Spelledare är ett ömkligt släkte...
...de ger och ger av sin tid, inlevelse och själ, och spelarna blir aldrig riktigt nöjda. Att klaga på en spelledare mitt under mötet är ungefär som att skrika åt en matador att hans mamma är en kossa. Han är som mest sårbar och konstnärlig när han kreerar bakom spelledarskärmen, att angripa honom då, det är rent osportsligt. Det är grymt, det är inhumant, så gör man bara inte.
Låt din stackars talanglöse spelledare få avgå från sin post med lite värdighet. Tala om för honom i enrum varför han stinker och vilka enskilda delar som du retar dig på. I bästa fall kanske han får blodad tand och lär sig av kritiken och blir bättre. I värsta fall har du ju ändå varit ärlig mot honom.
Nå, nu lät det ändå på dig som om han inte var SÅÅÅ dålig ändå? Han var lite fantasilös, bara. Föreslå miljöombyte inför nästa spelomgång. Han blir kanske jätteinspirerad och börjar skissa på aztektempel, alpbyar, regnskogar eller något annat som ni inte är vana vid. Ni kan ju gå ihop och köpa in ett riktigt äventyr tillsammans annars. Eller turas om att spelleda?
Jag tycker iaf att man ska vara lite snäll mot stackars SL. Försök vara lite schysst och ge konstruktiv kritik. Ett sista tips kan vara att skriva äventyr tillsammans med den trista spelledaren. Då lär han sig hur du tänker och hur man kommer på nya saker. Jag hade en trist spelledare en gång, när jag skrev äventyr med honom såg man på honom att han lärde sig en massa av att bara få vara med om det. Liksom "aha, skriver du bara sådär, och sedan kan det hända vad som helst?" eller "Aha, så om de inte löser mördarens gåta får de en ny chans efter thanksgiving?" osv. Nåja, var inte så hård mot SL. Han är snäll.
/Rising
som är en rätt enformig äventyrsskribent också.