Nekromanti Alignment som sann natur

[God45]

Jag har sett en märklig blandning av filmer den senaste tiden, Fox and the Hound, Doom, The Great Mouse Detective och Fried green tomatoes. De här filmerna verkar till en början inte ha så mycket gemensamt men de innehåller alla en central tematik. Människor är något och oavsett hur hårt de försöker att inte vara det kommer deras sanna natur till sist visa sig. Det här gav mig en ide rörande alignment, säg att alignment är din karaktärs sanna natur, vad som kommer krypa fram och visa sig vara sant oavsett hur hårt karaktären kämpar mot det. Skulle inte det kunna leda till intressant rollspelande? Du kan ha någon vars natur är Chaotic Evil men som uppfostrats till att vara en god person och verkligen försöker och ha en riktigt sorglig historia eller så kan du ha maskrosbarn som blir Lawful Good trots sina omständigheter.

Här kommer också religion in, Detect alignment avslöjar din sanna natur. Är du bekväm med att veta vad den är? Eller skulle du undvika att veta? Samtidigt gör det här Detect alignemnt mycket svårare att rättfärdiga handlingar med. Visst, killens sanna natur är ond men han har inte gjort något dåligt och försöker kämpa mot sin natur.

Vad tror ni?

 

[anth]

Jag tycker inte om.
För mig låter det precis som dålig rälsning.

 

[God45]

Jag tycker inte om.
För mig låter det precis som dålig rälsning.

Men det ligger helt på spelaren. De väljer alignement och hur de spear sitt förhållande till det. Det finns ingen rälsning här om man inte väljer att lägga till det och varför skulle man göra det?

 

[anth]

Men det ligger helt på spelaren. De väljer alignement och hur de spear sitt förhållande till det. Det finns ingen rälsning här om man inte väljer att lägga till det och varför skulle man göra det?

Eh, jo?

För mig är alignment något som definieras av hur spelaren spelar sin rollperson och inte tvärt om.

Som exempel spelade en person som jag känner en rollperson från level 1 till 20. Denna rollperson hade under denna tid 8 olika alignments.

 

[Paal]

Är inte det detsamma som att inte ha någon alignment? Om man byter ut den när den inte passar längre, vad fyller den då för syfte? Inte för att det är dåligt, jag har aldrig riktigt förtjusats av alignments annat än som grova riktlinjer för rollspelande och de kan man ha ändå.

Möjligtvis om man knöt alignment till hur man uppfattar andra i världen, är du CG uppfattar du andra CG som trevliga, sympatiska snubbar medan samma CG NPC beskrivs som förvirrad och dryg för en LE PC?

 

[anth]

Är inte det detsamma som att inte ha någon alignment? Om man byter ut den när den inte passar längre, vad fyller den då för syfte?

Nja.
Detta utspelade sig för väldigt länge sedan, när man spelade ADnD. Att ta sig från level 1 till 20 tog flera år och då pratar vi om att man fortfarande gick i grundskolan och kunde spela upp till 20 timmar i veckan.
Det var alltså en väldigt lång karriär som innehöll flera livsavgörande händelser. Alignmentet byttes alltså just när det passade och inte tvärt om.

 

[chrull]

Eh, jo?

För mig är alignment något som definieras av hur spelaren spelar sin rollperson och inte tvärt om.

Som exempel spelade en person som jag känner en rollperson från level 1 till 20. Denna rollperson hade under denna tid 8 olika alignments.

Förstår fortfarande inte vad det har med rälsning att göra?


God45: Gjorde inte Vampire lite av det här med Nature och Demeanor? Eller minns jag de koncepten helt fel?
Dvs man har en rollperson som "är" Evil och självisk till sin natur men försöker verkligen att vara Chaotic Good och själuppoffrande. Därför så skänker han pengar till fattiga (men bara när han har råd) och samlar billiga martyrpoäng, berättar ofta om de där två sakerna han gjort som ledde till en sämre situation för sig själv men bättre för de svaga (men egentligen gjorde han sakerna av en annan anledning) eller liknande. När det väl kommer till kritan och han får ett skarpt läge där han kan välja mellan att rädda tre små barn men riskera att stryka med själv eller bara fly och klara sig så kommer han nog välja det senare?

