Nekromanti Afrikansk/Mellanöstern-inspirerad fantasy.

[Sodivra]

Jag funderade lite över mitt nästa projekt idag, och bestämde mig för att delge för kommentarer..

Det kommer utspela sig i en värld som känns sagoaktig, och speciellt då folksagoaktig, inspirerad av afrikansk mytologi. Världen är outforskad, rollpersonerna kommer i regel från någon liten by. Klimatet är "mellanafrikanskt" och t. ex lejon lever där. I fjärran finns en stadskultur, inspirerad främst av Babylonien.

Rollpersonerna har följande grundegenskaper:

Fysik
Smidighet

Perception
Visdom

Mental frihet
Mental styrka

Sedan så har man även många utmärkande egenskaper, precis som hjältarna brukar ha i fabler. Som t. ex "Springer dubbelt så snabbt som andra män", "Blir aldrig trött" osv.
Dessa kan man antingen köpa för fullpris, eller så får man dom som en effekt av höga grundegenskaper. Någon som är varken stark eller smidig kanske är en jävel på att springa ändå, men någon som är både stark och smidig får välja en och annan förmåga gratis..

Anledningen till att det mentala har delats upp (Mental frihet = "Free your mind", bli ett med resten, förstå andra. Mental styrka = Ideal, principer, viljestyrka.) är att detta är en spirituell värld. Livsandar finns överallt, det går att lyssna på träden, djuren kan tala (a la fabler. Förmodligen så kan bara vissa djur tala med ALLA, vanliga djur måste man kunna lyssna till för att förstå.) och det går att använda detta både för "schamanistisk magi", och för att kunna smälta samman med livskraften, så att säga. Zenbuddism. Bli ett med ditt vapen. Omfammna en inre tomhet.

Andar och magi då.. Magin är att utnyttja andarnas och gudomlighetens liv i världen. Det som lever är:

Vinden
Elden
Floden
Träden/Växterna
Djuren
Andarna (Spöken)
Människan
Demoner
Småknytt

Dessa kanske struktureras ihop, t. ex så kanske det är andar inom alla, och demoner och småknytt hör ihop, osv..
Några jag är osäker på:

Moder jord - Allts ursprung?
Stjärnorna - Utveckling osv.. Kanske är hälften av magin "Jord" och andra hälften "Stjärnor" eller så?
Drömmen - Eller en allmän portal-magi?
Sagorna - Visst lever sagorna! Eller ska man slå ihop det med drömmagi?

Strid skulle vara baserat på mina Wuxia-ideér, eftersom "bli ett.."-filosofin, specialförmågorna och sagostämningen är viktig i spelet.

Kommenterar? Är detta en intressant idé?

 

[Rising]

Läckert!

Åh, jag har, som du, stått med fingret i vädret och försökt lista ut varthän förändringens vindar blåser, och även jag har dragit slutsatsen att det är det afrikanska som kommer bli nästa stora grej. Bara en sådan sak som att få byta ut klassiska västerländska fantasynamn mot mustiga afrikanska namn får min hud att knottra sig. Konungadömet Chugunda, drottning MmBata, mystikern Latanga osv... Smaskens!

"Rollpersonerna har följande grundegenskaper:
Fysik
Smidighet
Perception
Visdom
Mental frihet
Mental styrka"

Inga sociala egenskaper? Hmm, nä, det är väl bara jag som gillar Utseende Karisma och Empati... Äh, det låter vettigt. De mentala egenskaperna var fina, och "visdom" är helt rätt.

"Sedan så har man även många utmärkande egenskaper, precis som hjältarna brukar ha i fabler. Som t. ex "Springer dubbelt så snabbt som andra män", "Blir aldrig trött" osv."

Åh! Cooooolt! "När Fantomen kutar står blixten stilla," lixom.
Min första rollperson, Jombuti, ska ha: "När Jombuti smyger med blomflugan, så är det blomflugan som väsnas" och "Jombuti vädrar guld såsom schakalen vädrar kadaver"! -Eller har jag missförstått hur det kommer bli?

