Jupp, du har fel.
Nej, allvarligt talat, hur ofta sitter du och tänker "det här rollspelet kunde ha varit skithäftigt, om bara reglerna kunde ha sett annorlunda ut"? Tja, jag retar gärna upp mig på regler, men då spelar jag inte med dem, eller skriver egna. Jag vänder mig inte ut på nätet för att få tag i en amatörskapelse med ett regelverk som tillfredsställer mig.
Så nej, du borde defenitivt lägga ner krutet på att skapa en annorlunda stämning runt spelbordet. De intressantaste rollspelen är de som introducerar nya sätt att spela på.
Exempel: Gondica är inte en särskilt annorlunda spelvärld. Minotaurer, Kentaurer och fauner har vi sett förut, och trots att spelet utspelar sig i en rennässansvärld är det ändå få komponenter vi inte känner igen från DoD och liknande. Däremot är hela stämningen i spelet skitannorlunda. De har verkligen koncentrerat sig på att skapa en matinéstämning, och sopat undan alla pretentioner och jobbiga detaljer. Delvis beror det på reglerna, delvis på spelvärlden, men mycket på hela spelets attityd.
Samma sak med Kult, spelvärlden är ju inte särskilt konstig. Reglerna är gammal skåpmat. Ändå är det en speciell känsla att spela Kult på riktigt.
Du fattar ju själv varför Vampire blev populärt. Inte var det för reglerna, inte...
Så nej, du behöver inte hitta på en ny, konstig värld. Inte nya, superdetaljerade regler. Du behöver hitta på en ny stämning. Tänk dig själv, hur vill du spela rollspel? Jag klurar just nu på ett sorts Kultskräckspel utan några som helst vapen. Det ska bara finnas ett regelkapitel om hur monstrena dödar rollspelarna, det skall tas för givet att inte spelarna har en tillstymmelse till chans mot monstrena. Det räcker för att jag ska ha ett orginellt koncept. En catch. På den grundtanken kan jag sedan brodera ut ett helt rollspel.
Vad blir din grundtanke?
/Rising
