Nekromanti Altoholism

Chryckan

Swordsman
Joined
3 May 2005
Messages
597
Location
Stockholm
Många har säker varit med om att de har haft en livlig diskussion eller kanske rent av ett gräl med en annan person och sen en tid, timmar eller minuter, efter ordväxlingen är över så kommer man på just det där perfekta argumentet eller kommentaren som man önskar kommit på när det hela hände eftersom man är övertyga om att just den skulle vunnit argumentationen.

Samma sak händer alltid mig när jag just gjort en karaktär till en ny kampanj. Några timmar eller någon dag efter karaktärsskapandet är över så kommer jag alltid på ett karaktärskoncept som får mig att tänka; "fasiken, jag skulle ha gjort den karaktären istället för den jag gjorde."

Ibland så händer en variant av detta när en kampanj hållit på ett tag och efter nått spelmöte så kommer jag på en karaktär som vore mycket coolare och roligare att spela istället för den jag redan spelar. I alla fall så tror jag det i stundens hetta.

Vet inte varför detta alltid händer mig eller om jag är den enda det händer? Kanske är det någon sorts reaktion av extrem ambivalens utlöst av den enorma mängd flexibla val som karaktärsskapande består av. Eller så är det kanske bara helt enkelt ett annat exempel på att vilja äta kakan och ha den kvar. Eller så är jag bara trög när det gäller att vara kreativ och behöver ett par försök på mig innan jag får till något bra.

Och det handlar ju inte om att jag är direkt missnöjd med den karaktär jag redan gjort. Det är bara att när jag gjort en karaktär/spelat en karaktär så verkar den andra karaktären genast coolare. Varför vet jag inte.
Däremot så får det ofta mig att gräma mig över att jag spelar ”fel” karaktär, vilket ibland leder till att spelandet känns mindre roligt än vad det borde göra.

(Själva fenomenet med Altoholism är mycket vanligare i MMO:er. Att istället för att levla en karaktär upp till max nivå så spelar man en karaktär tills man kommer på en ny cool karaktär som man byter och levlar till man kommer på en ny cool karaktär som man genast byter tilll och så vidare ad infinity.
Och det handlar inte direkt om att testa nya klasser eller builds utan ofta så kan den nya karaktären vara av samma klass och build som en tidigare bara med ett nytt koncept.
Så länge den nya karaktären verkar coolare så är det tillräckligt skäl för att börja om på nytt.)

Så är jag den enda som drabbas av sådant här när det gäller rollspel och karaktärsskapande?
Finns det någon bra förklaring till det hela?
Eller rent av stödgrupper för det?
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,551
Spela ett spel där man kan ha flera karaktärer aktiva på en gång. Som Ars magica eller Dark sun :gremsmile:
 

Poseur

Swashbuckler
Joined
16 Jan 2007
Messages
2,233
Location
Falun
Tror detta är väldigt vanligt, och inte bara för spelare. Mina spelare hatar mig till och från för att jag fungerar liknande som SL. Kommer på en skitbra kampanjidé, planerar skiten ur mig några veckor, spelar ett par spelmöten och kommer på en ännu roligare och coolare kampanj.
Dock för mig så sker detta oftast när vi inte spelat på en vecka eller så utan när jag känner det "meningslöst" att planera på nuvarande kampanj just nu, då börjar jag få nya idéer. Som jag bara inte kan hålla mig borta från. Jag har dock funnit ett sätt som fungerar för mig, det är att fundera ut grundsettingen för den nya kampanjen och tänka igenom om den är spelbar, sedan begrava den djupt tillsammans med ungdomsynder och pinsamheter långt i det undermedvetna...

Men när man känner liknande som spelare, vilket jag o flera i min spelgrupp gör, så har jag kommit fram till att i stor del handlar det om (i vår spelgrupp) om att det funnits situationer där ens karaktär inte känt sig helt bekväm under spelmötet, alternativt funnits någon som varit väldigt bekväm med en viss sak under spelmötet, alternativt en SLP som är framgångsrik inom något speceillt område. I vår spelgrupp så tror jag att ovanstående orsaker är det vanligaste till att fundera på nya roller.
Mitt primära sätt som SL är att prata om den nya rollen, och på vilket sätt den skulle vara bättre i kampanjen på något sätt. Oftast kommer spelarna fram till att deras nuvarande karaktär passar bättre och skulle vara roligare och spelat, men att det skulle varit bekvämt att spelat en viss karaktär under en viss situation och sist så börjar de fundera hur de ska kunna vinkla karaktären de har mot ett visst håll, såväl med händelser och tankar som påverkar och XP eller liknande för att täcka ett område "de missar" på att inte ha.






/Poseur
 

Sapient

Swashbuckler
Joined
26 Mar 2011
Messages
2,492
Location
Stockholm
Du är rätt lik ca 6,8 miljarder andra människor i det där beteendet. Det har att göra med hur din hjärna upplever världen och utvärderar val o alternativ.

