 meter längre upp på sluttningen." Hur vet SL det?! Hur vet SL var spelarna är? (Obs retoriska frågor. För jag vet ju att det står i modulen.)

Ni på Titan ska ha en eloge för att ge ut det hittills mest nybörjarvänliga spelet (Mentzer-lådan + Den Glömda Staden) och jag önskar att det fortfarande fanns i tryck. Problemet var att alla som lärde sig från dom spelen sen började tycka att det var så himla självklart hur man skulle göra och började lära ut SL-knep och trix på en mkt högre nivå, för proffs. Men att öht klara av att fatta vad är ett rollspel är svårt. Och, det är många som fortfarande inte fattat utan bara cargo cult:ar runt lite på ett sätt som ser typ ut som rollspel, om man kisar.

Rollspel är så himla enkelt om man kan lära sig från någon som förklarar hur man gör och hur det egentligen går till. Men, att bara höra "vad spelledaren säger och vad spelarna säger" räcker inte. Har länge haft drömmen att göra nån sorts spelexempel där det framgår mer tydligt vad som händer på alla tre nivåerna:

• I spelvärldens fantasi
• Rent konkret runt köksbordet eller var man nu spelar
• I deltagarnas, framförallt SL:s huvud, med hänvisningar till rollformulär, sidor i prepptexten och reglerna (skulle då behövas göras mer specifikt för ett visst spel med en viss modul)

Jag kommer från en liten landsort. Vi hade ingen större kompiskrets eller någon som kunde förklara hur spelet fungerade. Och vi hade inte röda lådan utan vi hade... brr... DoD91... som inte alls förklarar. Och jag skaffade spel efter spel i hopp om att det i någon av dem skulle stå HUR GÖR MAN!? HUR GÖR MAN?!

En sån här text, från gamla versionen Kult (från femton år, är rätt så otäck och blodig nämligen, så lägger i spoilertaggar, läs på egen risk) gör det knappast lättare att komma igång:

Spoiler

Pjotr: "Jag stannar bilen på vändplanen. Vi kliver ut."
SL: "Hamnen ligger öde. Ljuset från motorleden på bron speglas i vattnet. Det är natt. Ett rytmiskt dunkande ljud kommer från ett av magasinen. Ett fladdrande sken sipprar ut genom de halvöppna portarna. Sedan hör ni skriket, isande smärta och ångest som ekade ut över hamnen."
Cassandra flämtar till: "Det är Gilbert! De mördar honom!" (Till SL) "Jag drar pistolen ur fickan. Vi springer fram till magasinets portar."
SL: "Ni ser in i en dunkel lagerlokal. Stinkande oljeeldar lyser upp fläckiga stålväggar. Tunga kedjor hänger från kranarna i taket och vajar fram och tillbaka. Ett skiftande nätverk av skuggor från bjälkar och kedjor täcker väggarna. Ni får känslan av ett tecken, ett språk ni inte kan tyda.
Upplyst av eldarna mitt i den öde lokalen hänger Gilbert med armarna vridna bakåt över en stålbalk. Grova kedjor håller honom fast vid en av balkarna som stöttar taket. Han är naken, täckt av blod och svarta oljefläckar. Ett rutnät av tunna skärsår täcker kroppen. Blodet droppar ned på stålgolvet, som tycks absorbera varje droppe. Ett dovt rött sken kommer från stålet runt hans bara fötter.
Runt honom står männen från klubben, i åtsittande svart läder och bara överkroppar. Långa smala knivblad glänser i deras händer. De har inte upptäckt er, utan fortsätter långsamt och metodiskt rista långa skåror i Gilberts skälvande kropp."
Pjotr: "Lever han?"
SL: "Han lever fortfarande. Gilbert, du känner en närvaro, det är Cassandra, och du ser två skuggor långt borta i mörkret. Det är nära nu."
(SL har tidigare förklarat i enrum för Gilberts spelare vad som håller på att hända med Gilbert, att han har drabbats av en förbannelse och är dömd att uppslukas av en demon. Hans vänner vet inte det.)
Gilbert: (Spelaren halvligger över bordet med halvslutna ögon. Nu lyfter han långsamt upp huvudet och överkroppen, öppnar ögonen och tittar desperat på de andra spelarna. "Döda mig. Döda mig nu, innan den vaknar och hämtar mig, säger han med gäll desperat röst."
(Cassandras spelare låtsas krama om en pistol i handen.)
SL: "Två av männen vänder sig om och får syn på er. De drar sina grova revolvrar ur byxlinningen."
Cassandra: "Jag skjuter ett skott mot en av dem."
(SL slår några tärningar.)
SL: "En av dem rycker till med ett sår i skuldran, men faller inte, utan höjer sitt vapen." (SL låtsas höja ett vapen mot Cassandras spelare.)
Gilbert: "Nej! Döda mig. Det är för sent..."
(Hanns röst skär sig och ebbar ut i ett gurglande.)
SL: "Akta. En av männen ropar och backar undan. Revolvrarna sänks och alla vänder sig mot Gilbert, som stirrar ner mot det rödskimrande stålgolvet."
(Gilberts spelare stirrar ned i golvet med uppspärrade ögon.)
SL: "Det tycks koka, sjuda och pulsera under honom. Plötsligt skjuter någonting upp, en varelse av stål och blod reser sig ur golvet. En sening, drypande hand skjuter ut och griper tag om hans bröstkorg. Fingrar av stål bryter upp revbenen och letar sig in under köttet, tränger sig in till hjärtat och drar långsamt ut det." (Gilberts spelare vrids i spasmer och blir sedan lugn. Han försöker se död ut.)
SL: "Blodet pumpar fram och färgar monstret rött. Hjärtat slår ett sista, desperat slag innan det tystnar för alltid. Handen sluts om den darrande muskeln och slukar den. Så vänder sig monstret om. En senig lem skjuter ut mot en av männen. Han står helt stilla med blicken låst vid varelsen och Gilberts kropp. Långa starka fingrar spärras ut och sluter sig om mannens ansikte. Han rör sig inte, gurglar bara lågt när handen krossar hans huvud som ett äggskal och låter vitgrå hjärnsubstans rinna ut mellan fingrarna." (SL knyter näven som om hon kramade något.) "Mannens kropp glider ned på golvet. Blodet sugs upp av det matta stålet.
Varelsen står stilla en kort stund, som om den tvekade. Så smälter den ihop, försvinner ned i golvet och är borta. Gilberts bröstkorg är en blodig massa av kött och ben. Han hänger livlöst i kedjorna. Männen tar ytterligare ett steg tillbaka. De tittar på kroppen, väntar på något.
Kroppen rycker till, som i kramp. Armarna stelnar, musklerna spänns. Med ett krasande ljud slits kedjorna loss från stålbanken. Han lyfter huvudet och tittar upp." (Gilberts spelare tittar upp med ett djävulskt grin.) "De blodiga fötterna glider ned och på govet. Runt honom går männen ned på knä och sänker sina hjässor mot golvet. Han ser inte åt dem. Han stirrar mot er."
(SL slår en tärning för att se om Pjotr och Cassandra klarar att göra något annat än att stå och se rädda ut. Det gör de inte.)
"Ni står förstenade vid en halvöppna porten. Hans ögon är dunkelt röda, glänsande som det blodmätta golvet runt honom."
"Ni skulle ha dödat mig. Nu är det för sent", säger han och går fram mot er."

