Del 8
Igår spelade vi igen, för första gången på säkert 6 månader. Vi var alla lite ringrostiga, och reglerna hade fått en rejäl ansiktslyftning (vi använder alltså Daemons regler) sedan sist, så vi började med att kika på de stridskort jag har gjort och gick igenom ändringarna.
Sedan drog vi igång. Vi började precis där vi slutade, med att Furst Byron Fawkes utan darr på rösten beslutat att Fawkes inte böjer knä för någon (vilket ju passande nog även är husets motto). The North kommer att splittras. Huset Manderly tar öppet kung Baratheons parti och flera hus ansluter sig till Starks. Fawkes är dock cut out of the loop eftersom de står ensamma.
I nästa andetag fråntar han Daelin Fawkes (som nyss kommit från fronten och trotsat Jorahs order) hans ämbete och sätter honom i husarrest. Senare besöker fursten rådgivare, Garrow Smythe, honom. Han försöker få Daelin att förstå att de måste ställa sig på Starks sida, både för deras egna skull och för hela The North, men Daelin är bitter och säger att det inte längre är hans sak.
Längre norrut fortsätter Jorah Fawkes sitt krig. Spejare rapporterar om en styrka som kommer tågande norrifrån, och Jorah skickar ut sheriff Brynn och några ryttare för att undersöka saken. Det visar sig vara en stor här, 1500 man, med riddare från Hus Bolton, Hus Lourne och Hus Dunham. Samtidigt får Jorah order om att återvända till Ramsgate med sina styrkor. De måste skydda sina domäner.
Cileste Fawkes har satt sig i en besvärlig situation. Hon befinner sig i borgen Buckfold (som tillhör ett av husens bannermen) dit Moreigh Fawkes (furstens näst äldste son) har tagit hennes barn. Hon reste efter med sitt garde och har sedan dess försökt övertala Moreigh att svära trohet till kungen, något som Moreigh vägrar göra. Så Cileste ser ingen annan utväg. Hon beordrar sin gaderskapten att döda Moreigh och föra hennes barn till henne. Själva stannar hon på sitt rum. Hon hör ljudet av strid - vapenskrammel och skrik - som sedan tystnar. Gardeskaptenen Ser Estermont, återvänder blodig. "Vi har fullgjort era order, min lady". Cileste tar sina barn och lämnar Buckfold.
Crow, bastarden men jätteblod i sina ådror är fast besluten att ta reda på vem det var som förgiftade hans far. Han vet vilket gift som användes, han vet att örten växer i borgens örtagård. Han frågar runt bland tjänstefolket om vilka som rör sig där, och får till slut svaret att general Alric Fawkes dotter, Edlin, spenderar mycket tid där. Edlin är djupt deprimerad sedan hennes far dödat hennes älskare i tornerspel och glider runt som ett blekt spöke i borgen. Crow konfronterar henne och anklagar henne för att ha förgiftat fursten. Lakoniskt erkänner han, varpå Crow tar tag i henne för att dra henne med sig. Hennes kammarljungfru ger sig på honom med en eldgaffel, men Crow skakar av sig henne och tar med sig Enwyn.
Samtidigt har Lyndons lönnmördare tagit sig in i borgen genom den hemliga gången som Desomond Snow avslöjade.
Crow springer rakt in i två svartklädda män med dragna vapen, oskadliggör snabbt den ena och springer efter den andre, och ropar att "vi är under attack!!".
Daelin hör från sin kammare hur soldater gör sig redo för strid och hur svärd möter svärd.
Crow plöjer fram, uppfylld av vrede och hat, och helt obekymrad om sin egen säkerhet tar sig fram till fursten tronsal, där full strid pågår. Crow springer till sin fars undsättning och när döden tycks oundviklig nedgör han den sista dråparen. Blodiga och utmattade tittar de på varandra, far och son, och för första gången kallar fursten Crow för ”min son…”
Daelin lämnar samtidigt sin kammare, för att se vad det är som händer. Han har sin båge med sig, och tar sig tyst fram i borgen, när unge Aidan Fawkes, fursten yngste son, springer till anfall. ”Följ mig Daelin, för Fawkes” Daelin måste följa efter och de hamnar i strid. Daelin hoppar upp på ett bord och kan därifrån avlossa två pilar mot de svartklädda och när Aidan ser ut att vara trygg ger även han sig av mot tronsalen.
