Re: Ymir öppnar godispåsen [Ärkespoiler]
Skit vad som står i 'Alver'. Vi konsumenter får väl för tusan göra vad vi vill med vår spelvärld?
Nåväl...ang. ett nytt stort krig, och hur förhållandena för ett sådant ser ut i min kampanjvärld, där fientligheten mellan alver och dvärgar är nedtonad i många fall. (Lèaram, Pyar, Zolod och Drezin bryr sig föga om dvärg- resp alvhat). I min värld är förbannelsen också något helt annat än en kraschad eterseglare, vilket jag kommer att ta upp senare.
Om ett nytt stort krig
De enda alverna med resurser att starta ett nytt storkrig är Sanari och Thism. Kiriya har inget inflytande, Pyar har ingen enighet och inget intresse, Henéa är för svaga och för få och Lèaram bor för långt bort och har för lite resurser. På dvärgarnas sida är Roghan de mest benägna, dels på grund av deras hemlighet med Henéaalverna, men också för deras hårdnackade stolthet och aggressivitet överlag. En hel del Ghor skulle säkerligen inte tveka att kasta sig in i ett nytt krig, men konung Genar av Khazim-renk-Ghor vore ytterst tveksam till ett sådant företag, och skulle göra allt för att undvika det. Zolod är likt Pyar för oorganiserade och sekulariserade, och Drezin likt Léaram för avlägsna. Drezin sysslar med en agenda större än ett nytt stort krig, och även om Sanari är deras ärkefiender så ligger det i bådas intresse att bevara maktbalansen och undgå storskalig väpnad konflikt.
Förbannelsens 'riktiga' natur är just en förbannelse över alverfolket, även om den inte har med det eviga livet att göra. Och eftersom det att det rör sig om en förbannelse i någon form är ett ganska välkänt faktum bland alverna skulle ytterligare avslöjanden sannolikt medföra mycket lite i konfliktväg. Läget har ju stabiliserat sig efter tusentals år.
Förbannelsen som sådan var tänkt att slita uti alvernas biotropiska fält (och därmed omintetgöra odödligheten, blodåterbildandet, med mera), men en så mäktig effekt lyckades Drezin inte uppnå, varvid Khian-renk-Drezin rasade samman i dissipationen. Men man utvecklade en lömskare förbannelse, och korrumperade helt enkelt alvernas biotropiska fält så att flera av dess effekter blev till nackdel snarare än fördel. För att skydda sig självt från slitage på älvans kropp fick man fältet att begränsa hennes förmåga att bli havande, (svårigheten att få många barn) och för att begränsa alvernas aktiva levnad såg man helt enkelt till att fältets strävan att hålla kroppen vid liv, evigt ung, i det långa loppet inte fungerade på psyket (inåtvändheten). Den instinktiva, ögonkontakt-baserade empati alverna besatt förändrades också, och blev till de effekter av det alviska ögat vi känner idag. (Och de kan fortfarande överföra vissa känslor i min kampanjvärld).
Sådan är förbannelsens natur, och sådan har Sanari också insett att den är, genom långa år av studier av det biotropiska fältet. Avslöjandet av denna sanning skulle förmodligen uppröra många, men inte vara tillräckligt för att starta krig annat än för de mest hetlevrade Thism, och dessa skulle Sanari lätt kunna stoppa.
Om det å andra sidan skulle uppdagas att Roghan fortfarande höll Henéa i fångenskap skulle läget kunna explodera. Återigen skulle det inte röra Sanari i ryggen, men Thisms vrede hade kunnat bli så stor att Sanari inte kunnat hindra stormen. Trots att Thism har föga till övers för Henéa så skulle de aldrig önska någon alv ödet som slav hos Roghan, och Kiriya skulle otvivelaktigt hålla med och ställa upp med viss vapenmakt om ingen annan lösning fanns. Henéastammarna runtom i Mundana skulle, om de nåddes av nyheten, givetvis reagera mycket starkt, men frågan är vad de hade kunnat göra. Är en allians mellan Henéa och Thism överhuvudtaget tänkbar? Om det handlade om att få ut de fångna Henéa ur Kraalen-renk-Roghan; fullt möjligt, men Henéa vore sannolikt inte intresserade av mer krig än så. Sanari har inget att vinna på ett krig, och skulle försöka stoppa en annalkande konflikt med alla medel som stod till buds (inklusive döda/tysta de som uppdagat sanningen om Henéa i Kraalen innan nyheten kom ut, vilket de också försökte i min kampanj).
