Nekromanti Alpha, the Beta Way!

[Rising]

Re: Vem snor från vem, Ravnica eller Rising? [NT]

1. När det gäller arkitekturen så tror jag att du har tittat på fel områden.

Ja, det hade jag gjort. Den där bilden du länkade till nu var mycket mer lik det jag tänkte mig.

Och som medborgare i Ravnica så är du fast mellan Guilds som för länge sedan har förlorat sin ursprungliga riktning och blivit förvirrade, korrumperade och maktfullkomliga.
Jag följde utvecklarnas Bloggar när Ravnica var under utveckling, och deras tankar runt det hela kändes i alla fall ganska liknande dina.

Ja, det där låter ju rätt likt, det också. Jag hade inte alls uppfattat det så från det lilla jag läst.

Kort sagt. Ravnica som rollspelsvärld är ganska likt din Chronopia 2

Ja, det låter som om det finns en hel del beröringspunkter. Iofs tror jag att nästan alla fantasyjättestäder är rätt lika varandra; även Sharn och City of Doors i Planescape är ju rätt lika det jag beskrivit också. Det var väl mest den här koncentrerade fokuseringen på väldigt få teman som jag tyckte att jag bidrog med i mitt klur.

 

[Duddmannen]

Chronopia för oss gamlingar [OT]

Varning! Kan innhålla rena lögner och missuppfattningar från författarens sida.

För mig var Chronopia Drakar och Demoners version av "Jumping the Shark". Detta var punkten där DoD slutade vara mitt favoritrollspel som jag försvarat med tänder och klor och istället blev något förkastligt. Jag hatade Chronopia när det kom och det dröjde länge innan jag till sist hittade något i det att tycka om. På många sätt kan man kanske förstå varför man tog till denna koloss - DoD hade väl i princip varit detsamma genom hela sin historia fram tills dess. För mig funkade det dock bra, men jag kanske tillhörde en alltför liten målgrupp för att kunna finansiera Ä-spels fortsatta existens. Därför behövdes något annorlunda. Figurspelsmarknaden hägrade och i spetsen stod Games Workshop som med Warhammer hade både Rollspel och Figurspel och de tjänade enorma summor på figurspelen. Chronopia och Mutant Chronicles skulle bli för Ä-spel vad Warhammer 40K och Fantasy Battles var för GW. Men Ä-spel var inte GW och därför gick det som det gick. Jag skyller Ä-spels undergång på Chronopia och Mutant Chronicles, det kanske inte är sant men jag känner mig tillfreds med den förklaringen.

Stora städer och mysko steam/spirit/cyber/whatever-punk är på frammarsh och Chronopia kanske förtjänar en andra chans. Jag tycker att Eberron har funkat som en utmärkt variant på några av Chronopias teman. Det nöjer jag mig med...

 

[Dimfrost]

Re: Men... vad nu då?

I och för sig är det ju ett nytt Mutant Chronicles på gång, även om det inte egentligen borde spela någon roll för frågeställningen. Själv är jag ungefär lika sugen på ett rättat Chronopia som ett rättat MC.


/Dimfrost

 

[Dimfrost]

Re: Vem snor från vem, Ravnica eller Rising?

Ravnica känns som den magicvärld som har klart störst rollspelspotential (ok, konkurrensen är inte direkt mördande). Vi kan ta en liten tur i staden:

Ja, alltså, nu är det mest landbilder jag hittar men det finns mer. Det var en snygg expansion, men det är inte så att jag har koll på bakgrundshistorien och så.


/Dimfrost

 

[Nightowl]

Chronopia för oss ännu äldre [OT]

För mig var Chronopia Drakar och Demoners version av "Jumping the Shark".

Inte för mig. För mig var DoD -91 det stora hajhoppet. Det är samma med Mutant Chronicles - eftersom Mutant redan var vandaliserat av Cyber-Mutant fanns det inget att förstöra.

Dessa är två av ett fåtal spel jag aldrig skulle kunna tänka mig spela, "nya" Cyber-Mutant och DoD -91. För mig är de, av fullständigt irrationella skäl, höjden av suxx0rs.

Erik

 

[Nässe]

Re: Chronopia för oss ännu äldre [OT]

kan inte annat än hålla med...

 

[Magnus Seter]

Kort kommentar

Jag skyller Ä-spels undergång på Chronopia och Mutant Chronicles, det kanske inte är sant men jag känner mig tillfreds med den förklaringen.

Du kan välja att vara tillfreds med den förklaringen, men den är inte sann. Det var Target Games tillväxt kopplad till en total kollaps av efterfrågan för flera centrala produktområden som ledde till att Target lades ner.

Om något, gjorde Chronopia och MC att Target hängde kvar längre i matchen än de hade gjort utan den satsningen. Många andra bolag brann under den tidpunkten, och världsledande TSR var ett av dem ...

Men visst, tro vad du vill tro, om det skänker dig sinnesfrid. Men du har fel.

