Nekromanti Allt som inte är D&D suger!!!

[Bombu]

Re: Pekings apjävlar och äkta gråt

Just att det är en balans utifrån 20 mellan dem och att dessa dygder självfallet passades ett riddar-rollspel som Pendragon som handen i en stridhandske

jag gillar också pendragons traits system med motsatser som ges värden som summerar till 20.

Även när man inte använder dem för att göra slag så beskriver de för mig som spelare hur min rollfigur är och tänker, villka ideal han/hon har och svaga punkter i personligheten.

En mycket religiös riddare som kämpar emot sin stora girighet, eller som inte kämpar mot den utan bara försöker dölja den. Det är ett bra system både när man gör slagen och när man "känner" på sin rollperson när man kollar rollformuläret och ser figuren i siffror.

Just hur de lyckas få fram olika ideal för de olika religionerna är ju också en poäng.

Faktum är att det var ett så bra system att DnD plagierat det i ett supplement.

Gazeter 6 The Northen Reaches införde hade detta system som specialregler, till DnD basic expert companion master .... set

 

[Necross]

Re: Pekings apjävlar och äkta gråt

Jag älskar Pendragons system för personlighet. Har spelat mycket Pendragon och vill gärna använda liknande system. Men det jag menar är att det inte är nödvändigt med ett system för det, för att det ska bli gestaltning.

 

[Krille]

Re: Pekings apjävlar och äkta gråt

Men det jag menar är att det inte är nödvändigt med ett system för det, för att det ska bli gestaltning.

Nä, det bevisar ju om inte annat Pekings Apjävlar alldeles ypperligt själva - de kan gestalta utan system. Å andra sidan kan Pekings Apjävlar rollspela strid utan system också, så det är inte heller nödvändigt med sådana system.

Och som sagt var, när jag märker att konventionella rollspelare inte kunde göra rollpersonsbytet, men Pendragon-spelarna klarade det alldeles ypperligt, då kan man undra om det inte är nödvändigt i alla fall. De andra gestaltade inte sina tilldelade rollpersoner, utan sina vanliga invanda roller som de brukar ha i sina respektive spelgrupper.

 

[Bjorn]

Vilken är poängen

Har för mig att det inte direkt är första gången du talat dig varm för Pendragons traits. Skulle därför vilja fråga vilken (om någon) av följande grejer som är poängen.

Är det att traitsen är ordnade i par? Givet att de två traits som hör ihop är ungefär varandras motsatser så känns det för mig närmast överflödigt. Här jämför jag med t.ex. Eons system, har en karaktär ett lågt värde i "Aggresivitet" är han ganska fredlig även om man förståss kunde haft ett värde för "fredlighet" som är tjugoett minus aggresionsvärdet.

Eller handlar det om att man kan få en spelmässig effektivitetsbonus för att spela vissa "arketyper" som passar i Pengragons genre? För det är så jag uppfattat det de få gånger jag spelat pendragon, alla spelar "klicheer" helt enkelt efterssom det är klicheerna som får bonusarna. (Nu känns ju detta inte nödvändigtvis fel givet pendragonsettingen men det är inte riktigt min kopp té.)

Gillar själv om det finns sätt att beskriva karaktärens karaktärsdrag snarare än bara rent "fysiska" förmåga men det är väl knappast Pendragon ensamt om?

/Bjorn

 

[Bjorn]

En sak jag märkt

[ QUOTE ]
Och som sagt var, när jag märker att konventionella rollspelare inte kunde göra rollpersonsbytet, men Pendragon-spelarna klarade det alldeles ypperligt, då kan man undra om det inte är nödvändigt i alla fall. De andra gestaltade inte sina tilldelade rollpersoner, utan sina vanliga invanda roller som de brukar ha i sina respektive spelgrupper.

[/ QUOTE ]

En sak som jag noterat, speciellt med väl "inkörda" spelgrupper är att det ofta är väldigt svårt att bryta invanda mönster och byta vad jag kallar för "metaroller". (Kan vara värt att tillägga att jag spelat med vissa i min grupp drygt halva livet.)