Roghan utgör ensamma den största krigsrisken. De skulle aldrig släppa de fångna Henéa fria, och aldrig tolerera några hot eller kränkningar av deras territorium. Inte ens om Khazim-renk-Ghors konung själv bad dem att befria sina slavar för att undvika ett stort krig skulle de lyssna. Roghan har haft Henéa i fångenskap i tusentals år, och skulle likt Sanari göra allt för att hindra vetskapen om detta att nå omvärlden (inklusive andra dvärgar, även om Drezin känt till det länge och många Ghor åtminstone anat det). Anföll alverna Kraalen-renk-Roghan skulle det innebära en krigsförklaring mot alla Roghandvärgar, men det är osäkert om någon annan dvärgklan skulle ställa sig bakom Roghan i detta skede. Om Kraalen-renk-Roghan verkligen höll på att falla skulle Ghor från Tar-Hir med all sannolikt hjälpa sina fränder till sist, och konsekvenserna av detta går knappast att underskatta. Trots sin egentliga ledarstatus över Sanarialliansen skulle inte ens Sanari då kunna hindra Thism och deras allierade från att starta fullskaligt krig, och också Ghor skulle ohjälpligt vara indragna i soppan. Och förmodligen, på något plan, också Zolod och Pyar.
...och det är den där härvan rp:na måste finna en lösning på. Och att helt sonika försöka gömma undan de Henéa som rymt ur Kraalens mörker och åter låta deras fränder i fångenskap falla i glömska, för världens bästa, vore knappast ett vidare acceptabelt alternativ, eller hur?
De alver som tagits tillfånga och skeppats som slavar till Västlanden har mestadels kommit från Soldarn och Sunari, och främst varit pyar- och kiriyaälvor. Detta är inte direkt alvkategorier som Sanari bryr sig nämnvärt om, och eftersom slavjakten bedrivs på en helt individuell skala av skrupelfria skeppsbesättningar, smugglare och handelsmän är det inte mycket alverna kan göra åt saken, annat än att undvika skumma hamnkvarter och stora gäng med elaka sjömän som vill droga ned dem och skeppa iväg dem till Mûhad. Och inte ens det hade hjälpt, eftersom slavjägare mycket väl kan söka sig inåt landet i jakt på enskilda älvor - så höga priser betingar de i Mûhad. Situationen är utanför Sanarialliansens kontroll, hur mycket den än oroar dem, och det enda de hade kunnat göra för att verkligen påverka vore väl att gå i krig mot yorumnaé hen'aiyla (de ofrias land). Och det är knappast något alverna någonsin kommer att ha resurser nog att genomföra.
Och i allt detta står Léaram utanför. Förvisso är de stolta och nationalistiska nog att inte tveka att gå i krig för att försvara sina intressen, och förvisso skulle en exotiskt rödhårig alvslavinna från de avlägsna österlanden kunna säljas hur dyrt som helst i Mûhad. Men Alarinn med omnejd ligger för långt från dvärgarnas hjärtland kring Asharina för att syltas in i det hela, och för långt från Västlanden för att slavjakt ska löna sig. Deras självpåtagna exil håller Léaram bortom alla sådana konflikter.
Och fråga mig nu inte varför jag fick för mig att ta upp följande i detta inlägg, men att känna åtminstone Sanaris agenda lär vara väsentligt i händelse av ett nytt stort krig:
Om Mörkret, och Drezins och Sanaris agendor
Två av alvernas och dvärgarnas stammar vet betydligt mer om det förflutna än de andra, och har också betydligt större kunskap om det som komma skall. Sanari och Drezin. Båda känner de till det kommande mörkret, och båda känner de väl till de fruktansvärda konsekvenser ett nytt stort krig skulle få. Om Mörkret kom då deras folk var försvagade av krig skulle det kunna betyda slutet för både Stenens söner och Sångarnas ätter, och det är givetvis deras största skräck.
Drezin har här valt en klok om än riskabel linje, i det att de sedan länge isolerat sig från sitt folk och ägnat sig åt att utforska historien och Mörkrets väsen i syfte att utröna mer om det, och se om det går att stoppa - och om inte, förbereda sig att bekämpa eller i värsta fall rida ut den annalkande kataklysmen. Drezin vet att Mörkret härrör från Skugglanden och beror på något 'fel' i världsalltets konstruktion, och att detta fel återkommer med regelbundna mellanrum, och att Mundana och Skugglanden då blir ett. Drezin spekulerar i om allt levande har en underordnad 'spegling' i en värld som är relaterad till Skugglanden på något sätt, och att denna 'spegling' högsta strävan är att dominera över sitt verkliga jag i den fysiska världen. Då skulle Mörkret erbjuda jämnbördiga motståndare till allt levande, och de egentliga Skugglandens mystiska väsen hade inte ens behövt vara inblandade överhuvudtaget. Drezin har inte lyckats utröna några riktigt goda skäl att de skulle vilja invadera Mundana, ändå. Utforskandet av Skugglandet är en av orsakerna att Drezins fästen är så avsides belägna, men också att det helt enkelt är lättare att undvika inblandning i de andra dvärgklanernas, och andra rasernas, förehavande då.
