Session #0—2007-05-08—Character Creation & Achievements
Efter lite drygt två månaders rollspelsuppehåll orsakat av folk som varit sjuka och annat strul så var det alltså äntligen dags igen. Istället för att enväldigt pusha på nånting—jag har för mycket lösa idéer för att själv lyckas välja bland dem istället—anlände jag med ett halvdussin spel / kampanjidéer som vi sedan fick sortera mellan.
Efter mycket om och men och velivel satt vi efter lite uteslutningsmetod till slut och vägde mellan två så extremt olika spel som Hero's Banner och Agon; som rubrikläsaren kan gissa sig till föll valet i slutändan på Agon.
Agon (av John "när kommer Stranger Things?" Harper) är ett spel om hjältar i mytologisk grekisk miljö (Illiaden/Odysseen, Jason och Argonauterna, etc) som strävar att uträtta gudagivna quests samtidigt som de tävlar sinsemellan om "bragging rights" och vilken hjälte som kan bygga den största legenden kring sig; mekaniskt är det högeligen taktiskt upplagd och fokuserat kring resurshantering.
Hade en kampanjpitch som såg ut såhär:
Hundra av Hellas mest lovande hjältar reste iväg mot ett främmande krig. De var unga. De trodde de skulle vinna ära och rikedom. De trodde att ödet och gudarna var på deras sida.
De trodde fel. Gudarna log inte mot deras krig, och när det långdragna kriget slutat i förlust och flykt låg en förbannelse över hjältarnas huvud; de kunde aldrig mer återvända till sitt älskade Hellas.
Hjältarna reser nu runt i spridda grupper i mytiska fjärran länder. Allt som återstår dem är att försöka sprida sin ära och legend—även om de själva aldrig återvänder, kan kanske ryktet om deras dåd nå familjen och gottgöra deras skam—och återvinna de nyckfulla gudarnas favör inför livet efter detta innan Ödet kommer ikapp dem.
Rollpersoner byggdes och vi satt till slut med:
<ul type="square">[*]Den list-ögde Keos, Cisses son; en klurig och kunnig filur beväpnad med spjut, tillbedjare av Athena.
[*]Den stark-lemmade Priam, Meros son; ett fullt rustat styrkemonster med två svärd, tillbedjare av Ares.
[*]Den fjärr-synte Arcas, Heirons son; smidig jägare och bågskytt, tillbedjare av Artemis.[/list]
Nästa steg i Agon är "Achievements"; en fas där spelarna ställer utmaningar till varandra som tar form av flashbacks, och där vinnaren blir skyldig förloraren en "oath" (dessa eder är en viktig del av spelresurserna vad gäller tävlingsmomentet och kan användas för att utkräva hjälp).
Jag kommer inte ihåg exakt vad alla var, men som exempel:
Arcas utmanar Keos på Aim (bågskytte). Under intagandet av en fientlig borg under kriget ser de två hjältarna på avstånd hur den lede fi är på väg att välta en kittel kokande olja över deras kompatrioter; medan den ovane Keos fumlar med sin båge sätter Keos säkert ett skott i ögat på kittelvältaren och dagen är räddad.
Priam utmanar Arcas på Might (styrka/fysik). Samma borg; de två hjältarna kämpar förgäves med att få upp bryggan över vallgraven innan det är försent. Till slut lyckas Priam med en kraftansträngning slita loss den och hans bälgande muskler avtecknar sig mot bakgrunden inför imponerade åskådare när bryggan öppnas...
Även en såpass simpel prologfas som denna fick spelarna att komma i stämning och glatt beskriva sina stordåd, så tummen upp för det momentet.
Nu hade jag tyvärr inget förberett (fick regelboken på posten dagen innan) men vi körde på en exempelstrid (mot vildsvinet bland NPC-exemplen) för att smaka på stridssystemet och hur det funkar. Här märktes det förstås att det tog ett tag att börja förstå finesserna i systemet och blev inte bättre att jag inte riktigt var 100% inpluggad på reglerna, inte heller hjälpte det att jag inte haft några tärningar med mig (spelet vinner definitivt på att varje spelare har ett par tärningar av varje sort så man kan ha sina pölar utlagda mellan rundorna och slipper plocka om kombinationerna varje gång, slå om etc).
Lite skoj blev det ändå och systemet har definivt sina poänger—gissningsvis än mer så när det faktiskt kommer in lite berättelse, färg och sammanhang kring det hela, divine favor slungas runt och eder utbyts—samtidigt är det onekligen också ett lite små-crunchigt system som kan bli lite förvirrat med de olika valen, blandade tärningstyper och så vidare. Framtiden får utvisa om/hur det faller i smaken.
Främsta potentiella problemet jag ser framför mig är risken att slappa med beskrivningar osv så det faller till platt taktik och problemlösning—för det är helt klart ett gamistiskt system—men det ska nog ordna sig. Däremot förväntas förstås ingen djup story eller komplext karaktärsspel... Action, spänning, hjältedåd, skryt, mandom, mod och morske men!
(Och nu när jag har prokrastinerat länge nog med att skriva ihop det här istället för att göra något konstruktivt är det väl dags att brainstorma inför nästa veckas äventyr...)
Som fotnot: Kampanjsida finnes.
