Necross said:
"men lider av att källmaterialet egentligen inte alls gör sig ihop med d20-systemets designmål."
Varför gör det inte det tycker du?
Det är svårt att inordna karaktärerna i klasser, särskilt kombinerat med d20-systemets fokus på strategiskt karaktärsbyggande. Därtill är synsättet på strid helt annorlunda -- d20 har ett stridssystem vars taktiska drag främst handlar om strider mellan grupper på 3-10 varelser, medan de viktiga striderna i böckerna antingen är dueller (där det till stor del förflyttningsbaserade taktiksystemet i d20 inte kommer till sin rätt) eller stora fältslag (där den individuella stridsskickligheten spelar mindre roll).
Vidare går förbättringsparadigmet i d20 rätt hårt mot hur karaktärerna utvecklas i böckerna. Visst, vissa karaktärer, framför allt de unga (Arya, Daenerys, Jon, till exempel), utvecklas och blir bättre, medan andra (Davos, Ned) mestadels förhåller sig erfarenhetsmässigt statiska med undantag för små förändringar, och åter andra snarare försämras (förmågemässigt) av skador och andra grymheter (att säga vilka dessa är vore en spoiler). Systemet har visserligen regler för till exempel permanenta men av skador, men de går emot det resterande designparadigmet i spelet -- att rollpersonerna ska bli bättre. Den grova uppdelningen i klassförmågor skapar märkliga situationer, som att Arya vid tio års ålder är level 2 (knave 1/noble 1).
Slutligen finns också ett märkligt försök att baka ihop level adjustment med social rang, eftersom det senare innebär en så stor social fördel. Det innebär att i en grupp som innehåller en riddare och en ofrälse soldat på samma nivå kommer den ofrälse soldaten alltid att vara någon level före. Problemet med inkompetenta riddare förekommer visserligen i alla system där samma poängpott används till social status och färdigheter, men märks extra tydligt när nästan alla huvudpersoner från böckerna har en level adjustment av något slag.
