Nekromanti Alla monsterdiggare, se hit!

[Vitulv]

Re: Lägg ner

"Fast just det var inte så svårt att lista ut, va?"

Kanske inte, men jag hade inte tänkt i de banorna tidigare. Jag har hittills stirrat mig ganska blind på challenge rating, mer än analyserat monstrens förmågor. Atikeln fick mig att börja kika efter andra saker än jag brukar göra när jag skapar konfrontationer och utmaningar för rollpersonerna.

Men som sagt, du verkar kräva väldigt mycket av en artikel för att tycka att den är intressant. För mig räcker det med att artikeln hjälper mig se på saker ur ett annat perspek... eller vafan. Skit samma, jag har ingen jävla skyldighet att förklara mer för dig.

Och ingen jävla lust heller.

- Vulf

 

[Rising]

Re: Men för i ...

Jag har inte tid att sitta och fundera ut sånt här, så jag tycker att det är otroligt bra att det presenteras på ett vettigt, pedagogiskt sätt.

Fast Han har ju rätt i att det var lite väl låg nivå på den här artikeln; som om spelledare skulle fylla hela dungeons med bara en massa grickar och sedan undra varför vissa spelare inte lyckas göra någon skada på dem. Liksom, använder man reglerna så ser man ju var det är i ekvationerna som det går fel.

Killar som Eksem är ursäktade, tycker jag, dels för att hela ídén med spelmässigt rollspel är nytt för oss som börjat med BRP, och dels för att Eksem inte är så monsterfixerad eller intresserad av minis.

Men även för nybörjare så tror jag att man skulle ha kunnat skriva en klurigare artikel. Det här med SR och förhållandet mellan DR och AC, exempelvis; det kunde man ha betat av snabbare och tydligare utan att använda spexiga monsterarketyper, och så kunde man ha gått vidare med att beskriva alla andra saker som är nog så viktiga i en stridssituation; såsom skillnaden mellan tanks och screeners, och hur rörlighet och terräng kan påverka en strid där ena sidan kan tjäna mycket på att slå ut motståndarens spellcasters.

Det är nyttigt det också, och en naturlig fortsättning på det lite simpla "öööh, rollpersonerna har AC:22+ och vi kör med 3T6 istället för 1T20 (a la regelvarianten i UA), och jag spär på med den ena armén kobolder större än den andra, men det verkar inte spela så stor roll... Vad gör jag för fel?"

Det är inget fel med att skriva en enkel artikel, men den här pladdrade nog för mycket om det enkla - eftersom den borde ha kunnat beta av det tydligare och på mycket kortare tid.

 

[Nightowl]

Ägg och bananer (skalbara ting)

Den hade lite mindre direkta tips-till-SL än den andra artikeln, men jag tyckte ändå lite bättre om den, eftersom jag hellre ägnar mig åt meningslös teori.

Det rör sig om lite obevisade teser, förstås. De påpekar att om ett monster är kopplat till en viss grej - som psionics för githyanki eller underdark för drow - så kommer alla som använder den grejen att stöta på monstret när de spelar saker som har med grejen att göra. Fast det kan ju också vara så att ett monster som man kan ploppa ned lite varstans blir mer använt och exponerat.

Begreppet skalbarhet - att ett monster kan ändras så det blir olika svårt, så att både svaga och tuffa rollpersoner kan möta det i en intressant fajt - är intressant, eftersom en utbredd skalbarhet är något som är mycket mer markant i D&D 3.X än tidigare versioner.

Det är ju därför det fanns kobolds, goblins, orcs, hobgoblins, gnolls, bugbears OCH ogres i OD&D, t.ex. Eller, ja, en anledning till att man har en hel bunt olika elaka humanoider med ganska små skillnader: var och av dem förbättrar chansen att träffa eller mängden hit points ett "steg" och gör lite mer skada, så svaga äventyrare kan slåss mot kobolder medan starka äventyrare slåss mot bugbears. Även i AD&D 2nd ed var det mekaniskt sett bus bas omöjligt utan supplement (fast sådana kom, och till OD&D också*) för en kobold att någonsin få mer än sina ynka 1-4 hp.