Efter lite drygt två månaders rollspelsuppehåll orsakat av folk som varit sjuka och annat strul så var det alltså äntligen dags igen. Istället för att enväldigt pusha på nånting—jag har för mycket lösa idéer för att själv lyckas välja bland dem istället—anlände jag med ett halvdussin spel / kampanjidéer som vi sedan fick sortera mellan.
Efter mycket om och men och velivel satt vi efter lite uteslutningsmetod till slut och vägde mellan två så extremt olika spel som Hero's Banner och Agon; som rubrikläsaren kan gissa sig till föll valet i slutändan på Agon.
Agon (av John "när kommer Stranger Things?" Harper) är ett spel om hjältar i mytologisk grekisk miljö (Illiaden/Odysseen, Jason och Argonauterna, etc) som strävar att uträtta gudagivna quests samtidigt som de tävlar sinsemellan om "bragging rights" och vilken hjälte som kan bygga den största legenden kring sig; mekaniskt är det högeligen taktiskt upplagd och fokuserat kring resurshantering.
Hade en kampanjpitch som såg ut såhär:
Hundra av Hellas mest lovande hjältar reste iväg mot ett främmande krig. De var unga. De trodde de skulle vinna ära och rikedom. De trodde att ödet och gudarna var på deras sida.
De trodde fel. Gudarna log inte mot deras krig, och när det långdragna kriget slutat i förlust och flykt låg en förbannelse över hjältarnas huvud; de kunde aldrig mer återvända till sitt älskade Hellas.
Hjältarna reser nu runt i spridda grupper i mytiska fjärran länder. Allt som återstår dem är att försöka sprida sin ära och legend—även om de själva aldrig återvänder, kan kanske ryktet om deras dåd nå familjen och gottgöra deras skam—och återvinna de nyckfulla gudarnas favör inför livet efter detta innan Ödet kommer ikapp dem.
Rollpersoner byggdes och vi satt till slut med:
<ul type="square">[*]Den list-ögde Keos, Cisses son; en klurig och kunnig filur beväpnad med spjut, tillbedjare av Athena.
[*]Den stark-lemmade Priam, Meros son; ett fullt rustat styrkemonster med två svärd, tillbedjare av Ares.
[*]Den fjärr-synte Arcas, Heirons son; smidig jägare och bågskytt, tillbedjare av Artemis.[/list]
Nästa steg i Agon är "Achievements"; en fas där spelarna ställer utmaningar till varandra som tar form av flashbacks, och där vinnaren blir skyldig förloraren en "oath" (dessa eder är en viktig del av spelresurserna vad gäller tävlingsmomentet och kan användas för att utkräva hjälp).
Jag kommer inte ihåg exakt vad alla var, men som exempel:
Arcas utmanar Keos på Aim (bågskytte). Under intagandet av en fientlig borg under kriget ser de två hjältarna på avstånd hur den lede fi är på väg att välta en kittel kokande olja över deras kompatrioter; medan den ovane Keos fumlar med sin båge sätter Keos säkert ett skott i ögat på kittelvältaren och dagen är räddad.
Priam utmanar Arcas på Might (styrka/fysik). Samma borg; de två hjältarna kämpar förgäves med att få upp bryggan över vallgraven innan det är försent. Till slut lyckas Priam med en kraftansträngning slita loss den och hans bälgande muskler avtecknar sig mot bakgrunden inför imponerade åskådare när bryggan öppnas...
Även en såpass simpel prologfas som denna fick spelarna att komma i stämning och glatt beskriva sina stordåd, så tummen upp för det momentet.
Nu hade jag tyvärr inget förberett (fick regelboken på posten dagen innan) men vi körde på en exempelstrid (mot vildsvinet bland NPC-exemplen) för att smaka på stridssystemet och hur det funkar. Här märktes det förstås att det tog ett tag att börja förstå finesserna i systemet och blev inte bättre att jag inte riktigt var 100% inpluggad på reglerna, inte heller hjälpte det att jag inte haft några tärningar med mig (spelet vinner definitivt på att varje spelare har ett par tärningar av varje sort så man kan ha sina pölar utlagda mellan rundorna och slipper plocka om kombinationerna varje gång, slå om etc).
Lite skoj blev det ändå och systemet har definivt sina poänger—gissningsvis än mer så när det faktiskt kommer in lite berättelse, färg och sammanhang kring det hela, divine favor slungas runt och eder utbyts—samtidigt är det onekligen också ett lite små-crunchigt system som kan bli lite förvirrat med de olika valen, blandade tärningstyper och så vidare. Framtiden får utvisa om/hur det faller i smaken.
Främsta potentiella problemet jag ser framför mig är risken att slappa med beskrivningar osv så det faller till platt taktik och problemlösning—för det är helt klart ett gamistiskt system—men det ska nog ordna sig. Däremot förväntas förstås ingen djup story eller komplext karaktärsspel... Action, spänning, hjältedåd, skryt, mandom, mod och morske men!
(Och nu när jag har prokrastinerat länge nog med att skriva ihop det här istället för att göra något konstruktivt är det väl dags att brainstorma inför nästa veckas äventyr...)
Som fotnot: Kampanjsida finnes.
Om man nu vill ha det grekiska namnet, alltså.