Crow och fursten andas ut, de tror att de över. Crow plockar upp ett blodigt svärd från golvet, eftersom han tappade sin egen yxa under striden. En tyst mördare går in, med ett armborst riktat mot fursten. Snabbt ställer sig Crow i vägen. ”Flytta dig bastard” säger mördaren. Daelin befinner sig i korridoren utanför och hör vad som sägs. Han lägger en pil på strängen och förflyttar sig snabbt så att han har skottläge in i salen och låter pilen fara. Träffen är inte helt ren och mördaren hinner få iväg sin egen skäkta, som mirakulöst träffar bladet på Crows svärd. Hotet är avvärjt.
Alric Fawkes, som har varit hos Huset Hornwood återvänder med Daryn Hornwood och ett följe av krigare.
Crow träffar sin Enwyn (hans halvsyster och älskarinna). De har planer på att gifta sig och Enwyn säger att tiden är rätt. Crow svarar att det måste få ett slut. Det är över. Enwyn svarar att hon inte kan leva i borgen utan kommer att fullborda sin dröm, bege sig till White Harbour och gå i lära hos en anoited knight. White Harbour är Huset Manderlys fäste, Fawkes fiende. Crow kan inte hindra henne. De skiljs åt i vrede och vemod., men innan hon går berättar hon att hennes mor, Edris, känner till deras kärlek. Edris hatar Crow över allt annat, och nyheten skrämmer Crow.
Alrics dotter, Edlin, är anklagad för att ha förgiftat fursten, och Alric kräver en omedelbar och rättvis rättegång. Alla samlas framför fursten tron, men Edlin erkänner sitt brott. Alric väntar inte, utan drar sitt svärd, stegar fram till sin dotter och hugger huvudet av henne. Sedan lämnar han salen. Även Daelin Fawkes ställs inför rätta. Han ska stå till svars för sina brott. Han har vägrat att lyda Jorahs order och dödat furstens livvakt. Fursten säger att ”du kan stanna hos oss, men utan ämbete, och du får inte längre kalla dig Fawkes”. Daelin svarar att han går och packar, för han ämnar resa till Muren och bli en nattväktare (take the black, med andra ord)
I hemlighet har Daelin skickat en korp till Winterfell, med en önskan om allians. Att lägga allt gammalt bakom sig och som i svunna tider stå sida vid sida. I egenskap av korpmäster skickar han heller inte iväg det alliansförslag som fursten och hans råd diskuterat fram, fullt av krav om land och titlar.
Crow beslutar sig för att leta upp Enwyn, men hittar henne inte. Han frågar vid alla portar, men hon har inte lämnat borgen, och hennes häst står kvar.
Kvällen avslutas med en bankett till Daryn Hornwoods ära. En allians mellan husen planeras, som ska förseglas med ett giftermål mellan Daryn och Enwyn. Då ropar någon ”Bergen! Bergen brinner!”
Alla tar sig ut, till murkrönet, och tittar mot norr. Där, långt borta, ser de hur natthimmeln färgas röd. De minns sägnen. Vulkanen i Pale Peaks har varit död sedan Aegon III:s tid, då den siste draken dog. Men nu har den alltså vaknat. Crow ser sig om mot ett av borgens höga torn, och ser hur det verkar brinna där med. Någon ser samma sak och ropar ”eld, elden är lös!” Crow tycker sig kunna urskilja någon högt däruppe, och fruktar det värsta. Han springer upp för trapporna, trycker upp den låsta dörren och kommer ut i den kalla, blåsiga höstnatten. Han förstår först inte det han ser. Hans svärmor, Edris Fawkes, står framför en kittel av kokande blod, vänd mot vulkanen, och bakom henne brinner ett bål. Elden har ännu inte tagit sig. I dess mitt står Enwyn, fastbunden och livlös. Crow kastar sig ibland lågorna och skär ner Enwyn, samtidigt som Gareth drämmer till Edris med sitt svärd, fortfarande i skidan. Hon välter kitteln och flyger in i stenmuren. Blodet har börjat brinna och blåa onaturliga lågor letar sig ned i trappan. Crow sätter försiktigt ner Enwyn, går fram till Edris, lyfter upp henne och kastar henne mot en säker död.
Där slutade vi.
