entomophobiac
Low Prep High Play
Roger Zelazny skrev tio böcker som utspelar sig i Amber. De första fem handlar om Corwin, Prince of Amber, och följer hans resa i första-person. Resten handlar om Corwins son, Merlin. Bland fans anses ofta de första fem vara "bättre".
Staden Amber
"'All roads lead to Amber,' he said, as though it were an axiom."
För att förstå det här rollspelet verkligen krävs det att du har en inblick i spelvärlden. Utan den inblicken är det mycket som blir ologiskt och svårtillgängligt. Så, läs romanerna. The Chronicles of Amber finns som samlingsvolym med alla tio. Personligen är jag ett jättestort fan av dem. De är skruvade och mer karaktärsdrivna än jag ofta kan tycka fantasy blir. Men det är också många som ogillar dem av precis samma anledningar.
För att recensionen skall ha något sammanhang kan vi summera världen med några faktapunkter:
"The ultimate arbiter, cash, convinced him we would do it my way."
Ni är odödliga. Ni kommer förslagsvis från Amber, som är hela existensens absoluta mittpunkt, men ni kan också komma från Chaos. Faktum är att ni dessutom är prinsar och prinsessor. Inte vilken halvgudspöbel som helst. Men ni är också opålitliga opportunistiska svin.
Eller som Corwin formulerar det, som tips till en yngre släkting:
"Never trust a relative. It is far worse than trusting strangers. With a stranger, there is a possibility that you might be safe."
Zelazny drar det här såpass långt (i de första fem böckerna) att Corwin presenteras som en lögnare, vilket innebär att du i praktiken måste ta allt i boken - som trots allt skrivs ur Corwins förstaperson - med sju nypor salt, för han försöker antagligen mest motivera sina egna beslut och förhärliga sig själv. Eller?
Fulspel, rävspel, och adlig konkurrens mellan odödliga halvgudar. Och allt detta i en värld där du kan vara på Manhattan ett ögonblick och sedan vandra genom skuggorna till en fantasyvärld där krut inte fungerar, eller till ett kråkslott någonstans i en blandning av 1800-tal och Bushido. Allt är möjligt. Så länge du interagerar med vanligt folk är du övermäktig. Men du måste alltid vara försiktig med andra Amberiter. De som verkligen behärskat skuggvandringen kan hitta dig genom att vilja hitta dig. Eller de kan lära sig att måla din avbild för att frammana dig.
Make no mistake: alla rollpersoner kommer vara fruktansvärt mäktiga med "vanliga" mått mätt.
Rollspel
I början av 80-talet frågade sig rollspelsförfattaren Erick Wujcik varför böckerna måste ta slut - varför det inte skulle gå att återbesöka Zelaznys märkliga fantasyvärld om och om igen sett genom ögonen av några av alla prinsar och prinsessor som Ambers odödliga innevånare garanterat spritt omkring sig. Resultatet blev efter långa omvägar Amber Diceless Role-Playing, som kom ut i en första utgåva 1991 men började spelas i mer slutna kretsar redan runt 1985.
Den här tråden kommer gå igenom rollspelet, som när det gavs ut fick ges ut på Wujciks egna förlag (Phage Press) för de rollspelsförlag han pratat med tyckte att rollspel skulle ha tärningar.
Staden Amber
"'All roads lead to Amber,' he said, as though it were an axiom."
För att förstå det här rollspelet verkligen krävs det att du har en inblick i spelvärlden. Utan den inblicken är det mycket som blir ologiskt och svårtillgängligt. Så, läs romanerna. The Chronicles of Amber finns som samlingsvolym med alla tio. Personligen är jag ett jättestort fan av dem. De är skruvade och mer karaktärsdrivna än jag ofta kan tycka fantasy blir. Men det är också många som ogillar dem av precis samma anledningar.
För att recensionen skall ha något sammanhang kan vi summera världen med några faktapunkter:
- Det finns Chaos och Pattern. Dessa är varandras motsatser och ofta i konflikt.
- Från Pattern har staden Amber uppstått. Det är urstaden - staden alla andra städer försöker likna. Motsatsen till Pattern, på kaossidan, kallas Logrus.
- Runt Amber finns ett oändligt antal skuggor (Shadows). Hela världar som kan vara precis vad som helst som du kan tänka dig.
- De som lärt sig Pattern kan vandra mellan skuggor som de själva behagar och även modifiera dem. De som lärt sig Logrus kan använda det för att hämta saker genom skuggorna.
- De som tillhör Chaos eller Pattern är odödliga, mäktiga, och kan närmast liknas vid halvgudar eller gudar. Dessa är era rollpersoner.
"The ultimate arbiter, cash, convinced him we would do it my way."
Ni är odödliga. Ni kommer förslagsvis från Amber, som är hela existensens absoluta mittpunkt, men ni kan också komma från Chaos. Faktum är att ni dessutom är prinsar och prinsessor. Inte vilken halvgudspöbel som helst. Men ni är också opålitliga opportunistiska svin.
Eller som Corwin formulerar det, som tips till en yngre släkting:
"Never trust a relative. It is far worse than trusting strangers. With a stranger, there is a possibility that you might be safe."
Zelazny drar det här såpass långt (i de första fem böckerna) att Corwin presenteras som en lögnare, vilket innebär att du i praktiken måste ta allt i boken - som trots allt skrivs ur Corwins förstaperson - med sju nypor salt, för han försöker antagligen mest motivera sina egna beslut och förhärliga sig själv. Eller?
Fulspel, rävspel, och adlig konkurrens mellan odödliga halvgudar. Och allt detta i en värld där du kan vara på Manhattan ett ögonblick och sedan vandra genom skuggorna till en fantasyvärld där krut inte fungerar, eller till ett kråkslott någonstans i en blandning av 1800-tal och Bushido. Allt är möjligt. Så länge du interagerar med vanligt folk är du övermäktig. Men du måste alltid vara försiktig med andra Amberiter. De som verkligen behärskat skuggvandringen kan hitta dig genom att vilja hitta dig. Eller de kan lära sig att måla din avbild för att frammana dig.
Make no mistake: alla rollpersoner kommer vara fruktansvärt mäktiga med "vanliga" mått mätt.
Rollspel
I början av 80-talet frågade sig rollspelsförfattaren Erick Wujcik varför böckerna måste ta slut - varför det inte skulle gå att återbesöka Zelaznys märkliga fantasyvärld om och om igen sett genom ögonen av några av alla prinsar och prinsessor som Ambers odödliga innevånare garanterat spritt omkring sig. Resultatet blev efter långa omvägar Amber Diceless Role-Playing, som kom ut i en första utgåva 1991 men började spelas i mer slutna kretsar redan runt 1985.
Den här tråden kommer gå igenom rollspelet, som när det gavs ut fick ges ut på Wujciks egna förlag (Phage Press) för de rollspelsförlag han pratat med tyckte att rollspel skulle ha tärningar.