SRAM!
Dvs 'skrattar röven av mig'. Min feber sjönk flera grader av detta...
Angående 'alla alver är tjejer och alla dvärgar är killar' stämmer det nästan i ett spel: Castle Falkenstein.
Alla dvärgar i Falk är manliga. Dvärgar var en gång i tiden ett av älvfolken, men de valde att bli dödliga för att kunna bearbeta den underbara metallen järn, som är gift för älvfolk (tänk Stålmannen och kryptonit, ungefär).
De förökar sig dock fortfarande på det gamla dvärgsättet: de skaffar barn med nymfer, féer och andra kvinnliga älvavarelser. Manliga barn blir små dvärgppojkar, kvinnliga barn blir små fe-flickor, och de separerar sedan och träffas på stora vilda släktfester en gång om året. Mammorna uppfostrar dvärgpojkarna tills de börjar bli stora, då tar pappa hand om dem.
Alla dvärgar har ett barna-namn som de får av mamma, och det är den sorts namn man förväntar sig nymfer och feer ger till sina barn: Smörblomma, Månstråle, Västanfläkt, etc. Eftersom dvärgar har en maskin-fixerad macho-kultur är detta en av sporrarna för dem att skaffa sig ett vuxen-namn, vilket man bara får om man gör någon storslagen uppfinning, upptäckt, stort projekt eller konstnärligt/hantverksmässigt mästerverk. Då får man ett tillnamn som 'Silvermästare' (för en skicklig silversmed), 'Tidsmätare' (klurig urmakare), 'Flodbetvingare' (för en civilingenjör) osv. Det är bara dvärgar med tillnamn som har något att säga till om.
Dvärgarna i Falk är inte särskilt krigiska av sig - de kan bli hetsiga och svinga en skiftnyckel eller smideshammare om de blir förbannade, men det är ungefär det. Den typiska dvärgen som äventyrar är en hantverkare, handelsman, ingenjör eller uppfinnare på jakt efter något som bokstavligen ger honom ett namn.
Dvärgar har tre fördelar från sitt älvaursprung (förutom sitt långa liv): de dödligas magi studsar mest från dem, de är fullständigt immuna mot eld och hetta, och de har vad som kallas Kärlek till Metallen.
Det första gör att dvärgar inte kan trolla och betraktar magi som lite fjolligt. Det andra är praktiskt för den som ständigt arbetar med smältning och smide och gör att de kan bada i metall om de vill.
Det tredje innebär att de har en intuitiv förståelse för hur metall fungerar, som gör att de mycket snabbt förstår varje hantverksteknik eller vetenskap som involverar metall, och blir mycket bra på detta. De kan lukta sig till metall, ungefär som farbror Joakim och guld.
Dvärgar har en speciell svaghet: deras fötter ser rysligt fåniga ut. De liknar fågelfötter, är klena och svaga, och dvärgar visar sig aldrig utan skor. Nu är Castle Falkensteins värld visserligen en viktoriansk sådan där människorna heller inte blottar särskilt mycket hud, men en dvärg ser heller att folk ser hans familjejuveler än hans fötter. När dvärgar svär fult och mycket har de många obscena uttryck för fötter som de aldrig skulle använda i damers sällskap.
Dvärgar kommer ganska bra överens med människor. Människor är bättre att handla med än älvfolken - de är materialistiska och rakt på sak precis som dvärgarna. De kom på industrialismen, som dvärgarna älskar - maskiner är ju råhäftigt! Dessutom producerar människorna mat, något dvärgar är riktigt usla på. Dvärgar är framförallt förtjusta i fet och onyttig mat som öl, korv, fläskkotletter och riktigt söta och fiberlösa bakverk.
Dvärgar är inte snåla eller giriga mer än människor, i motsats till i andra fantasyrollspel.
Erik