Nekromanti Agera (ut) mera?

[solvebring]

Kort sagt: finns det några bra tekniker eller knep för att få sig själv att våga eller förmå sig att agera ut mer – spela mer laddat och into character och få till ett bättre skådespel, så att säga? Rollspel är att ge och ta och det är minst lika viktigt att ge som att ta – åtminstone för min del. Jag vill leverera och ge mina medspelare minst lika mycket som jag får av dem.

... Imho är rollspel mycket en övningssak och därav mycket vana. Den som spelar ofta och mycket får lättare att gå in i rollen och agera ut mer än den som spelar sällan. Själv spelar jag inte så ofta numera eftersom familjen och saker runtomkring familjelivet tar den mesta tiden. Därför känner jag, som senast när jag var hos Genesis och lirade med en bunt härliga formiter, att jag lirade grymt jävla kasst. Jag hade suveränt roligt eftersom Utpost visade sig vara ett bra spel och de övriga gjorde ett riktigt bra jobb, men jag ... Fan, jag var lika giving och utagerande som en bronsstaty med grav reumatism. Jag var rostig helt enkelt efter att inte ha lirat på länge och när det blev lite hett kring bordet blev jag liksom lite taken back och än mer rostig.

... Fast det handlar inte bara om att vara rostig. Visst kan jag agera ut och visst har jag gjort det men ibland är det fan riktigt tungt och ibland händer det inte alls. Jag minns tillfällen då det gått av bara farten, tillfällen då kan fått kämpa för det och andra tillfällen då jag, så som ovan, lirat som en död kamel ... Fast hur fan får man rutin på det?! Hur övar man upp sig så att man i princip alltid kan göra det ordentligt?

Alltså, tråden handlar om: Hur kan man bli styvare på att agera ut mer och bättre?

 

[God45]

För mig är tricket till att komma igång är att sluta bry mig om jag spelar över. Visst, jag kommer antagligen inte leverera ett subtil och trovärdigt personlighets porträtt eller så men ingen bryr sig om det. Det är helt ok att vara comic relife också, någon måste vara det. Men du behöver inte vara rolig, spelar ni ett skräckspel så spela killen som är skit rädd, spelar ni action spela Arnold och dra one-liners medan du mördar folk (Stick around!) spelar ni fantasy spela den skit bittre magikern.

Spela stort och bigger than life till att börja med och så kommer nyanser och subtilitet med tiden helt enkelt

Jag gillar också att svara på personlighets quiz och välja favorit sånger in-character precis innan spel sessionen, det får mig att sätta mig in i karaktärerna och veta hur de kommer reagera så att jag kan reagera snabbare när jag väll spelare.

 

[ripperdoc]

Vi diskuterade detta efter den årliga spelvecka vi just haft. Vi konstaterade att i stort sett alla ville se mer gestaltning, både av SLPer och RPer, men att ingen gjort det. Anledningen är enkel - minsta motståndets lag. Det är alltid enklare att bara bara säga vad en SLP/RP gör, eller agera ut dem med standardröster (brukar normalt vara "barsk man", "gammal man", "ung kvinna" - oavsett SLPens djup).

Vi kom fram till ett antal saker som ska implementeras till nästa spelvecka:

- Först: att alla kommer överens om att gestaltning är viktigt. Det ska inte ske av sig självt, folk ska göra ett medvetet försök. (självklart kan de som inte vill eller orkar alltid välja att skippa utan att få kritik!)

- Att alla roller ges en tydlig "gestalt-beskrivning" innan spel, och att den repeteras (e.g. att man diskuterar och påminner om den både före och mellan spelmöten). Ett exempel: vi använder alltid bilder till SLP/RPer och det är uppskattat, men om man inte ser dem då och då tenderar man att glömma bort hur de såg ut. Så vi fann det bra att visa bilderna vartannat spelmöte innan vi började. På samma sätt borde vi påminna varandra om vilken gestalt alla har. En gestaltbeskrivning inbegriper rimligen: röstläge, tics (e.g. särskilda beteenden), ordval (ex. citat eller favoritord), kroppshållning. Dessa är svåra att komma på ur tomma intet så det är bra att utgå från listor och välja.

- Ett sätt att öva upp och få framförallt spelare att tänka på sin gestaltning är att i kampanjen avsiktligt ge dem flera roller, ex. gästroller i andra RPers scener, eller att kampanjen växlar mellan olika RP-grupper. Detta föreslogs iaf av våra spelare som ett sätt att påminna alla om vem de gestaltar.

- Det finns förstås en massa "teaterövningar" att göra för att värma upp, och här finns nog andra på forumet med mer expertis (typ Simon ). Men, och nu gissar jag, många spelgrupper som är lite mer traditionellt lagda kan nog känna att det blir lite för krävande att köra sådana innan spel. Men om någon hittar enkla, korta övningar som ändå hjälper så vore jag mycket glad att pröva!

