Troberg said:
Recca said:
Troberg said:
Jag har fan ingen jäkla rätt att kritisera deras val, lika lite som de skulle ha rätt att kritisera hur vi klär oss här.
Ännu viktigare, gemensamt för dem alla, och även de män jag arbetade med, är att de är trevliga människor. Jag har varit mycket utomlands, och en sak jag lärt mig är att "folk är som folk" var man än är. Ge dem ett trevligt bemötande, och de är trevliga tillbaka. Jag skulle dessutom säga att araber/muslimer är trevligare än de flesta, och deras gästfrihet är utan motstycke.
TL;DR: Det var inte illvilligt, men jäkligt klantigt.
Jo, om det är ett uttryck för religionen och det finns ett kvinnoförtryckande element inblandat så är det klart som fan att man får kritisera det. Och varken du eller någon annan har rätt att förbjuda den kritiken, där med basta.
Inte om de själva valt den religionen.
Såtillvida att en har ett fritt val, inte skadar andra etc så får folk ha på sig vad de vill enligt mig. Problemet är att det inte alltid är ett val, som många redan sagt i tråden. Vidare har jag svårt att se hur det är rimligt att någon alls väljer att tro på något. Antingen tror man eller så tror man inte, hur kan man bara bestämma sig för att "idag fanns faktiskt Jesus för 2000 år sedan så jag är numer kristen". "Idag var Muhammed profet för Islam så nu är jag muslim".
Hur funkar det?
Man kanske kan välja att följa regementet kring religionen, typ 10 guds budord och den gyllene medelvägen och såna grejer, men det gör en ju inte religiös för det. Jag menar, jag är nog rätt så fett influerad i mitt vardagliga liv av att protestantismen haft ett stort inflytande över samhället i Sverige de senaste 500 åren eller vad det kan vara, och på så vis har jag ju knappast gjort valet att följa den gyllene medelvägen och 10 guds budord, men de flesta av budorden (kanske alla, beroende på hur man tolkar nr 1) är liksom representerade i min världssyn ändå. Det är inte ett val jag gjort, precis lika lite som att jag valt att ha de skönhetsideal jag har. Men om jag skulle byta till typ en buddistisk världssyn då skulle jag ju göra ett aktivt val att byta dit, men jag skulle ju inte bli troende buddist och börja tro att Sidartha Guaytama eller va prinsen nu hette var en resplendent crane som kunde flyga, bara för det, eller ens vara övertygad om att han ens existerat.
Så på sätt och vis kan jag förstå liknelsen mellan klackar och burka, i det att det är representationer av olika kulturer. Och jag kan förstå hur det är möjligt att göra ett aktivt val att ha burka på sig exempelvis, då som en representation av ett avståndstagande från den egna normen i det här fallet. Men trots att det kan finnas ett val inblandat någon gång så betyder det knappast att det är norm att så är fallet. Och det vore naivt att diskutera valfrihet som allenarådande. Det känns också missvisande att ta upp endast de fall där det faktiskt förekommer ett påtryckningslöst val. Det blir lite SD-retorik över att endast fokusera på undantagen.
Det är förhållandevis många som bär burka i det område där jag bor, eller åtminstone tror jag det, det kan vara så att det är samma individer jag ser varje gång. Det jag kan avgöra direkt är att det inte är några danskor det rör sig om. Huruvida de bara plötsligt bestämde sig för "att nu ska jag bära burka" utan påverkan från någon i deras familj eller kultur, kan jag svårligen bedöma däremot. Men jag gissar att de inte bara en dag beslutade att de skulle börja dyrka en profet och sitta på mattor och be och shit vid vissa tidpunkter. Det är med andra ord och med största sannolikhet något man lärt sig av andra (av kulturen).
Jag var inne hos min granne som är Syrier och därmed kristen (apparently) på kaffe och han pratade lite om Jesus eller nåt. Så jag sa att jag inte var kristen. Han blev så förvånad, för han visste inte att man inte kunde tro på gud. Han frågade om jag var Satanist. Det låter inte som en person som valt sin religion medvetet, i mina öron.
Om nån var intresserad av en anekdot.