Är det typ så du menar?

 

[God45]

Förstår fortfarande inte vad det har med rälsning att göra?


God45: Gjorde inte Vampire lite av det här med Nature och Demeanor? Eller minns jag de koncepten helt fel?
Dvs man har en rollperson som "är" Evil och självisk till sin natur men försöker verkligen att vara Chaotic Good och själuppoffrande. Därför så skänker han pengar till fattiga (men bara när han har råd) och samlar billiga martyrpoäng, berättar ofta om de där två sakerna han gjort som ledde till en sämre situation för sig själv men bättre för de svaga (men egentligen gjorde han sakerna av en annan anledning) eller liknande. När det väl kommer till kritan och han får ett skarpt läge där han kan välja mellan att rädda tre små barn men riskera att stryka med själv eller bara fly och klara sig så kommer han nog välja det senare?

Är det typ så du menar?

Det är faktiskt exakt vad jag menar! Med tanke på hur mycket vampire jag spelat borde jag ha gjort den kopplingen själv men det gjorde jag inte.

 

[chrull]

Det är faktiskt exakt vad jag menar! Med tanke på hur mycket vampire jag spelat borde jag ha gjort den kopplingen själv men det gjorde jag inte.

I så fall så gillar jag det! Det kan vara lite unga Batman som försöker kontrollera sig själv för att inte en gång för alla ta hand om problemet Jokern, det kan vara Druiden egentligen helst skulle vilja föra korståg mot alla som någonsin huggit ner ett träd, det kan vara paladinen som inte alls är Lawful good och ägnar mycket tid åt meditation, lugnande droger och liknande för att inte tappa kontrollen.

Så jag skulle nog köra som så att varja person kan ha två alignments, ett TRUE, som visar vem de verkligen är, och ett annat, som visar vem de försöker vara eller försöker verka vara. Om det är att de försöker vara det för sig själva (som den giriga handelsmannen som faktiskt VILL vara en altruist och god människa men egentligen är ett själviskt och girigt as) eller försöker verka vara det för andra (som paladinen som försöker vara så lawful som möjligt för att inte bli utsparkad ur ordern.

 

[Xyas]

Jag ar inget fan av alignment, och har alltid helt ignorerat det nar jag spelat spel dar det forekommer, men det har var ju faktiskt en valdigt cool take pa det. En deterministisk varld dar vilka stjarntecken du fodds under (eller natt sant) avgor vem du ar pa ett fundamentalt plan. Du kan forneka din natur, men det kommer vara ett upp-hill battle i hela ditt liv.

An mer sa om ens sanna alignment inte ar jattehart kopplat till etnisk bakgrund. Orcher har en svag viktning mot att fodas lawful evil, och darfor uppfostras de alla sa av tradition och havd. Men naranog halva befolkningen har en helt annan alignment egentligen. Vilket emo-spel det skulle ha potential att bli, pa ett bra satt!

 

[God45]

I så fall så gillar jag det! Det kan vara lite unga Batman som försöker kontrollera sig själv för att inte en gång för alla ta hand om problemet Jokern, det kan vara Druiden egentligen helst skulle vilja föra korståg mot alla som någonsin huggit ner ett träd, det kan vara paladinen som inte alls är Lawful good och ägnar mycket tid åt meditation, lugnande droger och liknande för att inte tappa kontrollen.

Så jag skulle nog köra som så att varja person kan ha två alignments, ett TRUE, som visar vem de verkligen är, och ett annat, som visar vem de försöker vara eller försöker verka vara. Om det är att de försöker vara det för sig själva (som den giriga handelsmannen som faktiskt VILL vara en altruist och god människa men egentligen är ett själviskt och girigt as) eller försöker verka vara det för andra (som paladinen som försöker vara så lawful som möjligt för att inte bli utsparkad ur ordern.

Jag älskar dubbel alignment idéen! Den träffar kärnan av att jag vill komma åt helt perfekt. Man kan ha Lancelot paladinen som egentligen är Chaotic evil men kämpar för att vara lawful good och Galahad som är Lawful good rakt igenom och inte kämpar med att göra det rätta.