I 3.X kan man ju teoretiskt vad som helst ha karaktärsnivåer, och det finns ju möjlighet för många monster att "avancera" och få mer HD - för att inte tala om templates, etc. I OD&D var man ganska säker om man mötte en kobold. I D&D kan ju killen vara en axiomatisk epic level barbarian/sorcerer vampyrkobold...

Erik
*Aaaah... Orcs of Thar! Gazetteer Goodness!

 

[Rising]

Re: Ägg och bananer (skalbara ting)

Begreppet skalbarhet - att ett monster kan ändras så det blir olika svårt, så att både svaga och tuffa rollpersoner kan möta det i en intressant fajt - är intressant, eftersom en utbredd skalbarhet är något som är mycket mer markant i D&D 3.X än tidigare versioner.

Jag gillade att han också tog upp andra sidan på myntet: Just eftersom beholdern inte är (så) skalbar, så blir det första mötet med en beholder något alldeles extra.

För mig som DoD-uppfostrad spelare tycker jag att alla drakar är larger-than-life, men i DnD finns det ju drakar som ser häftiga ut fastän de i själva verket är rätt mjäkiga.

---

Jag började exempelvis spela FF på allvar med FF8, och där är Marlboros så otäcka att man nästan börjar gråta när man möter dem. I FF9 finns det låglevelmarlboros som är skitfåniga och man blir bara sur när man spöar dem, eftersom man på sätt och vis vill att de ska vara så onda att ens karaktärer ska vara rädda för dem. Det är som när Boba Fett försvinner ur Star Wars... Det känns inte riktigt bra, det går för enkelt.

Eller; det är som att se någon av ens musikidoler sjunga "lollipop, lollipop..." vid en karaokemaskin. Alltså, en ikon får aldrig (eller i vart fall ogärna) framstå i töntig dager, inte ens som alternativ till den häftiga version man älskar och dyrkar.

 

[Vitulv]

Re: Ägg och bananer (skalbara ting)

"Jag gillade att han också tog upp andra sidan på myntet: Just eftersom beholdern inte är (så) skalbar, så blir det första mötet med en beholder något alldeles extra."

Jag tycker faktiskt att den här sidan på myntet är den viktigaste. Vissa monster är så fasthammrade i sinnesbilden at de inte får reduceras till något man matar rollpersoner med. Beholdern är ett bra exempel, och jag gillar inte alls idén med Gauthen (i rollspelet alltså, i DDM älskar jag min Gauth). Varför ta det ballaste monstret av dem alla och döpa den till ett sämre namn, göra den mindre och mesigare? Spara istället beholdern till det ögonblick du verkligen vill ha den.

Jag har gått och sugit på karamellen ända sedan jag skaffade D&D. Hittills har jag aldrig använt mitt favvomonster utan ska spara det till det gyllene tillfället. Det bör väl också nämnas att jag aldrig heller som spelare stött på en beholder.

Humanoida monster däremot, tycker jag av någon anledning passar att skala upp (och ner). De representerar på något sätt människans (humanoiderna) föränderlighet.

Slutsatsen blir väl något i stil med; skala humanoider, men låt de fygande köttklumparna vara!

Och för att ge dig mina poppigaste monster;
<ul type="square">
[*] Beholder

Smaka bara på ordet; "betraktare"...

[*] Etheral Filcher

Den är så knarkigt skojig och metaspelig att jag är upp över öronen förälskad i den. Dessutom låter det så roligt när du imiterar hur den borde låta.

[*] Grell och Mind Flayers

De kommer på delad plats, och är coola av både samma och helt olika anledningar. En hjärna med näbb är coolt, en snubbe med en bläckfisk istället för huvud är coolt, psioniska hjärnsprängningar is teh r0xx0rz och ultraondska i lowerdark är fett.

[*] Redcap

Hmm... jag motiverar med en bild;

<center>

</center>

[*] Rakshasa

Händerna bakofram... Häderna bakofram! OMG liksom! Jag hatar furries men med bakvända händer, I kid you not - dat is teh shit!

