Nekromanti Alver
- Thread starter El Diablo
- Start date
The_shadow
Warrior
Re: Alver [spoiler]
Kanske, kanske inte... det jag vet vill jag inte säga rakt ut här, därför hänvisar jag till L&H, det står lite där...
för er som inte har L&H eller inte får läsa den för SL säger jag bara SYND!! det ni inte vet behöver ni antagligen inte veta...
ursäkta om jag låter dryg...
Kanske, kanske inte... det jag vet vill jag inte säga rakt ut här, därför hänvisar jag till L&H, det står lite där...
för er som inte har L&H eller inte får läsa den för SL säger jag bara SYND!! det ni inte vet behöver ni antagligen inte veta...
ursäkta om jag låter dryg...
The_shadow
Warrior
Re: Alver [spoiler]
helt rätt. svaret är Nej, är du Inte SL och äger L&H så behöver du antagligen inte veta vad som står där, detta för att inte förstöra stämmningen.
helt rätt. svaret är Nej, är du Inte SL och äger L&H så behöver du antagligen inte veta vad som står där, detta för att inte förstöra stämmningen.
Ymir
Liten kantbaron
Älvor från den sjunde stammen ryktas bo på berget Elfphec i Consaber, men med tanke på det bergets namn och legendernas trovärdighetsnivå tar jag det som legender, och inget annat.
Den sjunde stammen skulle i min bok snarare utgöra alvernas urfäder, dvs de förstkomna, alverna innan uppdelningen i stammar först uppstod. Men att några av dessa urfäder skulle leva kvar, efter tiotusen år...mot bakgrund av att den äldsta alv Neogames omnämnt blev 5000 år så är det är nog mindre sannolikt.
Jag hade med en 8000 år gammal henéa en gång, förvisso...Gammal-som-tiden hette han. Hans biotropiska fält var så starkt att gräset blommade om han stannade länge på en plats. Men han var också rätt mystisk, och jag skulle dra mig väldigt för att slänga in en äldre alv än så. Normalt sett har jag nästan aldrig med alver som är äldre än 5-600 år. Har haft det...3 gånger, tror jag.
...vad den utläggningen nu spelade någon roll för.
- Ymir, blev lite carried away
Den sjunde stammen skulle i min bok snarare utgöra alvernas urfäder, dvs de förstkomna, alverna innan uppdelningen i stammar först uppstod. Men att några av dessa urfäder skulle leva kvar, efter tiotusen år...mot bakgrund av att den äldsta alv Neogames omnämnt blev 5000 år så är det är nog mindre sannolikt.
Jag hade med en 8000 år gammal henéa en gång, förvisso...Gammal-som-tiden hette han. Hans biotropiska fält var så starkt att gräset blommade om han stannade länge på en plats. Men han var också rätt mystisk, och jag skulle dra mig väldigt för att slänga in en äldre alv än så. Normalt sett har jag nästan aldrig med alver som är äldre än 5-600 år. Har haft det...3 gånger, tror jag.
...vad den utläggningen nu spelade någon roll för.
- Ymir, blev lite carried away
"Jag hade med en 8000 år gammal henéa en gång, förvisso...Gammal-som-tiden hette han. Hans biotropiska fält var så starkt att gräset blommade om han stannade länge på en plats"
Berätta mera för bövelen! Har man sagt A får man säga B. Jag kräver att du delger oss precis allting.
Berätta mera för bövelen! Har man sagt A får man säga B. Jag kräver att du delger oss precis allting.
Ymir
Liten kantbaron
Re: Gammal-som-tiden [Mina spelare - ärkespoiler]
Han hette Gammal-som-tiden, hade varit ung när henéa först fängslades i Kraalen-renk-Roghan, och inte skådat ljuset på årtusenden, blind sedan århundraden tillbaka. När världen var ung hade Roghandvärgarna offrat hans dotter till Rekhem, Khazimbergens gyllene drake, och det var genom hennes spöke, en blek skugga av ett sargat, skändat folk, som han kallade på hjälp. Zoriánorderns utforskande av Nimtos gamla fäste i Kraalen-bergen stördes av mullrande läten från Kraalen-renk-Roghans håll och hemsöktes av små, blodiga fotspår djupt inne i tunnlarna, och arbetarna sade att de kände sig iakttagna. Några zoriánmunkar undersökte grottorna, och fann också blodiga handavtryck på grottväggarna i mörkret...det lilla henéaspöket från forntiden hade inte makt nog att manifestera sig, men hennes blodspår ledde zoriánmunkarna rätt. De kom till en högmagisk kammare, Roghans offerplats en gång fordom, och där hade Gammal-som-tiden makt nog att sända ett budskap, och be om hjälp. Det var subtilt, den skimrande gestalten av den uråldriga henéaalven pekade mest mot en gång vidare in i mörkret, men från den hittade munkarna ut i en isolerad dal, och det var i den dalen som Roghans sprängämnen hade öppnat en väg upp i ljuset för de bleka spillror av alver som klättrade upp ur Kraalens mörker.