Kan inte låta bli att tipsa om att Svenska Dagbladet har en spännande artikelserie om just val och rationalitet just nu. (Länk kommer när jag är hemma vid datorn...)

I korta ordalag: den build du väljer baseras på förväntningar om framtida upplevelser. "Oh, det här kommer att bli sjukt ball!" Typ.

Du kan till och med ha exakt de förväntade upplevelserna, och ändå "ångra" valet. Det som händer är en kombination av saker:
- när du haft en upplevelse, minskar din värdering av att förvänta dig den igen
- samtidigt är det sannolikt att du inte skapar nya förväntningar om samma karaktär
- upplevelsen av något och minnet av upplevelsen är två helt skilda saker,
- saker som hänt värderas i regel lägre av hjärnan, än även samma sak i framtiden.

Alltså, ju mer tiden går och även om din rollpersonerna är tom. Mer fantastisk än du tänkte dig, kommer minnena av awesomeness att förlora i längden, mot förväntad framtida awesomeness med något annat.
 

Chryckan

Swordsman
Joined
3 May 2005
Messages
597
Location
Stockholm
Poseur said:
Tror detta är väldigt vanligt, och inte bara för spelare. Mina spelare hatar mig till och från för att jag fungerar liknande som SL. Kommer på en skitbra kampanjidé, planerar skiten ur mig några veckor, spelar ett par spelmöten och kommer på en ännu roligare och coolare kampanj.
Dock för mig så sker detta oftast när vi inte spelat på en vecka eller så utan när jag känner det "meningslöst" att planera på nuvarande kampanj just nu, då börjar jag få nya idéer. Som jag bara inte kan hålla mig borta från. Jag har dock funnit ett sätt som fungerar för mig, det är att fundera ut grundsettingen för den nya kampanjen och tänka igenom om den är spelbar, sedan begrava den djupt tillsammans med ungdomsynder och pinsamheter långt i det undermedvetna...

Men när man känner liknande som spelare, vilket jag o flera i min spelgrupp gör, så har jag kommit fram till att i stor del handlar det om (i vår spelgrupp) om att det funnits situationer där ens karaktär inte känt sig helt bekväm under spelmötet, alternativt funnits någon som varit väldigt bekväm med en viss sak under spelmötet, alternativt en SLP som är framgångsrik inom något speceillt område. I vår spelgrupp så tror jag att ovanstående orsaker är det vanligaste till att fundera på nya roller.
Mitt primära sätt som SL är att prata om den nya rollen, och på vilket sätt den skulle vara bättre i kampanjen på något sätt. Oftast kommer spelarna fram till att deras nuvarande karaktär passar bättre och skulle vara roligare och spelat, men att det skulle varit bekvämt att spelat en viss karaktär under en viss situation och sist så börjar de fundera hur de ska kunna vinkla karaktären de har mot ett visst håll, såväl med händelser och tankar som påverkar och XP eller liknande för att täcka ett område "de missar" på att inte ha.


/Poseur
Intressant att det även händer spelledare.
Annars så tror jag du kan ha en poäng med att det handlar om att karaktärer inte passar in i det som händer under ett spelmöte. Kommer ihåg en period när jag spelade med i en Mutant UA kampanj då jag retroactivt skapade en karaktär efter varje spelmöte som skulle varit den ideala karaktären för det som hände under spelmötet.







Sapient said:
Du är rätt lik ca 6,8 miljarder andra människor i det där beteendet. Det har att göra med hur din hjärna upplever världen och utvärderar val o alternativ.

Kan inte låta bli att tipsa om att Svenska Dagbladet har en spännande artikelserie om just val och rationalitet just nu. (Länk kommer när jag är hemma vid datorn...)

I korta ordalag: den build du väljer baseras på förväntningar om framtida upplevelser. "Oh, det här kommer att bli sjukt ball!" Typ.

Du kan till och med ha exakt de förväntade upplevelserna, och ändå "ångra" valet. Det som händer är en kombination av saker:
- när du haft en upplevelse, minskar din värdering av att förvänta dig den igen
- samtidigt är det sannolikt att du inte skapar nya förväntningar om samma karaktär
- upplevelsen av något och minnet av upplevelsen är två helt skilda saker,
- saker som hänt värderas i regel lägre av hjärnan, än även samma sak i framtiden.

Alltså, ju mer tiden går och även om din rollpersonerna är tom. Mer fantastisk än du tänkte dig, kommer minnena av awesomeness att förlora i längden, mot förväntad framtida awesomeness med något annat.
Med andra ord så är vår hjärna programerad att tycka att gräset alltid ÄR grönare på andra sidan stängslet.
Vet inte om man ska vara glad eller deprimerad över att snubbar som Bill Gates eller Hugh Hefner också tycker att deras liv är tråkiga.
 
Top