Nekromanti Allt, med lite till!

[Basenanji]

Jag är en misslyckad odåga som aldrig kommer bli något.
Ok, nu är dessvärre (eller dessbättre?) min mor avliden och slipper se mina ständiga misslyckanden radas upp efter varandra, men jag inser så här när jag har blivit tretti-nånting, att hon nog hade rätt.

"Om du ska hålla på och hoppa mellan allt kommer du aldrig kunna satsa på något att bli riktigt bra på!"
Sa hon när jag övergav naturvetenskaplig linje för att börja på södra latins musiklinje istället.

"Va? Men vad hände med dina planer på att bli marinbiolog?"
undrade hon. Numera även jag. Ok, jag är en hyfsad musiklärare (hoppas jag, mina elever har börjat blänga på mig på ett grymt obehagligt sätt...) men det hade nog känts mer tryggt att vara en hederlig biolog eller nåt.

Alltså, det stora problemet med mig är att jag blir så nyfiken på allt! Jag skulle lika gärna kunna plugga ekonomi på universitetet som att börja jobba som kock. Eller kanske sitta och skriva böcker? Drömmen om mig som lyckad författare känns bra åtminstone. Historia? Grymt spännande. Fysik, biologi, matte, miljövetenskap, genusforskning, religion...äsch, jag blir lika nyfiken på allt.

Jag gillar rollspel, bara det är ju skumt. Men jag gillar också frijazz. Och ABBA. Och Pantera. Och Beethoven.
Och sport. Jag älskar att motionera. Basket, fotboll, innebandy, handboll, simma, dyka.

På senare tid har jag börjat gilla typ att "gå i skogen". Jag och min son ska light-campa nästa sommar. Fiska. Jag har aldrig fiskat förut men det var otroligt kul att fiska med min äldsta son i somras! Nu kan jag stå och glo på drag i en timme i fiskebutiken.

Just det, jag har börjat fundera på hur töntigt det vore om jag verkligen gjorde slag i saken och beställde den där dvd:n med "How To Breakdance, vol. 1". Tänk er en tretti-nånting stå framför en TV och försöka härma det som händer med fjärrkontroll i högerhanden, redo att rewinda så fort det börjar gå för fort.

Måla akvarell. Jag har precis köpt en bok för tvåhundra som bara innehåller anatomiska skisser av människokroppen. Ni vet, jag måste bara ha den för att kunna rita.

Men jag kan inte bestämma mig för något.
Det är problemet. Hur är det med er?

/Basenanji

 

[Gastono]

För mig är det bra

Det du behöver göra är att känna dig nöjd med det du gör.
Annars kan du alltid prova på nya saker lite smått och se hur tråkigt det är.

Men har du aldrig fiskat?
Du har missat något, det är stämmningsfullt och trevligt att fiska!

Jag beklagar din mors bortgång.

 

[Quan'talis]

Nuförtiden klarar jag knappt av att skriva ett inlägg utan att bli distraherad av någonting annat, så jo, jag känner igen mig.

(dessutom har jag något slags mental blockering mot att faktiskt sätta igång med saker som jag planerat, så jag brukar i praktiken hoppa från att inte göra en sak till att inte göra en annan. Det är ibland svårt att skilja detta från att inte göra någonting alls. Inte blir det bättre av att jag har svårt för att bli färdig med saker heller...)

Däremot har jag aldrig trott att min obeslutsamhet och oföretagsamhet kommer att hindra mig från att "bli något". Så jag saknar väl fullständigt kontakt med verkligheten också. Jag inbillar mig att min fragmentariska men mycket varierande kunskap är precis vad jag kommer att behöva som... som... vad det nu är jag håller på att bli. Jag måste bara lära mig grekiska och bygga ett luftskepp så är jag färdig sen.

