Öh, jo, såhär:
Något många indie/forge/whateverspel gör väldans bra är att ge verktyg för spelgrupp och spelare att bygga berättelser som fokuserar på rollpersonerna och deras utveckling/inveckling/problem/konflikter. Det finns mekanik för att utmana deras tro, deras bakgrund, deras ideologi, och så vidare och så vidare.
Och jag kan fatta att många upplever det som roligare att få uppleva en story som främst handlar om just deras rollpersoner. Det är helt OK.
Men; jag har funderat, och en sak jag tycker är väldigt rolig, är att uppleva en redan skriva genomtänkt plot. Inte nödvändigtvis på ett rälsande sätt - exempel kan vara att a' DaVinci-koden stegvis genom olika äventyr upptöcka allt större del av en stor konspiration eller en dold sanning. Det skulle inte behöva rälsas, men plotten är, så att säga, inte primärt fokuserad på rollpersonerna.
En del snackar om något liknande i samband med CoC, även om jag som CoC-spelledare brukar försöka göra upplevelsen personlig eftersom jag tycker att kontrasten mellan den upplevda personliga viktigheten och den kosmiska oviktigheten blir så mycket mer skrämmande på det viset. Men no matter, det hör nästan inte hit.
Alltså; om vi analyserar den här sortens... Jag vet inte om jag vill kalla det Agenda" eftersom jag är osäker på om det finns plats i Forge/Big Model för den, men den här preferensen; hur bygger man spel och spelvärldar som underlättar den sortens spelande?
Alltså; det finns inget som hindrar att man spelar ut sin karaktär, men man gör det för att utspelandet i sig är roligt. Och framförallt är utspelandet inte nödvändigtvis kopplat till hur den stora kampanjen utvecklar sig.
Det är ju någon form av "utforskande" som pågår, men jag vet inte.
(Och ja, jag vet att det är precis det här jättemånga av er som håller på med spelteori avskyr, som fick er att börja narrativisera er, som fick er att söka er bort från tradspel. Jag vill helt enkelt påstå att det inte finns något allmänt fel i det här sättet att avnjuta rollspel, utan att det bara handla om tycke och smak)
Något många indie/forge/whateverspel gör väldans bra är att ge verktyg för spelgrupp och spelare att bygga berättelser som fokuserar på rollpersonerna och deras utveckling/inveckling/problem/konflikter. Det finns mekanik för att utmana deras tro, deras bakgrund, deras ideologi, och så vidare och så vidare.
Och jag kan fatta att många upplever det som roligare att få uppleva en story som främst handlar om just deras rollpersoner. Det är helt OK.
Men; jag har funderat, och en sak jag tycker är väldigt rolig, är att uppleva en redan skriva genomtänkt plot. Inte nödvändigtvis på ett rälsande sätt - exempel kan vara att a' DaVinci-koden stegvis genom olika äventyr upptöcka allt större del av en stor konspiration eller en dold sanning. Det skulle inte behöva rälsas, men plotten är, så att säga, inte primärt fokuserad på rollpersonerna.
En del snackar om något liknande i samband med CoC, även om jag som CoC-spelledare brukar försöka göra upplevelsen personlig eftersom jag tycker att kontrasten mellan den upplevda personliga viktigheten och den kosmiska oviktigheten blir så mycket mer skrämmande på det viset. Men no matter, det hör nästan inte hit.
Alltså; om vi analyserar den här sortens... Jag vet inte om jag vill kalla det Agenda" eftersom jag är osäker på om det finns plats i Forge/Big Model för den, men den här preferensen; hur bygger man spel och spelvärldar som underlättar den sortens spelande?
Alltså; det finns inget som hindrar att man spelar ut sin karaktär, men man gör det för att utspelandet i sig är roligt. Och framförallt är utspelandet inte nödvändigtvis kopplat till hur den stora kampanjen utvecklar sig.
Det är ju någon form av "utforskande" som pågår, men jag vet inte.
(Och ja, jag vet att det är precis det här jättemånga av er som håller på med spelteori avskyr, som fick er att börja narrativisera er, som fick er att söka er bort från tradspel. Jag vill helt enkelt påstå att det inte finns något allmänt fel i det här sättet att avnjuta rollspel, utan att det bara handla om tycke och smak)