- Som SL har jag inför vissa kampanjer aktivt övat in "gestalter". Jag försöker tänka ut en viss gestalt, och övar på den inför kamera, och sedan angett för mina SLPer vilka gestalter de har. Detta är väldigt användbart - det är jättesvårt att växla mellan många gestalter tydligt om man inte övat på dem.

För att exemplifiera så ska jag här kasta mig ut på djupt självutlämnande vatten och dela med mig av en sådan video. Ni får även ett exempel på hur det ser ut med uppenbar brist på skådespelarförmåga, totalt överspelande (som jag iofs tror är nödvändigt för att det ska funka i rollspel) och helt improviserat manus

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/h793igAHpmg"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/h793igAHpmg" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

 

[RasmusL]

Uppvärmning: +1!

Uppvärmning är grymt och lätt att utföra. Googla upp den fluency play polaris-grejen så ger de en bunt förslag du kan googla vidare på!

 

[RasmusL]

...och testa spela ett spel där ni står upp "på scen" och agerar ut era handlingar. Detta kan göras med de flesta spel men funkar IMO best i the Daughters of Verona!

Motståndet mot att testa dylikt, IMO ofta grundat i normer kring vad som "larvigt" i samhället samt könsroller, kan vara svårt att övervinna men tryck på det, påpeka att det är en viktig erfarenhet som berikar spelet, att ni är vuxna människor som kan göra detta utan att håna varandra.

 

[solvebring]

Uppvärmning: +1!

Uppvärmning är grymt och lätt att utföra. Googla upp den fluency play polaris-grejen så ger de en bunt förslag du kan googla vidare på!

Fluency play är en relativt ny term för mig. Handlar inte det om att anamma spel nivåvis, eller vad man ska säga?

 

[RasmusL]

Det gör det, men ett gäng bra uppvärmningar tas upp i den fluency play grejen på Polaris. Fluency play har nog ingen större effekt på utagerandet.

 

[solvebring]

Jättemycket bra funderingar här och fetcred för att du vågar göra en video som sådan. Jag låter mig kort sagt imponeras av det modet.

/solvebring som också tror på överspel i rollspel – det är liksom inte skådespelets kvalitet det kommer an på utan skådespelets entusiasm ...

 

[ripperdoc]

Motståndet mot att testa dylikt, IMO ofta grundat i normer kring vad som "larvigt" i samhället samt könsroller, kan vara svårt att övervinna men tryck på det, påpeka att det är en viktig erfarenhet som berikar spelet, att ni är vuxna människor som kan göra detta utan att håna varandra.

Tja, det kan också vara det faktum att man är där för att spela ett spel eller köra en story och tycker att för mycket "övningar" innan förtar från vad man försöker göra eller är ett sidospår. Det räcker med att en i gruppen tycker så för att det ska bli konstigt.

 

[Nässe]

Mod, tycker jag är underskattat. Att sätta sig vid spelbordet och bestämma sig för att släppa spärrarna, våga känna efter, våga försöka vara en riktig människa, tillåta tvivel och osäkerhet i sin roll, tillåta sig känna saker. Om man på det sättet vågar gå inåt så blir det bra gestaltning av sig självt. Man kommer automatiskt anpassa tonfall och ansiktsuttryck- eftersom ens reaktioner blir äkta.

Om man går utåt istället så blir det, i min smak, för mycket skrik och gap och stora gester som är underhållande som ett uppträde men som inte ger känslan av att vi möter en levande person nu framför oss. Av den anledningen tror jag inte jättemycket på ansträngningen att "spela ut" eller göra högljudda övningar innan spel. Ge er istället utrymme att känna efter inåt och tillåt personerna och handlingen att komma åt er. Dagens pretto-tips!!

 

[Xyas]

Mod, tycker jag är underskattat. Att sätta sig vid spelbordet och bestämma sig för att släppa spärrarna, våga känna efter, våga försöka vara en riktig människa, tillåta tvivel och osäkerhet i sin roll, tillåta sig känna saker. Om man på det sättet vågar gå inåt så blir det bra gestaltning av sig självt. Man kommer automatiskt anpassa tonfall och ansiktsuttryck- eftersom ens reaktioner blir äkta.

Om man går utåt istället så blir det, i min smak, för mycket skrik och gap och stora gester som är underhållande som ett uppträde men som inte ger känslan av att vi möter en levande person nu framför oss. Av den anledningen tror jag inte jättemycket på ansträngningen att "spela ut" eller göra högljudda övningar innan spel. Ge er istället utrymme att känna efter inåt och tillåt personerna och handlingen att komma åt er. Dagens pretto-tips!!

Skitbra sagt! +1