 

[Eksem]

Du och Da Vinci då

Och för att vara lite fånig så är du ju pappa, och det är ju värsta grejjen. Tycker jag då. Och lärare, det är ju ett väldigt sympatiskt drag. Men dina vodka och jos-groggar är läbbiga. Det är en baksida av obeslutsamhet. Drick vodka eller jos. Jävla korvtårta-grogg

 

[Svarte Faraonen]

Jo, jag vet vad du menar. Jag vill ju lära mig en massa olika saker, kunna tala ett helt drös med språk, utforska världen, skriva böcker, skapa konst och allt möjligt annat underligt. Jag har enbart under det senaste året funderat på att utbilda mig inom arkitektur, historia, juridik, arkeologi, konstvetenskap, filosofi, diverse språk (såväl levande som döda), ekologi, toxikologi, genusvetenskap, olika former av hantverk (trots det faktum att jag aldrig visat någon läggning åt det hållet) och säkerligen en massa annat (det var filosofin och konstvetenskapen som vann). Dessutom har jag en vilja att föra vidare familjetraditionen att lära sig överleva i vildmarken (även om jag skulle föredra att göra det utan att skjuta oskyldiga djur), för att inte tala om mina kreativa ambitioner i form av författande, teckning, akvarellmålning (jag har också en sån där bok!) och annat jag aldrig lyckats bli något bra på. I praktiken har detta lett till en mängd projekt som bara en ytterst generös människa skulle kalla halvfärdiga. Det enda jag lyckats med är väl egentligen att cykla ofta och långt, och det är mest för den meditation det innebär för mig (om ni nu undrar hur man uppnår inre frid när man cyklar i motvind på en liten grusväg över en blåsig skånsk åker på hösten så vill jag faktiskt hävda att det går). Jag får väl helt enkelt sträva efter att uppnå samma förhållande till andra sysselsättningar.

 

[Ceram]

ja men nej

Men jag kan inte bestämma mig för något.
Det är problemet. Hur är det med er?

Jag kan inte bestämma mig men av totalt motsatt anledning. Ingenting verkar tillräckligt roligt för att verkligen satsa på. Utöver de områden jag är obegåvad på (finmotoriska färdigheter och idrott. Sånt gör jag bara för motion och husbruk) verkar allt medelmåttigt. Naturvetenskap, musik, språk, samhällskunskap, teknik, allt verkar kul men inte mer än så.
Jag hade gärna blivit skicklig musiker men jag är för lat för att öva så att jag kan passera medelmåttighet. Ambitiös är jag inte, den egenskapen fördelades helt ut till närmsta lillasystern. Troligvis kommer jag satsa på sånt jag har lätt för och bli en medelmåttig ingenjör på grund av lathet. Fram tills jag tar mig i kragen kommer jag läsa onödiga men intressanta kurser och jobba på lager (det är jag iofs bra på men det beror mest på svag konkurrens)

/Ceram, för man har ju inget att kämpa för som blond, hetrosexuell man i Sverige.

 

[Man Mountainman]

Jag har nog inte det problemet. I mitt fall så tröttnar jag nog snarare på gamla saker snabbare än jag blir intresserad av nya, vilket gör att jag om några år kommer att sitta helt utan hobbies och glo in i en vägg.

Min farsa däremot är precis som du. Han har en ny hobby varje halvår. Hans senaste hobby, motorcyklar, gjorde dock att han åkte rakt in i en bil och bröt en arm och ett ben, så förhoppningsvis lugnar han ned sig en smula.

Bara som uppmuntran, alltså.

 

[magoo]

Jag har samma problem - intresserad av allt och blir inte bra på nåt. Jag låtsas att jag är en renässansmänniska så känns allt bättre

Maken och flera kompisar har snörräta liv där de blivit experter på kort tid men jag har inte fastnat för något. Min nuvarande chef uppskattar dock såna som mig som kan lite av varje, även om hans "spindeln i nätet" känns som en finare omskrivning av "allas slav".

Om jag var en romanfigur skulle jag vara hjältens sidekick, men jag trivs rätt bra med birollen.