"Det som lever är:
Vinden
Elden
Floden
Träden/Växterna
Djuren
Andarna (Spöken)
Människan
Demoner
Småknytt"

Jag råder dig att döpa om Demoner och Småknytt, då det ger starka associationer till kristendom resp. nordisk folklore. Kolla upp afrikanska/arabiska folksägner och se vad de har för något. Jag har för mig att det är mest fabler, gudar och andar i de historierna, och aldrig några "knytt".

"Monster", "Best" eller "Vidunder" är däremot en kategori som känns helt rätt.

En bra plats att forska på är här men jag gillar ju påhitt, så fantisera gärna fram lite egna tokigheter också.

(Aigamuxorna å Ga-Goriben är dock så oerhört häftiga att man kan sno dem rakt av)

Jag skulle gärna vilja att det blev mer fabel- och sagostämning än konventionell fantasy av spelet. Åtminstone lät det på dig som om det skulle bli så. Kommer man förresten kunna vara en talande häger eller en gud med människokropp och hyenahuvud?

/Rising

 

[Sodivra]

Mumma mia!

Inga sociala egenskaper? Hmm, nä, det är väl bara jag som gillar Utseende Karisma och Empati... Äh, det låter vettigt. De mentala egenskaperna var fina, och "visdom" är helt rätt.

Oj, kanske jag skulle sagt.. Jag tänkte att "Empati" skulle utgå från "Mental Frihet" och "Perception", och "Lederegenskaper" skulle utgå från "Mental Styrka" och "Visdom"..

Åh! Cooooolt! "När Fantomen kutar står blixten stilla," lixom. Min första rollperson, Jombuti, ska ha: "När Jombuti smyger med blomflugan, så är det blomflugan som väsnas" och "Jombuti vädrar guld såsom schakalen vädrar kadaver"! -Eller har jag missförstått hur det kommer bli?

Haha, skrattade högt åt exemplet.. Jadå, det är ungefär så. Jag hade inte tänkt mig att man skulle kunna lukta GULD, men väl annat.. Så varför inte?

Jag råder dig att döpa om Demoner och Småknytt, då det ger starka associationer till kristendom resp. nordisk folklore. Kolla upp afrikanska/arabiska folksägner och se vad de har för något. Jag har för mig att det är mest fabler, gudar och andar i de historierna, och aldrig några "knytt".

Visst, bättre namn kanske.. Fast jag gillade "Demoner".. Hursomhelst så är det här främst INSPIRERAT av Afrikansk kultur, precis som fantasy oftast är inspirerad av Europisk kultur, så knytt tror jag att jag ska ha med. Sedan så kan ju knytt vara en SLAGS andar, precis som luften, elden och floden.. Sedan kanske monster ska innefattas av "demoner"? En jättespindel har demonisk kraft inom sig? Vet inte riktigt.. (Då måste inte demoner vara något ONDSKEFULLT, bara mer lättretade än gudar..) Nackdelen är ju att om man vill ha majestätiska djur, som t. ex en fenix, så borde dom kanske inte vara demoniska..Det beror hur man ser på det, men dom kan ju vara "gudomliga" istället..

Jag skulle gärna vilja att det blev mer fabel- och sagostämning än konventionell fantasy av spelet. Åtminstone lät det på dig som om det skulle bli så. Kommer man förresten kunna vara en talande häger eller en gud med människokropp och hyenahuvud?

Ja, ja och ja. Fabel och sagostämmning OCH spiritualitet. (Markerar detta, eftersom sagor utmärkts av stereotyper, spiritualism är nyanserat.. som jag ser det. Typ.) Vi får se hur den mixen funkar, men dom passar rätt naturligt, anser jag. Talande djur, visst! Anledningen till att vissa djur kan tala är att dom är uppfyllda av en av dessa livskrafter. "Bli ett med..." osv. (Fast man kan prata med ALLA djur och växter om man bara vet hur man gör..) En gud? Öh.. Tja, man kan ju spela en gudomlig varelse, se ovan. Dessa kanske är svaga gudomar, eller uppfyllda av gudomlig kraft, eller gudens tjänare.. Du tänkte väl dig en gud som är lika "mäktig" som en människa, bara rätt konstig?

