Nekromanti Anarchs Rant

[Eksem]

Jag önskar att jag hade ett bättre sätt att formulera det här när jag stampar in i en infekterad del av en rant-tråd, men jag blir allt mer övertygad om att det finns ett slags inverterat design-space. Det som INTE sägs har trots allt någon typ av påverkan och tyngd det med, i alla typer av manus (må de vara spelinstruktioner, romaner eller pjäsmanus).

Jag misstänker att ibland kan det som bidrar till att ett spel blir bra kan vara det som INTE är uttalat utan bara "finns" eller skapas i skarvarna. Jag har famlat lite efter vad det här är för någonting ett tag, men inte riktigt hittat fram. Är det medvetet? Undermedvetet? Odesignat? Mötet mellan sändare och mottagare?

Inte heller är jag säker på att det är det vi ser här i den här deltråden, men jag gillar att tänka på det och leta belägg och strukturer och återkommande mönster. Nån gång kanske det blir en riktigt formulerad tanke också.

 

[Arfert]

Det som INTE sägs har trots allt någon typ av påverkan och tyngd det med, i alla typer av manus (må de vara spelinstruktioner, romaner eller pjäsmanus).

Herregud, ja, kolla bara in Mad Men, där nästan inget sägs rakt ut, i bästa fall antyds det.

 

[Rymdhamster]

Det som INTE sägs har trots allt någon typ av påverkan och tyngd det med, i alla typer av manus (må de vara spelinstruktioner, romaner eller pjäsmanus).

Håller helt med i grunden, men som det känns att folk innan försökt påpeka så är problemet inte att det saknas utan att det inte nämns att det saknas.

Ta Arferts Fantasy! exempelvis. Där saknas det förvisso massor av regler som en del kanske skulle vilja ha. Men det står också skrivet på flera ställen att syftet med spelet är att vara en grund på vilken man själv bygger de regler man behöver. That's good stuff! De regler som faktiskt står med hjälper sedan till att definiera spelet lite, vad är det tänkt att kunna användas till.

Men om ett spel inte förslår att man ska hitta på regler så blir det en annan femma. Då har man istället bara de regler som finns och de är de reglerna som definierar hur spelet är tänkt att spelas. Funkar inte de reglerna så funkar inte det spelet.

Nu har jag börjat bli så pass van att jag snarare måste försöka lägga band på mig för att inte helt modda sönder spel innan jag ens prövat dem, men man får ju se till någon slags objektiv nybörjare som håller sitt första rollspel någonsin i handen.

SÅ jag tycker att det är en klar brist att det inte står att tanken är att hitta på sina egna regler, men inte att tanken är att man ska göra det. Så att säga.

 

[Eksem]

OD&D är nedlusat med instruktioner om att man ska hitta på egna regler.

 

[Sodivra]

We put thirty spokes together and call it a wheel;
But it is on the space where there is nothing that the usefulness of the wheel depends.
We turn clay to make a vessel;
But it is on the space where there is nothing that the usefulness of the vessel depends.
We pierce doors and windows to make a house;
And it is on these spaces where there is nothing that the usefulness of the house depends.
Therefore just as we take advantage of what is, we should recognize the usefulness of what is not.

 

[Mukwa]

men jag blir allt mer övertygad om att det finns ett slags inverterat design-space. Det som INTE sägs har trots allt någon typ av påverkan och tyngd det med, i alla typer av manus (må de vara spelinstruktioner, romaner eller pjäsmanus).

Ja, jag kommer själv ihåg alla timmar jag har spenderat med att modda alla, enligt mig, knasiga regler till M2089 och DoD. Moddandet har ibland varit roligare än själva spelandet också. Så jag håller helt med om att bristfälliga regler kan öka spelupplevelsen. Men som regelsystem kan jag inte tycka att det är bra om jag behöver pilla med det. Spelupplevelsen kanske ökar och spelet kanske blir bättre, men regelsystemet och det som står i regelboken (sådant som Anarch tagit upp i startinlägget) kan fortfarande låta spelet göra knasiga grejer om regelsystemet följs. Och om regelsystemet inte är tänkt att följas finns det inte så stor anledning att ha ett sådant regelsystem. Medvetenheten inom hobbyn på den här punkten har blivit inf bättre skulle jag vilja påstå.