Vi tar en bubblare också;

[*] Kenku

De är allt vad DoD:s ankor borde ha varit. Skithäftiga!
<center>

</center>

[/list]

- Vulf

 

[Nightowl]

Kängor

De är allt vad DoD:s ankor borde ha varit. Skithäftiga!

Tja, i mitt tycke beror det här mycket på bilden . En hel del bilder till första MM i treans utgåva äreräddade en hel del monster för mig.

Jag tycker t.ex. att monster som gripar och pegaser suger. Över huvud taget tycker jag illa om heraldiska och mytologiska symboler som fått HD och AC, beholders och rostmonster är mycket mer D&D-fantasy. Men i MM... tja, många heraldiska kritters är ju liksom hoptråcklade av andra varelser. I MM är de monster som skulle beskrivas som om de vore hoptråcklade av andra varelser om en rädd bonde berättar om dem för rollpersonerna "å det var som ett lejon, fast med en människas ansikte, fast inte riktigt, och så sökt den spikar från svansen, pisch pisch psich... jag behöver en konjak till..." (Pegasens kropp är uppenbarligen täckt av dun , inte hår. Bara en sån sak.)

Och kärnan i mitt resonemang är att det där var en apball bild, men illustrationen av kengu till AD&D 2 var mjäkfånig .

Så kengu är balla... nu ja.

Erik

 

[walium]

Tja, varken jätterevolutionerande eller särskilt nytt. För min del så hade han gärna fått tänka ett varv till och göra sin artikel mer allmänn. Däremot är det skitbra support av WotC att skriva artiklar om sitt spel och olika element av det och lägga upp det på sin hemsida. Men de har förstås alltid varit ruskigt bra på att erbjuda feedback i form av artiklar och tips både på sin hemsida och via sina tidningar.

 

[Nightowl]

För min del så hade han gärna fått tänka ett varv till och göra sin artikel mer allmänn.

Nog för att den kunde varit bättre, men om jag inte tar helt fel så "avslöjar" den här serien med artiklar hur WotC designers tänker. Att göra en allmän artikel om rollspel i det sammanhanget hade varit ganska mystiskt, IMO.

Sedan är jag antagligen en uslare regeltolkare än alla andra i den här tråden utom Vulf, möjligtvis, för jag hade faktiskt inte tänkt på en del av det han pratade om. Alls.

Från synpunkten "det här är vad ett 'proffs' tänker på när han pular med monster till det är specifika spelet" ser jag inte så stora problem med den. En allmän artikel hade dödat a-ha-upplevelserna om D&Ds stridssystem som dumma lilla jag faktiskt fick av den.

(Däremot kan man faktiskt fundera på om inte den här tråden hör hemma just på D&D-forumet, för ingen av artiklarna har särskilt mycket relevans utanför D&D.)

Erik

 

[Pom]

Re: Kängor [OT]

Tja, i mitt tycke beror det här mycket på bilden . En hel del bilder till första MM i treans utgåva äreräddade en hel del monster för mig.
(...)
Och kärnan i mitt resonemang är att det där var en apball bild, men illustrationen av kengu till AD&D 2 var mjäkfånig .

Kloka ord. Jag tycker exakt samma sak. AD&D 1st ed hade en del bra monsterillustrationer (särskilt i MM2), men också mycket som var på ren dagisnivå. AD&D 2nd ed förföll till ointressant medelmåttighet. Jämförelsen med exempelvis Warhammers samtida illustrationer var direkt pinsam för AD&Ds vidkommande.

Försökte göra en lista på 5 favoritmonster, men gav upp och raderade. Det är totalt omöjligt att begränsa sig till 5 ur D&D-familjens oändliga skafferi.

 

[Eksem]

Å andra sidan är ju den här artikelnserien just en serie artiklar som förklarar hur de designar monster till D&D, som ska ligga till grund för ett nytt D&D-monster senare, som ska skapas utifrån vad artikelläsarna röstat fram (om det ska vara en mobster t.ex.).