Elva alver på ett och samma skepp? Den besättningen har i sanning gjort sig en fruktansvärd förmögenhet - räkna med att de kan få uppemot 100 gulddirhamer per kvinna och åtminstone 50 för männen, utan mellanhänder då - de lär ju sälja bytet billigare än så till en slavhandlare för enkelhetens skull. Just därför är det egentligen osannolikt att flera av alverna skulle hamna hos samma köpare i slutändan - slavhandlaren säljer dem efterhand som han får bra anbud, och ytterst få potentiella köpare har råd att köpa flera alver på samma gång - det är ju en stor investering. Det är tillochmed möjligt att de manliga alverna fraktas vidare till Momolan, där priserna på dem är högre. Léaramälvan torde betinga högst pris av alla, då léaram är oerhört ovanliga i Västlanden.
Så, om man ska få till det så att flera av slavarna, därtill både män och kvinnor, blivit sålda till samma person vill det sig nog till att han är riktigt rik och mäktig och har gett slavhandlaren ett schysst paketpris han inte kunnat, eller vågat, neka till. En kefal, emir eller bei, således. Han har förmodligen en eller ett par alviska slavar redan, och en mindre legion av andra slavar i sitt hushåll som fyller alla upptänkliga funktioner - från konkubiner och prydnadssaker till kammartjänare, bärare, bokhållare och rentav soldater. Kvinnorna tvingas nästan otvivelaktigt bli hans konkubiner, medan de manliga alverna reduceras till uppassare och prydnadssaker, såvida deras nye herre inte har vissa homosexuella tendenser. Just hur synen på det är i Mûhad har jag inte riktigt fått klart för mig än, men jag skulle tro att det är ganska hysch-hysch. En mer excentriskt lagd herre, eller en som vill ägna mer tid åt att uppfostra och tukta sina slavar, hade mycket väl kunnat lära upp männen till några viktigare befattning inom hushållet. En mer sadistiskt lagd hade mycket väl kunnat hålla dem som haremsvakter åt deras kvinnliga kamrater.
'Slavstallet' är, eftersom herren som sagt lär vara en mycket framstående man, så pass omfattande att det är en liten värld i sig med olika hierarkier. De slavar som får basa över andra slavar och har olika intellektuella befattningar inom hushållet har högst status, följt av krigarna - ofta är det zhaner eller darkener som varit slavar i generationer och har goda möjligheter att köpa sig fria. Konkubinerna har det rätt bekvämt så länge de fogar sig och blir uppassade av en massa tjänarslavar som formellt har lägre status, men något att säga till om har de inte - försåvitt de inte lyckas sätta sig i respekt i haremet, då. Lägst status inom hushållet har tjänarslavarna; de som fyller rollerna som kammartjänare, uppasserskor, etc. Sedan tillkommer rena arbetsslavar, men inom det förmodade palatsets murar syns sådana nog sällan till.
En slavkampanj i Västlanden hade alltså handlat väldigt mycket om relationerna inom hushållet - till herren och dennes familj och fria tjänare, och relationerna och hierarkierna slavarna emellan. Väldigt grisodlande, med andra ord, och förmodligen ganska angstigt. Livet som slav behöver inte alltid vara ett helvete, långt ifrån, men det är knappast särskilt roligt när man nyss inlett det. Vad rollpersonen och hans vänner tvingas utstå beror ju väldigt mycket på hur deras köpare är - det finns många mûhadiner som är vänliga mot sina slavar, och många som är sadistiska jävlar. De flesta är hårda och auktoritära, men inte grymma. Det beror alldeles på. Hur rollpersonen och co hanterar svårigheterna de utsätts för lär bli ganska vitalt för kampanjen. Måhända finner de något sätt att fly eller bli fria till sist, men vägen dit kan vara minst lika spännande med massor av intriger och motsättningar - och massor av möjligheter till rollspel.