Gammal-som-tiden var med dem, stödd på sina döttrars döttrar i oräkneliga led, Bergskristall och Vindlyssnare. Den senare hade fått tungan avskuren av Roghandvärgarna och skadat benet i flykten, och infektionen var ganska långt gången vid det här laget. Flickornas far, Bergshjärta, var också med dem, likaså Ljusskådare, som tog hand om Gyllenöga, som var havande med hans broders barn. Brodern var kvar i Kraalen. Av denna lilla grupp var det bara Gammal-som-tiden som någonsin hade sett världen ovan dvärgfästets dystra gångar, och enbart han och Ljusskådare hade sett dagsljuset genom luftschakt i gruvorna. Nu fick de alla skåda den värld Gammal-som-tiden hade berättat sagor om, sagor fyllda av hopp...och kanske, kanske hade det hoppet tillslut funnit dem, efter årtusenden i fångenskap under bergen.
De var fria, nyanlända i en värld de inte i sina vildaste drömmar kunnat föreställa sig, närmast förblindade av solljuset, som de aldrig förr känt. Och bara vetskapen om deras existens kunde sätta deras nya, underbara värld i brand, och ärra den för evigt...
Ja. Roghandvärgarna håller fortfarande Henéaalver i fångenskap i Kraalen-renk-Roghan. Långt ifrån alla lyckades fly med Noloin, och världen glömde bort dem som blev kvar. Och frågan var, när en liten grupp lyckades fly genom Gammal-som-tidens försorg och ett stenras som dels avskärmade dem från deras fångvaktare och dels öppnade en väg ut i ljuset, om världen var redo att komma ihåg dem.
Ett omättligt intressant problem att låta rollpersonerna syltas in i. Bara genom att hitta dessa flyktingar, som är i desperat behov av deras hjälp, kommer rollpersonerna mer eller mindre få Mundanas öde i sina händer. Minsta felsteg skulle kunna provocera Thism att starta ett nytt stort krig, och Roghandvärgarna skulle knappast tveka att svara med samma mynt. Kan rollpersonerna låta nyheten komma ut utan att det får katastrofala följder? Finns det något sätt att rädda de henéa som ännu är kvar i fångenskap utan att tusentals liv går till spillo? Och vad händer med de sex som redan flytt, och tyr sig till rollpersonerna? Att få dem i säkerhet, bort från Roghans patruller, är blott det första problemet i sagan.
Kanske finns det ingen fredlig lösning, kanske måste Gammal-som-tiden och hans fränder tillbringa återstoden av sina liv undangömda, och lämna sina vänner i Kraalen-renk-Roghan?
Det första min spelare gjorde var att föra henéaalverna till Khazim-renk-Ghor och be dess konung om råd, men han stod lika handfallen inför problemet. Tyvärr kom kampanjen inte mycket längre än så, men idén är sagolikt intressant i mitt tycke, och jag tvekar inte att återanvända den så småningom. Då som del i en annan kampanj, emellertid. Min nuvarande, kanske?
- Ymir, tyckte bäst om Vindlyssnare. Hon var så gulligt envis...
Han hette Gammal-som-tiden, hade varit ung när henéa först fängslades i Kraalen-renk-Roghan, och inte skådat ljuset på årtusenden, blind sedan århundraden tillbaka. När världen var ung hade Roghandvärgarna offrat hans dotter till Rekhem, Khazimbergens gyllene drake, och det var genom hennes spöke, en blek skugga av ett sargat, skändat folk, som han kallade på hjälp. Zoriánorderns utforskande av Nimtos gamla fäste i Kraalen-bergen stördes av mullrande läten från Kraalen-renk-Roghans håll och hemsöktes av små, blodiga fotspår djupt inne i tunnlarna, och arbetarna sade att de kände sig iakttagna. Några zoriánmunkar undersökte grottorna, och fann också blodiga handavtryck på grottväggarna i mörkret...det lilla henéaspöket från forntiden hade inte makt nog att manifestera sig, men hennes blodspår ledde zoriánmunkarna rätt. De kom till en högmagisk kammare, Roghans offerplats en gång fordom, och där hade Gammal-som-tiden makt nog att sända ett budskap, och be om hjälp. Det var subtilt, den skimrande gestalten av den uråldriga henéaalven pekade mest mot en gång vidare in i mörkret, men från den hittade munkarna ut i en isolerad dal, och det var i den dalen som Roghans sprängämnen hade öppnat en väg upp i ljuset för de bleka spillror av alver som klättrade upp ur Kraalens mörker.
