Varför? Mina personliga tankar...
Jag kom först i kontakt med Gemini under LinCon 98. Jag fick då en folder innehållande en liten tjuvtitt på världen och layouten. Jag kan säga att jag blev frälst, det var asgrymma bilder och världen lät väldigt häftig. Så jag gick till min lokala bokhandlare och begärde att de tog hem rollspelet när det kom.
Några månader och otaliga besök hos bokhandeln, senare hade jag rollspelet i min hand. Försiktigt öppnade jag boken och plöjde igenom sida efter sida. Efteråt satt jag där, splittrad, dels var det en häftig värld, den var grymt beskriven och väldetaljerad dessutom så var bilderna i boken något av det grymmaste jag sett. Men det var också ett sjaskigt spelsystem och världen var väldigt begränsad.
Varför tycker jag då att världen var begränsad? Jo, på något sätt så känns det som om spelmakarna skapat denna värld för en typ av äventyr. Visst jag tycker filmen name of the rose är bra men att ha en värld inriktad på denna typ av äventyr blir väldigt beige och långtråkig. Om man dessutom tittar på äventyren CELL gett ut gratis på sin hemsida så är säkert hälften av äventyren centrerade kring ett på något sätt korrumperat kloster.
Systemet är kanske det som jag suttit och kliat mig i huvudet över mest, det känns på något sätt ogeomtänkt och otestat. Många saker i systemet känns som om det plockats ur andra rollspel och sedan slängts ihop och rörts om. Ta t.ex. Natur systemet, ett jäkligt bra initiativ som uppmanar till rollspel men om man jämför det med mental balans från KULT så känns det blekt. Jag tycker att man kunde plocka mer ifrån KULT t.ex. fördelar / nackdelar som påverkar balansen, kanske lite mer beskrivet vad som händer mentalt / fysiskt med en människa som har -20 i Natur; hans hy kanske börjar gulna, lemmar bli seniga och ögonen insjunkna och matta.
Dessutom så känns raserna i spelet överflödiga (alver / dvärgar) jag hade nog hellre sett att spelet utspelade sig i en mörk version av våran medeltid med inkvisitionen o.s.v. förutom dessa två inslag känns rollspelet väldigt mycket som just en world of darkness i medeltiden.
En annan sak jag saknar är en skräcktabell eller liknande, för rollspel och liknande kanske det inte behövs det är ju upp till spelaren själv hur hans rp reagerar t.ex. om han upplever bilden på purgaten (som jag älskar) i grundboken. Men i tärningskastandets namn skulle det vara trevligt kanske med mentala åkommor som resultat av en traumatisk upplevelse.
Om jag ska gnälla mer så är Geminis största fördel även dess nackdel, layouten. Bilderna i boken är underbara (Bergting, Ljungqvist = Gudar!) men layoutaren måste verkligen dragit en 70:is innan han satte sig ner med Gemini. Spalterna t.ex. två breda i mitten och två smala på utkantan är väl kanske inte så bra, speciellt eftersom alla innehåller huvudtext. Om de på kanten innehöll notiser exempel eller dyligt hade det kunnat vara förlåtligt men som det är nu är det förvirrande och stundtals fult. En annan förvirrande sak är sidhuvudet, mörkgrå bakgrund med svart text är väl så när man kan komma färgabuse i gråskala? Dessutom så går stundtals en del av sidhuvudet ner i huvud texten irriterande och amatöraktigt.
Men boken ar i övrigt fångat stämningen i spelet och de sidorna tryckta helt i svart med mörka bilder är helt underbara.
Slutgiltig kommentar är att jag inte helt förkastar Gemini, jag har spelat det en del, inte lika mycket som vissa andra rollspel, men har SL:at ett par kampanjer och tycker det går an med vissa modifikationer. Sedan är det beroende på hur man ska tolka rollspelet, det är inte tillräckligt äckligt för att tolkas som skräck och inte tillräckligt fantasi full för att tolkas som fantasy. Nu hamnar det mitt i mellan och är en halvtaskig tolkning av båda.
Good? Bad? I'm the guy with the gun...!
- Good Ash, Evil dead 3: Army of darkness<P ID="edit"><FONT SIZE=-1><EM>Edited by Blaze^ on 2001-07-18 11:04.</EM></FONT></P>