Nekromanti Allt börjar någonstans...

[RasmusL]

To Be
Ett dramaspel hittepåat av Calle Niblaeus, Dan Eidmark och Rasmus Lundholm

Introduktion
To Be är ett rollspel designat för att skapa drama. Tillsammans ska vi spela en historia som berör oss och får oss att identifiera oss med dess karaktärer utan att fokusera på djupimmersion. Vi är regissörer och författare samtidigt som vi är de som befolkar historien och då som människor snarare än som skådespelare och upplevelsen vi söker hittar vi där filosofiska diskussioner, gemensamt historieberättande och kroppsliga kreativa uttryck möts. Det här är ett spel som tar sig på mycket stort allvar och för att uppskatta det rekommenderar jag att du omfamnar det pretentiösa och gör det till en del av dig själv och ditt uttryck.

Speltexten är inte ett komplett spel
I texten som följer kommer jag att anta att du som läsare känner mig och mitt sätt att spela varför en del konventioner och termer inte kommer att förklaras på djupet. Texten är tänkt i första hand som ett stöd för mig själv att skapa ett enhetligt spelsystem, i andra han som minnesanteckningar för mig själv under spel och i tredje hand som komplement till muntlig förklaring av reglerna. Med andra ord: vill du spela spelet är du illa tvungen att lära dig av någon som redan kan det.

Skapande, berättande, drama
To Be har som mål att låta fyra deltagare uppleva en historia om en central protagonist och dennes utmaningar i en osäker tillvaro. Målsättningen är att i tre akter à tre timmar ge deltagarna möjlighet att känna starka känslor genom empatiserande med protagonisten.

Alla är Hamlet
Fyra spelare, en protagonist och alla ska känna något. Hur går det ihop? Lösningen: alla är Hamlet. Alla biroller och antagonister går igenom samma problem som vår protagonist och allt vår protagonist gör återspeglas i våra antagonister och biroller. När du sitter tyst och lyssnar, absorbera det som andra säger som om det hände dig, som om det var Hamlet som var Claudius och Claudius Hamlet, som om du var dem alla och allt egentligen ägde rum i ditt medvetande.

Hur vi spelar
Vi spelar i cykler av etablering-scensättning-gestaltande-etablering-gestaltande som upprepas. Det första vi gör är att komma överens om stämning, setting och andra axiom kring speltillfället. To Be bidrar med sin färg till detta men kommer inte med något antagande om setting eller tema, hur ni etablerar detta lämnar jag till er erarenhet. Därefter följer skapande av vår protagonist inklusive lite detaljer kring dennes förflutna, nutid, syn på framtiden samt viktiga relationer.
När detta är klart börjar vi med att sätta den första scenen i vår saga. Vi vet förhoppningsvis något om vad protagonisten vill uppnå och genom detta vad våra biroller strävar efter. Genom att gestalta våra roller ärligt och uppfylla de funktioner vi som spelare tilldelats kommer vi tillsammans att påbörja och upprepa cykeln av etablering-scensättning-gestaltande-etablering-gestaltande.
Nedan gås dessa spelets steg och procedurer igenom kortfattat.

 

[RasmusL]

Att vidga vår värld

När vi kommit överens om en konceptuell setting, t ex “nior-detektiveri i ett viktorianskt London”, vidgar vi den genom en etableringsprocedur som kommer att återkomma genom spelet. En spelare börjar med att hitta på en händelse som skett i vårt London, nästa spelare hittar på vad som var orsaken till denna händelse och spelaren därpå hittar på vad händelsen har fått för konsekvenser. Den etablerade händelsen, orsaken och konsekvensen dokumenteras på setting-arket varpå .

[exempel på hur settingarket kan se ut]


Protagonisten

Det är nu dags att etablera och definiera vår protagonist och det görs genom att besvara frågorna på protagonistarket och sedan vidga dessa svar på samma sätt som vi gjorde med settingarket men med endast två iterationer av händelse-orsak-konsekvens per besvarad fråga. Som synes definieras protagonisten och dennes mål på detta sätt primärt genom sina relationer och detaljer så som utseende, personlighetsdrag och liknande lämnas att etableras genom spel.


Biroller

Genom etableringen av protagonisten har ett antal biroller skapats som kommer att spelas av de spelare som inte har Protagonist som sin fuktion. Var och en av dessa biroller ges ett birollsark med tomma rutor för vidgning genom proceduren händelse-orsak-konsekvens.


Innan vi sätter första scenen

Vi vet nu något om protagonistens mål och relationer men kan ändå behöva en kort stund för att diskutera situationen protagonisten befinner sig i. Frågorna att ställa sig i detta skede är främst ”vilken typ av historia vill vi berätta?” och ”vad är viktigt för vår historia?” Svaren kommer att tala om för oss om vi ska lägga tid på att kartlägga det politiska toppskiktet i landet, prata om teknologiska landvinningar, det lokala kricketlaget, lista misstänkta mördare eller kartlägga det hemliga systemet av tunnlar som löper under staden.

 

[RasmusL]

Spelarfunktioner
De fyra deltagarna som krävs för att spela ToBe har alla olika funktioner som beskrivs nedan:

Protagonisten
Du är din protagonist och tar rollen som en kännande människa snarare än regissör eller författare.

