Nekromanti Adelskampanj (Spoiler)

[Poseur]

Nu tänker jag börja spelleda en Adelskampanj med tre st Grevar och en hertig över dem i consaber.(blev lite bättre när jag fick lite svar på min andra stråd)


Intror är ungefär såhär. Att alla spelar unga precis mogna adelsmän och dom har blivit tilldömda deras respektive färders(nu döda) greveskap och den unge hertigen har blivit tilldelad sitt hertigdöme av konungen.
Det lite dåliga är att de senaste 7 åren har varit de värsta svältåren i mannaminne i hela mundana. Det har varit skyfall, snöstormar torka och frost över hela världen mer eller mindre. rent skit är det.
kassakistorna är tomma och de nya grevarna/hertigen skall börja bygga upp sina förläningbar igen så att dom frodas. dom ber gill gudarna om bättre år att komma.

Så skulle behöva lite grejer som kan hända förutom det klassiska typ rövare, smugglare, monster och tiraker, tornerspel, jakter occ hovliv.
Skulle behöva lite hjälp med vad som kan tänkas hända både på förläningen, i hovlivet och saker och ting.
Spelsiten vi har är mörk fantasy.
Tack på förhand

 

[Regmolar]

Tja, onda kulter som konspirerar, kätteri och inkvisition, bråk mellan olika adelsmän, giriga fogdar som behöver tas om hand, mystiska dödsfall, pest och farsot, krig med Thalamur, infilterarande thalasker och cirefalier, bråk med Tokon/Alarinn/Colonan/henéa (om det är ett hertigdöme som ligger rätt till) på ett eller annat sätt.

Ska det vara mörkt kan du låta kyrkans makt öka tack vare de dåliga åren, då folk tyr sig till Daak och flagellanterna ropar om straff för syndarna och domedagens ankomst, och lägger skulden på den lama hållningen gentemot magiker, kättare och hedningar (ie. Legio Colonan, tokon och religiösa minoriteter, eventuellt även dvärgar). Den jargiska vägen vinner stöd och deras utsända inkvisitorer blir mer djärva. Ska det vara riktigt mörkt leder det till brytning med Tokon, utrensningen av öppna minoriteter (som samorier och neromenzer) och inrättande av en ny, sabrisk inkvisition, medan Legio Colonan går helt under jorden efter utrensningar av magiker.

Handelskriget med cirefalierna kan växa, vilket leder till hamnblockader, fartygskapning och utskrivning av trupper, medan utrikeshandeln hamnar i oordning, kontakten med kolonierna minskar och cirefaliska strandhugg förekommer (påverkar mest om det utspelar sig på Danbréann). Thalamur kan gå in i Pereine eller Colonan och tvinga sabrierna att gå i god för sin försvarspakt, vilket leder till trupputskrivningar.

Vill du lägga det lite mer åt high kan du ju skicka ut dem för att hitta någon skatt eller artefakt i någon gammal colonisk ruin med valfria inneboende och sen låta det vara vad som helst. Riktiga blodsfejder med andra familjer eller med/mellan handelshus kan också fungera.

Det var allt jag kommer på nu, hoppas du kan använda något av det.

 

[wallahad]

Vettigare är att låta Mundana vara i normalt skick och sända ynglingarna till Nya Provincer.

Jag råder å det bestämda att inte göra världsomfattande förändringar innan man övervägt konsekvenserna av det.

Vidare anser jag det vettigare att spela i en värld som inte försöker efterlikna Mad Max.

Med extremt omfattande svält som pågott i flera år skulle nativiteten vara tämligen låg. Barndödligheten hög och gamlingar skulle dö som flugor.
Kriminalitet över huvudtaget skulle skjuta i höjden och mord skulle tillhöra vardagen.

Vidare så skulle inte de Eon aktiva gudarna tillåta att deras skaror beskars så kraftig som flera års misväxt och hårda vinter ger. Specielt inte med tanke på det kommande mörkret, som det allt för ofta viskas om.