 

[Morgoth]

Namn på knytten

"Visst, bättre namn kanske.."

Vad sägs om "vildfolk", "storandar", "småandar", "vålnader", "skuggfolk", etc etc?

'Knytten' kan ju heta småandar, eller så är de kanske indelade i vildfolk och... öh, nåt annats (vad sägs om 'tjattringar'... nä)?

När du nämnde drömmagi kom jag att tänka på aborginer och drömlandet. Skulle kanske också kunna vara en inspirationskälla?

 

[Snow]

Re: Namn på knytten

Glöm inte förfädersandarna!

[Maximus looks at images of his wife and son]
Juba: Can they hear you?
Maximus Decimus Meridius: Who?
Juba: Your family. In the afterlife.
Maximus Decimus Meridius: Oh yes.
Juba: What do you say to them?
Maximus Decimus Meridius: To my son -- I tell him I will see him again soon. To keep his heels down while riding his horse. To my wife... that is not your business.

 

[Yllle]

Re: Mumma mia!

Mitt förslag är att du kör med djinner istället för demoner.

BTW, läs "Johan Vilde", en serie som handlar om en svensk pojke som blir adopterad av en afrikansk stam på 1600-talet, kan kanske ge lite inspiration.

 

[Sodivra]

Självklart!

..att det ska finnas förfädersandar! Det var det jag menade med andar/spöken.. Men eftersom alla kanske borde räknas som andar så.. tja. Kanske man ska dela upp magi i magi som drar kraft av andarna, och magi som drar kraft av moder jord? Eller kanske en moder jord/himmel-skala, där olika andar ligger på olika plats.. (Himmel representerar här då andra världar, fantasin, sinnets frihet.. och så vidare.)

 

[walium]

Re: Självklart!

En idé när det gäller just förfädersandar som skulle kunna vara rätt fräck är om en del av mäktiga förfäders kraft stannar kvar i deras kropp när de dör. Säg att man till exempel kan använda morfars gamla lårben för att förutspå vädret, gammelonkel Banjagis hand för att få tur eller farfarsfasters käkben för att komma i kontakt med andevärlden. Om man dessutom är övertygad om att kroppen är blott ett skal och alla som dör blir en del av andevärlden så kanske man också har en helt annan syn på liv och död. Istället för att begrava en berömd släkting kanske man bara förseglar hans hus eller så mumifierar man honom på något sätt och placerar honom på en hedersplats i sitt hem.

 

[Sodivra]

Självklart!

Ja, jag tänkte att alla magiska föremål skulle ha andar i sig. Förfädersandar till exempel. Och javisst - Det kanske är lättare att locka tillbaka dom i till sina gamla kroppsdelar?

 

[walium]

Re: Självklart!

På det viset fick man magiska föremål som verkligen betyder något.

-Här unge Skanjabi ta gammelfarfar Hojoto den Vises skallben som skydd mot de onda andarna.

Sedan kan det vara upp till SL huruvida sakerna är magiska eller ej. Om inte annat så kan en välkänd kroppsdel medföra respekt hos andra man möter.

 

[Rising]

Re: Självklart!

Det vore ju ganska häftigt om det där med "magiska" föremål hängde ihop med de där "särskilda förmågor" som alla hade.

Om en jaguarman har förmågan "Varhelst han somnar om natten, må han aldrig vakna som en främling mot sin vilja." (alltså var han än befinner sig när han sover, så kan han alltid välja att vara hemma när han vaknar upp) så kan rollpersonerna döda och flå honom och sedan sy en huvudkudde av hans päls som låter andra använda hans förmåga om de använder kudden när de sover.

På så vis finns det en konsekvens i det där med magi och förmågor, samtidigt som man får klart för sig att magin aldrig "försvinner" utan bara forslas fram i olika kärl och former genom evigheten.

/Rising
som inte tror att Arvidos vill ha det så, men ville fråga först innan han snor idén.

 

[Sodivra]

Tja..