I Kholon-renk-Ghor-Drezin har uppdagats att Skugglanden glider närmare Mundana under vår- och höstdagjämningen och midsommar och midvinter, och det faktum att Tokon och Léaram firar dessa tidpunkter som dagar då barriärerna mellan världarna rämnar har väckt Drezins intresse för Tokons historia, som bär en hel del spår av Mörkrets framfart, och den 'fördämning' för magi som Drezin tror att drakarna utgör. Under tidigare stora krig gick Drezin så långt som att alliera sig med tirakerna, också det en ras med kampen mot det förra Mörkret inbäddad i sitt kulturarv, men denna allians har omsider glidit dem ur händerna. Drezin söker nya allierade, och utöver de goda kontakterna med Kamorianer och Kraggbarbarer så funderar de på att söka någon form av utbyte med Tokon. Detta folk står i nära relation till drakarna , och dessa, om några, besitter hemligheter Drezin skulle ge vad som helst för att lära. Och det gör Sanari med.
Olikt Drezin har Sanari inte sökt avskärma sig, utan snarare sett till att få en ledarposition och försöka leda åtminstone Kiriya och Thism i önskad riktning. Det grämer dem att Léaram och Pyar glidit ur deras grepp, men nyheten om Henéaalverna i Kraalen skulle faktiskt kunna föda ett hopp hos Sanari om att återförenas med Henéa igen. I annat fall räknas Henéa som de mest förlorade av alla, och Sanari tror sig i nuläget aldrig kunna få användning för dem. Men Thism och Kiriya kontrollerar de, och undanhåller effektivt viktiga sanningar för. (Å andra sidan - det bör sägas att de flesta referenser till 'Sanari' här syftar primärt på dess styrande skikt och andra högt uppsatta - den genomsnittlige sanarialven känner inte heller till det här). Den gamla alviska religionen, hemligheten om alvernas ursprung, förbannelsens natur, det annalkande Mörkret...allt är saker Liljans råd undanhållit för att bättre kunna kontrollera alversläktet. Och dvärgarna som syndabockar och ärkefiende har varit en utomordentlig sammanhållande faktor när Thism och Kiriya trilskats emellanåt, och om något kan återförena Henéa med Sanarialliansen igen, åtminstone temporärt, så vore det ju denna fiendeskap. Sanari själva tycker förvisso inte om dvärgarna och upplever dem som ett hot mot hela sitt släkte, speciellt som Sunari mer eller mindre är inringat av mäktiga dvärgfästet, och det ska sägas att de gärna hade sluppit dem för gott. Men Liljans råd tror att dvärgarna, numerärt och militärt, är så pass överlägsna att hade kunnat utplåna Sanarialliansen till slut, och ett nytt stort krig har således inte på länge varit ett alternativ för Sanari. Då har man långt viktigare saker, som det annalkande Mörkret, att tänka på. Ty Sanari känner också detta mer än väl, och det var från det de flydde en gång i forntiden, för att till sist återvända till Mundanas jord. Av någon anledning kunde de inte lämna den igen - de har rester av en enda eterseglare, och vet inte ens om det kan ha funnits fler, än mindre hur de egentligen kan ha fungerat - det nuvarande magiflödet verkar inte räcka till för att driva en. Trots idoga efterforskningar är Sanari inte helt medvetna om hur det kom sig att de åter bands vid Mundana, men de är övertygade om att Förbannelsen har något med saken att göra, och undrar om de kan ha missat någon liten men viktig detalj angående dess kraft. Hade de kanske ännu längre liv innan, inåtvändhet eller ej? Kunde de tala helt obehindrat i varandras tankar? Hade de någon förmåga de förlorat, som lät dem alstra magi mäktig nog att driva en eterseglare? De vet inte. Men det vet att Drezin säkerligen besitter svaret på flera av dessa gåtor, och de hatar dem, och hela dvärgsläktet, för det. Drezin, å sin sida, åtrår Sanaris hemligheter och misstänker dem för att försöka liera sig med Mörkret, och trots att båda stammarna drar sig för krig har en rivalitet och spänning rått mellan dem sedan urminnes tider, en fiendeskap som otvivelaktigt brunnit i bakgrunden till flera Stora krig. Och säkerligen hade kunnat göra det igen.
Sanari har gett upp sina försök att bygga en eterseglare och i en kris i Liljans råd för några sekler sedan kastat ut de medlemmar som envisades med att fortsätta försöken (en annan historia, som förvisso gett upphov till en suverän intrig...). Det kommande Mörkret kan alversläktet inte undvika, men till skillnad från Drezin, som oroar sig för hela Mundana, bekymrar sig Sanari mest om sin egen, Thism och Kiriyas överlevnad. Dvärgarna, å andra sidan, kan i Sanaris tycke gott stryka med. Sanari är desperata efter mer information om Mörkrets natur, och hur de kan undgå det på bästa sätt. Blott ett är de säkra på - deras krigsmakt allena räcker inte för att stå emot.
Och av alla Sanarialver finns blott några få som lyckats komma en drake in på livet. Och en av dessa, Lirmana av Cuvri'an, har kommit att inse något som blott också Drezin anar. Det finns en enkel orsak till varför Förbannelsen fungerade men eterseglare sedan dess inte gör det, men Lirmana lär inte avslöja den för Liljans råd...
- Ymir, öppnar godispåsen till sist