Vi har rollspelat slaveri i flera kampanjer i min spelgrupp - särskilt i en kampanj där jag spelade en léaramflicka som hette Tienne och en tid var slav åt en köpman i Belu. Gör en sökning på forumet, vettja, tex på inlägg av mig som innehåller ord som 'Slav' eller 'Tienne' - du borde hitta massor. Shie var en annan alvslav jag spelade en tid - hennes namn borde också kunna ge någon användbar träff. Min novell till Neogames Eon-antologi 'Hämnarna' hade nog kunnat ge några insikter i vad man hade kunnat hitta på som SL för en slav-rollperson, men eftersom den novellsamlingen inte är publicerad än känns det som en väldigt taskig sak att referera till - det är inte direkt som jag kan bifoga novellen här på forumet :-(
Däremot kan jag med gott samvete hänvisa till min artikel 'Slaveri i Mundana' i Fenix 3-04 -
det här inlägget har en text saxad ur den, och det är väl alltid något. Jag kan också klippa det här ur 'Västlanden'-textmanuset med gott samvete:
Alver
Det är inte utan anledning som alverna kallar Västlanden för ”Yorumnaé hen’aiyla” - De ofrias land. Nästan alla alver i området är slavar, antingen infödda eller förda hit i fångenskap. Zhanerna har alltid sett alver som väldigt vackra, men det var först med plundringen av alvriket Yorum’an savias under den första invasionen av Jargien som smaken för alviska slavar väcktes på allvar, och de blev oerhört eftertraktade under kommande sekler. Tillgången var, och är, förstås mycket mindre än efterfrågan, men trots det finns det alviska konkubinslavar i många rikemäns hem och vart och vartannat furstehov, och de blir sakta men säkert flera. De oerhörda priser alviska slavar betingar lockar allt fler slavjägare i Asharina att organisera regelrätta kidnappningar, och tillfångatagna alver är inte längre en ovanlig syn på Mûhads slavmarknader.
En än mer tragisk sida av det hela är kanske halvalverna, de alver som fötts i Västlanden som barn till alver och zhaniska fäder. Halvalver är förmodligen vanligare här än någon annanstans i Mundana, och deras mörka hår och olivfärgade hy tenderar att alienera dem från resten av alversläktet om de någonsin lämnar Västlanden. Då de flesta av dem förblir slavar likt sina mödrar är det förstås ovanligt.
Könsrepresentationen bland Västlandens alver är också skev, då efterfrågan på kvinnliga alvslavar är mycket större. De många halvalver som föds har jämnat ut det hela med tiden, men det går fortfarande minst tre kvinnliga alver på en manlig.
De få fria alverna i Västlanden är företrädelsevis handelsmän av pyarstammen. Det finns några pyarfamiljer i Mûhad sedan lång tid tillbaka, och ytterligare någon i Jaccumta i Momolan, men ingendera har något större inflytande. Sedan finns en del alvslavar som blivit frigivna, företrädelsevis halvalver med zhaniska fäder, men ett fåtal har förstås lyckats vinna sin frihet på något sätt – eller helt sonika rymt.
Kiriya är den överlägset vanligaste stammen, då de anses fridsamma och behagfulla och tillgången är störst. Thism är kända för att vara mycket bråkiga och svårtuktade men väldigt vackra, och är trots allt inte helt ovanliga – några är ättlingar till krigsfångar som fördes till Mûhad efter den första invasionen av Jargien. Pyar, med sina mer människolika drag, är inte lika populära men ändå vanligare än thism eftersom de är lättare att få tag i. Sanari-, léaram- och henéaalver är däremot en väldigt sällsynt syn, men ett fåtal har tagits som slavar och någon enstaka vistas kanske i Västlanden av andra anledningar. Sanari lär ha haft ett visst, hemlighetsfullt, samröre med Edron och Mûhads trollkarlsorden, till exempel – det sägs rentav att den store magikern Verashim var son till en sanarialv.
Nå, utöver den doktorsavhandlingen vet jag inte vad mer jag kan säga. Fråga vidare om du undrar över något, så svarar jag. Det känns som att jag borde kunnat komma med mer konstruktiva kampanjtips än jag gjort.
- Ymir, förutsägbar?
(NT)
) - men roligt och givande har det varit.
) som såg till att lägga beslag på Tienne och Seliya, för att därefter sälja dessa till en Mûhadinsk markägare i Belu som var känd för att ha en allvarlig alvfetisch. Denne betalade dyrt för alverna, pengar som visserligen gick till att främja Wan'othos kamp för broderskap och rättvisa i Belu, något som var en klen tröst för Tienne.