/Magnus

 

[Duddmannen]

Kortare kommentar

Men du har fel.

Fine, whatever. Vi vet ju båda vad som EGENTLIGEN hände. Men den historien är nog bäst att vi håller undan från folket...

 

[Rosen]

Kortkomm

Vi vet ju båda vad som EGENTLIGEN hände.

I synnerhet Magnus, som faktiskt var där.

--
Åke

 

[Big Marco]

Re: Kortkomm

I synnerhet Magnus, som faktiskt var där.

Han kanske var orsaken? *nynnar X-files*

 

[Magnus Seter]

??? (NT)

NT = No Text (Ingen text)

 

[Troberg]

Re: ??? (NT)

Jag tror man ska tolka det som ett försök till en humoristisk avslutning i stil med den klassiska "Eller så är det vad de vill att vi ska tro..." som brukar följa på alla debunkningar av konspirationsteorier.

 

[Nightowl]

Re: Kortare kommentar

Men den historien är nog bäst att vi håller undan från folket...

Jag vet inte jag, Brain, jag tycker kopplingen mellan tvättbjörnars graviditet och priset på cornflakes är något som allmänheten borde vara mogen nog att förstå och förlåta nu när det är 2006?

Erik

 

[Organ]

Re: Åså Kult 2:

Rollpersonsgenereringen
Skulle börja med ett helt nytt grepp: Grupparketyper. Såsom "investigatorer" (ett arbetslag med personer som hör ihop genom att de alla försöker lösa ett och samma fall) "barndomskamrater" (några personer av vitt skilda slag som ändå förenas av en och samma mörka hemlighet från barndomen, och som förenats i vuxen ålder när denna mörka hemlighet åter gjort sig påmind), osv. Triangeldramat, det mystiska sällskapet, partners in crime, och Fight Club-liknande sammanslutningar... Jag kan föreställa mig flera, och de skulle alla förenkla kampanjbyggande något enormt.

Det var faktiskt en riktigt bra idé. Att en spelledare ger sina spelare vissa riktlinjer när de skapar sina rp är inget nytt, alla har vi väl nån gång sagt "Ok, ni får göra vilka gubbar som helst, bara de spelar fotboll på korpnivå", eller "Alla era gubbar måste vara dvärgar eller i alla fall positivt inställda mot dem". Men att istället för att bara vara enligt spelledarens godtycke och istället vara något som styrs genom reglerna har i alla fall jag aldrig sett i något spel. Fast det måste nog kombineras med individuella arketyper. För även personer i en grupp kan variera väldigt mycket. Tar man t.ex. en så klassisk grupp som Jönsonligan och tänker sig att det är en grupparketyp och tittar närmare på den så ser man ganska snabbt att de olika medlemmarna i ligan är hyfsat olika. Det de har gemensamt (förutom att de är ganska korkade) är egentligen bara att de är kriminella. Men var och en skulle de inte vara lika intressanta (liksom hur många misslyckade småtjuvar finns det inte?). Det är först när de hamnar i sällskap med varandra som dynamik uppstår och plötsligt har manusförfattarna (eller spelarna då, eftersom det är rollspel vi pratar om) nästan oanade möjligheter att hitta på dumheter de kan råka ut för. Så i ett rollspel skulle man kunna kombinera en individuell arketyp med en grupparketyp, som var och en ger spelaren möjlighet att välja förmågor/färdigheter eller vad som nu används i det aktuella systemet, till sin RP. (OK, Jönsonligan kanske inte var det perfekta valet för en illustration men ni fattar vad jag menar.)

/Anders

 

[MrG]

Mutant 2 - konskevent ville jag ta och köra den tidigare och mindre civiliserat, nu verkar Mutant UA har gjort rätt mycket av det, men jag har inte hunnit spela det mer än på konvent.

Och Mutant 2099 (eller vad sf-mutant som kom efter Mutant 2 hette) bygde jag om städerna i, gjorde de mörkare och mer storebrorstat. Ibland känner jag för att ta upp det igen. En sf som är mörk och noirig utan att vara grimm n´ gritty.

CoC utan mythos, prefekt tjugotalsspel för spritsmuggelkampanj. Känslan av något i kanten får gärna finnas med, men helst håller jag monstren utanför bild och låter dem bara finnas med som potensial. Nu är jag visserligen med om att CoC spelat rätt blir i princip det. Men skulle jag alfa till det är det monstrens realitet jag skulle dra ned på.

 

[Troberg]

Mutant 2099 (eller vad sf-mutant som kom efter Mutant 2 hette)

Nya Mutant.

 

[Dimfrost]

Alternativt Mutant 2089, eftersom de körde på "100 år in i framtiden"-grejen; därmed kom spelvärlden till 2092 innan den lades ned. Officiellt hette spelet inget annat än Mutant, bara för att öka förvirringen. Detsamma gäller ju för övrigt samtliga Äventyrsspels versioner av DoD.


/Dimfrost