Idén är ju helt klart grym, även om jag inte hade tänkt ha så extrema förmågor. Fantastiska, men inte magiska. Å andra sidan så kan man ju få sådana förmågor som resultat av mäktig magisk förmåga.. Varför inte från "Mental Frihet"? Men annars så.. Ja.. Visst! Ta benet från snubben som springer vansinnigt snabbt, så har du ett magiskt föremål för att springa snabbt. Visserligen mot benets' ägares vilja.. he he..

 

[walium]

Re: Självklart!

"Om en jaguarman har förmågan "Varhelst han somnar om natten, må han aldrig vakna som en främling mot sin vilja." (alltså var han än befinner sig när han sover, så kan han alltid välja att vara hemma när han vaknar upp) så kan rollpersonerna döda och flå honom och sedan sy en huvudkudde av hans päls som låter andra använda hans förmåga om de använder kudden när de sover."

Risken är förstås att vissa lite omogna spelare utnyttjar detta som en förevändning att försöka döda allt som rör sig. En bättre version kan ju vara att förmågan kan föras vidare eller bevaras i kroppen bara om den som dog var i en viss sinnesstämmning när han dog.

Exempel: Du dödar Borsek för att få hans magiska krafter. Vad som händer istället blir att Borseks vredgade ande kastar en lämplig förbannelse på dig eller förföljer dig. Om du däremot räddar Borseks liv så kanske han väljer att skänka sin kraft vidare till dig eller så kan du(eller din släkt) få en del av hans kropp och därmed hans kraft när han dör.

Tänk vilka massiva konflikter en mäktig mans död då skulle kunna skapa. Alla vill åt en del av hans kropp./images/icons/smile.gif

Man skulle också kunna använda din metod när det gällde att få kraft ifrån mäktiga djur. Säg att den mäktige och legendariske Spökgnun besitter en förmåga att göra dimma. Denna förmåga kanske du skulle kunna sno genom att göra en mantel av hans skinn, med risk för att vredga moder jord då förstås.

 

[walium]

Återfödsel?

Går livet i en cirkel? Är det möjligt att bli återfödd?

 

[Sodivra]

Oj, öh..

Hmm.. Jag gillar verkligen alla gamla andar, men dom kan ju inte bli hur många som helst, inte sant? <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15> Däremot är det ju rätt coolt att den nyfödde ungen har "lite av schamanens ande i sig" eller så.. Kanske att man inte riktigt vet vad som händer med andarna, och en del tror på återfödelse. Kanske andarna kan välja att vandra på jorden igen? Det är rätt coolt.. Det finns kanske bara några få, svårhittade, uråldriga andar.

 

[Angmar]

Cous-Cous? [NT] [OT?]

 

[Rising]

Klurklur...

"Risken är förstås att vissa lite omogna spelare utnyttjar detta som en förevändning att försöka döda allt som rör sig. En bättre version kan ju vara att förmågan kan föras vidare eller bevaras i kroppen bara om den som dog var i en viss sinnesstämmning när han dog."

Joo, fast då hindrar man å andra sidan onda monster från att vilja döda dig och göra en magisk artefakt av ditt kranium. En medelväg tycker jag blir roligast.

Jag tänkte att varje magisk förmåga har en Effekt, ett Syfte och är sprunget ur någon sorts Natur.

Effekten känner rollpersonen till, att kunna "frammana regn" eller "förmå vinden bära ens viskningar över land och hav" är enkla att förstå sig på.

Nå, de här gåvorna har tilldelats dig i ett syfte, och vad det är vet inte rollpersonen om. (spelledaren slår fram det dolt) Först efter lång tids funderande, resande och personlig mognad kan man få veta vad ens mål i livet är och varför man har tilldelats dessa egenskaper. Om ditt personliga livsmål stämmer överrens med dina förmågors syfte så är du i samklang med världen och allt är väl, men agerar du i helt fel riktning så lakas förmågan ur och dess effekt vanställs. Så ett Troll vars mål är att döda och äta allt han ser tills han blivit stor nog att kunna blicka ut över världen från horisont till horisont, han har ingen användning av att samla på sig jaguarpälsar och lårben med förmågor vars syften är "sprid glädje bland dina medmänniskor" eller liknande. De skulle bara omedelbart slå tillbaka på honom själv.