Alltså vad fan tänkte dom när dom skrev en sån text?!?! HELT OBEGRIPLIGT om man inte redan vet hur man spelar rollspel.

Ska förklara hur det ligger till. Gunilla och Micke började spela D&D redan 1981. Dom hade alltså hållit på i tio år när dom skrev det där. För dom hade det ett tag varit självklart hur man gör ett vanligt grottkräl och dom började piffa till det med både lite rälstekniker, illusionism och lite improteaterfärdigheter. (Går att läsa några av deras äventyr för att se hur dom blandar några droppar platsbaserat, en gnutta fisktank fisktank och sen stora, stora doser ren och skär rälsning & "force" för att få dom effekter dom vill ha, den stämning dom vill ha och de reaktioner (skräck) de vill ha.) Sen hade dom tagit (eller skapat fiktivt) en av dom mest "lyckade" (ur stämnings- och teaterperspektivet, inte ur agens- eller emergens-perspektivet) spelkvällarna för dom var stolta över den. Och vana rävar som spelat lika länge som dom, ja dom kunde bli imponerade och försöka lära sig teknikerna -- gester ("låtsas krama pistol"), spelare som spelar med i det som drabbar dom ("Gilbert" som lägger sig på bordet), färgstarka beskrivningar osv och piffa till sina spel ytterligare.

Men det står inte hur man gör. Hur kommer det sig att dom vet att kedjorna ska slitas loss från stålbanken, hur kommer det sig att dom vet vad golvet har för material, hur kommer det sig att dom vet att männen drar (eller ens har) pistoler, hur kommer det sig att Gilbert lever när han lever och dör när han dör? Det är mer ett "Kolla på oss vad bra det kan bli". (Inte för att det egentligen ÄR speciellt bra. Visst är det en otroligt effektful scen om det skulle ha varit en film ("Jesus wept!") eller bok eller radiodrama men det finns ingen agens, inget utforskande, nästan ingen interaktion, och SL hoggar mikrofonen under lååånga beskrivningar medan rollpersonerna står stela av skräck. Vilka RP är och vad de kan göra spelar heller ingen roll -- deras vapen, egenskaper, utrustning, mörka hemligheter, mentala balans, nackdelar, fördelar, etc är helt irrelevanta lika så vilka spelarna är, det skulle kunna sitta Neil Gaiman och Clive Barker vid bordet och dom skulle ändå vara förstelnade av sitt misslyckade skräcksave och vara publik åt SL:s lilla spökhistoria.)






Ironiskt nog var det inte förrän jag läste just röda lådan från D&D Classics som jag började fatta själv. Jag började spela på den tiden då D&D stod lågt i kurs, det skulle ju vara Drakar och Demoner, BRP, GURPS, WoD osv som gällde. Så jag hade läst kanske ett femtiotal rollspel innan jag tillslut fick tag på orginalet D&D och äntligen fattade referenspunkten som allt utgick ifrån. Det var som att äntligen få kallt klart vatten efter ett helt liv på läsk och saft. WoD är som importerad körsbärscola. Kult är en nyskördad fläderblomssaft. Men utan vatten har jag ingen referensram och munnen blir bara sliskigt sockerbelagd. Provade dom mer kodifierade cargo cult spelen i stil med Fate och Apocalypse World och visst, dom var cider och chardonnay i jämförelse. Men när jag fick lära mig B/X och BECMI (och grundböckerna räcker inte, didaktisk modul behövs också, föreslår B4) så släcktes äntligen törsten. Aha, är det det här som är vatten, är det det här som är dryck? Som är rollspel.

