Nekromanti "Allt eller inget" eller "Så gott jag kan"?

[Mannen i skogen]

Hej!
Jag jobbar på ett regelsystem för fantasyrollspel, men kan inte bestämma mig för vilken metod för magi jag ska köra med.
Grunden är att handlingar avgörs av 2T6+färdighet som ska komma över en svårighetsnivå.
Magi funkar så att varje besvärjelse är en egen färdighet, och att svårigheten för att lägga en besvärjelse beror på hur avancerad man gör den. Att ge en blixt som gör 1 i skada till någon man vidrör är enkelt, men att blixta iväg 2T6 i skada 100 meter är jättesvårt. En och samma besvärjelse kan alltså göras enklare eller svårare.

Jag har kommit på två sätt att spela efter, och kan inte bestämma mig för vilket som är bäst.
Metod 1: ”Allt eller inget”. Magikern bestämmer både besvärjelsens mål (dvs avstånd), varaktighet och extra effekter, vilket avgör hur hög svårigheten för handlingen blir. Därefter slås tärningar och adderas till färdighetsvärdet, och blir detta lägre än svårigheten händer ingenting.
Metod 2: ”Så gott jag kan”. Magikern bestämmer endast besvärjelsens mål, vilket ger avståndet, vilket ger svårigheten att öht nå fram till målet med besvärjelsen. Tärningar+färdighet slås. Blir detta lägre än svårigheten händer inget, men blir det högre än svårigheten används ”överskottet” till att välja varaktighet och extra effekter för besvärjelsen.

Vad ser du för fördelar och nackdelar med ena eller andra sättet? Vilket föredrar du? Vilka handlingar i verkligheten motsvaras av de olika regelvarianterna? Finns det något tredje sätt som är elegantare, som jag missat?

 

[Doomhamster]

Jag skulle säga att det beror en hel del på hur du vill att magin ska fungera rent fiktivt. Vill du att den ska vara en oberäknelig kraft så skulle jag välja det andra alternativet, möjligen även lägga till nån slags "fummeltabell" för misslyckanden.

 

[Björn Wärmedal]

Jag tänkte skriva något, men Doomhamster skrev det minst lika bra. Huvudsaken är att dina regler simulerar hur du vill ha det i fiktionen.

 

[Genesis]

"Någon försöker att använda magi -> inget händer" är nästan aldrig kul, i min erfarenhet, och något man väldigt sällan ser i fiktion. Du kan trolla och saker går galet eller trolla men det hjälper inte situationen, eller konstatera att du inte är tillräckligt mäktig för att klara av detta, men att försöka trolla och misslyckas känns som något rollspelen har hittat på och jag kan inte se att det någonsin är kul.

 

[.113]

Jo, det andra alternativet är så klart jobbigare för dig men också både mer intressant eftersom man mer sällan misslyckas och det snarare handlar om effekten, ungefär som att "du fick en träff, nu slår du 1d8 skada" också kan vara ganska olika beroende på vad man slår sen. Att bara misslyckas är som sagt varken något man ser i fiktionen eller som är roligt att uppleva, medan skillnaden när man väljer olika saker kan bli intressantare då ett slag på vi säger 9 kan betyda mer skada, större area eller att man också kastas omkull.. Då blir inte ens 2-3 slag med samma resultat (9 tex) samma effekt vilket är roligare.

Och tänk så här: krigaren som ska anfalla och missar har ju ändå "lyckats" anfalla, han slår ju ändå, men motståndaren undviker. Han lyfter inte svärdet och glömmer bort sig. Så ingen effekt på spells är oschysst

 

[Fjodor Pollett]

Alt. 2, plus extra räknande och rullande. För varje poäng du misslyckas med, går en variabel snett, exempelvis riktning, avstånd, magistyrka, målyta, magisk effekt/typ, varaktighet. Välj vilken/vilka, och rulla.

 

[Mannen i skogen]

Bra poäng att det är tråkigt om inget händer. Bättre med en liten effekt, eller tvingas välja mellan längre varaktighet och mäktigare effekter, än att inget alls händer.
Och jo, en fummeltabell hör till! Det är dem vi spelar för.

 

[Chuchulain]

"Någon försöker att använda magi -> inget händer" är nästan aldrig kul, i min erfarenhet, och något man väldigt sällan ser i fiktion. Du kan trolla och saker går galet eller trolla men det hjälper inte situationen, eller konstatera att du inte är tillräckligt mäktig för att klara av detta, men att försöka trolla och misslyckas känns som något rollspelen har hittat på och jag kan inte se att det någonsin är kul.

Håller med. Magiker"klasserna" tenderar att vara begränsade ändå. Om någon spelar magiker är det nästan roligare att få fummel än att inget händer

 

[Staffan]

Jag hade nog kört med en blandning. Du bygger en grundbesvärjelse, och bestämmer samtidigt vad eventuellt överskott hamnar på - förmodligen med sämre utväxling än om man byggt den på högre nivå från början.

Till exempel, låt oss säga att jag bygger en besvärjelse som ska söva någon. Om jag vill söva personen i en minut blir svårighetsgraden 10. För varje poäng jag har i marginal så sover personen i ytterligare en halv minut. Alternativt kan jag bygga en besvärjelse som söver personen i 10 minuter till att börja med, och kanske bara får svårighetsgrad 15 för det, och söver personen i 5 minuter extra per marginal. Svårare att lyckas, men större vinst om det går hem.

Siffrorna är givetvis tagna ur luften och behöver kalibreras till resten av systemet, men de illustrerar hur jag menar.

 

[Mannen i skogen]

Sen gäller det att hålla systemet något så när enkelt också, så att inte spelaren måste göra kalkyler i ett par minuter innan rollfiguren kan lägga en besvärjelse. Men det är bra synpunkter alltihop.