 

[Mekanurg]

Du är inte misslyckad. Jag känner igen mig i din sits. På mitt privata visitkort står det "Mångsysslare" som yrke.

Min hustru, som är utbildad till gymnasielärare i samhällskunskap i Indien och till socionom i Sverige, hävdar att jag inte har något yrke. Det stämmer väl: naturvetare på gymnasiet, samhällsvetare på universitetet, spelkonstruktör, civil tjänsteman i försvaret, mediaanalytiker, översättare, teknikskribent, journalist, lekmannapredikant -- ja, här ser du min virriga framfart genom livet. Men 46 år gammal och trebarnsfar känner jag mig ändå nöjd med min slingriga stig: barnen älskar mig, jag har alltid tagit mitt ansvar och dragit in en lön och även om jag inte alltid har haft det kul på jobbet så har jag alltid skött mig och kämpat på för att få det bättre.

Så så länge dina barn gillar dig och du tar ditt ansvar mot dem är du ingen odåga, utan en bra förälder. Njut av livet, pyssla om barnen, gör kul saker -- that's the way!

 

[Zykopat]

Re: Du och Da Vinci då

Det är INGET fel på att grogga med vodka och juice, det råkar vara en av mina favoritgroggar. (Så länge det är apelsinjuice karln groggar på, är det äpple så håller jag fast honom när du går loss med lite trubbigt våld)

Zykopat,
våldsam juice-idkare med tvångstankar om att aldrig grogga med cola

 

[Rising]

Just det, jag har börjat fundera på hur töntigt det vore om jag verkligen gjorde slag i saken och beställde den där dvd:n med "How To Breakdance, vol. 1". Tänk er en tretti-nånting stå framför en TV och försöka härma det som händer med fjärrkontroll i högerhanden, redo att rewinda så fort det börjar gå för fort.

Jag skulle aldrig ens våga köpa filmen. Jag har dock laddat ner en instruktionsvideo till pop loc-dans, men dels var det någon flåshurtig D-Flex-kille som var instruktör (inte alls en sån skön lirare som P-Lock (kille #2 i den här filmen), och dans är faktiskt ganska lökigt när det slutar vara skojigt och försöker vara tufft.

(Fast ska jag vara helt ärlig så skulle jag nog allra helst kunna dansa som David Elswhere (#2 i den här filmen), men eftersom jag inte har 80% guttaperka i min DNA-sträng så tror jag att det är omöjligt.)

---

Nå, nog om dans. Jag tror att det viktigaste för en mångintresserad är att man ändå har en trygg grund att stå på. Jag är väl rätt mångintresserad själv, och jag slutar fungera helt och hållet så fort som det blir ansträngande att klara mat och räkningar.

Jag har klurat mycket på just det här, om det är bäst att ha ett stimulerande arbete som kräver så mycket kreativitet från en att man inte kan engagera sig i hobbyprojekt vid sidan om - eller om det är bättre att ha ett småtryggt jobb som man kan lämna bakom sig när arbetsdagen är slut, för att då istället ta sig an stimulerande fritidsaktiviteter. Jag lutar åt det senare. (Kanske för att man i ett arbete hela tiden kan behöva kompromissa för att vara lönsam, medan fritidsaktiviteter gärna blir roligare ju mer man slösar på dem. Och det är ju roligare att få vara onyttig med ens kreativitet än att behöva vara lönsam.)

---

Förresten vill jag fortfarande ha någon ljudfil från dig där jag kan höra hur din musik egentligen låter. Det var inte bara fyllesnack, alltså.

 

[Johan K]

Men jag kan inte bestämma mig för något.
Det är problemet. Hur är det med er?

För min del så har jag nog inte alls haft svårt att bestämam mig.. Tror jag redan i 8:an bestämmde mig för att jag ville jobba med barn & nu X antal år senare så blev det som jag ville, jobabr i skolan med just ungar...
Sedan när det gäller hobbyes & sådant så har jag nog haft mer eller mindre samma intressen, vilket är rollspel, natur & sådant.