 

[chrull]

Jag älskar dubbel alignment idéen! Den träffar kärnan av att jag vill komma åt helt perfekt. Man kan ha Lancelot paladinen som egentligen är Chaotic evil men kämpar för att vara lawful good och Galahad som är Lawful good rakt igenom och inte kämpar med att göra det rätta.

Jo. Sen tycker jag att det är viktigt att då bestämma hur vissa saker funkar. Detect Evil kan knappast vara At Will för någon klass (och borde nog inte gå att kasta "i smyg" heller) om den ska upptäcka det sanna alignmentet. Om klasser har alignment-restriktioner så måste dessa funka med hur man faktiskt beter sig, inte hur man tänker (Dvs paladinens gud är mer intresserad av paladinens handlingar, inte hennes tankar).

Det kanske finns några andra sådana saker som behövs redas ut i förväg?

 

[Cybot]

Jo. Sen tycker jag att det är viktigt att då bestämma hur vissa saker funkar. Detect Evil kan knappast vara At Will för någon klass (och borde nog inte gå att kasta "i smyg" heller) om den ska upptäcka det sanna alignmentet. Om klasser har alignment-restriktioner så måste dessa funka med hur man faktiskt beter sig, inte hur man tänker (Dvs paladinens gud är mer intresserad av paladinens handlingar, inte hennes tankar).

Det kanske finns några andra sådana saker som behövs redas ut i förväg?

Fast det beror väl på guden i fråga?

Om vi har Twit, the God of Noble Birthright, så bryr han sig inte alls om vad deras Demeanor är, utan väljer exklusivt efter Nature. Goody-two-shoes, Goddess of Redemption and Good deeds, väljer väl snarare efter Demeanor.

 

[chrull]

Fast det beror väl på guden i fråga?

Om vi har Twit, the God of Noble Birthright, så bryr han sig inte alls om vad deras Demeanor är, utan väljer exklusivt efter Nature. Goody-two-shoes, Goddess of Redemption and Good deeds, väljer väl snarare efter Demeanor.

Precis, och just det här behöver ju vara glasklart innan man börjar spela

 

[God45]

Jag hade haft kvar detect alignment/evil som de är förutom att de visar sann natur och inte demeanor. För det leder till mer delikat drama om du vet att någon du litar på och tycker om är rutten innerst inne

 

[Tre solar]

Jag tycker det låter som en bra idé, eftersom det kan göra spelet mer nyanserat. Min åsikt är dock skruvad av att jag starkt ogillar alignments, så allt som gör dem mindre tvingande är i mina ögon bra.

Som ett sidospår upplever jag att det funkar ungefär som du skriver - fast med mindre dramatisk effekt - i Flame Princess, där ens alignment snarare avgör vad som kommer hända med en efter domedagen än hur man agerar här och nu.

 

[krank]

Jag tycker att det nog är det enda perspektiv på alignment som fått mig det minsta sugen på att använda skiten. Annars har det ju mest slagit mig som ett klumpigt och ganska dåligt verktyg för att mäta något jag ändå har svårt att se objektivt.

Men som öde/profetia, i en fantasyvärld... Absolut. Det kan funka. Om det görs rätt.

Jag har ju en massa fördomar om att alignments annars tenderar att leda till att folk som spelar med dem låter sina rollpersoner agera tvådimensionellt och kortsiktigt i enlighet med dem för att inte typ råka byta alignment till något som gör att man inte kan använda sitt vapen längre... Men jag är säker på att det bara är resultatet av förvrängda skräckhistorier i femte hand av folk som spelat AD&D felaktigt eller så.

 

[Staffan]

Är inte det detsamma som att inte ha någon alignment? Om man byter ut den när den inte passar längre, vad fyller den då för syfte? Inte för att det är dåligt, jag har aldrig riktigt förtjusats av alignments annat än som grova riktlinjer för rollspelande och de kan man ha ändå.

Jag föredrar att ha alignment, i alla fall på den dödliga skalan, som konsekvens snarare än orsak. Med andra ord: du hjälper inte gamla tanter över gatan och ger pengar till fattiga för att du är en god person, utan du är en god person för att du hjälper gamla tanter över gatan och för att du ger pengar till fattiga.