Jag befinner mig i ett levande dilemma. Finns det något som skulle kunna kallas ett akademiskt rollspelstillstånd? En teoretiserande betraktelse mot avlägsna praktiker med ett sting av längtan och avundsjuka. Ett utövande höljt i imperfekt av den grå vardagens tidssvinn. Kan man vara en rollspelare utan att faktiskt spela rollspel. En nykter rollspelsberoende som avvänjts på otaliga vuxenlivsmöten, sakta lunkandes mot elefantkyrkogården...