 

[Sapient]

Men det står inte hur man gör. (...) Det är mer ett "Kolla på oss vad bra det kan bli". (Inte för att det egentligen ÄR speciellt bra. Visst är det en otroligt effektful scen om det skulle ha varit en film ("Jesus wept!") eller bok eller radiodrama men det finns ingen agens, inget utforskande, nästan ingen interaktion, och SL hoggar mikrofonen under lååånga beskrivningar medan rollpersonerna står stela av skräck. Vilka RP är och vad de kan göra spelar heller ingen roll -- deras vapen, egenskaper, utrustning, mörka hemligheter, mentala balans, nackdelar, fördelar, etc är helt irrelevanta lika så vilka spelarna är, det skulle kunna sitta Neil Gaiman och Clive Barker vid bordet och dom skulle ändå vara förstelnade av sitt misslyckade skräcksave och vara publik åt SL:s lilla spökhistoria.)

Det här! Ja, det är ett kapitalt misslyckande, i den typen av texter. De försöker vara "effekt-tunga" och som bieffekt blir spelarna, efter några inledande handlingar, staffage för SLs berättelse.

Däremot har det väl blivit lite bättre än så, i flera fall? Jag brukar ju numera sällan mer än ögna igenom dem, men jag har intrycket att de i flera fall är bättre - mer omfattande, visar vad som händer både från en spelares och från SLs synvinkel.

Jag får väl leta efter det jag tänker på, om det inte känns igen. Men mitt intryck är iaf att det blivit bättre på den fronten.

 

[2097]

Känner inte direkt igen att det skulle ha blivit bättre men försökte skriva en egen "Vad är ett rollspel?" text i tråden som knoppade av den här. Men det var bara ett första utkast, skulle kunna jobba på den tre ggr så mkt tid. :/

Det som är i kursivt i den är det jag har saknat i andra exempel. Allt om "det här är improviserat, det här kommer från en regel, det här kommer från kartan och rumsbeskrivingarna". Idealiskt också om det fanns sidhänvisningar till grottmodulen och regelboken.

 

[2097]

Det här! Ja, det är ett kapitalt misslyckande, i den typen av texter. De försöker vara "effekt-tunga" och som bieffekt blir spelarna, efter några inledande handlingar, staffage för SLs berättelse.

Avsnittet 'Nightmare Visions' av Titansgrave tar kanske priset. Det var mycket som var bra med Titansgrave; det är inte ofta som man ser rollspel inspelat i samma rum (dvs inte nåt skype-härke) och helt illustrerat. Och spelarna är bra och jag tycker Wheaton är en sympatisk kille. Men hjälp vad det var härktraddigt. 90-tals-räls. Har aldrig lyckats SL:a så och aldrig tyckt om att spela i såna kampanjer heller.

 

[Fiktionslek]

Grundproblemet är kanske själva idén att man kan förklara något från grunden. Exempel:

»Nu ska jag förklara rollspel för dig. Men innan jag fortsätter måste jag först förklara vad jag menar med ‘Nu’, ‘ska’, ‘jag’, ‘förklara’, ‘roll’, ‘spel’, ‘för’ och ‘dig’. Ah, skit också, nu måste jag förklara alla andra ord jag just skrivit … och de ord jag använder för förklaringarna, och …« (Det här heter t.o.m. något filosofiskt, typ oändlig regress.)

Jag menar att alla förklaringar liksom grundar sig på att den man förklarar för redan vet något som man lärt sig på annat sätt än genom förklaring — typ genom att leva livet. Rollspel som fenomen har ju från början lutat tungt mot att folk vet vad ett spel är och vad berättande är, helt enkelt i kraft av att vara sociala människovarelser som lever liv där spel och berättande finns med. 1974 lutade man även tungt mot krigsspelskonventioner som förvaltats av en lång tradition med rötter i 1800-tal och tidigare ändå (om man räknar mer abstrakta strategispel som krigsmetaforer). Ibland läser jag poster som typ menar att detta är förskräckligt elitistiskt. Men det tycker jag inte alls det är, utan fullt naturligt — *alla* förklaringar funkar ju så. Visst kan man tänka sig en evärdeligt lång och detaljerad beskrivning av ett spelförlopp, men den kommer ändå vila på att adressaten redan *kan* något, om inte annat att tugga i sig en sådana mängder urtrist text .

Sen kan någon förstås berätta hur förskräckligt omöjligt det var att förstå utifrån den ena eller andra introduktionen, men då tycker jag man ska komma ihåg att den egna idealförklaringen kanske framstår som en dumförklaring eller en oöverstiglig wall of text för någon annan.

För egen del har jag alltid föredragit att bli visad hur man spelar ett spel, snarare än att få det förklarat för mig. Det gör ingenting om visningen sker genom ett skrivet spelexempel eller visas live — båda funkar för mig. Jag tycker det är utrymmeseffektivt och dessutom trevlig läsning. Jag har också ganska svårt att förstå varför just »vad är rollspel« sysselsätter folk så ofta som det ändå gör på det här forumet. I vår tid svämmar det ju fullkomligen över med rollspelsinslag i alla möjliga kulturyttringar. Det kan rimligtvis inte gå att vara helt borta på fenomenet, ens om man anstränger sig?

