Nekromanti Alice - De mörkare åren.

[Baldyr]

jag kunde inte sagt det bättre själv

Jag håller med och faktum är att mina exakta ord efter att jag hörde Risings liknelse var "vilken jävla liknelse"

Däremot håller jag inte med Rising, utan många av mina absolut bästa rollspelserfarenheter kommer från tillfällen då jag som spelledare endast har haft en spelare att koncentrera mig på åt gången. Och det gäller nästan helt utan undantag - speciellt engångsscenarion fungerar bäst med endast en spelare, tycker jag.

/Baldyr, som (uppenbarligen) gillar att runka inför publik

 

[Rising]

Re: jag kunde inte sagt det bättre själv

"Däremot håller jag inte med Rising, utan många av mina absolut bästa rollspelserfarenheter kommer från tillfällen då jag som spelledare endast har haft en spelare att koncentrera mig på åt gången."

Okej, jag gillar att göra det i kortare stunder, (precis som jag tycker det är okej att dra en tarzan lite i förbifarten åt folk man passerar på stan) men i ett helt äventyr?!

Det tycker jag måste vara helt sjukt.

/Rising
som bara skojade med blottarsnacket, förstås. Jag har fånig humor. Stäm mig.

 

[Baldyr]

gygaxiskt missförstånd

Nu pratar vi givetvis om personliga preferenser, men jag betraktar faktiskt hela konceptet med att man nödvändigtvis ska ha en hel spelgrupp ("äventyrargäng") som någon form av tidigt missförstånd. Alltså att D&D ursprungligen marknadsfördes som ett sällskapsspel, eller rent av ett familjespel. Alltså måste hela familjen kunna spela.

Givetvis inser jag dock att rollspel för många just är en gruppaktivitet (med betoning på "grupp"), men jag råkar alltså inte dela den preferensen. Så visst, låt Gygax gruppspela i fred på ålderdomshemmet (eller var han numera håller hus), men jag tänker inte heller ta några hänsyn till vad han har att säga om saken.

/Baldyr

 

[Sodivra]

Ett mer meningsfullt inlägg..

Okej, ifall jag nu ska använda krafterna Starkt sinne - Självsäkerhet, bestämdhet, viljestyrka och Öppet sinne - Flexibilitet, sårbarhet, insikt..

Då kan ju katten symbolisera det starka sinnet - Självsäker, djärv, obstinat - och kaninen det öppna sinnet - Rädd men hoppas lära sig själv och Alice, lite nyfiken.

Iofs så är väl katten rätt nyfiken och smart den med, men ändå. Kan funka intressant med denna uppdelning som ett tema i hela scenariot.

 

[Rising]

Maximal Kvantitet = Optimal Kvalitet

Jag tycker följande: En berättelse upplevs optimalt om man är så många personer som berättelseformen överhuvudtaget tillåter, innan man når en övre smärtgräns.

Alltså: Läser man en bok vill man inte att någon ska läsa över ens axel, så böcker upplevs bäst om man läser dem alldeles själv.

Tittar man på en film hemma så kan det få plats ett helt kompisgäng i rummet utan att någon får sikten skymd, därför skall man titta på film hemma tillsammans med polarna.

På bio får det plats med massor av människor, och jag tycker upplevelsen blir bättre om vi är riktigt många i salongen.

När jag som spelledare pratar så kan ungefär fyra-fem personer lyssna på vad jag säger, och det är ungefär så många som jag kan hålla reda på samtidigt. Därför skall det vara fyra-fem personer som spelar, och inte en enda person.

Går jag på fotboll så ska hela arenan vara full och det ska vara tokröj i klacken. Jag vill inte sitta själv och säga "heja bajen!" utan att någon hör.

Så högt upp mot smärtgränsen som möjligt. Det är mitt motto.

Gygax kan hoppa och skita.

/Rising

 

[Sodivra]

Oh

Tack Baldyr, du återgav mig tron på singelrollspelet..
Vad är din erfarenhet av karaktärsutveckling i singelrollspel då? Det är ju det som är största delen av scenariot i det här fallet, funkar det när man inte har några andra rollpersoner att studsa emot?

 

[Baldyr]

olika syn på mediet?

Jag tror helt enkelt att vi har delvis olika syn på rollspel som medium, som vanligt. För mig är det helt enkelt inte primärt en gruppaktivitet, utan ju färre spelare ju bättre spel. Men det får stå för mig.

Sedan kollar jag inte på fotboll, liksom jag trodde att attraktionen med att se film på bio inte var att man andas samma luft som andra medmänniskor, utan snarare storleken på skärmen samt kvaliteten på ljudet. (Jag har ingen hemmabio, om man säger så.) Fast på musikkonsert är jag gärna i sällskap med något tiotusental medfans, men den upplevelsen har föga likhet med rollspelsmediet, tycker jag.

