Nja
"Fattar du nu hur jag menar eller kan jag inte förklara"
Jag förstår vad du menar, min den problematiken som jag belyste i mitt förra inlägg kvarstår. Varesig om vi hanterar människor, tiraker, européer, misslor, sydamerikanker, momolaner eller indier.
Tirakerna kanske var ett dåligt exempel, samtidigt som det var det exempel som belyste problemet så bra som möjligt. Nytt exempel.
En adlig fransman från senmedeltiden visste exakt vad "fint" var, nämligen han själv. Han var blek, rik, hade en vacker fru, ägde fin och bördig mark samt hade kontakter i hovet. En "fin" man med franska mått mätta.
Ta sedan en indier från brahmankastet (präst-kastet). Han anser också sig själv vara en mycket fin person. Definitivt finare en någon blek, tjock fransman som dricker champagne smutsar ned sig själv genom att äta mat som är tillagad från tjänsteflickorna (bland de indiska kasten så räknas man som rituellt nedsmutsad om man äter mat tillagad av ett lägre kast än sitt egna).
Så vems definiton av "fin" vill du använda? Fransmannens? Indierns? Den nutida amerikanens? Sabrierns? Momolanens? Asharierns? Tirakens? Mûhadinens eller Jargierns?
Alla skiljer sig nämligen åt, och merparten av dem ser givetvis sig själva som "finast".
/Naug, kulturrelativist och allmän tillkrånglare av till synes enkla problem