Tycker

Christian

ps. Just Mentzer jämfört med Moldvay är ju ett bra exempel. Jag tror jag läste någonstans hur det fanns folk som uppfattade Mentzer som nedlåtande och omständlig (och därför sämre på att förklara spelet) medan andra uppfattar Mentzer som mer nybörjarvänligt. Jag gillar för min del Moldvay mycket bättre.

 

[zonk]

Låter vettigt, 2097 - blir sugen på att läsa texten under din länk. Men ser inget där? En massa smålänkar bara? Är det min trötta hjärna som inte fattar / hittar rätt?

 

[2097]

Jag tog fel länk! Har nu lagt in rätt

Låter vettigt, 2097 - blir sugen på att läsa texten under din länk. Men ser inget där? En massa smålänkar bara? Är det min trötta hjärna som inte fattar / hittar rätt?

 

[Reddokk Fheg]

Jag anser det är stor skillnad på texter som förklarar vad rollspel är och texter som ger ett exempel på hur rollspelande kan gå till/låta. Exempel texten från gamla Kult som 2097 tog med som ett exempel i första inlägget är ett exempel på Hur det kan gå till eller låta när man rollspelar. Inte en förklaring Vad rollspel är..

Här tror jag ett problem ligger. både bland rollspels skapare och rollspelare, nya som gamla. Att man blandar ihop detta. Har läst rollspel där liknande texter används som en förklaring till vad rollspel är. och en sådan text utan vidare information ger ingen verklig förklaring till vad rollspel är eller hur de går till.

Men samtidigt om man börjar lägga in för mycket förklaring i en sådan text. Detaljer om vapen och utrustning. hur det går till att använda vapen eller färdigheter, hur tärnings slag går till och sådant. Då blir det inte längre en ordentligt exempel på hur rollspelande går till eller låter så att säga.

I en förklaring om vad rollspel är så är nog sådana texter helt ok. Så länge denna text i sig inte ses som förklaringen utan endast som ett exempel på hur rollspelade kan gå till när det spelas

 

[2097]

Grundproblemet är kanske själva idén att man kan förklara något från grunden. Exempel:

»Nu ska jag förklara rollspel för dig. Men innan jag fortsätter måste jag först förklara vad jag menar med ‘Nu’, ‘ska’, ‘jag’, ‘förklara’, ‘roll’, ‘spel’, ‘för’ och ‘dig’. Ah, skit också, nu måste jag förklara alla andra ord jag just skrivit … och de ord jag använder för förklaringarna, och …« (Det här heter t.o.m. något filosofiskt, typ oändlig regress.)

Det är ju inte helt omöjligt, se Growing a Language av Guy Steele.

Men rimligtvis förklarar man dom nya begreppen, just rollspel och hur det kan gå till.

Sen kan någon förstås berätta hur förskräckligt omöjligt det var att förstå utifrån den ena eller andra introduktionen, men då tycker jag man ska komma ihåg att den egna idealförklaringen kanske framstår som en dumförklaring eller en oöverstiglig wall of text för någon annan.

Usch vad jag skulle ha velat ha en "dumförklaring" hellre än den skiten som var i DoD91, Mutant 2089, Kult, Khelataar och allt vad det hette.

Liksom ska det vara för mycket begärt att skriva i ett spel hur man öht gör?!

OK att om man köper en kortlek så får man bara det lilla bridge scoring cardet och ingen riktig förklaring. Men i ett spel som Kult 1e som har över hundra sidor att röra sig med? Dom har ingen ursäkt.

Dom hade alla förutsättningarna för att kunna bli bra. En bra setting, orginella spelmekaniker, intressanta platser att gå vilse i, intressanta monster att bli uppäten och nergeggad av... dom glömde bara instruktionsboken! (Och, mtp "Ett eko från det förflutna"-äventyret så skulle dom haft nytta av att läsa en sån instruktionsbok själva.)

Det är inte bara spel från 90-talet som är ute på den här tunna isen. Symbaroum som är världens kanske snyggaste spel; jag tittade i det och tänkte wow, nu ska det bli forest-crawl i Davokar. Men samma sak där. Själva instruktionsboken saknades. Och introäventyret var en rälsfest.

För att när folk gjorde ett rollspel så utgick dom från den existerande rollspelskulturen dom hade och så bytte dom ut en bit itaget. Karaktärsskapningssystemet byttes mot ett annat. Stridsreglerna byttes mot andra. Tärningsmekaniken byttes mot en annan. Settingen byttes mot en annan. D&D blev Perrin Conventions blev Runequest blev Magic World blev Drakar blev Mutant blev Kult. Men vad dom inte behöll var själva kittet som höll allt samman. Själva "gör såhär":et.

Och dom regler som är där, det är inget fel på dom. Tycker Symbaroum har väldigt eleganta regler med sina försvarsslag och sitt nerskalade system. Men det är liksom rätt stora luckor! Som visst, går att fylla i när man väl fattat hur man gör. Men vi är mitt inne i en ny rollspelsvåg och den kommer krascha igen om vi inte löser detta.