Nä, backa och inse att det räcker att de hamnar längst ut på kartan, längst bort från alla former av stöd.
Kan gärna vara en ny utpost i ett berg. Där en lång dal behöver säkras. 1ädling i vardera ända som ska hjälpa den ädlingen som sitter i dalens frodiga mitt.
I dalen finns det då ett antal mindre byar.

Det finns fortfarande mer än utrymme för de förslag som Regmolar har gett, även i denna lilla dal.

Samt, du slipper ½kinkiga spelare som anser att de hade kunnat rädda familjens rikedom om de fått rollspela själva svält tiden.

 

[Bunny]

Vilket tråkigt inlägg. Det här är en typisk sådan tråd där man bör lägga mer energi på att inspirera än att såga. Dessutom är det upp till var och en att bestämma hur deras Mundana ska se ut.

"Vidare anser jag det vettigare att spela i en värld som inte försöker efterlikna Mad Max"

Mad Max? Vi snackar svältår här, inte kärnvapenkrig.

"Med extremt omfattande svält som pågott i flera år skulle nativiteten vara tämligen låg. Barndödligheten hög och gamlingar skulle dö som flugor"

Låter som en utmärkt utgångspunkt för våra tappra adelsspolingar. Stor potential för drama, våld och desperation.

"Vidare så skulle inte de Eon aktiva gudarna tillåta att deras skaror beskars så kraftig som flera års misväxt och hårda vinter ger. Specielt inte med tanke på det kommande mörkret, som det allt för ofta viskas om"[/i]

Ack, vad vet vi dödliga om gudarnas vilja? Om gudarnas motiv nu var så enkla, varför finns det då fortfarande krig, fattigdom, misär och död? En annan tolkning är naturligtvis att gudarna inte är tillräckligt allsmäktiga för att förhindra att detta sker - möjligen beror svältåren på att något stoppat gudarna från att ingripa, varför inte den sluga Xinu?

"Nä, backa och inse att det räcker att de hamnar längst ut på kartan, längst bort från alla former av stöd."

"Räcker"? Din idé är en helt annan lösning, inte en mildare variant av den Poseur redan presenterat. Varför placera dem i en provins helt ute i periferin, när ett centralare läge minskar avståndet till intrigerna och maktspelet i kungens korridorer - de är naturligtvis också intressanta för ett gäng unga adelsmän.

För övrigt verkar din idé intressant den också, men har mer av en nybyggarstämning än den mörka fantasy jag tror Poseur verkar ute efter.

"Samt, du slipper ½kinkiga spelare som anser att de hade kunnat rädda familjens rikedom om de fått rollspela själva svält tiden."

Det är inte Civilization 4 som spelas, inte heller behöver möjligheten att maximera rollpersonernas framgång vara det mest givande för spelarna. Utgångspunkten Poseur presenterar ger stor potential till rollspelande i form av konflikter, umbäranden, heroism och hopplöshet - det är också där dess styrka ligger.

 

[Poseur]

Precis som Bearnie säger så är jag inte ute efter något nybyggarspelande utan intriger och maktspel i skuggan av olycka svält sjukdom och umbäranden.
Och som Regmolar skrev tidigare så tror jag på kyrkans ökande makt och mindre utrensningar och beskyllningar på oslyldiga minoriteter. Mord missnandel, kidnappning ,tortyr och fiendens kunskapare till vardagen. sedan även mindre handelskrig, strandhugg kaparverksamhet och smugglare. Sedan finns alltid thalamur väntande som en puttrande kittel redo att när man kollar bort koka över direkt och forsa in i consaber.
svälten som varit världsomfattande kommer slå hårt på ett krig då det blir 'underbart' svårt att skaffa resurser för det.
Jag har tänkt att det här ska bli en riktigt lång kampanj, som ska strecka sig igenom flertalet ingames år.

 

[Bunny]

Låter spännande!

Några små råd från en erfaren Eonit, med massor av krashade försök till Eon-kampanjer bakom sig:

Du har väldigt många skiljda typer av konflikter framför dig på arbetsbordet:

"kyrkans ökande makt och mindre utrensningar och beskyllningar på oslyldiga minoriteter. Mord missnandel, kidnappning ,tortyr och fiendens kunskapare till vardagen. sedan även mindre handelskrig, strandhugg kaparverksamhet och smugglare. Sedan finns alltid thalamur väntande som en puttrande kittel redo att när man kollar bort koka över direkt och forsa in i consaber."