Varelser som är i stark samklang med sina förmågors syften har väldigt starka band med sina förmågor. Om deras personliga livsmål ändras, så rubbas också deras förmågors syften. Ponera att trollet i exemplet ovan har kommit mer än halvvägs i sitt mål och blivit en fasansfull landsplåga som slukar byar, skogar, berg och allting han kommer över med sin omättliga aptit. Om någon djärv riddare skulle bränna trollet till döds skulle trollets sista tankar i livet vara "jag ska döda, döda DÖDA den som har tänt eld på mig!!!" - Det skulle sätta dess förmågor i rejäl rubbning och vips så har trollets kvarlevor förvandlats till förhäxade riddardräpare... Hittar du trollets käkben kan du fila till en skallra av den och försöka sälja till riddarens son om du vill iscensätta en snygg familjefejd. Allteftersom sonen växer upp kan skallrans syfte komma att färga av sig på honom och han kan fullborda trollets hämnd i framtiden...

Varje förmåga har slutligen en natur beroende på vilket ursprung det har. Förmågorna är gåvor från urgamla gudomar och bör brukas försiktigt, för deras sanna natur är alldeles för stark för dödligas sinnen om de inte ständigt hålls i strama tyglar. Förmågans natur slås fram dolt och kommer förhoppningsvis aldrig att ens anas av rollpersonerna. Varje förmåga är var och en för sig enkel att kontrollera och man känner direkt av när man använt sin förmåga för ofta och det är bäst att lugna ner sig. När man blandar sina personliga förmågor med yttre artefakter däremot så blir det genast svårare. Använder man dem för ofta (eller för sällan) så slår de plötsligt bakut och ens egen personlighet färgas av förmågans sanna natur. Artefakter blir lätt "avundsjuka" på varandra, och det kan resultera i hemska saker om man samlat på sig fler artefakter än man kan behärska.

Har man tur så tar den dominerande förmågan och kväver den recessiva. Antingen tar alltså ens personliga förmågor och neutraliserar dina artefakter eller så blir det tvärtom. Har man otur, däremot, då kombineras förmågorna och dina artefakters magiska natur smälter samman med din kropp. Du behöver plötsligt inte längre bära på jaguarpälsar och lårben längre för att använda förmågorna, men å andra sidan så kan du inte längre styra dina förmågor, de styr nu dig.

Dels får du ett abstinensliknande tillstånd av att använda dina Effekter i tid och otid. Kunde du "springa fortare än det snabbaste fyrfotadjur?" Fint, nu kan du plötsligt inte stå still.

Dessutom drabbas du av ett mentalt sammanbrott och kan inte koncentrera dig på något annat än dina Syften. Maniskt far du fram för att uppfylla dem utan eftertanke och kan dö av svält eller utmattning om det är tillräckligt illa.

Det värsta är dock att du släpper lös dina förmågors sanna Natur. Om du fått din gåva av fladdermusguden Hetzacutotl vars natur är vildvuxen, otämjd, rovgirig & utmanande och som kännetecknas av total avsaknad på fruktan och återhållsamhet, då kommer dessa karaktärsdrag också färga av sig på dina och de i din omnejd. Du är plötsligt bortom räddning, man gör bäst i att dräpa dig och sprida dina reliker ordentligt så att de olika förmågorna återigen hålls åtskilda från varandra.

---

Det vore väl trevligt?

Natur och Syfte motarbetar effektivt båda sorters överdåd av artefaktsamlande: Du kan inte samla artefakter vars Syften inte passar ihop, för då ballar de ur, och om du samlar för många artefakter av en och samma typ så riskerar du istället att deras Natur smälter samman.

Lösningen blir då att ha få förmågor och lära känna dessa ordentligt så man får full koll på deras Syften. Då ökar nämligen också ens motståndskraft till yttre artefakters Natur, så att man kan samla på sig åtminstone några magiska saker utan att vara rädd för bakslag.

/Rising
som just märkte att det ser lite för mycket ut som regler till ett skräckrollspel

 

[walium]

Re: Klurklur...

"Jag tänkte att varje magisk förmåga har en Effekt, ett Syfte och är sprunget ur någon sorts Natur."

