Fackelkamp eller Fyrbål eller Eldbära
Spelas i lag om 3-7 på vardera sida i en cirkulär arena. Oftast två lag mot varandra, men spelas även i former utan lag eller med fler än två lag.
Målet med spelet är att kontrollera arenans enda fackla och att använda denna för att tända ett antal eldskålar längs arenans utkant. De flesta varianter spelas med en eldskål per spelare, och med varje lags "måleldar" på motsatt sida av arenan från var de startar.
Själva sporten är därmed att kämpa för kontroll över facklan och att slå sig fram till en måleld och tända den för att få poäng. Det spelas oftast som fullkontaktsport, med blodiga handgemäng och benkrossande tacklingar, men i somliga mer "civiliserade" cirklar så förbjuds tjuvknep och slag mot vissa kroppsdelar.
När en eld tänds så återställs spelet med facklan i mitten och elden förblir tänd. Detta innebär att det förlorande laget får färre och färre eldar att försvara och därmed kan koncentrera sina blockerare för att förhindra sina motståndare från att göra mål.
Spelet fortsätter tills en sida har tänt alla sina eldar.
I organiserade mästerskap så är det vanligt att eldarna prepareras med alkemiska medel som får dem att flamma i färger som matchar de spelande lagen.
Spelet är ett av de få som överlevde Prioskyrkans och Krigets transformation av den Ambriska kulturen. Spelets eldtema och kyrkans koppling till ljus och fyrar bidrog till att spelet anammades som sport samtidigt som många andra Ambriska spel och lekar förpassades eller föll i glömska. Det blev framför allt populärt bland kårerna i drottningens armé, där olika enheter ofta formade lag och spelade mot varandra, och utvecklade mer eller mindre formella ligor genom hela armén. Detta har i sin tur lett till en enorm popularitet för sporten bland Ambrias befolkning, då spelet är ett underhållande spektakel att bevittna.
Barn spelar ofta spelet med pinnar och korgar eller bollar och tunnor, eller stenar och hål i marken. Dessa simpla adaptioner har blivit nästan mer vanliga än den traditionella eldfängda varianten i och med den nya generationens uppväxt. De flesta små matcher som spelas på gator och torg eller på små arenor spelas idag med en liten träklubba istället för fackla och vävda korgar som mål. Större evenemang - arrangerade till festivaler och liknande - använder dock "de traditionella materialen", och kända fyrspelare har ofta gott om brännmärken.