Nätvideos är ju en möjlighet för att förklara och visa och jag tycker den är bra. Det finns flera som jag tycker är bra. Men också flera populära DM-tips-kanaler som snarare miss-visar än visar.

För egen del har jag alltid föredragit att bli visad hur man spelar ett spel, snarare än att få det förklarat för mig.

Funkar bra för SL-lösa spel som Fiasco men SL-spelande är så asymmetriska. Det blir lätt en cargo cult ytförståelse eller missförståelse. "Ungefär så här brukar SL säga så då är det rätt så länge jag också säger ungefär såna saker".

Det gör ingenting om visningen sker genom ett skrivet spelexempel eller visas live — båda funkar för mig.

Och varken fungerade för mig. I tjugo år var jag helt ute och cyklade.
För att dom inte berättar VARFÖR spelledarna och spelarna säger det dom gör.

Jag tycker det är utrymmeseffektivt och dessutom trevlig läsning. Jag har också ganska svårt att förstå varför just »vad är rollspel« sysselsätter folk så ofta som det ändå gör på det här forumet. I vår tid svämmar det ju fullkomligen över med rollspelsinslag i alla möjliga kulturyttringar. Det kan rimligtvis inte gå att vara helt borta på fenomenet, ens om man anstränger sig?

Nu tänker säkert några "Shit hur trögfattad kan 2097 vara som inte fattade hur man skulle spela rollspel det som är så lätt?"

Men då ska jag säga så här:
Det är absolut inte ovanligt att vara så trögfattad som jag. Säkert över 95% av alla människor vet inte hur man spelar rollspel. Det är många som provar en gång och ger upp, eller aldrig ens ger sig på det. Skillnaden mellan mig och dom är att jag var envis. Jag gav mig inte!

Sen är det så att det finns många som är så himla arroganta att dom tror att dom vet hur man spelar rollspel, fast dom inte kan. Finns många 90-tals-exempel på detta och även från innan och efter för den delen. Många självutnämnda gurus som Matthew Mercer, Wil Wheaton, Robin Laws (han lärde sig dock till sist -- dock flera år efter hans ogenomtänkta guidebok "Robin's Laws" kom ut) som ställt sig på påvetronen har egentligen ingen susning om vad dom håller på med. Det är fake it until you make it och det kan fungera i många många år, just eftersom rollspel är en sån asymmetrisk syssla. Det går inte alltid att se vad för crackpipor spelledaren drar i sig bakom skärmen.

ps. Just Mentzer jämfört med Moldvay är ju ett bra exempel. Jag tror jag läste någonstans hur det fanns folk som uppfattade Mentzer som nedlåtande och omständlig (och därför sämre på att förklara spelet) medan andra uppfattar Mentzer som mer nybörjarvänligt. Jag gillar för min del Moldvay mycket bättre.

Skillnaden mellan dom är ju minimal jämfört med i princip alla andra spel. Jag hade på nått sätt fått basic-PDF:en från den ena boxen och expert-PDF:en från den andra men strax nog hade jag läst båda. Moldvay är bättre på att skriva men det är ju en pytteskillnad tycker jag. Jag har mer nostalgi för bilderna i Mentzer (inte att dom är bättre eller att Otus inte är duktig, men dom i Mentzers box är mer nostalgiska för mig) men utgår oftare från den mer rättframa Moldvay-texten som min kanon.

Usch jag önskar att jag hade skrivit rätt länk. Jäkla klipp-och-klistra-fel, är på dåligt humör nu. Här är den rätta igen, där jag har gjort ett tafatt första utkast av att skriva in exakt dom sakerna jag inte fattade ibörjan.

 

[2097]

Jag anser det är stor skillnad på texter som förklarar vad rollspel är och texter som ger ett exempel på hur rollspelande kan gå till/låta. Exempel texten från gamla Kult som 2097 tog med som ett exempel i första inlägget är ett exempel på Hur det kan gå till eller låta när man rollspelar. Inte en förklaring Vad rollspel är..

Ännu mer än "vad" så är det ett "hur" jag vill ha. Var kommer dom ord som sägs runt bordet ifrån?

Samma Kult-text skulle kunna ha varit produkten av en massa olika spel.
Ska gå igenom Kult-texten mer noggrannt i tre olika varianter.
Varning läs inte denna text om ni heter Gunilla & Micke för jag kommer vara skoningslös! (Misstänker att dom körde en mix mellan två och tre. Preppade setpieces samt förmåga till improvisation.)


Här har vi den som om det vore ett OSR-spel:

Spoiler

Innan exemplet börjar har spelarna har införskaffat en bil och fått höra rykten från sina kontakter om att deras kompis Gilbert finns i hamnen, en plats som spelledaren har slumpat fram på sin "platser att bli kidnappad till"-lista (enklaste sättet att göra en sån lista är att sätta ut tjugo numrerade dottar på skumma adresser i stadskartan och sen slå en d20).

Pjotr: "Jag stannar bilen på vändplanen. Vi kliver ut."

[[[[SL tänker... så här dags är det inte orimligt att hamnen ligger öde. Just det jag kanske har glömt att säga till dom att det är natt, dom som ju har kört bil och allt! Bäst jag säger det fort som attsingen. Ska passa på att beskriva lite stämningsfull flufftext. ]]]]

SL: "Hamnen ligger öde. Ljuset från motorleden på bron speglas i vattnet. Det är natt.