Gammal-som-tiden var med dem, stödd på sina döttrars döttrar i oräkneliga led, Bergskristall och Vindlyssnare. Den senare hade fått tungan avskuren av Roghandvärgarna och skadat benet i flykten, och infektionen var ganska långt gången vid det här laget. Flickornas far, Bergshjärta, var också med dem, likaså Ljusskådare, som tog hand om Gyllenöga, som var havande med hans broders barn. Brodern var kvar i Kraalen. Av denna lilla grupp var det bara Gammal-som-tiden som någonsin hade sett världen ovan dvärgfästets dystra gångar, och enbart han och Ljusskådare hade sett dagsljuset genom luftschakt i gruvorna. Nu fick de alla skåda den värld Gammal-som-tiden hade berättat sagor om, sagor fyllda av hopp...och kanske, kanske hade det hoppet tillslut funnit dem, efter årtusenden i fångenskap under bergen.
De var fria, nyanlända i en värld de inte i sina vildaste drömmar kunnat föreställa sig, närmast förblindade av solljuset, som de aldrig förr känt. Och bara vetskapen om deras existens kunde sätta deras nya, underbara värld i brand, och ärra den för evigt...
Ja. Roghandvärgarna håller fortfarande Henéaalver i fångenskap i Kraalen-renk-Roghan. Långt ifrån alla lyckades fly med Noloin, och världen glömde bort dem som blev kvar. Och frågan var, när en liten grupp lyckades fly genom Gammal-som-tidens försorg och ett stenras som dels avskärmade dem från deras fångvaktare och dels öppnade en väg ut i ljuset, om världen var redo att komma ihåg dem.
Ett omättligt intressant problem att låta rollpersonerna syltas in i. Bara genom att hitta dessa flyktingar, som är i desperat behov av deras hjälp, kommer rollpersonerna mer eller mindre få Mundanas öde i sina händer. Minsta felsteg skulle kunna provocera Thism att starta ett nytt stort krig, och Roghandvärgarna skulle knappast tveka att svara med samma mynt. Kan rollpersonerna låta nyheten komma ut utan att det får katastrofala följder? Finns det något sätt att rädda de henéa som ännu är kvar i fångenskap utan att tusentals liv går till spillo? Och vad händer med de sex som redan flytt, och tyr sig till rollpersonerna? Att få dem i säkerhet, bort från Roghans patruller, är blott det första problemet i sagan.
Kanske finns det ingen fredlig lösning, kanske måste Gammal-som-tiden och hans fränder tillbringa återstoden av sina liv undangömda, och lämna sina vänner i Kraalen-renk-Roghan?
Det första min spelare gjorde var att föra henéaalverna till Khazim-renk-Ghor och be dess konung om råd, men han stod lika handfallen inför problemet. Tyvärr kom kampanjen inte mycket längre än så, men idén är sagolikt intressant i mitt tycke, och jag tvekar inte att återanvända den så småningom. Då som del i en annan kampanj, emellertid. Min nuvarande, kanske?
- Ymir, tyckte bäst om Vindlyssnare. Hon var så gulligt envis...
Ymir
Liten kantbaron
Re: snell [OT]
Och det inlägget betydde vad...?
- Ymir, undrande admin som inte gillar OT
Och det inlägget betydde vad...?
- Ymir, undrande admin som inte gillar OT
King Kromm
Hero
Re: Alver [spoiler]
Varför inte?? Gör det så ont att dela lita info??(inte planka hela skiten, men ett kort sammandrag...)
The_shadow
Warrior
Re: Alver [spoiler]
jag vill personligen inte dela med mig, dessutom har jag inte K&H tillgänglig när jag skriver dethär...
andra får gärna dela med sig, men jag försöker undvika att skriva spoilers på jag misstänker att detta lockar nyfikna spelare som inte behöver ta del av informationen, sedan att jag är oerhört misstänksam är en annan femma
jag vill personligen inte dela med mig, dessutom har jag inte K&H tillgänglig när jag skriver dethär...
andra får gärna dela med sig, men jag försöker undvika att skriva spoilers på jag misstänker att detta lockar nyfikna spelare som inte behöver ta del av informationen, sedan att jag är oerhört misstänksam är en annan femma
Re: Gammal-som-tiden [Mina spelare - ärkespoiler]
Alltså jag ska väl inte förringa mig själv och påstå att jag inte hade kunnat tänka ut dylika djupingar själv, men att genomföra så tunga ideér och skapa bra kampanjer av dem hade varit ruskigt svårt. Hur bär du dig åt för att din fantastiska bakgrund inte ska spåra ut eller förvrängas i fel riktning när den väl lämnar den skyddade miljön inne i ditt huvud? Alltså hur genomför du din tanke i handling? Spelar ni bara tunga, känslosamma, ångestkampanjer eller bryter ni av med lite grottröj emellanåt?
