Nekromanti Alice i Underlandet och upphovsrätt

[krank]

Re: Fråga nummer två

Om vi säger så här - skulle någon uppdatera spelet med samma artwork fast bättre teknisk kvalitet - så skulle jag skaffa det direkt.

Jag har redan skaffat det, och ser egentligen ingen anledning till att avkräva spelet mer grafiskt juffs och blingbling än det har.

Ingen har heller på ett tillfredsställande vis lyckats förklara för mig varför man låter bli att införskaffa ett spel bara för att det saknar dyligt.

 

[ripperdoc]

OT, typ

Jag hade spelet och har spelat igenom det på den tiden det var snyggt. Men snyggt förblir inte snyggt. Är det konstigt att önska sig en uppdatering? Är det ondskefullt?

 

[krank]

Re: OT, typ

Jag hade spelet och har spelat igenom det på den tiden det var snyggt. Men snyggt förblir inte snyggt.

Case in point: UFO - Enemy Unknown är fortfarande skitsnyggt.

Är det konstigt att önska sig en uppdatering? Är det ondskefullt?

Nej, men lite onödigt. Hellre då att de som gjorde Alice sätter sig och gör ett helt nytt spel, med liknande estetik...

 

[Rising]

Re: OT, typ

Nej, men lite onödigt. Hellre då att de som gjorde Alice sätter sig och gör ett helt nytt spel, med liknande estetik...

Personligen hoppas jag att några som begriper någonting om spelbarhet gör denna nya version, eftersom såväl bandesignen, fienderna och allt som kan räknas in i begreppet spelbarhet var öken med spelet.

Men så hatar jag 3D-spel, eftersom det nästan uteslutande är en dimension för mycket. Utmaningen blir något meningslöst i stil med att hålla reda på i vilken vinkel man står riktad och att hålla koll på en vimsig kameraman istället för att faktiskt fokusera på en spelkontroll där man med få men viktiga knapptryckningar avancerar i spelet. Med 3D-spel blir det ofta så att man trycker en djävla massa för att åstadkomma småsaker.

Tacka vet jag Punch Out. Man är automatiskt riktad mot motståndaren, och det räcker med en enda knapptryckning om man vill undvika ett slag. Två om man vill komma tillbaka snabbt för att senare hinna få in några extra smockor i slagkombinationen. Det är vad jag kallar spelmässighet.

Och don't get me started on designen. En av sakerna som gjort Shigeru Miyamoto till en överlägsen designer är att han visste att form måste representera funktion; att ett objekts eller en fiendes utseende måste betyda någonting spelmässigt. I Alice är det mesta av designen däremot bara ytlig, meningslös dekor.

Jag avskyr dekor i spel.

Och det är förresten något man kan säga med hela spelet. Det enda de tagit från Lewis Carrolls historia och byggt vidare på är just dekoren. Det är som Fight Club-spelet; där de tagit karaktärerna från filmen och gjort ett våldsfrossande beat em up-spel. Som om Fight Club skulle handla om vem det var som var bäst på att slåss. Snacka om att totalt missuppfatta historien.

Om walium skulle låta sig influeras av Alice-spelet så skulle jag gråta blod. Något mer intelligensbefriat i speldesignväg vore svårt att föreställa sig.

Men musiken är bra.

/Rising
spelpuritanen

 

[Pom]

AD&D förstås

Det gjordes två äventyr till AD&D 1st edition som byggde på Alice: Dungeonland och Beyond the Magic Mirror. Stämningen passade förvånansvärt bra för gygaxiska dungeons: bisarra monster, egendomliga gåtor och problem, stokastiskt surrealistisk nivådesign. Det blev förstås lite fler strider än hos Caroll.

Mer info här.

 

[walium]

Bra

Nu har vi fått reda på att det finns ett datorspel som handlar om Alice i Underlandet och att det finns delade åsikter som detta spels brister och kvaliteér men behöver vi verkligen diskutera det mer i den här tråden? En allmän diskussion kring datorspel och grafik passar nämligen inte här.

 

[Svarte Faraonen]

Re: AD&D förstås

Problemet med gygaxisk design är att oavsett hur knarkad den blir har inte rollpersonerna del i det -- de förväntas snarare bete sig djupt konservativt, misstro allting och förflytta sig en femfotsruta i taget för att inte bli djupt och evigt fuckade av någon arbiträr fälla. Den skaparglädje och underlighet som finns blir nästan enbart en fiende, mycket sällan något som är roligt för rollpersonerna.

 

[walium]

Re: AD&D förstås

"Den skaparglädje och underlighet som finns blir nästan enbart en fiende, mycket sällan något som är roligt för rollpersonerna."

Jag håller i stort sett med din analys, med tillägget att någonting kan vara roligt för spelarna även om det inte är roligt för deras rollpersoner.

Jag skulle dock eftersträva större spelardelaktighet än vad som är vanligt i AD&D i ett eget Alice i Underlandet-spel. Om det nu alls är möjligt att skapa ett sådant.

 

[Svarte Faraonen]

Re: AD&D förstås

"Jag håller i stort sett med din analys, med tillägget att någonting kan vara roligt för spelarna även om det inte är roligt för deras rollpersoner."

Att hasa fram och undersöka varje golvyta framför mig är inte vad jag ser som roligt som spelare. Uppenbarligen finns det folk som tycker annorlunda.

 

[Nightowl]

...jag säger bara... [ANT]

Tomb of Horrors? Senaste DanCon? Wtf?

Erik

 

[walium]

Re: AD&D förstås

"Att hasa fram och undersöka varje golvyta framför mig är inte vad jag ser som roligt som spelare. Uppenbarligen finns det folk som tycker annorlunda."

Tja, för många är säkert detta synonymt med rollspel. Även Svavelvinter-kampanjen, som jag tycker är full av coola ideér, har mängder av fällor och listigt konstruerade situationer som enbart är skapade för att lura rollpersonerna och spelarna. För att inte tala om en modul som "Grymkäfts fällor". Även om det var vanligare förr med en mer antagonistisk inställning mellan spelare och spelledare så har vi ännu inte kommit så långt att den har försvunnit.

Men nu är vi väldigt OT. Fy på oss.

Finns det några andra spel där man utnyttjat Alice i Underlandet-teman? I äventyr, moduler eller spelvärld? Jag vet ju att man har snott åt sig vorpalsvärd och Jabberwockies men de fångar inte särskilt mycket av den galna miljön eller stämningen direkt.