[[[[Sen tänker SL: Undrar om det är knepigt att hitta vilket magasin det är? Nej, det är mördarfest och dom där snubbarna är knappast tysta, jag ska beskriva deras 90-tals-musik, och dom öppna dörrarna, på kusligast möjliga sätt: ]]]]

Ett rytmiskt dunkande ljud kommer från ett av magasinen. Ett fladdrande sken sipprar ut genom de halvöppna portarna.

[[[[SL har slagit på sitt skirmishsystem för att se att dom har övervunnit Gilbert och har också slagit på en lingering injuries tabell för att få inspiration till hur dom behandlar honom, och får resultatet Skärsår. Tänker: är det rimligt att förmedla detta nu? Ja dom borde ju höra honom skrika. Och show slår ju alltid tell: ]]]]

Sedan hör ni skriket, isande smärta och ångest som ekade ut över hamnen."

Cassandra flämtar till: "Det är Gilbert! De mördar honom!" (Till SL) "Jag drar pistolen ur fickan. Vi springer fram till magasinets portar."

[[[[ SL: "isande smärta", hoho, där fick jag allt till det. Dom kommer drömma mardrömmar i natt. Har inte skrivit så noga om vad som finns i lagerlokalen förutom stödorden bjälkar, eldar och kedjor, men det är ju Kult. Jag tar introt till Phantasmagoria rakt av.]]]]

SL: "Ni ser in i en dunkel lagerlokal. Stinkande oljeeldar lyser upp fläckiga stålväggar. Tunga kedjor hänger från kranarna i taket och vajar fram och tillbaka. Ett skiftande nätverk av skuggor från bjälkar och kedjor täcker väggarna. Ni får känslan av ett tecken, ett språk ni inte kan tyda.

[[[[ SL: Vad var det nu jag skulle säga. "Nad vör gi?" "Gad nör vi?" nåt sånt. Jag kommer inte ihåg... bäst jag fortsätter min beskrivning: ]]]]

Upplyst av eldarna mitt i den öde lokalen hänger Gilbert med armarna vridna bakåt över en stålbalk. Grova kedjor håller honom fast vid en av balkarna som stöttar taket. Han är naken, täckt av blod och svarta oljefläckar. Ett rutnät av tunna skärsår täcker kroppen.

[[[[ SL: Skärsåren i enlighet med vad jag slumpade fram förut. Och jag har ju också beskrivningen från monsterboken om att denna typ av demon, som Gilbert när han tog den vita förhäxade jackan tidigare blev besatt av, gillar att ta sig in genom blodpölar. Bäst jag inte skippar den biten. ]]]]

Blodet droppar ned på stålgolvet, som tycks absorbera varje droppe. Ett dovt rött sken kommer från stålet runt hans bara fötter.

[[[[ SL: Oj just det jag skulle ju berätta lite om monstren också. 1d4 mördarsnubbar."]]]]

Runt honom står männen från klubben, i åtsittande svart läder och bara överkroppar. Långa smala knivblad glänser i deras händer. De har inte upptäckt er, utan fortsätter långsamt och metodiskt rista långa skåror i Gilberts skälvande kropp."

Och här som om den vore ett 90-tals-räls-spel:

Spoiler

[[[[ SL: Hohoho, tur att jag lade exakt samma ledtråd på fem ställen, så spelarna kunde se att en av mördarsnubbarna hade nyckel till Conshipments övergivna magasin i hamnen för där har jag planerat en kuslig setpiece. Men om dom hade missat det så skulle jag ändå ha kunnat lura dit dom för jag är en sån smooth operator! ]]]]

Pjotr: "Jag stannar bilen på vändplanen. Vi kliver ut."

[[[[ SL: Oj kliver han ut redan, hade ju tänkt han skulle köra fram till magasinet, shit vad ska jag göra vad ska jag göra. Jag vet, jag flyttar helt enkelt magasinet till närmare vändplanen, dom märker ändå inget! Dags nu för min lilla förberedda textsnutt:]]]]

SL: "Hamnen ligger öde. Ljuset från motorleden på bron speglas i vattnet. Det är natt. Ett rytmiskt dunkande ljud kommer från ett av magasinen. Ett fladdrande sken sipprar ut genom de halvöppna portarna. Sedan hör ni skriket, isande smärta och ångest som ekade ut över hamnen."
Cassandra flämtar till: "Det är Gilbert! De mördar honom!" (Till SL) "Jag drar pistolen ur fickan. Vi springer fram till magasinets portar."

[[[[ SL: Hohoho ordet "halvöppna" slår aldrig fel! Lite fladdrande sken och dunkande ljud gör min lilla räls ännu mer lättföljd. Nu dags för att beskriva min döcoola lagerlokal med kedjor och mystiska språk och så tortyren och dom där killarna. Allt enligt min setpiece som jag skrev innan rollpersonerna ens var gjorda." ]]]]

SL: "Ni ser in i en dunkel lagerlokal. Stinkande oljeeldar lyser upp fläckiga stålväggar. Tunga kedjor hänger från kranarna i taket och vajar fram och tillbaka. Ett skiftande nätverk av skuggor från bjälkar och kedjor täcker väggarna. Ni får känslan av ett tecken, ett språk ni inte kan tyda.
Upplyst av eldarna mitt i den öde lokalen hänger Gilbert med armarna vridna bakåt över en stålbalk. Grova kedjor håller honom fast vid en av balkarna som stöttar taket. Han är naken, täckt av blod och svarta oljefläckar. Ett rutnät av tunna skärsår täcker kroppen. Blodet droppar ned på stålgolvet, som tycks absorbera varje droppe. Ett dovt rött sken kommer från stålet runt hans bara fötter.
Runt honom står männen från klubben, i åtsittande svart läder och bara överkroppar. Långa smala knivblad glänser i deras händer. De har inte upptäckt er, utan fortsätter långsamt och metodiskt rista långa skåror i Gilberts skälvande kropp."