Detta är bra. Då har du också mycket att leka med. En risk är däremot att du ger dig på att hålla allt för många av dem aktiva samtidigt. Det blir lätt rörigt om du försöker packa på rollpersonerna för många konflikter samtidigt, som om de under en höst skulle hinna utsättas för t ex ett mord, ett mindre handelskrig, två smugglare och en kidnappning tätt efter varandra. Du gör det då svårt för spelarna att engagera sig i och gå till botten med enskilda händelser.

Jag tror istället det blir smartast att spela ut korten en och en. Hösten går istället åt till att t ex gå till botten med och förhindra en kaparkaptens strandhugg, där enkla bönder på adelsmännens marker kidnappas och tvingas slava som sjömän. Under vintern skiftar fokus till en annan konflikt, där ett känsligt vägbygge utsätts för mord och sabotage (givetvis för att en annan länsherre vill att handelsleden ska fortsätta gå igenom hans marker.). Och så vidare.

Visst går det att låta vissa konflikter bubbla på i bakgrunden hela tiden. Till exempel kan kyrkans män ständigt arbeta för att öka sitt inflytande och kontroll över fattiga och svältande, samtidigt som de försöker underminera den världsliga makten. Eller så trissas stämningen i Hamnstaden upp under en lång tid, där två handelshus har svårt att komma överens med varandra. Konflikterna kan när som helst koka över, som när kyrkan kräver att en adelsman donerar en stycke mark till ett klosterrbygge - dels för sin själs salighets skull, men också för att annars kommer prästerskapet uppvigla folket mot honom. Många eftertraktar den rikedom, inflytande och status adelsmännen trots allt har, så givetvis vill ett av handelshusen i Hamnstaden förr eller senare med ekonomiska medel knyta en av familjerna till sin sak - det kan ge dem övertaget i handelskonflikten, och göra att konflikten går från puttrande till infernalisk och dödlig.

Mitt främsta tips är alltså: Mata spelarna med misärgröten en slev i taget, och försök inte tvinga i dem hela tallriken på en gång.

 

[nordan]

En adelsman förväntas ju gifta sig för att säkra sin släkts fortlevnad. Och unga, nyblivna adelsmän borde vara prime target för en massa andra adelsmän och eventuellt rika ofrälse som vill bli av med sina numera "allt för gamla och ogifta" 15-åriga döttrar. Här kan det förekomma en massa politiskt spel, mutor och andra åtgärder. Om spelarna spelar sina kort rätt så kan detta leda till en massa fördelar och tvärt om.

 

[Poseur]

Tackar väldigt för tipsen.
Ja eftersom vi tänker spela kampanjen länge så blir det nog bäst med en sked av misär i taget.

Sen det där med giftemål är väldigt bra sak det med.
Hade faktiskt helt glömt av det...
Men du har helt rätt att det förmodligen kommer bli mutor,intriger och andra åtgärder.

 

[Kropotkin]

Om nu de två nykokta grevarna fått sina fäders titlar samtidigt så kanske deras fäders död har något med varandra att göra. Kanske det råder någon mystisk omständighet runt deras död. Misstankar torde riktas om Thalamur - men är det så enkelt? En deckargåta som rollpersonerna säkert vill ta tag i. Men annat kommer ivägen (svält et cetera) och det är först med tiden som de ramlar på några ledtrådar.

Om fäderna varit goda vänner skulle det dessutom kunna vara en naturlig koppling mellan rollpersonerna som träffats på gästabud sedan barnsben.

I övrigt håller jag med Bearnie att flera av konflikterna kan och bör hållas i bakgrunden. det skadar inte att det finns konflikter och problem som har väldigt lite med rollpersonerna att göra. Spelare kan lätt få för sig att allt kretsar kring dem, men så är det verkligen inte. Rykten och nyheter kan göra världen mer levande och dynamisk utan att rollpersonerna tvunget måste ta tvåhandssvärdet i egna händer och lösa världens alla gordiska knutar.