Låter egentligen som en idé man skulle kunna använda sig av till alla rollspel där magiska föremål förekommer.

"Det värsta är dock att du släpper lös dina förmågors sanna Natur. Om du fått din gåva av fladdermusguden Hetzacutotl vars natur är vildvuxen, otämjd, rovgirig & utmanande och som kännetecknas av total avsaknad på fruktan och återhållsamhet, då kommer dessa karaktärsdrag också färga av sig på dina och de i din omnejd. Du är plötsligt bortom räddning, man gör bäst i att dräpa dig och sprida dina reliker ordentligt så att de olika förmågorna återigen hålls åtskilda från varandra."

Arvidos nämner någonstans i tråden att han funderade på att låta alla magiska föremål innehålla någon form av ande. Om man spinner vidare på den ideén så kunde man tänka sig att inte alla andar är nöjda med att vara inlåsta i ett magiskt föremål och de därför gör någon form av motstånd. Ju mer du använder artefakten dessto fler av andens karaktärsdrag antar du, till sist tar anden över din kropp. Detta gäller dock främst när du hanterar lite mäktigare föremål. Jag håller med andra ord med dig./images/icons/smile.gif

En fråga dock: Hur tusan kan du skriva så långa och innehållsrika inlägg om så vitt skilda ämnen? Även om jag verkligen är intresserad och skriver allt jag kommer på så kan mina inlägg ändå inte matcha dina när det gäller storlek./images/icons/sad.gif

 

[Rising]

Re: Klurklur...

"Om man spinner vidare på den ideén så kunde man tänka sig att inte alla andar är nöjda med att vara inlåsta i ett magiskt föremål och de därför gör någon form av motstånd. Ju mer du använder artefakten dessto fler av andens karaktärsdrag antar du, till sist tar anden över din kropp."

Ja, läckert! Du tänker som jag angående det här med magiska föremål, det är defenitivt som ballast när det magiska är förknippat med risker och otäckheter!!!

"En fråga dock: Hur tusan kan du skriva så långa och innehållsrika inlägg om så vitt skilda ämnen?"
Överskottsenergi och en intensiv ovilja att använda den på arbete hjälper.

/Rising

 

[Sodivra]

Aaaaarg!

som just märkte att det ser lite för mycket ut som regler till ett skräckrollspel

Jo, det var exakt det jag tänkte.. hahaha.. Iaf, jag såg förmågorna som mindre magiska, och mer som.. hjälteförmågor. Har du hört sagan om mannen med tre lärlingar eller vad det var? En kunde höra hur bra som helst, en kunde se hur bra som helst, och en kunde pussla ihop vad som helst. Sedan så hörde "han som kunde höra" när mannen trillade ner från ett träd, "han som kunde se" såg var det var, och "han som kunde pussla" pusslade ihop mannen igen. Sånt där. Magiska förmågor är reservarade till magikerna. Jag tänkte att förmågorna inte skulle vara så mörka, (iallafall inte dom vanliga, mer magiska kan ju passa) utan istället enkla och pålitliga. Det är det jag associerar med fablerna. Typ. Och likt walium säger bebor andar relikerna, så du kan tvinga in en ande i ett föremål.. Eller locka/övertala. Kul vore ju om andarna älskade t. ex honung, men inte kan komma över det själva, så dom kan inte motstå att komma när man offrar det.. Dom kanske inte kan äta den utan fysisk form, men däremot så kan dom njuta av den om man bränner den? Sedan så kanske det finns föremål som drar kraft från något annat, som man blir tilldelad moder jord eller gudar..

Hmm, där kan man ju dra en skala över andarna.. I varsin ände finns Moder jord och Gudarna.. Jord och himmel, fysiskt och andligt.. Och Moder jord har två ansikten, den livgivande Modern, och det mörka.. Och alla "demoner" stammar från det mörka ansiktet och underjorden.. eller nåt.. Nä, moder jord ska alltid vara snäll, men hon kanske har en syster? Eller har delat upp sig, a la Piccolo? (Japp, nu har jag också läst Dragonball! <img src="/images/icons/laugh.gif" border=0 width=15 height=15>)