Agency är min senaste sak-att-fundera-på-när-jag-borde-göra-något-annat, och har ärvt den titeln från mitt förra projekt 66 själar. Grundtanken är att Agency ska fånga upp en specifik spelstil och framför allt innehålla en massa tekniker som underlättar för spelledaren att spelleda den stilen.
För jag är usel på att göra saker informellt och "på känsla". När jag gör något många gånger och behöver kunna göra det på ett pålitligt sätt så är min första tanke inte att öva tills jag blir bra, utan att analysera processen och bygga formaliserade system kring det. För system bryr sig inte om min dagsform. Jag brukar säga att mitt mål med t.ex. äventyrs-designteknikerna ska vara att jag som SL kan gå in i processen helt urlakad, helt utan inspiration eller nånting, och komma ut i andra änden med ett äventyr som går att spelleda och som spelarna tycker är ganska kul. Jag vill egentligen eliminera kravet på dagsform, kreativitet och inspiration.
[HR][/HR]
Så. En av de saker jag funderat mycket på är det här med spelledarpersoner. Det här är ett förslag till grundläggande "loop" eller struktur för det:
SLP:er kan delas in i tre kategorier – experter, relationer och "andra". De skiljer sig åt genom hur de introduceras, men kan i övrigt i princip funka likadant.
I Agency är en expert-SLP helt enkelt en person agenterna uppsöker för dess expertis. Ingen i gruppen kunde tillräckligt om gammal Maya-arkitektur, så man sökte upp en SLP som kunde något om det. När SL designar sina äventyr så försöker hen se till att det minst någon gång per äventyr finns potential för att rollpersonerna ska behöva uppsöka en expert. Man kan förbereda en expert, men jag tänker också att spelet bör innehålla något slags snabb generator – man kan ha några grundläggande personlighetsdrag ("slarvig") och utseenden ("preppy") som kan slumpas eller väljas ur ett par korta listor till exempel.
En relations-SLP kräver lite mer jobb, men innebär att man har några redan introducerade SLP:er att använda sig av, som spelarna har svårt att värja sig mot. Här tänker jag att man skapar relationerna – minst 1-2 per rollperson – innan eller mellan spelmöten. Varje relations-SLP får namn, lite grundinfo, vilken typ av relation det är, och 1-2 korta berättelser t.ex. "hur man träffades" eller "när relationen prövades". Även här kan man ha en lista som inspiration.
Andra-SLP:er är helt enkelt, tja, alla andra som man stöter på eller söker upp under spel.
SL har en tabell över alla SLP:er, eller iaf så många hen orkar hålla reda på. Tabellen har fyra kolumner. Den första har tabellhuvudet "okänd", den andra "omtalad", den tredje "introducerad", den fjärde "död". De är ganska självförklarande. Relations-slp-er kan man anteckna med relevant rollpersons eller spelares namn inom parentes, tänker jag mig. Om man behöver det kan man såklart ha fler anteckningar per SLP om man vill, men det finns ju alltid risk att det blir rörigt.
En SLP som rollpersonerna verkar tycka är rolig att interagera med, när den introduceras, ges ett litet plus eller annan markering. Man kan markera SLP:er som rollpersonerna verkar tycka är extremt meh med ett minus eller bara ta bort dem efter att de spelat ut sin roll i den aktuella storyn.
SLP:er som SL förbereder börjar i "okänd". Relations-SLP:er börjar i "introducerad". Expert-SLP:er antecknas i "introducerad" när de figurerat.
När en SLP återanvänds flyttas den högst upp i sin kolumn. Om den byter kolumn hamnar den högst upp där istället. (Använd för allt i världen något elektroniskt för att göra den här tabellen, typ Excel eller Google Sheets. Annars blir det mycket suddande!).
Generellt är det bra att återanvända SLP:er med ett litet plus, eller som hamnat långt ner. Om en SLP använts två gånger men inte fått något plus kan man fundera på att ta bort den.
En SLP kan återanvändas på många sätt. Det är här den cyniska biten kommer in. Man bör generellt eskalera – man groomar ju i princip alla SLP:er till att en dag utsättas för livsfara eller vara rent plotfodder/in refrigerator. Eller bli dödsfiender. När man väl gjort det finns det dock inte så mycket mer man kan göra, de är "utagerade".
Så man bör börja med att återanvända dem som uppdragsgivare eller tipsare. De kan återkomma som experter. Eller som hinder med annan agenda än rollpersonerna. SLP:er rollpersonerna fattar tycke för bör kunna sättas i mild fara. Efter 3-5 återanvändanden av en omtyckt SLP bör en relation vara etablerad. Kanske fler, om man har en cynisk grupp. När den är etablerad kan SLP:n få vara offer eller så, för att höja emptionella stakes och för att bygga plotten.
Bokföringen kan SL göra mellan spelmöten.
Vad är då poängen med att formalisera det här?