Och här som om den vore Apocalypse World:

Spoiler

Pjotr: "Jag stannar bilen på vändplanen. Vi kliver ut."
[[[[ MC: "Players look at me expectantly", håhåjaja, då är det dags igen för lite "announce offscreen badness" i enlighet med min princip "barf forth övergivna stadsplatser" : ]]]]
SL: "Hamnen ligger öde. Ljuset från motorleden på bron speglas i vattnet. Det är natt. Ett rytmiskt dunkande ljud kommer från ett av magasinen. Ett fladdrande sken sipprar ut genom de halvöppna portarna. Sedan hör ni skriket, isande smärta och ångest som ekade ut över hamnen."
Cassandra flämtar till: "Det är Gilbert! De mördar honom!" (Till SL) "Jag drar pistolen ur fickan. Vi springer fram till magasinets portar."
[[[[ MC: Oj går dom frivilligt in dit. Då kan jag checka jag av min på front att demonen börjar närma sig. Först lite mera barf forth övergivna stadsplatser:]]]]
SL: "Ni ser in i en dunkel lagerlokal. Stinkande oljeeldar lyser upp fläckiga stålväggar. Tunga kedjor hänger från kranarna i taket och vajar fram och tillbaka. Ett skiftande nätverk av skuggor från bjälkar och kedjor täcker väggarna.

[[[[ MC: Följt av Vincent Bakers princip nummer ett av alla: everything has a "but". Hmm, vad ska jag dra till med. Det är industrisaker; skuggor... men det är ockult. Jag vet, ett mysko tecken blir bra: ]]]]
Ni får känslan av ett tecken, ett språk ni inte kan tyda.

[[[[ MC: OK, dom tittar på mig expectantly igen. Då är det dags för lite "put someone in a spot" med hjälp av principen "look through crosshairs". Min favoritprincip. Kan beskriva lite hur Gilbert sitter fast. ]]]]
Upplyst av eldarna mitt i den öde lokalen hänger Gilbert med armarna vridna bakåt över en stålbalk. Grova kedjor håller honom fast vid en av balkarna som stöttar taket. Han är naken, täckt av blod och svarta oljefläckar. Ett rutnät av tunna skärsår täcker kroppen.

[[[[ MC: En glänsande blodpöl... men, allting har ett "men". Tänk om det istället blir matt: ]]]]
Blodet droppar ned på stålgolvet, som tycks absorbera varje droppe.

[[[[MC: Matt... men allting har ett "men". Tänk om det matta röda börjar lysa:]]]]

Ett dovt rött sken kommer från stålet runt hans bara fötter.

[[[[ MC: Nice, där fick jag till det. Nu tittar dom förväntansfullt på mig igen. Glömde kanske att fråga "vad gör ni"... För att kompensera det ska jag nog "offer them an opportunity", att dom som har tagit Gilbert inte har upptäckt dom än. ]]]]

Runt honom står männen från klubben, i åtsittande svart läder och bara överkroppar. Långa smala knivblad glänser i deras händer. De har inte upptäckt er, utan fortsätter långsamt och metodiskt rista långa skåror i Gilberts skälvande kropp."

Vid första anblicket kan schack och misärschack vara svårt att se skillnad på men det är helt olika spel. Samma gäller dom här tre spelen som alla har namnet rollspel och alla skulle ha kunnat (mer eller mindre långsökt) ge ur sig samma text.

 

[zonk]

Jag tog fel länk! Har nu lagt in rätt

Ahh, men då är jag med. Håller med om att alldeles för mkt av meta-informationen normalt utelämnas och att SL får luska ut det själv istället, antingen genom trial and error eller på annat sätt. Har man ingen att fråga direkt så kan det absolut bli klurigt. Sen kommer många SL-tips liksom på nästa nivå, och förutsätter att man redan kan det här.

Absolut nåt för spelkonstruktörer att tänka på! Och nog något som det är lätt att bli hemmablind för.

 

[Reddokk Fheg]

Ännu mer än "vad" så är det ett "hur" jag vill ha. Var kommer dom ord som sägs runt bordet ifrån?

Det jag menar Om en sådan text används för att ge ett exempel på hur rollspel Kan låta, hur det kan gå till. alltså ett slags spel exempel då behövs inte någon förklaring i just den texten. Ska det förklaras vad rollspel är behövs dock dessa förklaringar finnas någon annan stans om de inte finns i texten i fråga-

Det jag menar med att det är en enorm skillnad på ett rollspels exempel och en förklaring till vad rollspel är.,Ett rollspels exempel kan användas i en förklaring om vad rollspel är. det är inte en förklaring i sig. Detta är vad jag tror folk blandar ihop ibland. både de som skapar rollspel och ska ge en förklaring på vad rollspel är, hur det går till och så vidare. och de som läser detta.