Alltså jag ska väl inte förringa mig själv och påstå att jag inte hade kunnat tänka ut dylika djupingar själv, men att genomföra så tunga ideér och skapa bra kampanjer av dem hade varit ruskigt svårt. Hur bär du dig åt för att din fantastiska bakgrund inte ska spåra ut eller förvrängas i fel riktning när den väl lämnar den skyddade miljön inne i ditt huvud? Alltså hur genomför du din tanke i handling? Spelar ni bara tunga, känslosamma, ångestkampanjer eller bryter ni av med lite grottröj emellanåt?
Victor Palm
Hero
<--(SPOILER) för mina spelare. Kritik
Underbart material! Hur orkar du egenligen komma på allt? Jag tror att jag ska göra en kampanj på det materialet. Det var nog allt jag hade att säga, men tack och åter tack.
Mvh Victor Palm...
...Ähh, pallar inte skriva nåt.
Underbart material! Hur orkar du egenligen komma på allt? Jag tror att jag ska göra en kampanj på det materialet. Det var nog allt jag hade att säga, men tack och åter tack.
Mvh Victor Palm...
...Ähh, pallar inte skriva nåt.
Ymir
Liten kantbaron
Re: Gammal-som-tiden [Mina spelare - ärkespoiler]
Spåra ur? Hurdå?
Klart kampanjer kan förvrängas i fel riktning, men det är inte mycket att göra åt, annat än att ta det som det kommer. Kampanjen jag nyss beskrev grundplotten till blev inte alls som jag tänkte det, men...vad gjorde väl det? Den blev ju jättebra, i vilket fall. Liksom, bakgrunden finns ju där...det är vad man gör av den som räknas. Och mina spelare har ytterst, ytterst sällan svikit mitt förtroende.
Jag spelleder mest känslosamma ångestkampanjer, ja, men hur 'tunga' de är vet jag inte riktigt. Det kan gå väldigt långsamt emellanåt (föregående spelmöte utspelade sig enbart under en båtresa, tex), och fokus läggs helt på karaktärsspelandet, men om det är att klassa som 'tungt'...jo, det är väl det.
Grottröj? Tja, det händer, men då blir det en massa karaktärsspel nere i grottorna, och det är i regel väldigt ont om monster där. Har jag ett Moria så finns där en balrog men inga orcher, så att säga, och då blir det väl inget vidare 'röj', direkt...
...sedan ska ju rp:na och co ha nån vettig anledning att ge sig ned i grottorna till att börja med, och att den onde nekromantikern dväljes därnere med en kasse vandöda räcker inte långt. Jag är lite mer sofistikerad än så
- Ymir, förklarar hur det ligger till.
Spåra ur? Hurdå?
Klart kampanjer kan förvrängas i fel riktning, men det är inte mycket att göra åt, annat än att ta det som det kommer. Kampanjen jag nyss beskrev grundplotten till blev inte alls som jag tänkte det, men...vad gjorde väl det? Den blev ju jättebra, i vilket fall. Liksom, bakgrunden finns ju där...det är vad man gör av den som räknas. Och mina spelare har ytterst, ytterst sällan svikit mitt förtroende.
Jag spelleder mest känslosamma ångestkampanjer, ja, men hur 'tunga' de är vet jag inte riktigt. Det kan gå väldigt långsamt emellanåt (föregående spelmöte utspelade sig enbart under en båtresa, tex), och fokus läggs helt på karaktärsspelandet, men om det är att klassa som 'tungt'...jo, det är väl det.
Grottröj? Tja, det händer, men då blir det en massa karaktärsspel nere i grottorna, och det är i regel väldigt ont om monster där. Har jag ett Moria så finns där en balrog men inga orcher, så att säga, och då blir det väl inget vidare 'röj', direkt...
...sedan ska ju rp:na och co ha nån vettig anledning att ge sig ned i grottorna till att börja med, och att den onde nekromantikern dväljes därnere med en kasse vandöda räcker inte långt. Jag är lite mer sofistikerad än så
- Ymir, förklarar hur det ligger till.