 

[Rymdhamster]

Jasså? Ja se så går det när man bildar sig en uppfattning baserat på vad som sägs i en tråd om något man inte själv vet något om

 

[Eksem]

Hm, nej, det är inte riktigt det där jag är ute efter. Inte bristfälliga regler i sig, eller moddande, utan snarare det tomma utrymmet. Vad spelet gör, som spelet inte berättar att det gör. Men ja, jag vet inte exakt vad det är, eller hur jag ska formulera det tydligare, kunde jag så skulle jag, jag lovar.

Ett spel är mer än bara det som står uttalat i det, är min tes.

Med det sagt är jag inte ens säker på att det här är vad vi ser exempel på i den här deltråden. Kanske finns det ett helt trassel av besläktade frågor till och med.

 

[Anarchclown]

Du och jag har diskuterat detta förut och jag håller ju med dig. Vi har, om jag inte minns fel, tagit Call of Cthulhu, Pendragon och OD&D just som exempel på spel med tomrum i som blir bättre när man spelar dem än när man läser dem. Jag köper detta, jag gillar det.

Jag försökte dock inte berätta vilka spel jag gillade utan vad jag ogillade med spel som jag gillade om man kan uttrycka det så. Som sagt har jag spelat alla dessa spel eller former av spel mer än 10 sessioner dessutom. Om man undantar från Eon och kanske DND 3.+ så kan jag tänka mig att spela samtliga av dessa spel igen. Plus en hel del andra spel som inte är med på listan.

Jag tror jag skrev den här tråden för att jag är lite trött på att folk slår sig för bröstet och säger att något visst system är skitbra och egentligen inte har några problem. Vissa saker är ju dessutom sådant som upplevs som bra av vissa och dåliga av andra.

Levels är tex fantastiska för att likrikta utveckling en aning och att göra spelet lite mer "rättvist". Färdighetsbaserade system är istället bättre på att ge möjlighet att skapa den karaktär man vill, men öppnar upp för de spelare (som tyvärr existerar) som mest bara fuskar och uppmuntrar minmaxare mer än levelsystem gör.

Om man tar hög dödlighet som exempel så kan det dessutom vara så att detta är bra efter vad man vill ha för tillfället. Hög dödlighet är skitroligt när man spelar dråpligt grottkräl och inte alls lika kul när man spelar karaktärsdrivet kampanjspel. Det gör inget att olika system har olika hög dödlighet, det viktiga är då hur lång tid det tar att göra en karaktär. Om svaret är massiv dödlighet och 3 timmar för att göra en karaktär kan man på allvar tala om systemfel.

Personligen upplever jag ofta snabb progression som ett problem det med. I Pathfinder, som är ett av de bästa exemplen, levlar man om man spelar ett skrivet äventyr typ varannan session. Så måste det vara eftersom inget händer med karaktären mellan levlarna och varje level är en enorm payoff (eller kaka som min kompis brukar uttrycka det). Det här leder dock till att ett äventyr kan innehålla upp til 4 levlingar. Det leder till att man går från 1-10 under en väldigt kort tidsrymd i världen. Det skapar för mig en främmandegörande känsla. "Ok? Så för tre veckor sedan kunde min witch hela folk för 1D8+4 två gånger per dag, nu kan jag teleportera oss över hela settingen, frammana enorma tentakler som håller i och sliter sönder folk och tvinga ut dem på heliga quests med besvärjelser, quests som kommer att bli klara efter att äventyret är färdigt. Hmmm?"

Jag fattar dock att de som bara spelar en gång i månaden gärna vill att det händer något med deras karaktär relativt ofta. Det gör att vi helt enkelt får olika smak eftersom jag upplever det som "för" ofta när jag spelar en gång i veckan.

Ok. Ytterligare en wall of text. Jag borde verkligen sluta med dem.