Rollspel som ren underhållning har jag överhuvudtaget aldrig fattat. Rollspel är... rollspel. Fast då tycker jag inte heller att själva spelandet är det primära med rollspelshobbyn. (Att ge ut ett fansin om rollspel kan exempelvis vara minst lika kreativt och roligt, men det kan inte heller kallas underhållande.)

/Baldyr

 

[Baldyr]

utveckling

Menar du rollfigursförbättring eller utveckling av rollfigurens karaktär (karaktärens karaktär, så att säga)?

Jag ser oavsett inte problemet, men frågan är hur viktigt det är. Sådant brukar liksom lösa sig självt - såvida man inte låser in sig in en massa onödiga regler.

Fast sedan förstår jag inte heller varför man nödvändigtvis skulle vilja spela äventyr/scenarion. Det finns egentligen bara två anledningar att spela äventyr (strukturerade med en början, en handling och ett slut). Nämligen att man 1. är lat eller saknar uppslag för spelmötet, eller att man 2. råkar har skrivit ett äventyr som man hemskt gärna vill spelleda (vilket alltså blir ett självändamål). I övrigt tror jag nog att rollspelsmediet passar bäst för kampanjspel utan en sådan konstgjord struktur. Då handlar nog också spelet mer om personlig utveckling än om att dela up belöningar i form av erfarenhetspoäng eller liknande.

/Baldyr

 

[Rising]

Re: olika syn på mediet?

"liksom jag trodde att attraktionen med att se film på bio inte var att man andas samma luft som andra medmänniskor, utan snarare storleken på skärmen samt kvaliteten på ljudet."

Ojdå, ja, vi är olika. Bio är inte bara "film" för mig, utan hela bio-upplevelsen ska vara där för att jag ska må riktigt bra. Dit hör en stor publik.

Men okej, det här är en smaksak. En viktig faktor som skiljer oss åt tror jag är att jag inte är så förtjust i slump, så jag använder samspelet mellan rollpersonerna som ett element av oberäknerlighet istället.

Många spelare och mycket rollpersonsinteraktion är helt enkelt vad jag använder istället för tärningar, prestationsutmaningar och tabeller.

Å så gillar jag sociala miljöer: Partyn, bröllop, begravningar, sammankomster, högtider, krogar och sånt. Det är helt enkelt min sorts dungeons. Det är där jag hör hemma och det är där jag tycker rollspelsmediet blir som bäst.

Det gör att jag behöver många spelare. Ändrar man dessa faktorer så förstår jag att du kan se saken ur ett helt annat perspektiv.

Inget konstigt med det. Jag ville mest bråka. Men nu står vi och skrotar i Arvidos tråd, och det är ju inte snällt, så nu går jag.

/Riz

 

[Greymourn]

Re: eller inte?

Nu tycker jag att du är negativ... dessutom är låten nåt i stil med tre minuter och lär inte direkt döda någon...
Eller förresten... Dylan verkar ha den inverkan på vissa människor...

Tillägg: Till saken hör att undertecknad brukade låta demon till Alice stå på högsta volym då han inte hade annat för sig på datorn, så jag har verkligen inga aversioner mot musiken ifråga... Är dock av åsikten att Dylan är det sämsta tänkbara att ha som bakgrunds musik till rollspel, fast just ovan nämnda låt kanske skulle gå... om man vill...

 

[Greymourn]

Och dessutom...

Har du ju Tom Waits skiva som gjordes till Robert Wilsons pjäs Alice, som är en blandning av Carolls två böcker samt Wilsons teorier kring den allmänt förkastade tanken att den gode doktorn fått inspirationen till Alice från en grannflicka el dy.l som han hade ett pedofil förhållande till...

Det är en riktigt bra skiva iaf...

Fast kanske lite för "komersiell" för din smak månne???

 

[Sodivra]

Varför?

Karaktärsmässig utvecklig, ja. Personlighet och det.

Varför man nödvändigtvis ska spela äventyr/scenario?
Jaadu, jag har en berättelse, och nu vill jag berätta den.
Visserligen kommer jag låta spelarna vara med och skriva den under spelets gång, men jag grejen är att jag vill göra göra något av den här Alicegrejen, och det fungerar nog inte om man bara säger till spelaren "du är Alice"

Visserligen så kan man tillägga "Och du har problem med underlandet" och så får spelaren hoppa lite hur hon eller han behagar mellan "verklighet" och underland, men då har vi väl kommit lika nära begreppet scenario..