För jag är usel på att göra saker informellt och "på känsla". När jag gör något många gånger och behöver kunna göra det på ett pålitligt sätt så är min första tanke inte att öva tills jag blir bra, utan att analysera processen och bygga formaliserade system kring det. För system bryr sig inte om min dagsform. Jag brukar säga att mitt mål med t.ex. äventyrs-designteknikerna ska vara att jag som SL kan gå in i processen helt urlakad, helt utan inspiration eller nånting, och komma ut i andra änden med ett äventyr som går att spelleda och som spelarna tycker är ganska kul. Jag vill egentligen eliminera kravet på dagsform, kreativitet och inspiration.
[HR][/HR]
Så. En av de saker jag funderat mycket på är det här med spelledarpersoner. Det här är ett förslag till grundläggande "loop" eller struktur för det:
SLP:er kan delas in i tre kategorier – experter, relationer och "andra". De skiljer sig åt genom hur de introduceras, men kan i övrigt i princip funka likadant.
I Agency är en expert-SLP helt enkelt en person agenterna uppsöker för dess expertis. Ingen i gruppen kunde tillräckligt om gammal Maya-arkitektur, så man sökte upp en SLP som kunde något om det. När SL designar sina äventyr så försöker hen se till att det minst någon gång per äventyr finns potential för att rollpersonerna ska behöva uppsöka en expert. Man kan förbereda en expert, men jag tänker också att spelet bör innehålla något slags snabb generator – man kan ha några grundläggande personlighetsdrag ("slarvig") och utseenden ("preppy") som kan slumpas eller väljas ur ett par korta listor till exempel.
En relations-SLP kräver lite mer jobb, men innebär att man har några redan introducerade SLP:er att använda sig av, som spelarna har svårt att värja sig mot. Här tänker jag att man skapar relationerna – minst 1-2 per rollperson – innan eller mellan spelmöten. Varje relations-SLP får namn, lite grundinfo, vilken typ av relation det är, och 1-2 korta berättelser t.ex. "hur man träffades" eller "när relationen prövades". Även här kan man ha en lista som inspiration.
Andra-SLP:er är helt enkelt, tja, alla andra som man stöter på eller söker upp under spel.
SL har en tabell över alla SLP:er, eller iaf så många hen orkar hålla reda på. Tabellen har fyra kolumner. Den första har tabellhuvudet "okänd", den andra "omtalad", den tredje "introducerad", den fjärde "död". De är ganska självförklarande. Relations-slp-er kan man anteckna med relevant rollpersons eller spelares namn inom parentes, tänker jag mig. Om man behöver det kan man såklart ha fler anteckningar per SLP om man vill, men det finns ju alltid risk att det blir rörigt.
En SLP som rollpersonerna verkar tycka är rolig att interagera med, när den introduceras, ges ett litet plus eller annan markering. Man kan markera SLP:er som rollpersonerna verkar tycka är extremt meh med ett minus eller bara ta bort dem efter att de spelat ut sin roll i den aktuella storyn.
SLP:er som SL förbereder börjar i "okänd". Relations-SLP:er börjar i "introducerad". Expert-SLP:er antecknas i "introducerad" när de figurerat.
När en SLP återanvänds flyttas den högst upp i sin kolumn. Om den byter kolumn hamnar den högst upp där istället. (Använd för allt i världen något elektroniskt för att göra den här tabellen, typ Excel eller Google Sheets. Annars blir det mycket suddande!).
Generellt är det bra att återanvända SLP:er med ett litet plus, eller som hamnat långt ner. Om en SLP använts två gånger men inte fått något plus kan man fundera på att ta bort den.
En SLP kan återanvändas på många sätt. Det är här den cyniska biten kommer in. Man bör generellt eskalera – man groomar ju i princip alla SLP:er till att en dag utsättas för livsfara eller vara rent plotfodder/in refrigerator. Eller bli dödsfiender. När man väl gjort det finns det dock inte så mycket mer man kan göra, de är "utagerade".
Så man bör börja med att återanvända dem som uppdragsgivare eller tipsare. De kan återkomma som experter. Eller som hinder med annan agenda än rollpersonerna. SLP:er rollpersonerna fattar tycke för bör kunna sättas i mild fara. Efter 3-5 återanvändanden av en omtyckt SLP bör en relation vara etablerad. Kanske fler, om man har en cynisk grupp. När den är etablerad kan SLP:n få vara offer eller så, för att höja emptionella stakes och för att bygga plotten.
Bokföringen kan SL göra mellan spelmöten.
Vad är då poängen med att formalisera det här?
- Experterna och relationerna ger formaliserade, konkreta sätt att introducera SLP:er. I det ena fallet blir det allt eftersom, i det andra är det mer som att få ett "startpaket" av SLP:er att utnyttja.
- Man håller reda på vilka man introducerat och vilka som funkat bra.
- Man håller reda på hur länge sedan det var någon var med – "Nu var det länge sedan rollpersonerna såg Irma Clearwater, jag undrar om det inte är dags…"
- Tillsammans med liknande tabeller för hemligheter och kanske även annat (vi får se) så kan SLP-tabellen vara utmärkt grund för äventyrsfrön. "Hm, nu har rollpersonerna träffat Quentin flera gånger, och tyckt om honom, så om han försvinner så kan ju det vara en utmärkt hook till det här äventyret…"