[Bidrag] Dödfri, minneslös
Jag kanske ser dig igen imorgon
Jag kanske inte såg dig igår
Men idag så skiljes våra trådar
Som tvinnats i hela vårt liv
Ty ett liv är ett flyktigt ögonblick
Som varat se'n tidernas början
Om morgondag veta vi intet
Och om gårdag blott mindre än så
--Okänd poet
Världen (som jag inte kallar annat än just det, världen, ety innevånarnas namn på den inte kan översättas till något annat) är en värld utan död. För oss kan det vara svårt att tänka sig, men knappast omöjligt. Döden är frånvarande på alla sätt och vis; den finns varken i naturen eller i vokabulären. Ingen blir någonsin gammal. Ingen blir någonsin dödad av en annan människa, av ett vilddjur, av svält eller andra orsaker. Samtliga levande varelser som lever idag har alltid levt: det har aldrig varit vare sig fler eller färre. Om du med en tung hammare slår mot din broder kan du kanske slå honom till marken, men du kommer inte att göra en skråma på hans kropp eller orsaka honom smärta. Levande materia är oförstörbart. Och så har det alltid varit.
Såvitt man vet. För det är inte helt enkelt att veta. Ingen minns den gamla tiden. Faktum är att ingen kan minnas med någon tydlighet något som hänt mer än ungefär fem år tillbaka. Vissa starka minnen kan återupplevas, väckta av yttre stimuli, i intensiva återblickar, men det är blott ögonblick.
Vissa är besatta av att hålla minnena vid liv. De använder maskiner för att registrera allt som händer dem, och ser på sina filmer för att återuppleva sitt liv, men till slut känns det som om inspelningarna är av någon annan, då man inte själv kommer ihåg händelsen alls. Det finns de som spenderar all sin tid med att se bilder av tidigare liv, utan att längre leva det nuvarande.
Maskinerna, ja. Det finns många maskiner, och det händer till och med att genier uppfinner nya, men de flesta minns inte hur de fungerar, och ofta inte ens vad de en gång var till för. Man kan hitta maskiner som upptar hela landskap, surrande och brummande, eller små maskiner inte större än en tumnagel, till synes otroligt komplicerade. De som vet hur man använder dem kan göra sitt liv enklare med dem, eller undersöka dem och hoppas lösa deras gåta innan glömskan hinner ifatt dem och hindrar dem.
Någon centralt styrd regering finns inte (i så fall har man glömt bort den), utan varje stad eller by har sitt eget sätt att styra. Eftersom död inte finns, så kan man heller inte straffa brottslingar med den. Det människan istället fruktar är fångenskap. Om det brott man begått är tillräckligt svårt, så stängs man in, och folket förbjuds att tala om en, tills dess att ingen längre kommer ihåg varför man sitter inspärrad, då brottet brukar anses sonat. Rollpersonerna är brottslingar som suttit inspärrade så länge de kan minnas. De släpps nu ut, då ingen längre vet varför de sitter inne. De drivs av en vilja att ta reda på varför de spärrats in, och tar hjälp av återblickar, lokala dokument som registrerar var de varit och vad de gjort, personliga föremål de återfår när de släpps ut, möten med människor som brutit mot förbudet att tala om dem, inspelningar och underliga maskiner som sägs kunna låsa upp gamla minnen.
Systemet är specialbyggt och spelledarlöst (såklart) och baseras på att man själv bara kan bestämma sin rollpersons personlighet och utseende. Bakgrundshistorien vävs allteftersom spelet fortskrider av de andra spelarna, genom avslöjanden av olika slag. En historia anses avslutad när alla fått reda på det hemska brott de begått.