Nä, nu när jag definerat karaktärsutveckling så får du definera scenario.
Är det en kasse förutsättningar som leder till konflikt och äventyr, eller ett manus från början till slut om ungefär vad som kommer hända?

Ifall det är det senare så är det här inte heller ett scenario - Jag ska sätta upp förutsättningarna, och sedan får spelarna/spelaren utforska dom. Viss struktur kommer jag nog ha, förstås, men det är inte en mängd scener i förbestämd följd det är frågan om.

 

[Storuggla]

Re: Varför?

och det fungerar nog inte om man bara säger till spelaren "du är Alice"

Visserligen så kan man tillägga "Och du har problem med underlandet"

Du vet att Troberg kommer att kommentera det där va? ^_-


Storuggla, undrar om Arvid lägger fällor

 

[Sodivra]

Re: Och dessutom...

Va? Vadå allmänt förkastade?
Alice Lidell var ju till och med med på bild på den sista sidan av "Alice's Adventures Underground", föregångaren till "Alice i Underlandet"

Att han hade ett pedofiliförhållande med henne däremot är ju desto mer tveksamt. Han fotograferade henne ofta naken, ja, och det skämdes han över till slut..

Fast kanske lite för "komersiell" för din smak månne???
Min smak, menar du?
Tja. Det är faktiskt viktigare att den är mörk än att den är "Alice", och är den bägge delarna.. Suveränt..

 

[Sodivra]

Re: Varför?

Storuggla, undrar om Arvid lägger fällor

Eh, nä jag är bara så flummig.
Faktum är att jag är för flummig för fällor överhuvudtaget. Jag tänker inte på dom, och hoppar antingen över att lägga dom själv, eller går rakt förbi dom i andras inlägg.. (Har jag fått höra iallafall.. Hmm, det här ska jag nog lägga med som ett attribut i vitulvs världstråd..)

Nu fyller jag ju upp tråden med onödigt blaj iofs, och det är ju lite dåligt (Ifall det påverkar mängden konstruktivt prat har jag ingen aning om), men det är härligt att se inläggen strömma in.. Härnäst kanske jag ska komma dragandes med tolkningar av böckernas symbolik för att få igång diskussionen?

Fast en rätt skön formulering var det när du tog den ur sitt sammanhang.

 

[Greymourn]

Re: Och dessutom...

Fast kanske lite för "komersiell" för din smak månne???
Min smak, menar du?
Tja. Det är faktiskt viktigare att den är mörk än att den är "Alice", och är den bägge delarna.. Suveränt..

Tänkte nog snarare på Chrull som i vart och vartannat inlägg varnar för hans förhållande till suspekt elektronika...
Vad gäller Alice och Herr Waits är det väl inte den mest komersiella musik som finns, men den går iaf. att få tag på i handeln (ex Åhlens) och det är j'vligt bra musik...

Vad det gällde de förkastade teorierna så var det just pedofilbiten jag avsåg... Wilsons pjäs handlar till större del om förhållandet mellan herr Caroll och Alice...

 

[Greymourn]

Re: olika syn på mediet?

Ojdå, ja, vi är olika. Bio är inte bara "film" för mig, utan hela bio-upplevelsen ska vara där för att jag ska må riktigt bra. Dit hör en stor publik.

Då borde väl filmgenre vara avgörande för vilken "medpublik" du vill ha... Ex. Skräckfilmer bör ju göra sig bättre i en stor tom biosalong...

 

[Baldyr]

Re: Varför?

Jag har verkligen inga problem med ditt upplägg och du gör givetvis som du vill. Jag började egentligen följa tråden i och med Risings lustiga liknelse, och inser nu att den här diskussionen är OT.

Jag föreslår hur som helst att du ska koncentrera dig på en enda spelare (såvida inte spelaren ifråga främst spelar rollspel som en ursäkt för att umgås med polarna). Lycka till!

/Baldyr, som diskuterade "singelrollspel" i största allmänhet

 

[Eksem]

Singelspelare och spelledarmakt

Jag fick bara nån fånig idé om att ha jättemånga spelledare och bara en spelare, för att liksom vända på steken. Eller nåt.

 

[Troberg]

Re: Snigelrollspel

Singelrollspel tycker jag är som att runka inför publik. Det är inte tillräckligt mycket samspel för att det ska bli "samlag", och inte heller tillräckligt privat för att man ska kunna ha skönt och experimentera på egen hand.

Även om jag inte skulle uttryckt mig exakt så så håller jag med. Det funkar inte.

Jag vill dessutom kolla så att du inte missförstått. Med singelrollspel så menar du väl inte de tokigheter man som singel hittar på på krogen i desperation?