Ett exempel är i sig ingen förklaring men kan ofta behövas eller i alla fall vara bra att använda i en förklaring.

En bild på en äppelpaj är inte ett recept eller en förklaring över vad det är eller hur man gör den. Den är ett exempel på hur resultatet kan vara. Alltså bra att använda i en förklaring/recept men ingen förklaring eller recept i sig. Och inte heller visar bilden hur en äppelpaj måste se ut det är ett exempel bara. inte heller måste receptet finnas med i bilden. det kan vara skrivet under. eller på nästa sida. eller 10 sidor fram med en referens till rätta sidan

Rollspels exemplet är bilden på äppelpajen. inte receptet. misstar man bilden för receptet då blir det nog svårt att baka en äppelpaj
eller receptet inte fins bifogat så man bara står där med bilden. då blir det också svårt.

Gäller att utgivare kommer ihåg att bifoga receptet och att se till att receptet är bra och ger alla detaljer som behövs för att även nybörjare ska kunna baka en äppelpaj.

och att de som läser detta inte misstar bilden för receptet

 

[2097]

misstar man bilden för receptet då blir det nog svårt att baka en äppelpaj

Tyvärr var det exakt det som hände iom Dragonlance och senare alla 90-talsspel.

Skulle nog säga såhär:

Ett bra rollspelsexempel med metainformation (för att ta zonks begrepp, tyckte det var bra) är som att se någon laga en maträtt (på TV:n, eller någon vän som lär dig hemma i köket). Dom lagar maten och dom förklarar hur dom gör och varför.

När man kollat på några såna recept kan man laga mat utan recept, improvisera vilt. Man vet typ hur lång tid dom olika ingredienserna behöver för att bli mjuka alt hårda (beroende på vad dom nu blir godast som) och kan sätta ihop olika rätter utifrån det.

Rollspel är inte en slutprodukt i stil med ett radiodrama eller en film eller en äppelpaj. Det är (om det finns SL) en asymmetrisk gruppaktivitet. Att gå igenom det steg för steg med exempel varvat med instruktioner — precis som att se någon förklara hur dom lagar maten — är en perfekt början till att senare kunna spela på egenhand, att skapa sina egna recept.

En sån text som Kult-texten är som ett foto på något du inte vet om det är en donut eller en bagel.

 

[zonk]

Om man inte publicerar något recept utan bara en bild och en del indirekta kommentarer om bakverk, degar, fyllningar, bjudningar de serveras på osv, så är det inte så konstigt om det blir fel ibland.

 

[Reddokk Fheg]

Tyvärr var det exakt det som hände iom Dragonlance och senare alla 90-talsspel.

Ofta beror det på att det inte fans något bra recept till bilden. Man koncentrerade sig för mycket på att göra en imponerande äppelpaj och visa bilden och glömde att inte all kan baka äppelpaj så det lilla recept som kom med bilden förutsatte ofta att man redan hade i alla fall någon erfarenhet av att baka äppelpaj eller i alla fall av bakning i överlag

 

[2097]

Ofta beror det på att det inte fans något bra recept till bilden. Man koncentrerade sig för mycket på att göra en imponerande äppelpaj och visa bilden och glömde att inte all kan baka äppelpaj så det lilla recept som kom med bilden förutsatte ofta att man redan hade i alla fall någon erfarenhet av att baka äppelpaj eller i alla fall av bakning i överlag

Ibland känns det som om dom tänkte att pajbilden kommer se snyggare ut om vi blandar mjölet med gips och så lackar den med klarlack och drybruscha kanterna med Citadel Orc Boots, och glömde att den skulle ju ätas också.

 

[Reddokk Fheg]

Ibland känns det som om dom tänkte att pajbilden kommer se snyggare ut om vi blandar mjölet med gips och så lackar den med klarlack och drybruscha kanterna med Citadel Orc Boots, och glömde att den skulle ju ätas också.

haha ja det kan jag hålla med om.
En annan sak som man bör komma ihåg är ju att hur läcker äppelpajen än är finns ju alltid de som fördrar körbsärspaj. eller rabarberpaj. Vissa kanske till och med fördrar bullar över paj

 

[2097]

haha ja det kan jag hålla med om.
En annan sak som man bör komma ihåg är ju att hur läcker äppelpajen än är finns ju alltid de som fördrar körbsärspaj. eller rabarberpaj. Vissa kanske till och med fördrar bullar över paj

Ändå verkar det vara väldigt viktigt för dom att få kalla sina bullar för "äppelpaj". Eller så är det vi som borde kalla vår äppelpaj för "bullar" och dom behålla namnet äppelpaj för det dom äter. Vid det här laget har det ju blivit omöjligt att luska ut vem som egentligen har "rätt", hur mycket man än sitter med Playing at the World och klurar. Att semantiken gjort det väldigt jobbigt hos sockerbagaren är däremot sant

 

[kloptok]

Och sen stämmer någon McDonalds för att äppelpajen var för het.

 

[JJoghans]

Jag instämmer med budskapet i den här tråden.
Och det riktigt ironiska är att de apkassa exemplen nog främst var tänkta för spelledaren. Att vara spelare är ju lätt, för har man en SL som vet hur spelet ska skötas behöver man inte läsa några spelexempel.