/ Johan K, som allt som oftast vetat vad man ville...

 

[Marcus J]

Jag känner igen mig främst inom min hobby rollspel. Jag har ideér på flera saker som jag skulle vilja spela (men kommer spelleda ) . Det största problemet är att det brukar vara för lång uppstart tid på sakerna och här kommer vi till mitt stora problem som spelledare: Jag tappar intresset när det inte händer något. Om jag inte har spellett en sak på väldigt länge så tapper jag helt intresset för att fortsätta och om det inte kommer igångnågot av det jag tänkt så förlorar jag intresset, mest för att jag har en ny spelidé som jag skulle vilja testa.

/Marcus

 

[Saxifrage]

Dansa! Dansa!

Hmm. När jag tänker på dans så får jag alltid en bild i huvudet från filmen "Der Untergang", där Eva Braun flippar ur och hoppar upp på flygeln och skriker "TANZEN!" samtidigt som bombkrevaderna får gardinerna att fladdra i balsalen. Jäklar vilken scen.

Hur som helst... mer webdans finns hos zefrank, en sida som jag garvat mig blå åt. Enjoy.

/Sax, puttin' on the ritz

 

[Basenanji]

Härlig inställning!

Så så länge dina barn gillar dig och du tar ditt ansvar mot dem är du ingen odåga, utan en bra förälder. Njut av livet, pyssla om barnen, gör kul saker -- that's the way!

De gillar mig och jag tar mitt ansvar. Så då...njuter jag, då!.

Bra skrivet! Tack!

/Basse

 

[walium]

"Jag är en misslyckad odåga som aldrig kommer bli något."

Hade jag ett gäng kottar och en hustru så skulle jag nog snarare känna mig rätt tillfreds med tillvaron. Lägg sedan till ett coolt skägg och lyckan borde vara fullständig. Vem fan bryr sig om en massa oväsentligt trams när man redan har ett barns mer eller mindre villkorslösa kärlek?

Du får gärna sträva efter att finjustera din lycka på olika sätt, men inte låter det som om du egentligen har några verkliga problem.

 

[Guest]

Först, det är väl bättre att vara intresserad av allt och pröva lite av varje än att slänga bort det mesta vilket jag har ångest över.
Sedan tur att du inte blev marinbiolog, det lägsta antalet färdigutbildade marinbiologer i sverige sen 50:talet har varit typ 100st per år, anställnings siffran har varit max 2 per år (märk väl inte samma år).

Svejs.

 

[Basenanji]

Det har du rätt i!

Visst- du har helt rätt i att jag borde vara nöjd över min livssituation. Det är jag också.
Och otroligt malllig över mina barn som jag- helt objektivt- kan konstatera är de sötaste, finaste, mest märkvärdiga och vackraste man kan tänka sig. Helt objektivt, alltså!

Min fru är jag också härligt nöjd med. Eftersom hon är den bästa man kan ha.

Så egentligen är jag väldigt nöjd och tillfreds. Det är bara det att min stora nyfikenhet lurar mig till nya, oupptäckta marker, istället för att jag blir riktigt bra på en enda sak.

Fast, den här tråden var nog inte så allvarligt menad som den kom att låta i andras öron. Jag är ju som sagt nöjd och måste nog ändå erkänna att jag är rätt bra på saxofon. Så något har jag lärt mig ändå.

/Basse

 

[Basenanji]

Gyllene Rinken-Zinken

...eller vad det där stället hette hade alltså inte tranbärsjuice.

Ärligt talat, när jag beställde sprit av den bartendern tror jag att han funderade hårt på att ta läsksprutan och spruta ner mig med fyrtio liter sprite, bara för att han var så på gränsen.
Kväll efter kväll med stammisarna och så kommer en fjant med glasögon och skägg och börjar yra om en drink med tranbärsnånting.

Hade de haft något roligare än juice och vodka hade du fått det. Jag lovar.

/Basse