Måns på revolverspel.blogspot.se skriver något som passar väl in här: [HR][/HR]

"Jag har funderat på det där med "Play boldly", och det är nog inte riktigt det jag pratar om. Jag tror att jag pratar om att spela ärligt, spela passionerat.

Jag uppfattar och tolkar djärvt spelande som att ta sig an storyn utan att tveka, att blunda för riskerna. Att inte försöka play safe.

Jag vill snarare att spelarna ska vara ärliga mot sin rollperson. Det är viktigt att hon vill sin rollpersons bästa. Hon måste bry sig om rollpersonen. Hon vill att rollpersonen ska vara trygg. Eller snarare, hon ska spela rollpersonen så som hon uppfattar den, utan att bry sig om storyn, spelledaren eller ens övriga spelare och deras rollpersoner.

Det är spelets uppgift att tvinga in rollpersonerna i situationer som de inte vill befinna sig i, inte spelarnas." [HR][/HR]

Din vision av vem protagonisten är kommer att styra spelet och det sätt de andra spelarna kan gestalta sina biroller och det är viktigt att vi tillsammans kan förstå och sympatisera med hen. För därför, och utan att berätta det för dina medspelare, in element av dig själv, ditt eget förflutna, människor och händelser kring dig i din gestaltning.

Se till att ha ett driv och ett uttalat mål när du handlar, utan dem blir det väldigt svårt för dina medspelare att förstå i vilken riktning historien är på väg och hur de kan pressa protagonisten att känna, fatta beslut, utvecklas och omvärdera. Just omvärderandet av ditt mål och ditt driv är här extra viktigt för att berättelsen ska kännas trovärdig.

Den inre rösten
Du är protagonistens samvete, hens undertryckta känslor och tvivel. Din huvudsakliga funktion är att ifrågasätta och utforska varför protagonisten gör det hen gör.

Simon Sinek har skrivit om detta ur ett företagsperspektiv och om vi gör ett par enkla substitutioner i hans resonemang får vi ett talande och intressant resultat (mina substitutioner markerade med fetstil nedan): [HR][/HR]"There are only two ways to influence human behavior: you can manipulate it or you can inspire it.

Very few players can clearly articulate WHY they do WHAT they do. By WHY I mean your protagonists purpose, cause or belief - WHY does your protagonist exist? WHY does she get out of bed every morning? And WHY should anyone care?

People don’t buy WHAT you do, they buy WHY you do it.

We are drawn to protagonists and stories that are good at communicating what they believe. Their ability to make us feel like we belong, to make us feel special, safe and not alone is part of what gives them the ability to inspire us.

For values or guiding principles to be truly effective they have to be verbs. It’s not “integrity,” it’s “always do the right thing.” It’s not “innovation,” it’s “look at the problem from a different angle.” Articulating our values as verbs gives us a clear idea - we have a clear idea of how to act in any situation.

(--)

Trust is maintained when values and beliefs are actively managed. If companies do not actively work to keep clarity, discipline and consistency in balance, then trust starts to break down.

All stories start with WHY, but only the great ones keep their WHY clear"

? Simon Sinek, Start with Why: How Great Leaders Inspire Everyone to Take Action (med lite tillägg och substitutioner från mig)

Fortsättning följer...

 

[Björn den gode]

Vi är regissörer och författare samtidigt som vi är de som befolkar historien och då som människor snarare än som skådespelare och upplevelsen vi söker hittar vi där filosofiska diskussioner, gemensamt historieberättande och kroppsliga kreativa uttryck möts.

Det här kan vara årets näst mest pretentiösa presentation av rollspel/lajv och det är svårt att som första reaktionen inte le lite åt den. Min andra reaktion är: Helvete vad jag vill pröva att spela det här! Det låter ju asfett!

 

[RasmusL]

Det här kan vara årets näst mest pretentiösa presentation av rollspel/lajv och det är svårt att som första reaktionen inte le lite åt den. Min andra reaktion är: Helvete vad jag vill pröva att spela det här! Det låter ju asfett![/SIZE][/FONT][/COLOR]

Det gäller att sikta mot stjärnorna

Ja, vi gört!

 

[Genesis]

Äntligen! Rasmus skriver ett spel! Jag följer med intresse. Jag är lätt skeptisk mot "flera spelare delar en rollperson"-grejen och tror att det riskerar att bli mer innovativt än bra (ungefär som Coyotes of Chicago som jag inte är så förtjust i), men jag är beredd att ge det ett försök och man ska inte akta sig för utmaningar.

 

[RasmusL]

Äntligen! Rasmus skriver ett spel! Jag följer med intresse. Jag är lätt skeptisk mot "flera spelare delar en rollperson"-grejen och tror att det riskerar att bli mer innovativt än bra (ungefär som Coyotes of Chicago som jag inte är så förtjust i), men jag är beredd att ge det ett försök och man ska inte akta sig för utmaningar.

För mig handlar det mycket om tid per protagonist givet att jag söker åtminstone delvis karaktärscentrerad katarsis. Fler karaktärer -> mer tid för historien att löpa sin lina (eller att flera protagonister konverterar till biroller, ofta utan att det uttalas och tyvärr inte helt sällan utan att spelaren själv valt det...).