Det blir väldigt lätt så att spelare X förväntas axla "ledarrollen" i gruppen och spelare Y den som den motsträvige "rebellen" och spelare Z den som "medlaren" osv. bara för att man alltid gjort så. Sedan kan de olika spelarnas rollpersoner ändå spelas väldigt olika vad gäller personlighet och tankesätt från kampanj till kampanj men på något sätt blir det ändå så att varje person på nått konstigt sätt hamnar på samma "plats" i gruppdynamiken...

/Bjorn

 

[Krille]

Feedback loop

Är det att traitsen är ordnade i par? Givet att de två traits som hör ihop är ungefär varandras motsatser så känns det för mig närmast överflödigt.

Det är en följd av Pendragons erfarenhetssystems natur. Man höjer saker genom att sätta erfarenhetskryss. Man sänker inte saker, inte på ett naturligt sätt. Genom att parkoppla egenskaper så löser man det problemet och har fortfarande samma höjningsmekanism. Det är bara praktiskt, men inte grejen.

Eller handlar det om att man kan få en spelmässig effektivitetsbonus för att spela vissa "arketyper" som passar i Pengragons genre?

Framförallt handlar det om återkoppling: tack vare att personlighetsdragen ändras beroende på hur du gestaltar figuren så får du en direkt återkoppling mellan vad du spelar och vad du har föresatt dig att spela. I de flesta andra spel så är det helt enkelt bara taskigt rollspel att spela snålt när rollpersonen är generös - i Pendragon ser du hur ditt Generous-värde sjunker som en sten som effekt av dina handlingar. Det är inte ens en effekt av att spelledaren är elak och sänker ditt värde, utan det är dina handlingar som ger kryss och dina kryss som ändrar värdena.

I och med att de olika arketyperna har olika värden som de triggar på så motiveras spelaren att gestalta annorlunda beroende på arketyp, och tack vare ovanstående återkoppling så blir den fantastiskt effektiv.

Och det är återkopplingen i kombination med motivationen, inte arketyperna i sig eller personlighetsvärdena, som gör Pendragon annorlunda och snudd på unikt.

 

[Bjorn]

Re: Feedback loop

[ QUOTE ]
Och det är återkopplingen i kombination med motivationen, inte arketyperna i sig eller personlighetsvärdena, som gör Pendragon annorlunda och snudd på unikt.

[/ QUOTE ]

Ok jag tror att jag fattar vad du menar även om det inte alls stämmer överens med mina visserligen rätt begränsade och i tid avlägsna erfarenheter av spelet.

Som jag mins det kändes det mest som att man blev "speltekniskt bestraffad" om man inte "knöade" in sitt karaktärskoncept i en av ett ganska begränsat antal väldigt klicéeartade riddarromantiska arketyper.

Fast det är klart, gillar man inte "klicéeartad ridarromantik" så är antagligen Pendragon fel spel snarare än att systemet är dåligt. (Eller ja systemet och systemet, känns ju mer som en fråga om speldata än om spelmekanik.)

För mig kändes det hursom helst mest som en negativ feedback loop, där spelmekaniken/datan försökte "tvinga" mig att spela en figur som inte var i enlighet med min vision.

/Bjorn

 

[Necross]

Re: Pekings apjävlar och äkta gråt

Mmm, ok då.

Lite OT, men vad tror du om att använda Pendragon-trait-systemet i andra spel, funkar det? Jag är sugen.

 

[lasergreger]

Re: Pekings apjävlar och äkta gråt

Tja det kan man väl. Om inte annat kan man göra ett liknande system bara för sig själv så att säga. Som ett hjälpmedel vid sidan av för att hjälpa dig "komma ihåg" din karaktärs lutningar åt olika dygder eller vad man nu lägger upp på skalan. Man behöver ju faktiskt inte ha med det I systemet för att det ska fungera.

/lg